Författare: bokhuset

Årets finaste apokalyps.

Jag har läst en hel del riktigt bra apokalypser under året, men det är sällan jag kallar dem fina eller vackra. Det här är dock en av de finaste böcker jag läst. In i skogen av Jean Hegland var en sagolik läsupplevelse. Som en blandning av Väggen och The road i vackrare färger. Lågmäld och vacker om ensamhet, relationer och att hitta sin inre styrka.

Den är fantastisk och det finns ingenting som skaver någonstans. Språket flyter som honung längs sidorna och Nells berättarröst leder oss skickligt igenom den apokalyptiska väv som träder fram.

in-i-skogen

Årets bästa science fiction.

På ett sätt är svaret självklart, men ändå inte. Ensam på Mars av Andy Weir är helt klart en av årets bästa böcker och den klassas som science fiction, så valet borde vara givet. Men det skaver lite. För det finns science fiction och så finns det science fiction. Lika men ibland ändå helt olika. Och ska man titta ur ett större spektrum täcker Ensam på Mars bara en liten del av skalan. Så jag tar med en till i andra änden av skalan. Jag bjuder alltså på två årets bästa science fiction.

Den första är såklart Ensam på Mars. Omåttligt populär och trots att en ovanligt stor del av boken handlar om potatis, även lättillgänglig för en större massa. Många kan uppskatta den och jag själv tokälskade den.

Mark som karaktär är levande, smart och väldigt rolig. Humorn i boken är konstant vilket utgör en bra balans mot nördigheten och spänningen. Det är mycket Houston we have a problem spänning, vilket varvat med Marks lite långsammare humoristiska berättelse manar till sträckläsning.

ensam-pa-mars

Den andra är lite snävare och lite svårare att ta till sig så ni kanske undrar över valet? Jag förstår det.

Det är en salig röra av fantasy och science fiction och det är sci-fi med extra allt. Trippel fyllning med onödigt många såser vid sidan om. Men så finns Darrow där. En av de karaktärer jag fastnat mest för det här året, så fylld av raseri och sorg. Jag kan inte få den här ur huvudet och trots att det inte är en avslutad trilogi än så känns den som en av de bästa. Den hittade hem hos mig på något sätt.  Rött uppror och Gyllene sonen av Pierce Brown.

Och mitt i allt det här har vi Darrow. En huvudkaraktär som är så levande och komplex i sin sorg och sitt raseri, att man inte kan sluta läsa. Hatet Darrow känner är så starkt att raseriet ångar ut ur sidorna. Hur Darrow så starkt vill hämnas, hur starkt han hatar alla dessa människor och det de representerar och slutligen hatet mot sig själv över det han tvingas göra och bli.

gyllene-sonen

Utpost – Andra delen i trilogin Razorland

utpostUtpost är andra delen i serien Razorland skriven av Ann Aguirre.

Ingenting är sig likt för Spadertvå. När hon levde under jord betraktades hon som vuxen. Numera, i staden Räddning på Ovansidan, uppfattas hon som en ung problemtjej, och hon måste gå i skolan. Men Spadertvå passar inte in bland de andra tjejerna: Det enda hon kan är att slåss.
Dessutom har hennes stridspartner Tålig tagit avstånd från henne. Hennes känslor för honom har inte förändrats, men han verkar inte ens vilja komma i närheten av henne längre. Förvirrad och ensam letar hon efter ett sätt att komma bort från staden.
Hon anmäler sig som frivillig till de sommarpatruller som skyddar odlarna medan de arbetar på fälten utanför stadsmuren. Det brukar vara ett rent rutinuppdrag, men situationen har förändrats på Ovansidan. Missfostren håller på att bli smartare. De spanar. Väntar. Planerar. De tycks ha bestämt sig för att krossa Räddning. Det krävs en orädd jägarinna som Spadertvå för att stoppa dem.

Ibland önskar man att förlagen sagt nej, nej och åter nej till författaren. Och ibland önskar man att nästa förlag sagt nej, nej och åter nej till översättaren.

I slutet av boken finns författarens tacksida och hon tackar läsaren genom att spoila en stor del av plotten. Hon skriver att ”som vi läsare vid det här laget förstått så är A inte XXX utan YYY”. Jag kanske är omåttligt trög men nej, det hade jag faktiskt inte förstått. Men nu vet jag, tack så himla mycket för den spoilern. Klart författaren vet att X inte är X utan Y, det är ju hon som skrivit boken. Men så himla tydligt är det inte för mig. Visst hade jag mina funderingar, men själva lösningen var inte glasklar. Det kan ju också vara så att författaren inte litar på sin egen förmåga att få fram det här, utan känner att ett förtydligande måste till. Något som förövrigt är lite av en röd tråd i hela boken.

Författaren förklarar och upprepar ganska mycket i den här delen. Framförallt Spadertvås tankar och synsätt ältas och jämförs konstant gentemot byns egna regler och  värderingar. Hur hon förväntas klä sig på ett visst sätt, agera och tänka enligt de regler Räddning satt upp. Jag gillar visserligen Spadertvås ståndpunkt i det här, men det upprepas konstant. Tills hon börjar ändra sig. Jag förstår att man anpassar sig efter miljön och påverkas av det samhälle man lever i. Jag hoppas bara att författaren inte villar bort Spadertvås styrka och egensinnighet i allt det här.

Sedan har vi översättningen och jag fattar verkligen inte. Hur har de tänkt? Man översätter inte egennamn, även om dessa härstammar från ett spelkort eller en händelse. Inte. Spadertvå, Tålig och Räddning? Och mitt i det här har vi Stalker, vars namn inte har översatts.

Översättningen är alltså varken begriplig eller konsekvent och sätter ganska stora hinder i läsningen för mig i början. När jag väl lyckas se förbi det här är boken himla bra. Den är spännande och jag sträckläste resten av boken i ett svep. Det är dock en tydlig mellanbok och mycket handlar om relationer som utvecklas och bakgrund som förklaras. Storyn är fortfarande fängslande och spänningen finns där nästan hela tiden. Trots mina problem med översättning rekommenderar jag den alltså fortfarande varmt till alla dystopiälskare. Och håll er borta från tacksidan på slutet.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Klart man vill ha en uppföljare!

Man ska inte göra uppföljare. Varför skulle man vilja se en tvåa för? Den första var ju inte ens något bra!

Men vilket bs! Klart man vill ha en uppföljare. Den första var ju asbra, så jag vill ha en tvåa. Helst igår! För det här är faktiskt en av mina favoritfilmer trots bombastisk och ultrapatriotiskt usa-räddar-världen budskap. Så jag är superpepp och vem kan egentligen motstå Jeff Goldblum? Jag har haft en crush ända sedan Flugan kom för hundra år sedan.

rs_500x203-150304133945-tumblr_lnu0hl0MDu1qa9vqgo1_500

Nyårslöftestaggen

Jag blev taggad av Bokentusiasten och det gillar jag ju, jag älskar taggar. Problemet med sådana här frågeställningar är att jag aldrig kan hålla mig till de givna kriterierna. Jag fuskar, typ.

En klassiker jag lovar att läsa. 

Finns faktiskt ingen jag är sugen på att läsa. Däremot vill jag gärna läsa om Flugornas herre av William Golding för att se hur den står sig mot dagens dystopier. Lovar inget dock.

En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta.

Släktet av Guillermo Del Toro. Jag påbörjade serien för några år sedan och har läst de två första böckerna. Vet inte varför jag inte fortsatt än för den är bra.

evig-natt

En bokserie jag lovar att påbörja.

Lite fusk kanske eftersom den här landade hos mig igår. Omslaget lockar enormt och jag har läst bra omdömen så förväntningarna är höga. Askfödd av Sabaa Tahir.

askfodd

Och en serie till som funnits länge men som jag ju faktiskt aldrig läst. Inte heller har jag sett alla filmer så jag vet inte hur allt slutar. Märkligt nog har jag lyckats ducka för spoilers i alla år. Nuytgåvan av Harry Potter ligger under granen, till barnen. Typ.

harry-potter-och-de-vises-sten

En författare ( som jag aldrig läst tidigare ) jag lovar att läsa något av. 

Jag läste visserligen några sidor ur boken Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri men den var inte i min smak, så jag räknar den som oläst. Ändå är jag så himla nyfiken på hans senaste bok Allt jag inte minns, så den ska jag ta mig an.

En bok jag lovar att läsa om. 

Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Såklart. Jag köpte boken direkt efter att jag läst den på Storytel och den har legat här hemma sedan dess. Men jag har faktiskt inte vågat läsa om den än, tänk om den inte är lika bra som jag minns? Risken är försvinnande liten, men ändå.

Kommer även läsa om boken In i skogen av Jean Hegland. Trots att jag precis avslutat den längtar jag tillbaka. Till det vackra språket, träden och ensamheten.

in-i-skogen

En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska.

Finns ingen genre jag inte läst/utforskat. Vad jag vet.

Ett seriealbum jag lovar att läsa.

Seriealbum? Inte min grej, så det lär nog inte hända tyvärr. Kanske att jag plockar hem en Fantomen från affären ( till barnen såklart … ) men i övrigt nej.

En novell jag lovar att läsa.

Nio månader av Cia Sigesgård. Skräck och fantastiska recensioner, den lockar.

nio-manader

En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa.

Jag är Malala av Malala Yousafzai. Jag har haft den hemma men då hann jag aldrig läsa den tyvärr. Men den är en av de viktigaste böckerna idag, så den kommer bli läst.

En länge ägd oläst bok jag lovar att läsa.

Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman. Ok, jag har inte haft den jättelänge men ändå.

En debut jag lovar att läsa.

Jag ser mycket fram emot Anna Ahlunds debut Du, bara som kommer ut på Rabén & Sjögren i maj 2016. Jag har ingen aning om vad den handlar om, men den titeln alltså …

Här kan ni läsa mer om den debuten.

En bok eller bokserie ( jag tidigare gett upp/dömt ut ) jag lovar att ge en ny chans.

Möjligen The Mortal Instruments av Cassandra Clare. Jag har läst första boken Stad av skuggor men den fastnade inte alls. Å andra sidan är jag precis som Bokentusiasten nyfiken på what the fuss is all about så jag kanske gör ett nytt försök. Kanske.

 

Jag vet att alla har fullt upp med julbestyr men jag taggar ändå några och vill ni göra den så gör ni den, är man inte taggad men vill så gör man den ändå.

Jag taggar: Oarya, Bokföring enligt Monika och Lottens bokblogg och alla andra som känner sig manade.