Röta är andra delen i serien Korpringarna skriven av Siri Pettersen.
Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.
Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma.
Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.
I ett försök att dra ut på första boken, Odinsbarn, så gjorde jag ju lite annat i slutet. Typ allt annat än läsa. Jag googlade författaren och lyckades därmed spoila fortsättningen för mig själv vilket gav mig lite skrämselhicka. Nutid. Urban fantasy. En subgenre jag normalt inte kommer helt överens med. Men som alltid handlar det ju om ifall boken är bra eller inte och tydligen har jag helt enkelt inte läst rätt bok tidigare, för det här är underbart. Faktiskt ännu mer underbart än den första delen.
Hirka har lämnat Rime i Ymslanden och hamnat i vår nutid. Hon är papperslös i en värld där hon inte kan något av språken som talas och aktualiteten i det hela är naturligtvis slående. Samtidigt är det fortfarande Hirka från Ymslanden vi möter. Hon försvinner inte i realismen utan blir en naturlig observatör av en värld i kaos. Samtidigt är Rime kvar i Ymslanden, oförmögen att förlika sig med tanken på att Hirka är borta för alltid.
Jag var rätt orolig i första halvan av boken måste jag erkänna. Inte för Hirka för hon är lika stark och kapabel som i första boken, men för Rime. Hans besatthet av att hitta Hirka leder honom in på aviga vägar och jag undrade flera gånger om inte författaren gått ett steg för långt. Och just det här är vad jag älskar med Röta, att den är totalt oförutsägbar. Hur författaren har vävt in våra egna myter och legender i Hirkas och Rimes värld. Hur ingenting är självklart och att gråzonen mellan svart och vitt är enorm. Ondskan är inte självklar och vägarna de tvingas gå är ibland oförståeliga. Ändå går de och just därför älskar jag Hirka och Rime ännu mer. De gör det de måste.
Jag tycker också om att båda karaktärerna får vara rejält färgstarka. Att Rime får vara en riktig fantasykrigare/ninja/hjälte och Hirka en smart och orädd kick-ass hjältinna. Båda får lysa utan att stå i någons skugga. Cliffhangern i slutet gör att jag heller inte har en aning om vad som kommer möta Hirka och Rime.
Siri Pettersen levererar magi. Det är briljant och fortfarande bland det bästa jag läst i fantasy. Jag är störtförälskad.
Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Andra som bloggat om boken är: Oarya, Fantastiska berättelser och Eli läser och skriver.
Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplar.
bokhusets.com 