Modernista – Sida 3

Lugn i stormen

Om en timme åker jag till båten för att återigen ta mig till Sverige, vilket innebär att jag inte hinner med jerkan idag. Så jag kör veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen istället som handlar om förlag.

Så denna vecka undrar jag om det finns något förlag som ditt hjärta klappar lite extra för? Finns det något förlag vars utgivning du följer lite extra noga?

Det finns ju så många fina förlag, men några favoriter har jag såklart gällande utgivning. Jag kollar dock katalogerna hos alla förlag jag bara kan komma på, för att vara säker på att jag inte missar någon.

Men Modernista har ju klart snyggast omslag. Och det oavsett genre.

De har dessutom alltid något riktigt guldkorn, en sådan där bok som man bara längtar efter att sätta tänderna i. Nu väntar jag bara, precis som Oarya, på att nästa del av Mistborn och Lynburn legacy ska komma. Helst igår.

Boken jag längtar mest efter nu ifrån vårkatalogen är Glastronen av Sarah J. Maas.

Men vi kan väl säga att jag gillar förlag generellt. De som ger ut böcker är som jultomtar allihop – de förgyller tillvaron för alla oss som älskar böcker och även för de som inte gör det. Jag har ju en dröm om att en dag starta ett eget förlag och jag kan ju säga att jag faktiskt är ett steg närmare målet. Så vi får väl se …

Nu ska jag iväg till båten. Igår stormade så inihelvete men nu verkar det som tur är ha lugnat ner sig. Båtresan tar bara två timmar, men det är ju en fördel om man slipper alltför mycket gung.

Jag var här

Jag var här är skriven av Gayle Forman.

Cody blir först chockad och sedan förkrossad när hon får veta att hennes bästa vän Meg tagit livet av sig, ensam på ett hotellrum.
Cody kan inte fatta varför Meg skulle vilja dö. De pratade ju om allt. Varför hade hon inte sagt något? Men när Cody reser till Megs universitetsstad för att packa ihop hennes tillhörigheter upptäcker hon att det är mycket Meg inte har berättat. Om sina rumskamrater, människor av en sort som Cody aldrig skulle ha stött på i sin lilla håla till hemstad. Om Ben McAllister, killen med gitarren och flinet, som krossat hennes hjärta.
Men allra mest chockad blir Cody när hon till sist lyckas öppna en krypterad datafil på Megs dator, som visar att hon varit aktiv på en sajt som tycks vara kopplad till hennes död. Allt Cody trodde att hon visste om sin bästa vän sätts ur spel.

Jag är kluven. Jag gillar boken och ämnet den tar upp. Och samtidigt som jag tycker den behandlar ämnet bra, så försvinner ändå en del av viktigheten i det hela i mysteriefrågan.

Självmord är ju ingen lätt sak att skriva om och det känns som att författaren vill lite för mycket med sin text. Hon vill vara respektfull ( vilket hon lyckas med ) och hon vill beröra. Samtidigt skapar hon ett slags extra drama vilket visserligen ger ett extra driv i läsningen, men samtidigt gör att boken inte berör så mycket som jag hade velat.

Ändå gillar jag den från början till slut. Den är lättläst och har ett bra driv, och huvudpersonen Cody känns mångfacetterad. Lite för vuxen för sin ålder, men hon känns ändå äkta och jag förstår henne. Viljan och framförallt nödvändigheten i att få veta varför. Hur kan man inte veta sådant här om någon som står en så nära? Hur kan ens bästa vän i hela världen må så dåligt utan att man märker det och hur kan hon lämna en utan att förklara varför? Är det mitt fel, är det hennes fel, eller kanske den enklaste utvägen, någon annans fel?

Läser man tacksidorna förstår man också varför mysteriedelen finns med. Jakten på vem Meg senast hade kontakt med och hur det har påverkat hennes beslut. Och hur mycket jag än förstår varför, så känns det ändå lite som att det i slutändan mest handlade om en kille.

Jag var här är dock en bra bok, trots att den inte berörde mig så som författaren avsett.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Boktokig, Vargnatts bokhylla och Aldrig bara ord.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Miniatyrmakaren är skriven av Jessie Burton.

En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter.
Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin. Först senare dyker Johannes upp – och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.
Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?

När det gäller böcker som är så där tokhyllade brukar jag ofta hamna på andra sidan. Men inte i det här fallet, jag sällar mig entusiastiskt till hyllningskören. Titeln, omslaget och innehållet. Allt är fantastiskt.

Vi kan ju börja med omslaget. Det är magiskt. Dels ytligt sett eftersom det är vackert, men även för att man lyckats innefatta hela läsupplevelsen i omslaget. Kärnan i berättelsen finns liksom där, på en enda sida. Och texturen är robust vilket känns extra lyxigt.

Petronella har blivit gift med en man hon inte känner och när hon anländer till sitt nya hem möts hon av sin svägerska och tjänstefolket. Maken håller sig på avstånd och Nella som kämpar för att hitta sin plats i sitt nya hushåll möts av hemligheter och fientlighet. När hon får ett dockskåp av maken börjar hon samtidigt få miniatyrer levererade. Miniatyrer som är skrämmande likt både människorna och hemligheterna i hushållet. Miniatyrmakaren verkar känna till händelser som ännu inte hänt, och frågan blir om katastroferna som inträffar är orsakade av miniatyrmakaren eller om hon försöker varna Nella? Är miniatyrmakaren vän eller fiende?

Det som slog mig först när jag började läsa var likheten med boken Rebecca av Daphne du Murier. Känslan när Nella anländer till Amsterdam är samma som när Rebeccas huvudperson anländer till Manderly. Båda kliver in i en fientlig miljö full av hemligheter. Känslan stannar kvar länge även om Miniatyrmakaren ganska snart breder ut sig och blir något helt eget. Storyn är alltså inte ny, vi har läst den förut men aldrig fått den berättad på det här sättet.

Det som gör att Miniatyrmakaren känns så unik och nyskapande är nämligen språket. Det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på vad som kändes så annorlunda med språket. Dels är den fullspäckad med meningar som är broderade och utsmyckade på det där sättet att man vill sitta med märkpenna och markera varenda klokhet som skrivs. Sida efter sida full av vackra citat som inte vill glömmas bort. Viktigast är dock tidskänslan i texten. Den är tidstypisk och dialogerna känns tidsenliga. Nästan. Författaren har på ett mästerligt sätt vävt in moderna uttryck och fraser på ett sätt som nästan är osynligt. Knappt synligt, men känslan finns där. Det här ger en aktualitet till det som berättas.

För Miniatyrmakaren är inte fantasy trots det övernaturliga inslaget med själva miniatyrmakaren. Mest ser jag miniatyrmakaren i boken som en metafor för religion. Vad påverkar de val vi gör? Händer saker och ting för att någon förutspått det, eller passar vi in händelserna så att förutsägelsen blir sann? Miniatyrmakaren själv är en bihandling. Berättelsen är framförallt ett tidsdokument över 1600-talets fördomar och värderingar. Ett manifest för alla kvinnor som levt i skymundan och varit utlämnade på nåd och onåd till dåtidens sedvänjor och förtryck. Språket gör det dock större än ett tidsdokument. Det blir idag.

Jag älskar berättelsen. Jag älskar känslan den gett mig och funderingarna den väckt. Den fullständiga upplevelsen var inte omedelbar, men nu i efterhand känner jag mig överrumplad. Miniatyrmakaren är en magisk läsupplevelse som stannar kvar och lever vidare. Läsning när den är som bäst.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Och dagarna går …, Carolina läser och Johannas deckarhörna.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Blurbad

Eftersom jag nu känner till ganska många bokbloggar läser jag numera blurbarna ( rekommendationerna på baksidan/insidan av en bok ) med stort intresse. När jag förra veckan fick hem andra delen i Razorland-trilogin tyckte jag det var kul att Midnattsord var blurbad i boken. Sen när jag faktiskt tog upp boken några dagar senare och skulle börja läsa den såg jag att jag ju också är blurbad.

Har jag uppskattat en bok vill jag ju också rekommendera den till så många som möjligt och med en blurb når man ju ut på ett mer direkt sätt, det gillar jag.

I höstas fick jag hem pocketversionen av Outtalat skriven av Sarah Rees Brennan och förstod inte varför, jag hade ju redan läst och recenserat den. Tills jag noterade att den var markerad som läsex, inte recensionsexemplar och såg då att jag är blurbad på insidan av boken. Det tycker jag är trevligt, att man får ett läsex som ett litet tack och även så man vet att man är blurbad.

Vet att jag även är blurbad i en bok som dock fastnat hos tullen här på ön. På grund av influensa har den blivit kvar där men ska hämtas i veckan.

Min fina bokhög med kommande läsning.

Nu börjar höstböckerna dyka upp och höstens läsning ser fantastisk ut. Så här ser min fina bokhög ut just nu.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: