Störst av allt

storst-av-alltStörst av allt är skriven av Malin Persson Giolito.

”Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.”

Jag köpte boken, sträckläste och avslutade den dagen efter köpet. En spännande bok alltså. En bra bok. Samtidigt finns det lite som skaver i min läsning för att jag ska sälla mig till hyllningskören helt och hållet.

Boken är oerhört välskriven, inget snack om det. Berättat i jag-form av artonåriga Maja som sitter anhållen för skolskjutning i Djursholm känns handlingen skrämmande nära. Boken beskrivs som en rättegångsthriller  och det känns både rätt och fel. Fel eftersom största delen av handlingen är återblickar där vi får följa med i händelserna som ledde fram till nuet. Men även rätt eftersom den största behållningen jag hade av boken var just de tvära kasten i rättegången.

Visserligen är en av bokens styrkor just att det handlar om en skolskjutning, för det är naturligtvis lockande för de flesta. Samtidigt känner jag att en del av bokens egentliga innehåll försvinner i hetsläsningen som orsakas av viljan att få reda på vad det var hände. Dessutom får vi inte heller veta vem som dog och vem som överlevde, något som även det driver på läsningen till en nästan outhärdlig takt. Ändå är inte innehållet i sig varken kaotiskt eller snabbmatande så boken hade förmodligen tjänat på att läsas i långsammare tempo.

Karaktärerna träder fram rätt tydligt, om än lite för stereotypt för min smak. Djursholms knarklangare är Dennis, en kille som enligt Maja ska föreställa en 17-årig ensamkommande flykting men som snarare ser ut som en fet 25-åring. Kom igen liksom, som om de finare områdena inte har knarklangare i de egna kretsarna. Motsatsen till Dennis möter vi i Samir, den smarta plugghästen och lärarens favorit. Som om det inte finns något mittemellan.

Spänningen ligger dock i relationen mellan Maja och Sebastian. Hur kunde en kärleksrelation som började så himla fint sluta med en skolskjutning? Och hur skyldig är egentligen Maja? Den sista frågan var för mig det som gjorde hela boken eftersom jag så snabbt ändrade åsikt i skuldfrågan. Det är en märklig sak att vara så fullständigt övertygad och sedan kommer en advokat och ändrar den ståndpunkten helt. I boken på bara några få sidor. Bara så där. Och när boken är slut funderar jag ändå på om jag inte någonstans på vägen blivit lurad. Vilket naturligtvis är oerhört skickligt gjort av författaren.

Jag hyllar alltså inte boken förbehållslöst som så många andra, även om jag hungrigt slukade boken i ett sträck. Med det sagt tvivlar jag inte på att boken kommer nämnas i August-sammanhang. Förmodligen som vinnare.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Hyllan, Fru E:s böcker och Feministbiblioteket.

När katten är borta 

Mitt första inlägg från mobilen så var snälla om det går åt helskotta. 

  • Jag, ett hotellrum och Rock of ages. Alltså, jag verkligen älskar den filmen. Musiken är min, den jag växte upp med. Visst, mer soft och inte lika mycket rock. Men ändå. Rock och Tom Cruise ( som för övrigt spelar helt galen på ett briljant sätt ) är på nåt sätt hemma för mig. Älskar’t.  

Vad har jag läst sista tiden?

Idag är det bokbloggsjerka hos Annika och veckans fråga är vad vi andra har läst senaste tiden.

Jag har ju faktiskt läst en del som ännu inte kommit upp här av olika orsaker. Förhoppningsvis dyker de upp under de två kommande veckorna, några i form av liten minirecension. Miniomdömen är bra att ta till när man kanske inte har jättemycket att säga, men ändå vill lyfta boken av någon anledning.

Så det här är vad jag har läst.

Störst av allt skriven av Malin Persson Giolito. Rättegångsbok om en skolskjutning i Djursholm.

storst-av-allt

Trollkarlens arvinge av Ida Öhnell. Ungdomsfantasy som jag var med och backade via Kickstarter. 
trollkarlens-arvinge

Slutet av Ursula Poznanski. Sista delen i dystopitrilogi.

slutet

Hon bad om det av Louise O´Neill. Hur vänner och samhälle kan vända ryggen mot våldtäktsoffer. Baserat på sanna händelser.

hon-bad-om-det

Världen efter av Susan Ee. Andra delen i serien om Penryn och hennes krigarängel Raffe. Mums.

varlden-efter

 

Några ord ( ok, en megahyllning ) om Fredrik Backman.

Jag läste igår en intervju med Fredrik Backman som fick mig att skämmas över mitt eget taffliga försök till intervju. Det var min första intervju och bloggen var rätt nystartad, så jag blev överlycklig när jag blev tillfrågad. Problemet var att jag inte tänkte på Backman som författare. Det var inte så att jag såg honom som icke-författare heller, för visst hade jag läst både En man som heter Ove och Britt-Marie var här och älskat båda böckerna. Speciellt Ove fick en väldigt personlig betydelse för mig, något jag försökte sammanfatta här. Så Backman var ju författare, men för mig som hade följt hans blogg i flera år var han fortfarande mest den superroliga och något oseriösa karaktären bloggaren Fredrik Backman. Inte författaren Fredrik Backman.

Jag gjorde alltså misstaget att försöka intervjua en författare med lite lustiga frågor som kanske hade passat bloggaren Backman bättre. Eller några av frågorna kunde jag ha skippat helt. Jag tänkte märkligt nog ( jag vet att många gör samma fel ) att han fått så mycket frågor om sina böcker att han måste vara totalt uttråkad av att bara prata om dem, så jag ställde istället helt irrelevanta frågor om skit istället.

Någon som inte gjort samma misstag är bloggen Just här – Just nu. Insiktsfulla och relevanta frågor till författaren Fredrik Backman. En författare som dessutom verkligen öppnar upp och levererar. När jag läst den intervjun kände jag att det är vissa saker jag måste säga om Fredrik Backman.

Jag läser fortfarande bloggen och ser hans återkommande tvivel om sig själv som författare. Ett tvivel som är helt utan grund. För mig ( och för tusentals andra läsare ) är han idag en av Sveriges bästa författare. Författande handlar inte främst om teknik, utan om känsla. Och det är få förunnat att kunna leverera så mycket känsla som Backman. Att ge oss karaktärer som blir så levande och som berör så mycket som hans gör. Jag är mitt uppe i hans senaste bok Björnstad och jag är mållös. Att gång på gång ge oss så mycket hjärta och innerlighet är en gåva, både för den som har talangen och för oss som får ta del av den.

Fredrik Backman säger i intervjun,

Jag försöker skriva varje bok så att jag, när jag får de första riktigt dåliga recensionerna, ändå ska känna: ”Okej. Men vet du vad? Jag gav den här historien allt jag hade. Jag gjorde mitt absolut bästa. Jag plöjde ner mig själv och brände ut mig själv för det här. Om du inte gillar det så var det i alla fall inte för att jag inte ansträngde mig.”

Det här är ord från en författare. En briljant författare. Författaren Fredrik Backman.

 

Så lägg ner tvivlet herr Backman. 

 

tumblr_nxkfzdvqzb1uf9576o1_250

VirtNet-spelen. Nivå: dödlig

156643VirtNet-spelen är första delen i en trilogi skriven av James Dashner.

Världen är virtuell. Faran är verklig.

I framtiden lever de unga sina liv på VirtNet – en virtuell värld som tar över alla sinnen. Michael är en av dem, och han är ovanligt duktig. Han kan alla tricks och tröttnar aldrig på att spela. I spelets värld kan man vara vem man vill. Allt är möjligt.

Men även om världen är virtuell kan det bli farligt på riktigt. En okänd spelare har gått för långt och lämnat ett våldsamt spår av död efter sig. Han måste stoppas. För att fånga en hacker behövs en annan hacker. Michael och hans två bästa vänner får i uppdrag att bege sig djupt in i VirtNets mörkaste dimensioner, platser som få mänskliga ögon har sett. Risken finns att gränsen mellan spel och verklighet för alltid suddas ut …

Författaren är samma som skrev megasuccén Mazerunner och det märks. Jag skulle kunna prata om enkelheten i språket, platta karaktärer och simpel action. Men det tänker jag inte göra.

Ibland är det nämligen lätt att glömma vem målgruppen är och att boken faktiskt inte är skriven för just mig. Det här är nämligen en utmärkt ungdomsbok. Den passar inte mig som vuxen van läsare, men den passar säkert alldeles fantastiskt bra för en ungdom som behöver något mer lättläst. Och nu menar jag inte lättläst som i LL-böcker. Mer att språket inte är tillkrånglat och att drivet i boken är snabbare än i vuxenböcker. För en 12-16 årig spelintresserad läsvillig ungdom är det här en perfekt julklappsbok. En intrig och en gåta som ändå kräver en del tankeförmåga, och spänning som driver på läsningen.

Omslaget på den inbundna boken är lite missvisande för boken är inte lika brutal som den ser ut. Vissa hemskheter visst, men nästan allt utspelar sig i en virtuell värld där man inte dör på riktigt. Där man bara börjar om från början och försöker en gång till. Det handlar också mer om att överleva genom att koda, inte använda vapen.

En bra ungdomsbok alltså. För oss dinosaurier som har sett filmen The Matrix är handlingen ganska given redan från början, men jag gissar att ungdomarna kommer bita på naglarna ända tills den ( o ) väntade twisten i slutet.

Det finns två olika utgåvor av boken och bilden jag valde är den som sf-bokhandeln säljer. För att den i mina ögon är mer tilltalande än den här varianten.

virtnet-spelen-niva-dodlig

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

 

Tack till Semic för recensionsexemplar.