Eldbunden är första delen i en trilogi skriven av Ylva Lee Lindell. Andra boken heter Skogsblod och har redan kommit ut.
Känslan att bara vara vanlig är ingen känsla som Mindra är särskilt bekant med. Omgiven av ungdomar från vanliga hem, med vanliga familjer och vanliga intressen känner hon sig ganska ensam. Mindra kommer till internatskolan S:t Mikas en sen höstkväll med en sliten tygväska. Familjen som hon varit placerad hos i flera år har tröttnat på hennes vanskliga tonårsbeteende och givit upp om att hon någonsin ska bli som andra. Utåt sett är hon en helt vanlig tjej med alla attribut som andra tonårstjejer men inuti bär hon på en stor hemlighet och en ännu större fruktan: Eld. Vart hon än går har saker en tendens att börja brinna. Hon vet inte varför eller ens hur hon ska kunna stoppa det. Det enda hon verkligen önskar är att någon gång någonstans bli accepterad för den hon är. Men så träffar hon Bastian. Bastian förstår och lyssnar och accepterar henne precis som hon är. I Bastians värld känner hon sig plötsligt hemma men en sak står klart redan från början: han är inte som någon annan hon mött och plötsligt befinner hon sig i en verklighet där änglar och hämndlystna spöken är vardagsmat.
Mindra är i början en osäker och alltför temperamentsfull tonåring. Egenskaper som kan vara rätt jobbiga om man har en tendens att börja brinna så fort man blir lite arg. Men så möter hon Bastian som visar sig vara en ängel. Mindras egen skyddsängel. När det visar sig att någon vill dem illa flyr de hals över huvud med hjälp av Vika och Delhad. Delhad är en skiftare som kan byta gestalt och han visar sig vara mer betydelsefull än Mindra kanske vill.
I början av boken hade jag lite svårt för den. Lindells favorituttryck ”ärligt talat” hänger med som ett klister igenom hela boken. Det är även som om författarinnan haft för många idéer och försökt klämma in alltihop redan från början, så jag hängde inte riktigt med i svängarna först. Men efter några sidor lugnar det ner sig och när jag väl får grepp om alla karaktärer och ickemänsliga varelser blir det bra. Mindra är något irriterande i början med alla sina tonårsfasoner, men i takt med att spänningen stiger i boken utvecklas Mindra till en riktigt stark tjej som inte låter någon trampa på henne. Det här är rejäl fantasy. Jag gillar att Lindell vågat ta ut svängarna rejält och öser på med varelser och världsbyggen i olika skikt. Jag gillar att Mindra utvecklas och att relationer förändras. Det gör storyn oförutsägbar vilket faktiskt är alltför ovanligt i fantastikvärlden.
Tack till Mörkersdottir förlag för recensionsexemplar.
bokhusets.com 