Hbtq – Sida 3

Mitt hjärta går på

Mitt hjärta går på är skriven av Christoffer Holst.

Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmenTitanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.

Varma kanelsnäckor, snöhala kullerstenar, nygräddade cupcakes, tjocka stickade halsdukar och frostkantade fönster i ett vintrigt Stockholm. Mysfaktorn är omedelbar och författaren lindar in oss i en kaneldoftande kokong tillsammans med Pontus och Chavve.

Mitt hjärta går på är en fantastisk debut. Det är oemotståndligt och sagolikt. Christoffer Holst levererar som en svensk David Levithan och jag får det charmigaste jag läst på länge. Jag älskar Pontus och Chavve, de är så fïna så fina och mitt hjärta tar glädjeskutt mellan sidorna. Jag sitter och småler redan från första raderna, fnissar till emellanåt och hjärtat blir varmare och varmare för varje ord. Och trots att författaren lindar in oss tillsammans med Pontus och Chavve i den här kärleksfulla kokongen blir det inte för sött. Det är trevande och charmigt med ett lagom stråk av ensamhet och vemod, och när Pontus kraschar så kraschar mitt hjärta också.

Pontus och Chavve står växelvis för berättarjaget och jag hade lite problem i början med att separera dem. Att komma ihåg vem som var vem, vem gillade att baka och vem var den trasiga? Men det löser sig och halvvägs i boken känner jag dem bra. Pontus och Chavve blir som vänner jag inte visste att jag saknade. Och visst spelar det roll att det är en förälskelse mellan två killar. Jag tycker om när det normbrytande levereras som norm. Där det inte överhuvudtaget problematiseras på något sätt, utan levereras som vilken kärleksberättelse som helst. Fast det här är ju förstås inte vilken kärleksberättelse som helst. Det här är berättelsen om Pontus och Chavve, två karaktärer jag önskar fanns på riktigt och en rejält charmig feelgood där författaren dessutom strösslar romantiska filmcitat över sidorna. Framförallt är det förälskelse. Trevande, varm och febrig förälskelse.

Jag hade planerat att återvända till Dash och Lily lagom till jul, men jag väljer hellre Pontus och Chavve. Jag saknar dem redan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Boktokig och Bims blogg.

Half bad – Ondskans son

Half bad – Ondskans son är skriven Sally Green och första delen i en trilogi.

Jagad av alla. Önskad av ingen. Sextonårige Nathan är son till en vit häxa och hans far är den mäktigaste och mest ondskefulle svarte magikern någonsin. Nathan är till hälften vit, till hälften svart. Ond, god – eller både och.

Omgivningen fruktar den kraft han bär på. Myndigheterna bevakar honom. Han får inte röra sig fritt. De enda ljuspunkterna i Nathans liv är storebror Arran och förbjudna kärleken Annalise.

Nathan förs bort och hålls inspärrad. Man bävar för hans sjuttonde födelsedag, det livsagörande ögonblick då en häxa får tre gåvor, sina magiska krafter. Men vem ska ge Nathan dessa gåvor? Hans mor är död och hans onde far har varit försvunnen och jagad under hela Nathans liv. Utan krafterna kommer Nathan själv att dö. Men det finns en sista möjlig utväg.

Nathan satsar allt på att fly. Ensam, utstött och jagad på liv och död tar han sin sista chans för att överleva.

Jag läste den här i somras och mitt intryck direkt efter läsningen var superpositiv. Jag tyckte väldigt mycket om den, jag sympatiserade starkt med Nathan och boken manade till sträckläsning. Hade jag skrivit recension direkt hade den troligen blivit odelat positiv. Men det kom lite böcker emellan och faktum är att jag så här en månad senare inte kommer ihåg mycket alls. Handlingen minns jag ju i stora drag, men jag har inte längre någon direkt känsla för boken. Jag funderade till och med på att inte skriva något alls om den, för jag känner liksom bara ett stort jaha nu i efterhand. Men jag kommer ju ändå ihåg vilken känsla jag hade just då och jag har tvåan liggande hemma, så några rader får den och förhoppningsvis får tvåan ett större utrymme i både minne och blogg.

För Nathan är ju sympatisk. Historien är tragisk och budskapet är tydligt. Nathan är dömd redan när han föds enbart på grund av vad han är, inte hur han är. Grunden påminner om Ransom Riggs böcker om de besynnerliga barnen som även de blir jagade enbart på grund av vad de är, inte på grund av något de gjort. Och även om budskapet är tydligt så kände jag aldrig att jag fick det nerkört i halsen, utan det var liksom bara så grunden till handlingen råkade vara. Jag gillade också att boken kändes annorlunda, den följer inte den vanliga mallen för hur fantasy ska vara. Half bad är lågmäld och fylld av svärta. Spänningen finns där hela tiden och vi har en ( än så länge ) relativt god huvudperson som är dömd av omgivningen och som lider. Faktiskt lider något fruktansvärt, för den här berättelsen är mörk, våldsam och tragisk. Samtidigt finns där hela tiden den där lilla gnuttan av hopp som driver Nathan framåt, som gör att våldet han får utstå blir uthärdligt och får mening för mig som läsare.

Jag har sett att några klagat på språket i den och då framförallt att berättarperspektivet skiftar. Det här är inget jag överhuvudtaget minns. Vilket innebär att jag antingen var så inne i boken att jag inte ens lade märke till det, eller att det var så illa att jag förträngt det. Jag lär väl märka hur det ligger till i nästa bok Det mörka ödet.

Jag hoppas att den får fart på mig lite mer, för jag vill gilla det här. Och jag tror faktiskt att fortsättningen blir något extra. Känslan jag har nu är att berättelsen i stort sett kan ta vilken väg som helst, både gällande karaktärsutvecklingar och normer. Vilket innebär att den antingen är rätt förutsägbar eller helt oförutsägbar. Oavsett så gillar jag att författaren ändå sår dessa frön till en eventuell normbrytande fortsättning. I fantasy. Bara det är väl värt fortsätta med nästa bok.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Alex Bokhylla, Oarya och Bokfrossa.

Normbrytande rymdnoir – Johan Frick och Det stora svarta.

Det stora svarta är en novell skriven av Johan Frick.

Kapten Valentina Cruz och hennes trogna besättning ombord på rymdskeppet Anaïs transporterar två alphamänniskor som vill fly förtrycket på planeten Nouveau Versailles, och allt ser till en början ut att vara ett enkelt uppdrag för Nueva Tortugas ökända piratdrottning. Ett ödesdigert beslut ändrar dock resans kurs och snart står både besättningens liv och framtid på spel.

Det här var min första bekantskap med Johan Frick som författare och det var verkligen en uppfriskande bekantskap. Det finns ingenting jag inte tycker om i den här novellen. Den är välskriven och underhållande med intressanta karaktärer som bryter normer på löpande band. Här finns varken det stereotypiska eller heteronormativa som vi matas med dagligen och läsningen gör mig glad i själen.

Novellen påminner om science fiction-serien Firefly, fast bättre. Valentina Cruz som ökänd piratdrottning är en riktig kick-ass hjältinna med ett hjärta av såväl stål som guld. Berättelsen får vi av Valentina själv där hon ser tillbaka och språket har en underbar ton hela vägen igenom. Torrt humoristisk med en nostalgisk värme som omsluter karaktärerna och ger handlingen ett känslomässigt djup som berör mig. Dessutom är den stora frågan i novellen kittlande. Vad våra val och handlingar egentligen kan ha för konsekvenser och hur vi påverkar framtiden i allt vi gör.

Det stora svarta är en riktigt bra sf-novell som jag verkligen rekommenderar, och jag ser fram emot att läsa mer av Johan Frick i framtiden.

Novellen finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Mix förlag för recensionsexemplar.

Kulturkollos normbrytande utmaning.

Kulturkollo hade en tisdagsutmaning ( ja, jag vet att det är lördag ) och mina funderingar ser ni här.

1. Berätta om någon som vågat eller vågar bryta normer och gränser och som är en förebild för dig. Det kan vara en känd person, eller någon du känner, en verklig person eller en fiktiv karaktär. Det viktigaste är att det är en person som inspirerat dig på något sätt.

Det finns så många men jag tänker faktiskt inte ta någon som inspirerat mig, utan några som hjälper mig att leda mina barn rätt istället. Nämligen Yohio och Conchita Wurst.

Yohio är ju mina barns idol och Conchita vet de ju vem det är ( vi är schlagernördar allihop ) eftersom hon vann. Jag är oerhört tacksam för att mina barn växer upp med sådana förebilder.

2. Berätta om en film eller bok som skulle kunna få titeln ”bortom normen”. Förklara gärna vad det är som gör boken eller filmen så bra.

Fortfarande med mina barn i åtanke säger jag Engelsforstrilogin. Att skriva ungdomslitteratur och normalisera hbt på det sätt författarna gjort är underbart. Jag vill ha mer mer mer av sådant.

Science fiction – Fyra kvinnor fyra flickor

Fyra kvinnor fyra flickor är en novellsamling av KG Johansson.

”Alla som du träffar kommer inte att vara snälla mot dig. Några kan vara lika elaka som skurkarna i filmerna. När det händer kommer du att bli hemskt ledsen. Och då vill jag att du tänker på mig. Kan du komma ihåg det? Du måste komma ihåg att du är någon. Du är lika mycket värd som de, vad de än säger. Lovar du mig att komma ihåg det?”

KG Johansson, född 1952, är översättare, professor i rockmusik och prisbelönt författare.
Novellerna i Fyra kvinnor fyra flickor är skrivna under de senaste åren och har kvinnor eller flickor som huvudpersoner.

KG Johansson var mitt första möte med science fiction skriven av en svensk, och jag var väldigt förvånad över att en svensk kunde producera så bra science fiction. Ja, jag hade fördomar. Efter detta har jag läst väldigt mycket scifi skrivet av svenska författare och jag har slutat bli förvånad eftersom många håller fantastiskt hög klass. KG har dock en särskild plats i mitt hjärta eftersom jag älskade hans romantrilogi Samvetsmakaren.

Jag hade därför höga förväntningar på den här novellsamlingen och novellerna som är bra, de är helt fantastiskt bra. Gatflickan som citatet ovan kommer ifrån, gör upp med utanförskap och dagens näthatande. Framförallt det sexuella näthat som kvinnor råkar ut för och jag älskar att KG använder det här så mästerligt och känslosamt, utan att berättelsen förlorar science fictionkänslan. Den postapokalyptiska novellen Marina som beskriver ett skräckscenario med världen dränkt i vatten är suggestivt obehaglig. Marina som i åratal klättrar högre och högre i någon slags urinstinkt att överleva, ovetande om ifall hon är den sista överlevande på jorden eller inte. Min absoluta favorit är kortnovellen Den blödande flickan som på bara någon sida lyckas vända mänskligheten mot sig själv. En briljant novell i all sin förfärlighet.

Till sist förintades den sista människan och vi nådde friheten. Men vår frihet är en enda drift och vi följer den. Nu har jag bara mig själv att utrota, gång på gång.

Omslaget är sagolikt vackert och jag tycker också om att vi får ta del av författarens tankar och bakgrund till novellerna. Några av novellerna lämnade mig med ett frågetecken, men som helhet är det en härlig novellsamling.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

En annan sida av 9/11 – En bit av mig fattas

En bit av mig fattas är skriven av David Levithan.

Det är morgon i New York. En vanlig high school-dag väntar Claire. Peter skolkar och är downtown. I Brooklyn ligger Jasper och sover. Ingen av dem anar att allt ska förändras innan dagen är slut. Det är tisdagen 11 september 2001.
Claires familj kan inte ta sig till sitt hem efter att de två skyskraporna kollapsat. I veckor efteråt har hon sömnsvårigheter och går nattliga promenader. Jasper tillbringar dagen med att samla in papper som har blåst in över Brooklyn från World Trade Center. Senare känner han sig märkligt avtrubbad från händelsen eftersom han sov när det hände. Peter blir ögonvittne till katastrofen men är ändå, eller kanske just därför, den som fattar minst. Hur fattar man det ofattbara?

Det är alltså David Levithan som skrivit den här, samma som skrivit boken Världens viktigaste kyss, en bok jag älskar. Den här är viktig och fin fast på ett annat sätt. Lite mer lättåtkomligt och lite mer anpassad för yngre läsare än Världens viktigaste kyss. Jag som minns precis vad jag gjorde den 11e september 2001 och har sett tvillingtornen rasa om och om igen får här ta del av en dold sida. Vad hände i skolorna och på gatorna runtom i staden New York? Det värmer hjärtat när man läser om hur folk på gatan tröstar varandra, hur en skoförsäljare ger ut gratis skor till de som förberett sig på en dag på jobbet men istället irrar omkring planlöst i en trasig stad. Alla dessa små små händelser i skuggan av de stora dåden som man inte kände till.

Levithan berättar hur man ändå kan uppleva ett trauma trots att man inte är direkt drabbad själv. Har man rätt att ta plats i sörjandet? De tre ungdomarna befinner sig alla i New York när katastrofen inträffar och alla får sin värld omkullkastad. Deras trygghet, deras förväntningar och deras värderingar får en annan mening. Vi får följa dem i deras sökande efter sitt nya jag i spillrorna av tvillingtornen. Hur människor som troligen aldrig hade mötts, möts förutsättningslöst och skapar nya värderingar att växa upp i.

Jag tyckte mycket om den här trots att det ändå finns en viss distans. Karaktärerna är färgrika och språket känns tydligt igen som Levithans. Ändå känner jag mig som en betraktare genom hela boken, inte delaktig. Och kanske är det själva syftet med Levithans berättelse.

Boken verkar bara finnas tillgänglig på engelska med titeln Love is the higher law och du hittar dem på Adlibris och Bokus. Eller på svenska på biblioteket som jag gjorde.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: