Kategori: Babbel

Omslag lika som bär?

Ibland är likheten slående. Stormvinge av Oskar Källner och den nya Maximus ring av Patrik Bergström.

stormvinge  Stormvinge vs Maximus ring maximus-ring

Jag nämnde ju för några dagar sedan att omslaget till fortsättningen i serien Magisterium av Cassandra Clare och Holly Black inte riktigt tilltalade mig. BonnierCarlsen svarade på det att man funderar på att använda det brittiska omslaget istället. Jag vet inte om det var på allvar eller på skämt, men jag tycker ju den brittiska är så mycket snyggare. Samtidigt vet man ju att en hel del människor kommer bli arga eftersom omslagen i så fall inte matchar mellan första och andra boken.

Verkar svårt det där och jag är glad att jag bara är en tyckare i det här och inte en bestämmare.

61A6gsElOtL._SX329_BO1,204,203,200_ Amerikanska vs brittiska coppergauntlet_55e2ee0e2a6b221916d29d2c

Vad tycker du?

Gott och blandat i läshögen

Den väntande läshögen just nu innehåller verkligen gott och blandat. Det är historia, ungdom, fantasy, drama och dokumentär i en härlig blandning.

Nu läser jag ju inte alltid alla som finns i läshögen. Det är naturligtvis låneböckerna som har en tendens att behöva lånas om, och i just den här högen har vi Cormac McCarthys bok Guds barn som jag är lite osäker på. Vad jag förstår är huvudkaraktären inte direkt sympatisk och jag tenderar att ha svårt för såna böcker. Jag vill gärna ha en hjälte med, eller åtminstone någon jag kan känna sympati för i viss mån. Så vi får se. Fin är den i alla fall, läshögen.

IMG_0039

Böcker till filmer.

Tisdag idag och det är helt mörkgrått ute. Jag tog ett jättefint kort igår på soluppgången som var helt fantastisk, det såg verkligen ut som om himlen stod i lågor. Ganska exakt 15 minuter senare var det helt grått. Inte ett spår av den magiska soluppgången fanns kvar. Så det gäller att njuta när magin ibland hittar fram och däremellan finns den som tur är i böcker. Att överföra magin från bok till film är dock inte alltid så lätt och i dagens Top Ten Tuesday ställs frågan:

Top Ten Book To Movie Adaptations I’m Looking Forward To or Ten Book To Movie Adaptations I Still Need To Watch.

Jag har faktiskt lite dålig koll på filmvärlden just nu, men några filmatiseringar ser jag extra mycket fram emot. 

Den femte vågen av Rick Yancey ( trailer ) . Jag var inte superförtjust i boken men tror filmen kan bli hur bra som helst.

Mockinjay part 2 ( trailer ) av Suzanne Collins. Gillar alla filmer hittills och ser verkligen fram emot att se sista delen av Hungerspelen på film.

Alliegant av Veronica Roth ( trailer ). Jag har faktiskt inte ens sett Insurgent än men ändå, de väntar och lockar trots att jag verkligen inte gillade Roths avslut.

Legend av Marie Lu. Kommer den eller inte? Filmrättigheterna är ju köpta och ryktet har gått sedan 2013 att den snart ska börja spelas in. Men inget händer. Och jag är ju lite kluven, vem kan rimligtvis spela Day så som han måste spelas? Men kommer den så ser jag den – att låta bli är liksom inte ett alternativ.

Looking for Alaska av John Green. Den är på väg sägs det. Jag hoppas det.

Miss Peregrine´s home for peculiar children av Ransom Riggs. Är på gång sägs det. Kan bli total flopp eller hur bra som helst.

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn

Och så den bästa nyheten av dem alla ( eller ännu bättre hade ju varit om Peter Jackson stod bakom produktionen ) är att Odinsbarn och serien Korpringarna av Siri Pettersen ska bli norsk storfilm. Nu har jag ju inte skrivit om Röta än, men under läsningen så såg jag handlingen i filmscener flera gånger. Jag gissar att det blir hur underbart som helst.

korpringarna-1-odinsbarn

Sist en liten bubblare. Jag har faktiskt inte läst klart boken, men tror filmen kan bli rätt kul.

 

Och så det där med omslag igen …

jarnprovet

Cassandra Clare och Holly Black har ju påbörjat serien Magisterium tillsammans. Ett otroligt lyckat samarbete där jag verkligen gillade första boken Järnprovet. Och den andra kommer i vår, stort yeey på den! Koppargrytan blir den svenska titeln.

Däremot är jag inte superförtjust i omslaget. Tycker inte alls den känns lika klockren som omslaget till Järnprovet gjorde, så det skulle ju vara trevligt om den svenska utgåvan ändrades kanske pyttelite. Jag vet inte exakt vad det är jag inte gillar, men den känns rörig på något sätt. Efterlängtad är den hur som helst.

61A6gsElOtL._SX329_BO1,204,203,200_

 

Kan det bli för mycket magi och mystik?

Det här var visserligen en tisdagsutmaning men jag hittade inte Kulturkollos inlägg förrän idag, så det får bli en onsdagsfråga för mig.

Hur mycket övernaturligt tål du i böcker, tv-serier och/eller filmer? Det kanske till och med skiljer sig mellan de olika medierna. Är du kanske en sådan som går ”all in” och sväljer allt som författaren serverar eller är du en halvskeptiker som köper lagom dos eller kanske är du en fullblodsskeptiker, som inte vill ha något yttepytte litet magiskt inslag alls.

Jag älskar ju övernaturligt. Jag älskar magi och mystik och ibland även det metafysiska, men inte allt. Var gränsen går vet jag inte själv riktigt, däremot är den viktigaste faktorn ofta humorn. Supernatural till exempel är en tv-serie som går all in gällande övernaturligt. Det är demoner, varulvar, änglar, skepnadsskiftare och allt annat man överhuvudtaget kan tänka sig. Och jag älskar det, mest på grund av humorn i serien. Den innehåller även drama, sorg och tragedier, men utan humorn skulle det bara bli löjeväckande ihop med alla monster. Serier som Stargate, Firefly och Warehouse 13 ( trots alla töntiga missar i manuset ) är också favoriter och alla har de humorn som grund. Det behöver alltså inte alls vara en humorserie, men en fantasy eller science fiction serie bör inte ta sig själv på för stort allvar heller.

Annat är det med det metafysiska så som Interstellar och Inception. Där skulle humorn ta bort udden av det knepiga. Jag gillar sådant här också, i små doser. På film.

Även i skräck vill jag ha en gnutta humor, men det gäller främst böcker. Skräckfilmer får vara hur läskiga och allvarliga som helst men i böcker måste det till något extra för mig. Troligen är det därför jag uppskattade Johan Rings bok Fyra minuter aningen mer än Mats Strandbergs Färjan.  För mig kändes Johan Rings karaktärer lite mer närvarande än Strandbergs, just på grund av den subtila humorn som ger en slags värme åt karaktärerna.

fyra-minuter

Det behövs alltså humor och avsaknaden av den är anledningen till att jag har svårt för Marvelfilmer till exempel. Alla dessa superhjältar som tar sig själva på så otroligt stort allvar känns helt enkelt bara löjligt.

Sedan är behovet av humor olika beroende på resten av innehållet. Supernatural kräver en ganska stor dos med tanke på mängden övernaturligt, medan böcker som Fyra minuter bara behöver en liten gnutta ( i form av karaktärsdrag till exempel ) väldigt subtil humor.

Lyckas författaren få till rätt dos humor så går jag alltså all in. Utan tvekan.

 

 

Angående spoilers och bloggdesign?

Som jag skrev förut känns det som jag bor i bilen och på färjan just nu och idag är det dags för resa till Stockholm igen. Men ändå en rätt bra för idag kommer mamma ut från sjukhuset och flyttas till ett korttidsboende. Det kanske inte låter så himla kul, men bara att slippa sjukhuset är ju underbart. Få ett eget rum, sina egna kläder och en egen TV!

Ibland känns det jobbigt att bo på en ö och hela tiden vara beroende av färja för att ta sig någonstans, men mest är det ändå faktiskt ganska skönt. På båten får jag ju två timmar då jag kan läsa, fika och strosa runt i taxfreen vilket slår buss och tåg med hästlängder alla dagar i veckan. Och som tur var är jag inte känslig så Mats Strandbergs Färjan har inte gjort mina båtresor obehagliga eller skrämmande. En kryssning däremot vete fasen om jag skulle vilja åka på igen …

På tal om Färjan så har jag läst en hel del olika recensioner om den och jag är ändå lite förundrad över hur mycket som spoilas ibland. Själv fick jag reda på vilken sorts monster det handlar om innan jag läste och det kändes faktiskt lite trist. En del av spänningen är ju att inte veta. Sedan läste jag Lotta Olssons recension i DN och maken till spoilers har jag nog inte sett förut. Det borde ju vara typ förbjudet. Så läs inte om du inte redan läst Färjan eller inte bryr dig om spoilers.

Jag funderar också på lite färgbyte i bloggen. Den känns väldigt mörk med allt det svarta så kanske vitt blir bättre, vi får se, jag ska testa lite imorgon. Vad tycker ni?

halloween