Veckans bokbloggsfråga – Recensionsexemplar

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen handlar om recensionsexemplar.

Brukar du be om/ta emot recensionsexemplar? Vad tycker du om de krav som förlagen ibland kan ha för att skicka ut recensionsexemplar (exempelvis när det gäller bloggens besöksantal)? Och vad anser du att du har för skyldigheter som bokbloggare när det gäller recensionsexemplar?

I början tog det emot att be förlagen om recensionsexemplar men nu känns det faktiskt rätt ok. Jag har insett att vi bokbloggare faktiskt är väldigt värdefulla för förlagen ( även om alla förlag inte inser det ) eftersom vi ger väldigt billig reklam åt de böcker vi uppskattar. Ofta finns vi också på sociala medier och når därmed ut till ganska många läsare på ett enkelt sätt. Jag gissar att recensionsexemplaren dessutom är avdragsgilla för förlagen och därmed blir reklamen från oss nästan gratis i slutändan.

I början var jag lite för entusiastisk gällande recexen och tog på mig för mycket, så nuförtiden ber jag ganska sällan om recensionsexemplar. Jag ber också bara om böcker jag verkligen tror jag kommer uppskatta. Allt annat är slöseri med tid för både mig och förlagen.

Krav på besöksantal har jag aldrig stött på från förlag, däremot från en författare. Jag har aldrig bett författare om recensionsexemplar utom i ett fall och då gällde det en lokal debutant som jag kände att jag ville vara med och promota. Lokal kultur liksom, det är ju alltid bra att stödja. Så jag bad om ett recensionsexemplar och fick direkt frågan hur många läsare jag har. Det kändes som en lite märklig respons faktiskt. Bloggen är ju uppenbart seriös och som debutant borde väl första reaktionen vara att vad kul att någon frågar om min bok. Sedan kanske man inte kan/vill ge ett gratisex på grund av kostnader eller andra principer och det förstår jag fullt ut, men att avgöra på grundval av antalet läsare när jag dessutom ( mig veterligen ) är den enda lokala bokbloggen kändes som en konstig prioritering. Antalet läsare var tydligen ok för jag fick boken, men förspelet gav en lite sur bismak så jag är tacksam att jag inte stött på detta i övrigt.

Recensionsexemplar jag själv bett om, eller tackat ja till vid förfrågan, anser jag mig skyldig att läsa och skriva omdöme om. Det är liksom den givna motprestationen tycker jag. Recex som skickas spontant från förlag tar jag visserligen tacksamt emot, men jag känner inte samma skyldighet att recensera dem. Jag försöker göra det ändå, men räcker tiden inte till är det inget jag ligger sömnlös över om man säger så.

Jag är självklart också ärlig i mitt omdöme även om jag gör skillnad i hur jag recenserar böcker. Jag försöker vara mer utförlig i omdömen gällande recensionsexemplar ( det går inte alltid dock ) och jag är lite mjukare mot svenska författare än mot utländska. Det betyder inte att jag ljuger eller förskönar, men jag anstränger mig mer för att lyfta fram det som är bra också istället för att bara såga boken rakt av. Jag försöker att behandla deras verk lite mer respektfullt helt enkelt, eftersom jag vet att svenska författare ofta läser det vi bloggare skriver om deras böcker. Däremot var jag lite för snäll i början mot egenutgivare. Av någon anledning ursäktade jag ett par gånger usel korrigering med att de var just egenutgivare, som om de inte skulle ha lika mycket ansvar för sin text som alla andra. Sådana dumheter sysslar jag inte med längre eftersom även läsaren ska respekteras.

Veckans-bokbloggsfraga

Pesten och jag

Det är lustigt. Samma dag som jag skrev att den här månaden kommer det bli full rulle i bloggen fick jag influensa och därefter har jag legat rätt däckad. Något inlägg har det ju blivit men inte riktigt så som jag hade tänkt mig.

Så känslan var ju sådär i förrgår när jag dessutom började få ont i örat och insåg att jag utöver influensa nu även har öroninflammation.

when-youre-christmas-shopping-at-the-mall

Influensan börjar ge med sig och öroninflammation är ju inte slutet på ens existens, så när läkaren ville sjukskriva mig längre informerade jag att det är inte ett alternativ. Jag har tagit ut semester två dagar och ska istället åka till Sverige för att flyttpacka mina föräldrars lägenhet. Så om en timme tar jag båten över till Sverige.

Vad många inte vet är att Åland faktiskt bara ligger 6 mil från Kapellskär ( strax utanför Norrtälje som i sin tur ligger 6 mil utanför Stockholm ) så en tur med färjan tar ungefär 2 timmar. Och jag tänkte faktiskt passa på att läsa lite under båtturen, något jag inte gjort alls på över en vecka eftersom en hjärna full av snor tydligen inte klarar av att läsa. Så jag ser lite fram emot resan ändå.

boat

Något jag ser ännu mer fram emot är Sibylla. Vi har Sibylla här på ön men av någon anledning har de inte chili cheese här. Helt obegripligt. Hela poängen med att ens ha en grillkiosk är ju chili cheesen, resten är bara tillbehör.

Chili cheese, here I come!

When-you-have-a-secret-youre-about-to-tell

Så jag säger hasta la vista så länge. Var inte oroliga, det finns ett inlägg för morgondagen också och efter helgen är jag förhoppningsvis klar i skallen igen. Kanske.

Hur har Netflix kunnat producera en sådan skitserie?

Ok, det är säkert inte den sämsta serien någonsin men nära på. Netflix nya produktion Between som jag glatt satte mig och tittade på igår. Samma producent som till 24 och allt. Men vilken jävla skitserie!

Den handlar om en stad där vuxna plötsligt massdör i något slags virusutbrott och det lät ju spännande och bra. Så börjar folk dö och bara där rasade det. Det rinner lite blod ur näsan eller munnen och så trillar personen omkull och dör. Bara sådär. Ingen spänning, inget drama, ingen uppbyggnad på något sätt utan de bara trillar omkull som flugor lite här och där. Ungefär 30 personer hinner dö innan några slags myndighetspersoner kommer till stan. 30 mystiska dödsfall på 3 dagar hade orsakat global masshysteri, men i Pretty Lake händer inte så mycket mer än att den lokala doktorn undersöker saker och ting. Han knallar runt och kollar lite på blodprov i mikroskåp ( i samma rum där alla döingar ligger )  men hittar liksom inget.

När myndigheterna väl kommer så är det kostymklädda snubbar med munskydd som knallar runt bland döingarna. Och sedan ifrågasätter snubbarna lokaldoktorn som strosar runt utan munskydd, hur vågar han? Han kan ju dö utan skyddskläder ( jo de kallar munskyddet för skyddskläder )! Men doktorn är lugn, han har ju vimsat runt utan munskydd i flera dagar så det är nog ok …

Naturligtvis är något fishy och när staden hamnar i karantän och man hägnar in skiten med taggtråd så kommer en kille på den perfekta rymningsplanen. Han har hackat sig in i myndigheternas epost och vet att vid skiftbytet lämnas taggtråden obevakad i en timme. Gud vilken bra karantän och vilka smarta myndigheter som vidtar sådana gigantiska skyddsåtgärder.

Alltså, munskydd och kostym vid ett dödligt virusutbrott? Skiftbyte som tar en timme? För att inte tala om att internet fortfarande funkar, mobilerna funkar och ändå vet inte omvärlden någonting och folket i staden funderar på hur de ska meddela sig med dem utanför taggtråden. Som en härmvariant av Under the dome producerad av en femåring och dennes veckopeng. I en av de första dödsscenerna ser man till och med färgbollen personen har i munnen, den som tuggas sönder för att det ska se ut som blod.

Även om det här skulle vara den mest lågbudgeterade serien någonsin ( vilket jag inte tror att det är eftersom det är Netflix vi pratar om ) så måste man väl anstränga sig lite. Yttepyttelite åtminstone? Och Netflix som jag varit så imponerad av, som producerat välgjorda serier som Orange is the new black och Marco Polo. Jag har liksom sett dem som ett ganska säkert kort gällande serier och så kommer den här skiten. Hur korkade tror de folk är?

Så här kommer veckans tips. Ödsla inte ens fem minuter på den här serien eftersom det är fem minuter ni aldrig får tillbaka.

Efterlängtad läsning.

Fortfarande influensasjuk men nu känns det som jag kommer överleva. Ynklig är jag dock fortfarande så ingen recension idag, men jag hoppas orka med det någon av de närmsta dagarna för jag har läst ut Miniatyrmakaren och har en hel del att säga om den.

I fredags trillade det in en efterlängtad bok och i normala fall hade jag kastat mig över den, men med huvudet fullt av snor får jag låta den ligga och vänta lite lite till. Utpost av Ann Aguirre som är andra delen i Razorland-trilogin.

IMG_0085

Nästa bok har jag faktiskt haft hemma ett tag. Tyvärr har den blivit lite åsidosatt i allt som varit men snart ska jag ta tag i den med. Fantasyboken Drystoll skriven av S.C. Ödman som jag ser mycket fram emot att läsa.

IMG_0087

Det blev inte roligare än så här idag. Nu ska jag krypa tillbaka till min sjukhörna i soffan och hoppas ni andra har en fantastisk dag och att ni håller er friska.

We are all going to die

Eftersom det ändå är TBT idag så finns det ett stänk av nostalgi i dödsdomen. Lägg till ett ton snorpapper så ser det ut som hemma hos mig just nu.


giphy (1)

Jag när jag hostar. Vilket jag gör ungefär en gång i sekunden.

giphy
Jupp.

going_to_die_indiana_jones

 

Bästa och sämsta – November 2015

Jag har återigen bara läst sex böcker under en månad vilket verkligen är ett minimum av vad jag vanligen läser. Men nu är jag i ett läsflow igen så december kommer förhoppningsvis se väldigt annorlunda ut.

Stella betyder stjärna – Bobbi Sand

Aldrig ensamma – Anna Jakobsson Lund

Röta – Siri Pettersen

Biotika – KG Johansson

Dränkt – Frida Johansson

Rovdjurens tid – Alex Scarrow

Månadens bästa:

Röta av Siri Pettersen. Älskar älskar älskar!

9789132166198_200_rota

Månadens besvikelse:

Dränkt av Frida Johansson. Inte för att den är dålig, för den är faktiskt rätt ok. Jag hade däremot alldeles för höga förväntningar på den här och den levde helt enkelt inte upp till det.

drankt

Månadens överraskning:

Biotika av KG Johansson. Vilken galen roadtrip med extra allt. Fantastiskt bra.

biotika

Månadens mest efterlängtade:

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund. Inte bara månadens mest efterlängtade, utan sista halvårets. Som jag har väntat och inte blev jag ett dugg besviken heller. Ava, Leymah och Levi har mitt hjärta.

aldrig-ensamma

December blir en bra läsmånad och någon vecka innan årsskiftet drar jag igång med utnämningarna av årets bästa läsupplevelser. Det kommer alltså förhoppningsvis vara full rulle i bloggen den här månaden.