Etikett: Fantasy

Drystoll är första boken i en serie skriven av S.C. Ödman.

I den snart tvåtusen år gamla staden Drystoll arbetar Arthus Dunkel, tillsammans med sin äldre bror, som förhörsledare. En dag nära den årliga höstfestivalen i Drystoll kommer en märklig man in på förhör. Mannen visar sig vara nattspejare – en fulltränad lönnmördare och spion från fiendelandet Alten. Mannen verkar dock ha drabbats av minnesförlust och Arthus anar oråd.

Samtidigt är prins Bronos Evalda av Stärien ute på egen hand i skogen. Där möter han den altiske skogsbonden Mireke Grenner och till bådas förskräckelse inser de att de är varandra identiskt lika. Till råga på allt står prinsen i tacksamhetsskuld till skogsbonden, då denne räddat prinsens liv i en attack från en ilsken ängel. Ängeln tvingas fly skadeskjuten. Allas liv förvandlas under en oväntad attack mot Drystoll, med katastrofala följder under höstfestivalen. Arthus, som förlorar sin gravida hustru och son i attacken, inser snart att nattspejarens sakta återvändande minne spelar större roll än Arthur först trott. Men Arthus tid är räknad och för att hämnas förlusten av sin familj tvingas han nu till illegalt samarbete med nattspejaren, vars sort han sedan barnsben lärt sig hata.

Drystoll har en riktigt bra berättelse i sig. Det är äkta hederlig fantasy med ett kreativt världsbygge som jag verkligen gillar. Det är mycket att hålla reda på och det hade lätt kunnat bli ett myller av folkslag, länder och karaktärer, men författaren är bra på att göra personporträtten levande och miljön färgstark. Jag känner med karaktärerna, även de som kanske inte är helt sympatiska. Något som jag normalt har svårt för eftersom jag tycker om att gilla karaktärer.

Så själva storyn får högt betyg, jag förstår vad författaren är ute efter. Däremot är slutprodukten tyvärr inte bra.

Mannen rörde inte en muskel, utan satt där med hängande huvud framför Arthurs bror, visade inte ett enda tecken på att han skulle så mycket som nicka för att ge honom ett svar. Gerald försökte då igen, ställde samma fråga på nytt. Men inte heller det försöket fick fången att reagera.

Arthur böjde sig då fram och smällde hårt med baksidan av sin hand till mannen över ögonen och pannan. Hans huvud nickades upp med ett ryck, det mörka hårlockarna lättade av i luften.

Läser man den här meningen högt för sig själv hör man snabbt hur konstig och fel den är. Tyvärr är hela boken i samma stil och hur spännande jag än tyckte själva storyn var, så slutade det med att jag bara skummade igenom andra halvan av boken. Den är alldeles för dåligt korrekturläst och redigerad. Det är fullt av fel och märkliga meningsbyggnader som förtar läsupplevelsen helt tyvärr. Och det är verkligen synd på en berättelse som i grunden har potential.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Upper Room förlag för recensionsexemplar.