En smakbit av Gyllene sonen.

Äntligen har jag fått fortsättningen på Rött uppror. Redan från första sidan kan jag känna Darrows raseri ånga ut och jag är fast. Här kommer dagens smakbit från Gyllene sonen som är andra delen i en serie skriven av Pierce Brown.

gyllene-sonen

 

Mitt folk har varit förslavat i sjuhundra år utan att kunna göra sin röst hörd, utan att ha något hopp. Nu är jag deras svärd. Och jag förlåter inte. Jag glömmer inte. Så jag låter honom leda mig ombord på skytteln. Låter honom tro att han äger mig. Låter honom bjuda in mig i sitt hus så att jag kan bränna ned det.

Men då tar hans dotter min hand, och då känner jag tyngden av alla lögner på mina axlar. Det sägs att ett splittrat kungarike inte kan bestå. De sa aldrig något om hjärtat.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

http://gronneskoger.blogspot.com/2015/08/en-helt-spesiell-dag-en-smakebit-pa.html?m=1

 

Normbrytande rymdnoir – Johan Frick och Det stora svarta.

det-stora-svartaDet stora svarta är en novell skriven av Johan Frick.

Kapten Valentina Cruz och hennes trogna besättning ombord på rymdskeppet Anaïs transporterar två alphamänniskor som vill fly förtrycket på planeten Nouveau Versailles, och allt ser till en början ut att vara ett enkelt uppdrag för Nueva Tortugas ökända piratdrottning. Ett ödesdigert beslut ändrar dock resans kurs och snart står både besättningens liv och framtid på spel.

Det här var min första bekantskap med Johan Frick som författare och det var verkligen en uppfriskande bekantskap. Det finns ingenting jag inte tycker om i den här novellen. Den är välskriven och underhållande med intressanta karaktärer som bryter normer på löpande band. Här finns varken det stereotypiska eller heteronormativa som vi matas med dagligen och läsningen gör mig glad i själen.

Novellen påminner om science fiction-serien Firefly, fast bättre. Valentina Cruz som ökänd piratdrottning är en riktig kick-ass hjältinna med ett hjärta av såväl stål som guld. Berättelsen får vi av Valentina själv där hon ser tillbaka och språket har en underbar ton hela vägen igenom. Torrt humoristisk med en nostalgisk värme som omsluter karaktärerna och ger handlingen ett känslomässigt djup som berör mig. Dessutom är den stora frågan i novellen kittlande. Vad våra val och handlingar egentligen kan ha för konsekvenser och hur vi påverkar framtiden i allt vi gör.

Det stora svarta är en riktigt bra sf-novell som jag verkligen rekommenderar, och jag ser fram emot att läsa mer av Johan Frick i framtiden.

Novellen finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Mix förlag för recensionsexemplar.

 

En smakbit av Leonora och Glasplaneten.

Dagens smakbit blir från en barnbok. Leonora och glasplaneten skriven av Helen Johansson.

leonora-och-glasplanetenNu gick det inte att stoppa tårarna länge, de rann nerför kinderna.

”Leonora”, sa Bobo, ”du minns väl att du är född under ett stjärnfall? Då är man född med turen på sin sida, det brukar Manni alltid säga.”

Inte så mycket tur att krascha på en död planet, tänkte Leonora. Men så klart att det var tur att hon levde.

Bobo strök Leonora på armen med sin känslotass. Den var varm och mjuk.

”Jag tror Manni har rätt”, sa han. ”Stäng av mig nu och utforska Glasplaneten.”

”Men jag vill inte utforska! Jag vill hem!”

”Lyssna på mig nu, Leonora. Vem vet vad som finns på andra sidan bergeb? Jag skulle gå norrut om jag var du, mot solen. ”

Leonora såg mot de höga glasbergen som höjde sig långt där borta. De blänkte i ljuset, solen fick dem att glittra som diamanter. Det var vackert.

Ja, vad fanns det för något på andra sidan bergen? Vad som helst kunde finnas där. Kanske fick hon se saker som ingen där hemma hade sett förut. Innan rymdräddningen kom för att hämta dem så borde hon passa på att se sig omkring. Ingenting kunde ju bli värre av det. När hon tänkte närmare på saken så hade juniter faktiskt klarat sig ur nödlägen massor av gånger förut. Kusin Sunni som bara var ett år äldre hade överlevt både en solstorm och ett meteoritregn, så varför skulle inte Leonora klara en gammal glasplanet? Och det var sant som Bobo sa, hon var faktiskt född under ett stjärnfall.

Fantastisk ungdomsbok som ingen bör missa – Stormvinge

stormvinge

Stormvinge är skriven av Oskar Källner.

Minna älskar att flyga men får bara göra det på gamla Lera. En dag trotsar hon sin farbrors order och flyger djupt in bland bergen. Där hittar hon en rasande vildhingst med bruten vinge. De attackeras av pumor och Minna blir strandsatt med vildhingsten som enda sällskap. Omgivna av rovdjur tvingas de samarbeta för att överleva.

Detta blir början på en oväntad vänskap med vilda kappflygningar och rafflande äventyr. Men det finns andra som är ute efter hingsten. Så när lömska planer hotar familjens ranch måste Minna satsa allt för att vinna, även om det kan kosta henne livet.

När Minna räddar livet på den svarta bevingade hingsten börjar en vänskap som alla kan känna igen. Den är inte självklar och kräver både mod och respekt från bådas håll. Men det är inte bara Minna som vill ha Stormvinge och deras vänskap blir farligare än Minna kunnat räkna med.

Jag börjar nästan känna mig löjlig som tokhyllar Oskar Källner varje gång, men han förtjänar att tokhyllas. Det här är nämligen underbart bra. Jag har aldrig läst varken Black beauty eller Svarta hingsten ( ja, jag vet inte vad som hände där ) men jag tvivlar inte på att Källner hanterar inspirationen med respekt. För det är ganska självklart var den kommer ifrån och boken är även tillägnad Walter Farley som är författaren till Svarta hingsten. Men Stormvinge är samtidigt något helt annat och mycket mer än båda dessa.

Vi får en bevingad svart hingst som är stark och modig, en planet som trots att den inte är helt olik våran egen värld ändå bär på sina egna hemligheter. Vi får även en tuff och kapabel ung flicka som, trots att relationerna där hemma inte är helt okomplicerade, tar sig an både faror och utmaningar utan att tveka. Källner ger oss mångkultur, onda bovar, vänskap, hemligheter och spänning. Ett paket med extra allt.

Grundhandlingen är ganska förutsägbar, fast inte på ett dåligt sätt. Eftersom berättelsen är förlagd till en helt ny miljö och farorna därmed är okända, behövs förutsägbarheten och igenkänningsfaktorn för att balansera känslan för boken. Vissa böcker kräver på något sätt att man vet vad man får och det här är en sådan bok. Bandet mellan Minna och Stormvinge är vad läsaren vill ha och det är vad vi får. Men Källner har samtidigt skapat en värld som är spännande och fantasirik och som jag tror kan locka en bred läskrets. Bland de yngre ska jag tillägga. För hur mycket jag än tycker om boken och hur fast jag än blev, så är det en ungdomsbok. Jag satte betyget 4/5 på Goodreads och det är enbart för att jag är vuxen. Hade jag läst den här i tonåren är jag övertygad om att betyget blivit en klockren fullpoängare.

Har du ett hästtokigt barn därhemma? En tonåring som gillar science fiction eller en yngre släkting som gillar fantasy? Innehållet är minst lika vackert som omslaget, så ge dem den här boken! Jag lovar att de kommer älska den.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är: Barrikaden, Midnatts ord och Elinas bokliv.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

Fortsättning på härlig dystopi – Sammansvärjningen av Ursula Poznanski

sammansvarjningen

Sammansvärjningen är andra delen i en trilogi av Ursula Poznanski.

Ria och hennes vänner har växt upp i sfärernas trygghet som skyddar mot den ogästvänliga naturen utanför. Nu lever de ett liv i hemlighet i världen utanför sfärerna, i staden under staden. Varken klanerna eller sfärbefolkningen får veta var de är, de hotas från olika sidor. Endast några få är invigda. Ria och hennes vänner vill försöka komma fram till varför de hotas till livet, och Ria hittar ett spår i det gamla biblioteket. Men det går för långsamt framåt. Sandor, klanfurstens andreman, och Ria inleder en försiktig relation, men när klanfursten dör i skadorna av ett fiendeangrepp och Sandor blir klanfurste vill han plötsligt och oförklarligt inte veta av Ria längre. Nu känns det ännu viktigare att hitta svaret på frågorna kring hotet.

Ria och hennes vänner tillhörde eliten i sin sfär. De bästa studenterna med lysande framtidsutsikter, tills den dag då Ria hörde ett samtal där hon och andra studenter nämndes i samband med en komplott mot sfärerna. Som följd av dessa misstankar skedde ett mordförsök på Ria och hennes vänner och de tvingades fly sfärerna. Nu lever de gömda hos klanen Törnesnåren, i Staden under staden. Aureljo planerar att infiltrera en sfär för att försöka ta reda på sanningen, medan Ria vill stanna kvar hos Sandor. Samtidigt försöker Ria hitta Jordans krönika, en bok som sägs innehålla svaret på varför de är jagade. Det hon hittar väcker fler frågor än svar och när Ria förstår att även Törnesnåren har hemligheter blir sanningen viktigare än någonsin.

Jag är så glad att jag läste om första delen Sveket innan jag tog mig an den här. Båda böckerna är riktigt bra och man behöver bakgrunden från den första delen för att förstå all information i denna helt och hållet. Gåtan kring varför de är jagade löper som en röd tråd hela vägen och det är otroligt spännande. Jakten på Jordans krönika ger en ledtråd i taget och spänningen i att försöka pussla ihop de små ledtrådar vi får ger ett härligt driv till berättelsen. Handlingen är smart, intrigen spännande och världsbygget känns genomgående väldigt genomtänkt. Vi får science fiction i form av sfärerna och tekniken som finns där, samtidigt som utevärlden ger en apokalyptisk känsla och Staden under staden står för historia. Dåtid, nutid och framtid. Vi får allt i ett i ett koncept som fungerar ovanligt bra och som påminner om Anna Jakobsson Lunds dystopi Tredje principen.

Jag känner faktiskt att jag kanske gillar den här snäppet mer än Enklav. Det enda som stör lite är att karaktärerna fortfarande känns ganska blanka. Ria öppnar sig förvisso sakta men säkert, men jag vet fortfarande inte vem hon är. Jag vet hur hon tänker och varför hon agerar som hon gör, men jag vet inte vad hon känner. Vem hon är innerst inne. Jag känner bara Ria från sfärerna, hon som har lärt sig tänka elitistiskt och analyserande. Samtidigt märker jag ändå att hon utvecklas så förhoppningsvis får vi träffa den riktiga Ria i nästa bok.

Det finns även ett underbart Ayla-moment ( ni som älskat Grottbjörnens folk vet ) i boken som tog andan ur mig. Ett tillfälle där Ria på stapplande teckenspråk försöker kommunicera med en klanmedlem, och precis som när Ayla och Jondalar möts är stunden så rörande i sin tafatta ärlighet.

Det här är riktigt bra. Svaret vi får gällande komplotten är så smart att jag dels inte lyckades lista ut det själv, och sedan tog det ett tag innan jag förstod den fulla innebörden av det. Innan jag faktiskt fattade tvisten i det hela. Så otroligt komplext och intelligent i sin enkelhet. Ursula Poznanskis serie har blivit en favorit hos mig, och jag ser väldigt mycket fram emot att se författaren knyta ihop det här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Opal för recensionsexemplar.

Mazerunner – I dödens stad

maze-runner-i-dodens-stad

I dödens stad är den sista delen i trilogin Mazerunner, skriven av James Dashner.

De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.

Jag som verkligen gillade de två tidigare böckerna har lite problem med den här. Serien står ju för snabb underhållning, det är liksom inget djupare innehåll och det är heller inte vad jag förväntade mig. Men lite mer än bara springande hit och dit hade ju varit trevligt. Det här känns märkligt nog som en mellanbok. Spänningen inför upplösningen finns liksom inte där och det är troligen för att författaren gör det både lätt och svårt för sig samtidigt, men på fel ställen.

En enkel lösning hade varit helt ok för mig. Författaren hade inte behövt kämpa med att snurra det femtioelva varv, vilket i slutändan inte blir något tydligt svar alls. Detta snurrande bidrar också till en hel massa springande hit och dit. Vem ska Thomas lita på, vad ska han göra och vart ska han springa? Fram och tillbaka hela tiden och det blir liksom för mycket. Författaren hade också tjänat på att fokusera på trådarna som ska knytas ihop. Den stora frågan har ju hela tiden varit vad WICKED är, vad deras syfte är och om de är goda eller onda. Svaret vi får är … tja något slags ickesvar. Det blir mest en hel massa svammel om variabler. Ordet används faktiskt så frekvent att det på en sida skrivs upp till åtta gånger, sen räknade jag inte mer.

Boken är rörig och det känns som författaren har kämpat med att få till ett intelligent slut, något ordet variabler tyvärr inte kan hjälpa till med. Men, boken är ju naturligtvis ändå inte så usel att jag inte rekommenderar den. Vraken ( de smittade ) förvandlas i den här boken till något annat vilket förhöjer spänningen. Den påbörjade kärlekstriangeln fortsätter lite halvdant här vilket är trevligt när det för en gångs skull är en kille som står i mitten, och självklart finns en hel del av spänningen från de förra böckerna kvar. Jag sträckläste alltså boken vilket är ett ok betyg. Jag önskar ändå att förlaget hade ställt högre krav på Dashner, för den sista och avslutande delen i en trilogi bör vara bättre än så här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Semic för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Beas bokhylla

Monstersteffa

Bookis