Etikett: science fiction

Dagens tips – Waiting for the Machines to Fall Asleep

Det är ingen hemlighet att jag älskar science fiction. Ändå tackade jag nej till att recensera den nyligen utgivna antologin Waiting for the machines to fall asleep. Jag skulle normalt aldrig någonsin tacka nej till att läsa fantastisk science fiction, vilket jag är helt övertygad om att den här boken innehåller, men den är på engelska. Att tacka ja till recensionsexemplar betyder ju ett visst ansvar, och tyvärr kände jag att jag inte vågar ta på mig det ansvaret när språket är engelska.

Självklart kommer jag läsa den här ändå. Men det blir i min egen takt och jag slipper recensera ett språk jag inte behärskar flytande. Flera av mina favoritförfattare finns med, så jag vågar ändå lova att det är utmärkt läsning för den som gillar science fiction. Den har dessutom fått fantastisk kritik i flera recensioner så jag ser verkligen fram emot att läsa den här.

Dagens tips alltså för alla oss som älskar science fiction. Jag tror vi kommer älska den här också.

waiting-for-the-machines-to-fall-asleep

Du hittar boken hos Adlibris, Bokus och CDON.

Recensioner hittar du här:

Risingshadow

Tangent

SF crowsnest

Genom dina ögon – The host

genom-dina-ogon

Genom dina ögon är skriven av Stephenie Meyer.

Jorden har invaderats av en ras som tar över människornas sinnen medan de lämnar kroppen intakt och större delen av mänskligheten har dukat under. Men Melanie Stryder vägrar att tyna bort.

Vandraren, en av de invaderande Själarna som har tilldelats Melanies kropp, har hela tiden varit medveten om hur plågsamt det skulle vara att ta över en människas kropp: de överväldigande känslorna, de alltför tydliga minnena. Men det finns en svårighet som Vandraren inte har väntat sig att den tidigare ägaren av kroppen vägrar att ge sig av och överlämna kroppen till henne.
Melanie fyller Vandrarens sinne med bilder av Jared, mannen hon älskar och som hittills lyckats hålla sig gömd. Det är omöjligt för Vandraren att skilja på sina och Melanies känslor och snart åtrår hon en man hon aldrig mött. Hotet från de andra Själarna gör Vandraren och Melanie till ovilliga allierade och tillsammans ger de sig av för att finna mannen som de båda älskar.

Den här boken tillhör faktiskt en av mina favoriter, till skillnad mot Twilight-böckerna. Det här är visserligen spännande, men egentligen en ganska långsam berättelse och ändå sträckläser jag den varje gång. Och jag har läst den många gånger. Det är en annorlunda science fiction. Själarna som invaderat jorden och tagit över människors kroppar är egentligen inte onda. De agerar av nyfikenhet utan att inse mänsklighetens komplexitet. Ungefär som människor som studerar myror.

Jag tycker om motståndet Mel uppbringar, hur hon och Vanda ( som man döper Mels inneboende alien till ) sakta men säkert lär känna varandra. Mest gillar jag Farbror Jed vars karaktär är en kopia på Zeb Macahan. Han utmanar alla genom att ta sig an Vanda och visa intresse istället för rädsla. En uppfriskande karaktär i en konfliktfylld värld.

Jag läste någonstans att det kommer fortsättning på den här. Jag hoppas Meyer ändrar sig, för den här klarar sig ypperligt på egna ben. Och som vanligt är boken bättre än filmen.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Ensam på Mars – En av årets bästa!

ensam-pa-mars

Ensam på Mars är skriven av Andy Weir.

Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Ok, för den som inte gillar science fiction kan jag direkt berätta att boken innehåller inga aliens, inga rymdstrider och inga bebodda planeter runtom i Universum. Det enda egentliga inslaget av science fiction i boken är att man lyckats bygga ett rymdskepp som tar människan till Mars istället för bara till månen.

Det är alltså dit expeditionen tagit sig, till Mars för att under trettio dagar samla ihop prover och ta med tillbaka till jorden. En olycka händer redan på dag sex och de övriga astronauterna som tror att Mark är död avbryter expeditionen och påbörjar resan tillbaka till Jorden. Mark överlever och vaknar upp, ensam på en obebodd och öde planet med endast ett habitat avsett för trettio dagars överlevnad. Där måste han på något sätt hitta ett sätt att överleva i fyra år till nästa expedition kommer.

Alltså, det här är nog det nördigaste jag någonsin läst. Det är nördigt, uppfinningsrikt och superspännande. Mark är rymdens MacGyver. Uppfinningarnas uppfinnare. Man tycker ju att det är problem redan att vara fast på Mars men det slutar naturligtvis inte där. Mark kommer på sätt att få habitatet att fungera i fyra år. Han räknar sedan ut hur många kalorier per dag han behöver för att inte svälta ihjäl och börjar jobba efter det. Hur många kvadratmeter golv innehåller habitatet? Hur mycket potatis måste han odla ( de har lyckligtvis fått med sig några stycken för att fira thanksgiving på Mars ) på golvet för att få ihop dessa kalorier? Allt räknas ut i minsta detalj och Mark sätter igång att jobba. Naturligtvis går allt åt helvete. Allt som kan gå fel går fel och Mark måste klura ut inte bara hur han ska få ihop kalorierna, utan även fixa syresättningen i habitatet ( helst utan att sprängas i luften samtidigt ), hur han ska få vattnet att räcka, hur han ska lyckas kommunicera med Jorden, hur han ( om han överlever så länge ) efter dessa år sedan ska ta sig till platsen där nästa expedition kommer att landa, och så vidare.

Samtidigt får Jorden av en slump reda på att Mark faktiskt överlevt. Ett intensivt arbete påbörjas av Nasa att få kontakt med Mark.

Det här är en helt fantastisk bok. Marks uppfinningsrikedom är makalös och allt låter märkligt nog helt trovärdigt. Jag tror fullt och fast på att allt som beskrivs i boken kan fungera. Förutsatt att man inte råkar spränga sig själv i luften under tiden. Mark som karaktär är levande, smart och väldigt rolig. Humorn i boken är konstant vilket utgör en bra balans mot nördigheten och spänningen. Det är mycket Houston we have a problem spänning, vilket varvat med Marks lite långsammare humoristiska berättelse manar till sträckläsning. Jag förstår att boken blev vald till årets bästa science fiction 2014 av Goodreads läsare, för det här är riktigt riktigt bra. Helt klart en av årets bästa även för mig.

Jag ställde mig på bordet med gnistlampan i ena handen och syreslangen i den andra, sträckte armarna uppåt och gjorde ett försök.

Och jävlar i min dag, det funkade! Samtidigt som jag släppte ut syre över ledningstrådarna slog jag på ficklampan och en underbar låga sköt ut ur luftslangen. Brandlarmet gick förstås, men det hade jag hört så ofta på sista tiden att jag knappt märkte det längre.

Sedan gjorde jag det igen. Och igen. Korta stötar. Ingenting dramatiskt. Jag hade inget emot att låta det ta sin tid. Jag var överförtjust. Det här var det smartaste jag någonsin kommit på! Och jag gjorde mig inte bara av med vätet, utan tillverkade samtidigt mer vatten!

Allt gick som smort ända tills det small.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplar.

Wheel of time möter Hungerspelen, på Mars – Rött uppror

rott-uppror

Rött uppror är skriven av Pierce Brown.

Darrow tillhör de röda, en medlem av den lägsta klassen i det färgkodade samhället i framtiden. Precis om alla andra röda arbetar han i gruvorna under Mars. Övertygad om att han och hans folk gör planetens yta beboelig för kommande generationer. Det är det de sliter och offrar sina liv för, en bättre värld för sina barn.

Men Darrow och hans sort har svikits och lurats. Snart upptäcker de att Mars har varit möjligt att bo på under en lång tid. Stora städer och vackra parker finns spridda över planeten. De röda och Darrow är inget annat än slavar som tjänar en dekadent härskande klass.

Driven av hämnd och med längtan efter rättvisa offrar Darrow allt för att infiltrera det legendariska institutet, en skola för den dominerande klassen guld.

Han tvingas slåss för sitt liv och hela civilisationens framtid mot de bästa och mest brutala av samhällets framtida härskare. Han kommer att ta till alla medel för att besegra sina fiender. Även om det innebär att han måste bli en av dem för att göra det.

Robert Jordans långkörare Wheel of time är framförallt känd för sitt intrikata världsbygge, där olika färger representerar olika egenskaper och mål, och de välborgade ägnar en stor del av sin tid åt Husens spel. Ett spel fyllt av intriger där man följer strikta regler för hur man ska och inte ska bete sig, allt i ett ständigt pågående spel om makten. Pierce Brown verkar ha läst denna samt Hungerspelen, snott hälften av deras idéer och världsbyggen och sedan placerat hela röran på Mars.

Darrow lever alltså i gruvorna under jorden på planeten Mars där han jobbar som HelvetesDykare. Den som gräver allra djupast och tar de största riskerna. Han, liksom alla andra i gruvorna, tillhör de LågRöda. Klassen som står längst ner i hierkain och arbetar för att göra planeten Mars beboelig. Så är det sagt, men när Darrow får reda på att allt är en lögn och att de LågRöda endast är slavar åt de Gyllene, vaknar ett raseri hos honom och Darrow svär på att frigöra sitt folk. Han blir omgjord av motståndsrörelsen, skapad till en Gyllene. Den högsta klassen på Mars där folket är fysiskt större och starkare, och onåbara i all sin makt. För att få tillräckligt mycket makt måste Darrow bli en av de Makalösa Ärrade, de starkaste av de Gyllene. För att nå dit placeras han på de Gyllenes Institut, där han och andra utvalda tävlar om framtida maktpositioner. Det visar sig vara en tävling där endast de starkaste överlever.

Ni hör ju, hur spännande som helst. Och samtidigt så jäkla jobbigt. Författaren tar i så han spricker i sitt världsbygge med olika klasser, ledare, egenskaper, persongalleri och Hus tills man är helt snurrig. Inte bara består samhället av olika färger där varje färg är en egen klass med egna förutsättningar, de Rosa är till för njutning, de LågRöda gruvslavar och de HögRöda mer som någon slags husslavar uppe på ytan. Även bland de Gyllene finns klasser och skikt. Vi möter de Makalösa Ärrade, de olika Husen som representeras av ledare som Apollo, Jupiter, Venus, Minerva, Pitchner. Samhället styrs av Politikarier, Tribunen, Pretorer, Ärkeguvernörer, Domare och Imperatorer i all oändlighet. Persongalleriet är omfattande och växlar i takt med att karaktärerna dödar varandra.

Och mitt i allt det här har vi Darrow. En huvudkaraktär som är så levande och komplex i sin sorg och sitt raseri, att man inte kan sluta läsa. Hatet Darrow känner är så starkt att raseriet ångar ut ur sidorna. Hur Darrow så starkt vill hämnas, hur starkt han hatar alla dessa människor och det de representerar och slutligen hatet mot sig själv över det han tvingas göra och bli. Att skapa en huvudkaraktär som berör så otroligt mitt i allt det här röriga är skickligt.

Den här boken har blivit vald av Goodreads läsare som förra årets bästa debut och jag både förstår det och samtidigt inte. Jag kan inte hålla ordning på allt som berättas, alla Hus, färger och skikt. Till slut är det så många regler och människor att hålla reda på att jag skummar igenom sidorna. Ändå kan jag heller inte låta bli att sträckläsa för det här är en riktigt bra bok, samtidigt som den är skitjobbig!

Det står ingenting någonstans om att det här är första delen i en serie, men med tanke på alla frågor som förblir obesvarade och hur den slutar måste det nästan komma en fortsättning. Jag kommer i så fall sträckläsa den också, jag bara måste få veta hur det går för Darrow.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Frosseri i science fiction – Munins skärvor

9789197942881_200_munins-skarvor_haftad

Munins skärvor är en novellsamling skriven av Oskar Källner.

En novellsamling med isande skräck och svindlande science fiction som även ställer frågan vad det är att vara människa idag och i en avlägsen framtid.

”En av Sveriges främsta fantastikförfattare spänner ut vingarna och lyfter genom nio fängslande berättelser.”

-KG Johansson

Jag läste klart den här boken redan för en vecka sedan, så varför har jag inte skrivit om den förrän nu?

Vissa böcker är kanske inte så bra och då behöver jag fundera ut ett respektfullt sätt att skriva om den ändå, och andra är så bra att de tar andan ur en. Så bra att man måste smälta berättelsen i ett försök att hitta ord som kan ge upplevelsen rättvisa. Munins skärvor hamnar i det andra facket. Det är fortfarande svårt att hitta ord som kan få er att förstå hur bra det här är.

Om vi börjar med omslaget. Staden i bakgrunden är makalös. Jag fattar inte varför jag aldrig sett något liknande på film förut och hur Källner ens fantiserat ihop något så storslaget. Än mindre hur illustratören lyckats fånga essensen i Källners världsbygge på det här sättet. Svampstaden hittar vi i novellen Där staden dragit fram. Likt en tromb drar svampstaden fram och lämnar skärvor av civilisation efter sig. Skärvor som samlas ihop av de mindre lyckligt lottade som överlevt i ett kargt övergivet landskap. Där vaknar Chelan bland övergivna sopor och minns ingenting, inte ens sitt namn. Tryggheten hon finner hos familjen som tar sig an henne och skräcken när hon upptäcker vem hon egentligen är, fängslar mig helt.

Byssan lull gör mig frustrerad. Obehaglig skräck i en zombieapokalyps där jag så hemskt gärna hade velat ha mer. Källner manipulerar läsarens ovisshet skickligt och slutet är mästerligt. Är det kärlek eller ren skräck jag får? Båda alternativen är lika hemska. Skräckfyllt hemska. På samma sätt som Yulebocken ger mig obehagskänsla redan efter bara några rader. Olika ändå där den ena ger mig fantastisk zombieskräck och den andra känslan av klassisk spökhistoria. Den sorten man viskar fram en mörk vinternatt trots att man vet att det kommer ge en mardrömmar.

Munins skärvor trollbinder mig. Varje novell är sagolik och det finns ingen som ger någon som helst sur smak efteråt, inga frågetecken. Källner bygger nya världar, vänder dagens värld upp och ner och skapar framtida visioner som både underhåller och väcker tankar. Han ger oss magnifika världsbyggen, varelser som balanserar mellan sorg och skräck och förunderliga maskiner.

Han ger mig a Sense of wonder. Vilket jag har förstått är det bästa betyg man kan ge inom science fiction. Jag är ledsen KG Johansson, men Oskar Källner är kung inom svensk fantastik. Så är det bara.

Boken finns hos Bokus eller hos Fafner förlag.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Science fiction – Fyra kvinnor fyra flickor

fyra-kvinnor-fyra-flickor

Fyra kvinnor fyra flickor är en novellsamling av KG Johansson.

”Alla som du träffar kommer inte att vara snälla mot dig. Några kan vara lika elaka som skurkarna i filmerna. När det händer kommer du att bli hemskt ledsen. Och då vill jag att du tänker på mig. Kan du komma ihåg det? Du måste komma ihåg att du är någon. Du är lika mycket värd som de, vad de än säger. Lovar du mig att komma ihåg det?”

KG Johansson, född 1952, är översättare, professor i rockmusik och prisbelönt författare.
Novellerna i Fyra kvinnor fyra flickor är skrivna under de senaste åren och har kvinnor eller flickor som huvudpersoner.

KG Johansson var mitt första möte med science fiction skriven av en svensk, och jag var väldigt förvånad över att en svensk kunde producera så bra science fiction. Ja, jag hade fördomar. Efter detta har jag läst väldigt mycket scifi skrivet av svenska författare och jag har slutat bli förvånad eftersom många håller fantastiskt hög klass. KG har dock en särskild plats i mitt hjärta eftersom jag älskade hans romantrilogi Samvetsmakaren.

Jag hade därför höga förväntningar på den här novellsamlingen och novellerna som är bra, de är helt fantastiskt bra. Gatflickan som citatet ovan kommer ifrån, gör upp med utanförskap och dagens näthatande. Framförallt det sexuella näthat som kvinnor råkar ut för och jag älskar att KG använder det här så mästerligt och känslosamt, utan att berättelsen förlorar science fictionkänslan. Den postapokalyptiska novellen Marina som beskriver ett skräckscenario med världen dränkt i vatten är suggestivt obehaglig. Marina som i åratal klättrar högre och högre i någon slags urinstinkt att överleva, ovetande om ifall hon är den sista överlevande på jorden eller inte. Min absoluta favorit är kortnovellen Den blödande flickan som på bara någon sida lyckas vända mänskligheten mot sig själv. En briljant novell i all sin förfärlighet.

Till sist förintades den sista människan och vi nådde friheten. Men vår frihet är en enda drift och vi följer den. Nu har jag bara mig själv att utrota, gång på gång.

Omslaget är sagolikt vackert och jag tycker också om att vi får ta del av författarens tankar och bakgrund till novellerna. Några av novellerna lämnade mig med ett frågetecken, men som helhet är det en härlig novellsamling.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.