#läserjustnu – Sommarlov med Kulturkollo

Sommarlov med Kulturkollo är en fantastisk idé. Även om min läslust faktiskt är större på sommaren ( hallå, läsa på altanen ) så har jag ändå mer att göra och då kan det bli lite si och så med inläggen. Då är ett färdigt schema för korta inlägg perfekt, så jag kommer haka på lite då och då. Idag till exempel.

Idag är det #läserjustnu som gäller och det är ( som vanligt ) inte någon från min lista till höger i bloggen. Ofta håller jag den ganska bra men tenderar emellanåt att slira lite och halka in på andra böcker emellan. Just nu läser jag alltså en helt annan bok, Blå tråd av Lois Lowry. Japp, jag är inne i dystopiträsket igen.

bla-trad

Fortsättning på härlig dystopi – Sammansvärjningen av Ursula Poznanski

sammansvarjningen

Sammansvärjningen är andra delen i en trilogi av Ursula Poznanski.

Ria och hennes vänner har växt upp i sfärernas trygghet som skyddar mot den ogästvänliga naturen utanför. Nu lever de ett liv i hemlighet i världen utanför sfärerna, i staden under staden. Varken klanerna eller sfärbefolkningen får veta var de är, de hotas från olika sidor. Endast några få är invigda. Ria och hennes vänner vill försöka komma fram till varför de hotas till livet, och Ria hittar ett spår i det gamla biblioteket. Men det går för långsamt framåt. Sandor, klanfurstens andreman, och Ria inleder en försiktig relation, men när klanfursten dör i skadorna av ett fiendeangrepp och Sandor blir klanfurste vill han plötsligt och oförklarligt inte veta av Ria längre. Nu känns det ännu viktigare att hitta svaret på frågorna kring hotet.

Ria och hennes vänner tillhörde eliten i sin sfär. De bästa studenterna med lysande framtidsutsikter, tills den dag då Ria hörde ett samtal där hon och andra studenter nämndes i samband med en komplott mot sfärerna. Som följd av dessa misstankar skedde ett mordförsök på Ria och hennes vänner och de tvingades fly sfärerna. Nu lever de gömda hos klanen Törnesnåren, i Staden under staden. Aureljo planerar att infiltrera en sfär för att försöka ta reda på sanningen, medan Ria vill stanna kvar hos Sandor. Samtidigt försöker Ria hitta Jordans krönika, en bok som sägs innehålla svaret på varför de är jagade. Det hon hittar väcker fler frågor än svar och när Ria förstår att även Törnesnåren har hemligheter blir sanningen viktigare än någonsin.

Jag är så glad att jag läste om första delen Sveket innan jag tog mig an den här. Båda böckerna är riktigt bra och man behöver bakgrunden från den första delen för att förstå all information i denna helt och hållet. Gåtan kring varför de är jagade löper som en röd tråd hela vägen och det är otroligt spännande. Jakten på Jordans krönika ger en ledtråd i taget och spänningen i att försöka pussla ihop de små ledtrådar vi får ger ett härligt driv till berättelsen. Handlingen är smart, intrigen spännande och världsbygget känns genomgående väldigt genomtänkt. Vi får science fiction i form av sfärerna och tekniken som finns där, samtidigt som utevärlden ger en apokalyptisk känsla och Staden under staden står för historia. Dåtid, nutid och framtid. Vi får allt i ett i ett koncept som fungerar ovanligt bra och som påminner om Anna Jakobsson Lunds dystopi Tredje principen.

Jag känner faktiskt att jag kanske gillar den här snäppet mer än Enklav. Det enda som stör lite är att karaktärerna fortfarande känns ganska blanka. Ria öppnar sig förvisso sakta men säkert, men jag vet fortfarande inte vem hon är. Jag vet hur hon tänker och varför hon agerar som hon gör, men jag vet inte vad hon känner. Vem hon är innerst inne. Jag känner bara Ria från sfärerna, hon som har lärt sig tänka elitistiskt och analyserande. Samtidigt märker jag ändå att hon utvecklas så förhoppningsvis får vi träffa den riktiga Ria i nästa bok.

Det finns även ett underbart Ayla-moment ( ni som älskat Grottbjörnens folk vet ) i boken som tog andan ur mig. Ett tillfälle där Ria på stapplande teckenspråk försöker kommunicera med en klanmedlem, och precis som när Ayla och Jondalar möts är stunden så rörande i sin tafatta ärlighet.

Det här är riktigt bra. Svaret vi får gällande komplotten är så smart att jag dels inte lyckades lista ut det själv, och sedan tog det ett tag innan jag förstod den fulla innebörden av det. Innan jag faktiskt fattade tvisten i det hela. Så otroligt komplext och intelligent i sin enkelhet. Ursula Poznanskis serie har blivit en favorit hos mig, och jag ser väldigt mycket fram emot att se författaren knyta ihop det här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Opal för recensionsexemplar.

En omvärdering av dystopin Sveket

Jag har ju redan skrivit en recension av den här boken där mitt betyg blev sådär. Varken eller liksom. Så fick jag hem del två i brevlådan och insåg att jag faktiskt inte kommer ihåg mycket från Sveket. Dessutom kom jag ihåg den som så mycket bättre än jag skrivit i min recension, så det blev en omläsning i helgen. Och ja, den är faktiskt så mycket bättre än jag tyckte då. Härligt världsbygge med sfärer där de civiliserade bor och primsen som bor utanför i vildmarken. De som mördar sina barn och äter människokött, sägs det. Men naturligtvis visar sig sanningen vara något helt annat när Ria och hennes vänner råkar ut för en konspiration där de stämplas som förrädare och tvingas fly från sfären.

Intrigen är bra och genomtänkt och spänningen är hög igenom hela boken, så jag fattar inte riktigt mitt ljumma mottagande av den i oktober. Visserligen är Ria fortfarande en väldigt blank karaktär ( Aureljo och Sandor också förvisso, men de är ju bifigurer ). Hon är analyserande, kalkylerande och beräknande. Varje min, varje ord och varje rörelse analyseras. Allt med kylig inställning utan utrymme för några känslor. Vad Ria verkligen känner har jag ingen aning om. Hur hon mår, vad hon känner eller vad hon innerst inne tänker är helt tomt. Jag gissar att det är meningen och att vi kommer få se hennes inre utveckling i nästa bok Sammansvärjningen som jag precis börjat med.

Det jag vill komma fram till med allt det här är att Sveket faktiskt är riktigt bra. Den är precis så bra som mitt minne ville få den till. Nu funderar jag på boken Uppstigandet som jag inte heller uppskattade så jättemycket. Den lästes ju i samma veva som Sveket och kanske har jag missat ett litet guldkorn där också?

sveket

 

En smakbit av Stjärnklart.

Stjärnklart läste jag i höstas och jag älskade den. Passar på att tipsa om den igen med en smakbit till, eftersom den efterlängtade uppföljaren Stjärnfall snart är på väg.

stjarnklart

Elektronik har inget immunförsvar. Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda. Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra.

Det här var omöjligt.

Anna insåg mycket väl vad det var hon såg. Hon tog upp EMOIDS loggfiler och kontrollerade. Nej, det som visades var hennes data över strömavbrotten, ingenting annat. Annars såg det nästan exakt ut som den av systemets testdatakörningar som var tänkt att användas som demonstration vid användarnas utbildning för att visa hur en smittsam sjukdom spreds med flygresenärer över jordklotet. Visserligen började det hela i Asien i testdatamängden, medan Annas strömavbrottsepidemi började i Sverige och London. Förloppet var i princip detsamma, men mycket, mycket snabbare.

Fast strömavbrott var inte smittsamma. De spred sig inte som en sjukdom, så det här var inte möjligt.

Vill du läsa fler smakbitar tittar du in hos Flukten fra virkeligheten idag.

en smakbit på riktigt

Mazerunner – I dödens stad

maze-runner-i-dodens-stad

I dödens stad är den sista delen i trilogin Mazerunner, skriven av James Dashner.

De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.

Jag som verkligen gillade de två tidigare böckerna har lite problem med den här. Serien står ju för snabb underhållning, det är liksom inget djupare innehåll och det är heller inte vad jag förväntade mig. Men lite mer än bara springande hit och dit hade ju varit trevligt. Det här känns märkligt nog som en mellanbok. Spänningen inför upplösningen finns liksom inte där och det är troligen för att författaren gör det både lätt och svårt för sig samtidigt, men på fel ställen.

En enkel lösning hade varit helt ok för mig. Författaren hade inte behövt kämpa med att snurra det femtioelva varv, vilket i slutändan inte blir något tydligt svar alls. Detta snurrande bidrar också till en hel massa springande hit och dit. Vem ska Thomas lita på, vad ska han göra och vart ska han springa? Fram och tillbaka hela tiden och det blir liksom för mycket. Författaren hade också tjänat på att fokusera på trådarna som ska knytas ihop. Den stora frågan har ju hela tiden varit vad WICKED är, vad deras syfte är och om de är goda eller onda. Svaret vi får är … tja något slags ickesvar. Det blir mest en hel massa svammel om variabler. Ordet används faktiskt så frekvent att det på en sida skrivs upp till åtta gånger, sen räknade jag inte mer.

Boken är rörig och det känns som författaren har kämpat med att få till ett intelligent slut, något ordet variabler tyvärr inte kan hjälpa till med. Men, boken är ju naturligtvis ändå inte så usel att jag inte rekommenderar den. Vraken ( de smittade ) förvandlas i den här boken till något annat vilket förhöjer spänningen. Den påbörjade kärlekstriangeln fortsätter lite halvdant här vilket är trevligt när det för en gångs skull är en kille som står i mitten, och självklart finns en hel del av spänningen från de förra böckerna kvar. Jag sträckläste alltså boken vilket är ett ok betyg. Jag önskar ändå att förlaget hade ställt högre krav på Dashner, för den sista och avslutande delen i en trilogi bör vara bättre än så här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Semic för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Beas bokhylla

Monstersteffa

Bookis

Enklav – Dystopi

enklav

Enklav är första delen i Razorland-trilogin skriven av Ann Aguirre.

New York har decimerats av krig och pest, och större delen av invånarna har tvingats migrera till underjordiska enklaver, där den förväntade livslängden knappt överstiger tjugo år. När Spadertvå fyller 15 intar hon rollen som Jägarinna, och hon paras ihop med Tålig, en tonårig Jägare som bodde uppe på ytan när han var liten.
När de upptäcker att den angränsande enklaven håller på att utplånas av tunnelmonster – Missfoster – som tycks bli allt mer organiserade, så vägrar de äldre att ta hänsyn till deras varningar. Och när Spadertvå och Tålig försätts i exil från enklaven, måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset vägledd av Tåligs avlägsna minnen i ruinerna av en stad vars befolkning förtvinat till några få farliga gäng.

När de måste fly underjorden visar det sig att allt Spadertvå fått lära sig är lögn. Att det går att överleva ovanjord, att Tålig själv kommer från ovanjord och att det kanske faktiskt finns ett ställe där gräset fortfarande växer och missfoster inte finns. Men naturligtvis visar det sig också att livet ovanjord på många sätt är ännu farligare än det Spadertvå någonsin mött tidigare, att det kanske inte är missfosterna som är det största hotet.

Spadertvå och Tålig är en fantastisk kombination. Hon är kall, hård och kantig och det är förvisso han med, men med förmågan att känna empati för andra. Något Spadertvå alltså saknar. Det kan låta väldigt ocharmigt men faktiskt gillar jag Spadertvå ändå. Eller kanske tack vare allt det där.

Egentligen finns det så många klichéer och fel i den här boken att jag inte borde gilla den. Men det gör jag. Jämförelsen med Hungerspelen känns dock inte helt rätt. Ska man jämföra hamnar nog Divergent närmare vad gäller handling och karaktärer. Spadertvå är inte lika komplex som jag upplevde att Tris var i Divergent. Världsbygget med sina olika lager är intressant men känns lite platt i jämförelse och handlingen är enklare. Ändå gillar jag verkligen det här. Kanske just för att Spadertvå är kantig, hård och empatilös. Hon är som en maskin som bit för bit lär sig mer än det som blivit inprogrammerat, men det går lagom långsamt. Vi slipper plötsliga känslomässiga uppvaknanden och orealistiska karaktärsförändringar ( nåja, nästan i alla fall ) och det känns faktiskt uppfriskande.

Det är mycket vi inte får svar på, och det känns inte riktigt som att vi kommer få svar heller. Som att vissa saker bara är, och det känns lite irriterande. Jag hade velat få en djupare förklaring till varför vissa männniskor blivit zombieliknande missfoster, varför vissa missfoster är smartare än andra, varför en del av människorna flydde under jord utan att se sig om, varför reglerna i underjorden är som de är och ja, jag vill veta mer om det mesta. Kanske får vi svar i kommande delar, jag hoppas det.

Självklart får vi någon slags klassisk kärlekstriangel och det är på ett sätt otroligt störande. Varför liksom? Dessutom i varianten med en good guy och en bad guy, något jag i vanliga avskyr. Speciellt om den onda killen är ond på riktigt. Men för en gångs skull förstår jag den faktiskt och triangeln känns på något sätt nödvändig för att belysa Spadertvås egen personlighet. Hennes hårdhet känns helt jämförbar med Linda Hamiltons ( för de äldre som minns henne ) roll i Terminator 2. En beräknande och hård människa formad av omständigheter som har gjort henne till det hon är. Utan ursäkter och tvära karaktärsförändringar får Spadertvå vara den hon är. En kickass hjältinna som skrattar högt samtidigt som hon slåss för sitt liv.

Och jag älskar det! Enklav är en av de bättre dystopierna jag läst på länge och jag längtar redan efter nästa bok.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Kattugglan

Bookis