Etikett: recension

Cinder – Månkrönikan

cinder

Första boken i serien Månkrönikan, av Marissa Meyer.

Beskrivning från Adlibris:

Cinder – en cyborg med elak styvmor och mystiskt förflutet. Nu står hon i centrum för en intergalaktisk maktkamp.

 Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne – och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva …

Jag har precis avslutat boken och är glatt överraskad. Visserligen är omslaget snyggt men samtidigt väldigt tjejigt och ganska barnsligt. Vet man inte vad boken handlar om är det lätt att missa detaljen av metalldelar i foten på bilden. Jag har alltså sett boken men dissat den på grund av omslaget, då jag trodde det var någon banal tonårsvariant av Femtio nyanser. Vilket var dumt, för det här är en bra bok. Det är även väldigt dumt att en del killar säkert missar den här boken ( även om jag inte gillar att kategorisera ) som kanske faktiskt hade uppskattat den.

Boken är en så kallad Fairytale retelling, den bygger på sagan om Askungen. Askungen i det här fallet är en cyborg i Nya Beijing och utspelar sig några tusen år framåt i tiden. Naturligtvis finns det en elak styvmor, två styvsystrar, en fantastisk prins och en ond drottning. Mixen av gammal saga och modern science fiction är en fullträff. De tekniska detaljerna ( typ allt ) är både trovärdiga och lättförståeliga. Jag har inga problem att se Cinder som en avancerad cyborg, androider med knasig personlighet, svävare, bioelektricitet och annat högteknologiskt.

Boken har dock både sina styrkor och svagheter. Styrka i gestaltning. Bara några sidor in i boken har jag full koll på vilken miljö jag befinner mig i. Jag ser den asiatiska marknaden framför mig, små trånga gränder, marknadsstånd där du kan köpa rykande heta dumplings och skyskraporna med sitt gytter av små lägenheter i bakgrunden.

Även personligheterna framstår tydligt, man förstår ganska omgående vem som är god, ond och var konfliker finns.

En svaghet är dock dialogerna. Ibland är det svårt att förstå vem som säger vad. Om det beror på översättningen eller slarv från förlaget vet jag inte, men det stoppade upp läsningen lite ibland när jag missförstod vem som pratade och sammanhanget i dialogen försvann.

Men det är petitesser. På det stora hela är det en bra bok som jag verkligen hoppas blir film. Jag försökte föreställa mig vilka skådespelare som skulle passa för en eventuell casting och insåg att jag inte hade en aning. Jag vet inte alls hur varken Cinder eller prins Kai ser ut. Karaktärerna framstår ändå tydligt för stunden, men inte på ett djupare plan och därför borde boken få 3 av 5 krokodiler. Men jag gillar det unika i berättelsen så den får ändå 4 av 5.

Rör mig inte!

rör mig inte

Första boken i en trilogi av Tahereh Mafi, eller ”Shatter me” som den heter i original.

Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Jag hade aldrig hört talas om boken när jag läste den, så jag blev väldigt överraskad. Språket är helt unikt skulle jag vilja påstå. Jag har aldrig sett en bok skriven på det här sättet, med överstrykningar över saker som inte sägs men skulle vilja sägas. Saker som Juliette tänker men inte får ut.

Språket är även intensivt. Juliette är efter år av ensamhet en härva av känslor, nerverna sitter på huden och varje beröring och ömhetsbevis sätter henne i gungning. Eftersom boken är skriven i jag-form blir upplevelsen väldigt tydlig. Jag känner med Juliette, hennes känslor är lätta att ta till sig och läsupplevelsen blir känslig.

Jag gillar den väldigt mycket. Det är en ganska klassisk dystopi. Kanske blir det lite för mycket känslor, hud som sätts i brand, läppar som brinner mot hennes hals och liknande men det är lätt att förlåta. Boken kan med lite välvilja klassas som YA, men mest passar den nog målgruppen den riktar sig mot, ungdomarna.

Trots det rusade jag iväg för att skaffa andra boken i trilogin när sista raden var läst, något jag kanske inte borde ha gjort. Men den recensionen kommer inte riktigt än.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.