Den mörka staden är sista delen i en trilogi skriven av Carrie Ryan.
En gång i tiden var den Mörka staden fylld med fantastiskt ljus, mäktiga byggnader och vackert klädda människor i kostymer och skyhöga klackar. Nu är staden en ruin, dess stålbalkar pekar nakna mot himlen och på de ogrästäckta gatorna driver de oheliga omkring, ständigt hungriga.
I staden bor Annah, som skulle göra vad som helst för att slippa ifrån sin verklighet och vara tillbaka i byn där hon växte upp, i De vassa tändernas skog. Annah kan inte glömma sin tvillingsyster Abigail som hon lämnade gråtandes på en stig i skogen och aldrig mer återfann.
Jag hade ju stora problem med första boken i serien, De vassa tändernas skog. Andra boken, De dödas strand var bättre, och med den här avslutande boken har jag faktiskt bestämt mig för att jag gillar serien som helhet. Här möter jag också den karaktär som tilltalar mig mest.
Serien som helhet är ganska mörk och här blir det ännu mörkare. Miljön har jag aldrig haft problem med. Jag gillar hur de oheliga skildras, hur världen efter apokalysen ser ut och det mörka råa i kombination med romantiken fungerar bra. Det är huvudkaraktärerna jag har haft vissa problem med, även om jag gillat själva konceptet att ha olika huvudkaraktärer för varje bok. Annah däremot är fantasisk. Så ensam och skadad men ändå så stark. Annah är inte lättköpt. När Elias och Gabry väl hittar Annah skulle allt kunna bli rosenskimrande och vackert. Glömt och förlåtet. Men här glöms ingenting och förlåtelsen är inte självklar. Relationerna är komplicerade och trots att det blir en del turer kring det här med skuldkänslor och anklagelser lyckas Ryan hålla det på en bra nivå. Det känns inte ältande. Jag tycker också om hur Catcher utvecklas i den här boken och kemin mellan honom och Annah känns äkta. Den känns precis så komplicerad som den är, utan att det blir rundgång.
Däremot har jag problem med Gabry och Elias. Författaren känns inte helt konsekvent i sina karaktärsskildringar i den här boken. Jag fattar ju att karaktärerna ska utvecklas och allt det där, att de förändras. Men förändringen känns inte trovärdig. Att Gabry som var så feg och försiktig och Elias som bara kunde tänka på att hitta Annah, helt plötsligt beter sig som flamsande tonåringar känns bara märkligt. I en scen när Annah precis fått veta att hennes tvillingsyster finns i samma byggnad, när de liksom äntligen hittat varandra men innan de faktiskt träffats, då väljer Gabry att hångla runt, fnittra och ha snöbollskrig med Elias … Istället för att besöka sin tvillingsyster som väntar i ett rum längre ner i korridoren liksom.
Slutet känns tyvärr alltför osannolikt ( till och med i en genre där en zombieinvasion känns möjlig ) och förtar lite av känslan för boken som helhet. Trots det är den här den bästa i serien och jag känner mig ändå rätt nöjd när jag läst klart. Sättet författaren binder ihop hela berättelsen genom böckerna, gör att en serie jag faktiskt började med att avsky nu i efterhand känns väldigt bra.
Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Andra som bloggat om boken är:
bokhusets.com 