Etikett: Fantasy

Mer fantasy – Bäraren

bararen---serahema-saporium-12

Bäraren är andra delen i serien Serahema Saporium, skriven av Marcus Olausson.

En björnjakt slutar i katastrof och den unga sköldmön Disa ställs inför ett val som får större konsekvenser än hon anar. I jakten på Åskvigg upptäcker Elderim mörka sidor hos sig själv och tvivlet gnager inom honom. Hur långt är han beredd att gå i sökandet efter svärdet? Mordet på kung Danim tvingar prins Kevin att slutligen ta sitt ansvar som tronarvinge. En häxjakt på savmästare tar vid, men då fyra diplomater från Niriat anländer börjar en annan lösning växa fram. Kyrkan vacklar och Mörkret breder sakta ut sig över Serahema. Den väldiga lindormen vaknar ur sin dvala med glupande hunger.

Elderim och hans vänner fortsätter sökandet efter Åskvigg, svärdet som enligt profetian ska hjälpa den utvalde att störta ondskan. Vägen dit är fylld av faror och för varje svar de får måste ett pris betalas.

Boken tar vid där De rotlösa slutade. Vi får följa färden i ett lite lugnare tempo än förut. Det mesta är redan presenterat och vi får istället en välkommen utveckling av sådant vi redan känner till. Magin tar inte jättestor plats vilket på sätt och vis är bra. Författaren låter oss istället lära känna karaktärerna och världsbygget mer, och det är ett omfattande världbygge som bit för bit träder fram. Berättelsen blir mer sammanhängande och jag tycker om att författaren ger oss tid att andas lite efter all information vi fick i första boken. Det betyder inte att berättelsen i sig är långsam eller att vi någonsin får långtråkigt. Elderim och hans vänner ska över mörka vatten och döda skogar, slåss mot svartsjuka prinsar samtidigt som Elderims magi utvecklas och han kämpar för att lära sig behärska magin utan att samtidigt förgöra sig själv.

Det jag kunde ha önskat mig lite annorlunda är de ganska stereotypa könsrollerna som presenteras. Huvudkaraktärerna är alla män, förvisso män som både gråter och är rädda mellan hjältedåden, men ändå. De kvinnor som främst presenteras är antingen av typen klok gumma, ilsket fruntimmer med ett sjujäkla humör ( lite typiskt Jordanskt sådär ), eller onda. Författaren leverar skickligt några ganska ångande heta kärleksscener där han förvisso låter kvinnan ta för sig ordentligt, men de är onda kvinnor som tjänar Mörkret. Underförstått att det här är inget för fina flickor, och det är lite tråkigt när det nu ändå handlar om fantasy och man har möjlighet att bygga världen precis hur man vill. Vända upp och ner på alla förväntade normer och stereotyper.

Att kliva in i Olaussons fantasyvärld är annars som att bli omsluten av en varm snuttefilt. Man vet vad man får och det känns tryggt och hemtamt för en fantasyälskare, utan att för den skull vara förutsägbart. Gåtorna vi får och världen som vecklas ut framför oss håller spänningen konstant. Jag är fortfarande helt förälskad i den här fantasyvärlden och ser fram emot att fylla på bokhyllan med kommande bok.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

En serie som växer – Skogsblod

skogsblod

Skogsblod är andra delen i en trilogi ( eller? ) skriven av Ylva Lee Lindell.

Mindra är uppgiven. Delhad nonchalerar henne och Bastian
går knappt att prata med. Trots allt som hänt har livet
aldrig känts så rörigt och alla problem kväver henne. Dessutom kommer snart eleverna tillbaka till skolan för ännu en terminsstart. Mindra har bestämt sig, hon tänker inte vara kvar i något som hon inte längre tror på.

När Mindra en sen kväll klättrar ut genom sitt fönster på
St: Mikas för att besöka sin familj, som hon så länge saknat, har hon ingen aning om att hennes utflykt till familjens sommarstuga i England kommer att föra henne ur askan, rakt in i elden.

Varför flyger Norränglarna över kanalen till England?
Var håller Bastian hus?
Varför verkar det som om det brinner överallt och hur ska
Mindra någonsin kunna hitta sin familj i allt detta kaos?

Jag hade egentligen tänkt skriva om en helt annan bok, men den här pockade på och då är det bara ge efter.

I Eldbunden hade jag vissa problem att hänga med i svängarna ibland. Det var som att författarens skrivande inte riktigt hann med tankarna. Jag upplevde också att författaren upprepade sig lite väl mycket, vilket visserligen gav boken författarens signatur men som efter ett tag blev tjatigt. Men det händer inte nu och Skogsblod fångade mig helt. Inte ens det faktum att jag läste den på Storytel, alltså som e-bok, hindrade mig från sträckläsning. Handlingen är spännande och jag både beundrar och irriterar mig på Mindra. Jag håller inte alltid med karaktärernas handlingar men jag förstår nu deras drivkrafter, varför de agerar som de gör. Mindra som försöker frigöra sig, Delhad som vet vilken fara hon svävar i och mysteriet vi möts av direkt när vi börjar läsa. Berättelsen känns glasklar. Jag sugs direkt in i handlingen och författaren drar mig skickligt vidare med ett driv som sitter där det ska. Vi får möta ännu fler varelser och det hade lätt kunnat vara för många. Men eftersom författaren ger mer tid till både karaktärer och gestaltning i den här boken är det inget problem, snarare tvärtom.

Den här boken gör mig lycklig. Ylva Lee Lindell har klivit upp flera nivåer som författare och med Skogsblod har hon snärjt mig. Jag verkligen längtar efter nästa bok. Och om jag har tur, även en fjärde …

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Attentaten i Gallus – en liten skatt gömde sig i den här boken

attentaten-i-gallus

Attentaten i Gallus är skriven av Eva Holmquist.

Matilda råkar drömförflytta sig till en värld där människorna lever som slavar åt ett bevingat folk som kallar sig gallus. Där måste kapten Fidesko i Gallus Flygvapen ta reda på vad som hänt med de slavar som försvunnit. Samtidigt får rövarpojken Sticke i uppdrag att spionera på slavarnas motståndsrörelse. Konflikten mellan människorna och gallus förvärras snabbt medan Matilda kämpar för att lyckas ta sig hem. Under tiden försvinner fler människor och det blir alltmer uppenbart att allt inte är som det först verkade.

Jag har läst några noveller skrivna av Eva Holmquist och där har det varit fokus på science fiction. Omslaget här är märkligt anonymt kan jag tycka. Den ger ingen direkt hänvisning till vad för sorts bok det är och titeln låter för mig science fiction, så det var vad jag förväntade mig när jag började läsa. Vad jag hittade känns dock som något helt annat.

Matilda vaknar upp i världen Gallus, fångad i en kropp som tillhör en ung kvinna vid namn Hanna. Där möter hon Kapten Fidesko, Kapten Lanka, rövaren Sticke, katten Tekel och människan Petter. Författaren har skapat karaktärer som är bland de finaste jag mött på länge. Kapten Fidesko som är så charmigt oskuldsfull och naiv, rövaren Sticke som med sin opolerade yta ändå har ett hjärta av guld och katten Tekel som är mer än en vanlig katt.

Tänk Bröderna Lejonhjärta. Eller Narnia. Nu har jag visserligen inte läst just Narnia, men känslan för filmen var samma som jag hade för Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta. En saga. En varm och levande sagovärld. En berättelse där du förflyttas till en plats som befolkas av de mest fantastiska varelser och där du hittar vänner som du inte visste fanns. Känslan jag får när Matilda drömförflyttas till Gallus är samma som när Skorpan kom till Nangijala, eller när Lucy klev igenom garderoben.

Boken är välskriven med ett härligt driv ända från start och ett persongalleri som känns nyanserat, levande och genuint. Gallus mystiska och spännande värld lockade mig till sträckläsning där jag sögs in i äventyret tillsammans med Matilda och hennes vänner. Samtidigt fasade jag för slutet för varje blad jag vände. Det kändes som att behöva säga farväl till nya vänner alldeles för tidigt. Förhoppningsvis är det här första boken i en serie som för min del gärna får bli hur lång som helst.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Ordspira förlag för recensionsexemplar.

Korpmåne

korpmane

Korpmåne är skriven av Therese Henriksson.

17-åriga Saga bor i Ytterstbyn, en liten by någonstans i Norrbotten. När en tonårskille och hans mamma kommer ditflyttande från södra Sverige vet Saga inte riktigt vad hon ska tro. Seth är i hennes egen ålder men liknar ingen av killarna i skolan. Han har svarta kläder, svartfärgat hår och piercingar i ansiktet. När de andra killarna mekar med skotrar eller är ute och jagar sitter han hemma och spelar gitarr eller repar med bandet.
Trots detta, eller kanske på grund av det, känner Saga hur hon dras till Seth. Men det är något som inte stämmer. Varför försvinner Seth och hans mamma några dagar varje månad, och varför vill han inte berätta var de är? Hur kom de på tanken att flytta så långt, och till minimala Ytterstbyn av alla ställen? Och varför har en korp börjat dyka upp runt Sagas hus? En korp som verkar helt orädd. Innan hon riktigt förstår hur det har gått till har Saga blivit indragen i en historia full av spänning, magi, hat, hämnd och hjärtslitande kärlek.

Saga är ensam. Efter att hennes pappa dött har den populära Saga blivit en ensamvarg som hellre håller sig för sig själv. När Seth flyttar in i byn med sin mamma är det något som klickar mellan Saga och Seth. De öppnar sakta upp sig för varandra och kommer varandra närmare än någon, framförallt de själva, kunnat tro. Båda är dessutom något utöver det vanliga.

Jägarna möter Twilight. Eller ännu hellre Jägarna möter Hemlock grove. Så var min känsla när jag läste den här och då menar jag på ett bra sätt. Utan de bisarra inslagen, men med känslan av norrländsk vargavinter och övernaturliga hemligheter.

Jag hade inte alls hört talas om den här boken, även om jag förr eller senare hade lockats av det fina omslaget. Att det är författarens debut kan man inte ens ana. Språket är stramt hållet, men har ändå en poetisk klang med något suggestivt lockande trots avsaknaden av svulstigheter. Något som annars är ganska vanligt i ungdomslitteratur. När det handlar om magi är det ganska lätt att antingen hålla tillbaka för mycket eller hälla på tills det rinner över. Författaren håller skickligt balansen och magin har en ton av folklore och gammal fornnordisk mytologi som passar ypperligt med miljön som skildras. Vi får frostkalla nätter, mörker ända in på dagen och en liten by mitt i djupaste skogen där man känner att magin är ständigt närvarande.

Jag tycker också om att  relationen mellan Saga och Seth är ganska stram och platonisk. Det handlar istället om känslan dem emellan, att höra ihop. Det enda som stör mig är relationen mellan Saga och hennes expojkvän. Här har vi Saga som är en smart och stark tjej. Hon går sin egen väg. Ändå klarar hon inte riktigt av att säga nej till sin expojkvän som har drag av både idiot och psykopat. Det finns inget triangeldrama, men det är irriterande nära och det enda obegripliga i berättelsen.

Många frågor uppstår och vi får inte svar på alla, men det behövs inte. Ibland gör man bäst i att låta magin vara obesvarad och bara låta den finnas där. Trådarna som lämnas skulle kunna antyda att det blir en fortsättning. Något jag visserligen skulle välkomna, men inte heller sakna då Korpmåne står alldeles utmärkt på egna ben.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Opal för recensionsexemplar.

Outtalat – Årets charmigaste bok

outtalat

Outtalat är första delen i Lynburn legacy-trilogin och skriven av Sarah Rees Brennan.

Kami Glass är förälskad i någon hon aldrig har träffat, en kille som resten av världen tror är påhittad. Det har gjort henne till en outsider i den sömniga engelska småstaden Sorry-in-the-vale. Men Kami beklagar sig inte. Hon driver skolans tidning och håller sig mest för sig själv tills obehagliga saker börjar hända.
Skrik har hörts i skogen och i mörkret. Den övergivna herrgården på kullen som tornar upp sig utanför staden har tänts upp för första gången på tio år. Familjen Lynburn, som styrde Sorry-in-the-vale en generation tidigare, har plötsligt återvänt.
När Kami börjar gräva i historien för tidningens räkning, upptäcker hon att staden hon älskat i hela sitt liv har dolt en rad hemligheter inklusive ett mord och att killen i hennes huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop.
Killen som alla trodde var en fantasi kan visa sig finnas på riktigt. Han kan också vara farlig.

Kami har pratat med Jared i hela sitt liv, i huvudet. Trots att hon är övertygad om att han är på låtsas så kan hon inte ge upp honom. Han som alltid funnits där, som tröstat, peppat och fått henne att skratta i hela hennes liv. När han visar sig finnas på riktigt blir det dock problematiskt. Samtidigt har familjen Lynburn kommit tillbaka till staden. Kami är övertygad om att något är skumt med familjen och beslutar sig för att ta reda på vad, vilket resulterar i att någon gärna vill se henne död.

Kami är det charmigaste jag mött på länge. Full av energi och med en supertro på sig själv som utredande journalist tar hon sig an vilken utmaning som helst. Stadens namn Sorry-in the-vale, slottet Lynburn som med sina mörka torn reser sig över staden, skogen som lever sitt eget liv och de fascinerande karaktärerna, allt andas saga och magi. Visserligen är karaktärerna något stereotypiska, dialogerna inte alltid så trovärdiga och ett onödigt triangeldrama inblandat, men jag förlåter det helt.

Ögonblicket när Kami inser att Jared finns på riktigt är helt oemotståndligt och deras invecklade relation väcker min sympati. De är som raka motsatsen till Bella och Edward i Twilight. Där Bella och Edward kunde nå varandra fysiskt men inte psykiskt råder motsatsen här. Kami och Jared som känner varandra utan och innan själsligt, kan i verkligheten varken kommunicera eller röra varandra. Orden som flyter så lätt i tankarna blir fel när de sägs högt. Ibland kan jag tycka att det blir lite för krångligt. De känner ju ändå varandra utan och innan sedan barnsben, så det borde väl inte vara så himla svårt tänker jag. Men sedan kommer jag ihåg min egen tonår och hur en enda liten gest kunde ältas med kompisarna i timmar och då känns det alldeles lagom krångligt.

Dialogerna är lättsamma och roliga. Jag kommer på mig själv med att fnissa spontant till och från under hela läsningen. Det påminner lite om dialogerna i den gamla tv-serien Gilmore girls. Fullständigt orealistiskt alltså, men så charmigt och tillitsfullt att jag köper det fullt ut.

Karaktärerna är karismatiska, handlingen lockande och relationerna engagerande. Slutet gör förvisso att nästa bok kan bli precis hur som helst, men jag har gott om tro och hopp i det här fallet och längtar efter fortsättningen. Outtalat är som en liten ask full av charm och magi.

 

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Endgame – Kallelsen

endgame-kallelsen

Endgame är första delen i en serie skriven av James Frey.

Tolv ungdomar från tolv uråldriga släkten är kallade till slutstriden. Den släkt som vinner blir ensam kvar på jorden. Alla andra människor dör.

Under tusentals år har familjer övat varje generation i hur de ska överleva och döda om de blir kallade som spelare i slutstriden. De som är mellan 13 år och 19 år och 364 dagar är ständigt beredda. Men ingen har blivit kallad. Förrän nu. Tolv meteoriter slår ner på jorden och tolv familjer skickar iväg ett barn till Xi’an i Kina där spelet börjar.

Tolv ungdomar som tränat hela sina liv för att bli mördarmaskiner samtidigt som de gått i skolan som vilka ungdomar som helst och helt plötsligt blir kallade att äntligen spela Spelet. Varje ätt har i generation efter generation haft en utvald Spelare. Spelaren byts ut vid nitton års ålder eller vid eventuell handikapp och skador och så har det hållit på i tusentals och tusentals år. Tills nu. Mitt i skolavslutningar och pågående fotbollsmatcher kommer så Kallelsen. Ungdomarna överger hastigt sina vanliga liv och ger sig av för att spela Spelet. Vissa kan knappt vänta på att ta kål på motståndarna medan andra nöjer sig med att avvakta i skuggorna under spelets gång. Trots instruktionerna att vinnaren måste stå ensam bildas det allianser och bräckliga pakter där tillit är en bristvara.

Det här är ju hur spännande som helst. Jag har läst en del halvbra omdömen om boken och därför inte haft så bråttom att läsa den, men när jag nu hittade den på biblioteket så passade jag på. Jag gillar verkligen det här. Endgame är som en ihopmixad version av Hungerspelen och Da Vinci-koden. Tolv ungdomar från olika delar av världen som skickas ut för att döda varandra. Alla spelare har olika förutsättningar och kunskaper. Någon är mer som en ninja, en annan är hacker och en tredje en kallblodig mördare rakt igenom. Spelet tar dem över hela världen till historiska platser som ofta kopplas ihop med mystik, som Stonehenge i England och  Terrakottaarmén i Kina. Ungdomarna jagar varandra över hela världen, samtidigt som de löser gåtor med hjälp av knepiga och gåtfulla ledtrådar.

Berättarperspektivet är det allvetande. Vi får alltså följa alla ungdomar och ibland vet vi mer än dem, vad som lurar bakom hörnet eller att något hemskt ska hända snart. Detta tillsammans med den torra och ofta faktamässiga informationen ( att något tar 300,525 sekunder eller att de gått 25+25+25 trappsteg  ) förstärker spelkänslan, på ett bra sätt tycker jag. Som en sportkommentator som informerar tittarna om det pågående spelet. Jag tycker även om att det här pågår i nutid. Tanken att det pågår ett spel styrt av ickemänskliga varelser och att resultatet kan leda till undergång medan vi diskuterar statusar på facebook kittlar fantasin. Varning för sträckläsning alltså.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.