Zombieapokalypsen är här! Ett virus har slagit ut nästan hela mänskligheten med bara några få överlevare ( no shit ). En av dessa är Citizen Z, en ensam kille som sitter i en högteknologisk anläggning någonstans på Arktis. Han kan med sin teknologi leda överlevarna till mat, vatten och trygghet. Något som kommer väl till pass när en grupp slumpvis hopfösta människor ska försöka föra Murphy, den enda som överlevt ett zombiebett och således har antikroppar mot viruset i blodet, till Kalifornien för att skapa zombievaccin. Lägligt nog en tripp tvärs över hela Usa.
Låter klyschigt? Förvisso, men lägg till en stor dos humor så har vi någon slags variant av filmen Zombieland möter The walking dead och ett gäng karaktärer jag verkligen gillar ( de dör visserligen som flugor så man ska inte fästa sig för mycket ). Det funkar märkligt nog. Väldigt bra till och med.
Bra action, bra skådisar och skruvad zombiehumor. Vi är fortfarande bara på säsong 1, men det finns en säsong två och trean är på väg. Jag hoppas den håller sig länge, för jag gillar verkligen det här.
En serie jag trodde jag skulle tycka om var The Mortal Instruments av Cassandra Clare, men tyvärr orkade jag bara läsa första boken. Visserligen är jag inte superförtjust i just urban fantasy, men demonjägare kan väl aldrig bli fel tänkte jag. Det blev fel och passade inte mig alls.
Nu har böckerna kommit som tv-serie och det kanske funkar bättre, tänkte jag. Men nej.
Shadowhunters är fullsmockad av usla skådisar och en plastig värld i Barbiestil. Jag vill ha bra skådisar ( det finns kanske lite hopp om Jace trots skrattretande pompösa oneliners ) och mer gritty. Lite skitigare och lite mer trovärdigt. Det var tydligen för mycket begärt. Så nej, bara nej.
Ok, det är säkert inte den sämsta serien någonsin men nära på. Netflix nya produktion Between som jag glatt satte mig och tittade på igår. Samma producent som till 24 och allt. Men vilken jävla skitserie!
Den handlar om en stad där vuxna plötsligt massdör i något slags virusutbrott och det lät ju spännande och bra. Så börjar folk dö och bara där rasade det. Det rinner lite blod ur näsan eller munnen och så trillar personen omkull och dör. Bara sådär. Ingen spänning, inget drama, ingen uppbyggnad på något sätt utan de bara trillar omkull som flugor lite här och där. Ungefär 30 personer hinner dö innan några slags myndighetspersoner kommer till stan. 30 mystiska dödsfall på 3 dagar hade orsakat global masshysteri, men i Pretty Lake händer inte så mycket mer än att den lokala doktorn undersöker saker och ting. Han knallar runt och kollar lite på blodprov i mikroskåp ( i samma rum där alla döingar ligger ) men hittar liksom inget.
När myndigheterna väl kommer så är det kostymklädda snubbar med munskydd som knallar runt bland döingarna. Och sedan ifrågasätter snubbarna lokaldoktorn som strosar runt utan munskydd, hur vågar han? Han kan ju dö utan skyddskläder ( jo de kallar munskyddet för skyddskläder )! Men doktorn är lugn, han har ju vimsat runt utan munskydd i flera dagar så det är nog ok …
Naturligtvis är något fishy och när staden hamnar i karantän och man hägnar in skiten med taggtråd så kommer en kille på den perfekta rymningsplanen. Han har hackat sig in i myndigheternas epost och vet att vid skiftbytet lämnas taggtråden obevakad i en timme. Gud vilken bra karantän och vilka smarta myndigheter som vidtar sådana gigantiska skyddsåtgärder.
Alltså, munskydd och kostym vid ett dödligt virusutbrott? Skiftbyte som tar en timme? För att inte tala om att internet fortfarande funkar, mobilerna funkar och ändå vet inte omvärlden någonting och folket i staden funderar på hur de ska meddela sig med dem utanför taggtråden. Som en härmvariant av Under the dome producerad av en femåring och dennes veckopeng. I en av de första dödsscenerna ser man till och med färgbollen personen har i munnen, den som tuggas sönder för att det ska se ut som blod.
Även om det här skulle vara den mest lågbudgeterade serien någonsin ( vilket jag inte tror att det är eftersom det är Netflix vi pratar om ) så måste man väl anstränga sig lite. Yttepyttelite åtminstone? Och Netflix som jag varit så imponerad av, som producerat välgjorda serier som Orange is the new black och Marco Polo. Jag har liksom sett dem som ett ganska säkert kort gällande serier och så kommer den här skiten. Hur korkade tror de folk är?
Så här kommer veckans tips. Ödsla inte ens fem minuter på den här serien eftersom det är fem minuter ni aldrig får tillbaka.