Etikett: dystopi

Röd drottning är första delen i en serie skriven av Victoria Aveyard.

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön – utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll.

Jag har sett blandade omdömen om den här, där den jämförts med i stort sett alla böcker inom liknande genrer. Och ja, vissa likheter finns ju med vissa böcker. Den har jämförts med Pierce Browns bok Rött uppror, med Hungerspelen och med Divergent och ja, listan kan göras lång. Den enda likheten med Pierce Browns bok är väl färgerna. I Rött uppror tillhör makten De Gyllene och de röda är slavar. Här tillhör makten Silvrarna och de röda är slavar, men likheterna slutar där. Och trots andras ganska ljumma betyg så måste jag erkänna att jag faktiskt gillar den här.

Mare Barrow som visar sig vara en röd med en silvers krafter blir snabbt trolovad med prins Maven och utges för att vara en silver uppfostrad av de röda. Allt för att dölja sanningen för folket, att det finns slavar med krafter större än silvrarnas egna. I hovet upptäcker Mare att silvrarnas tillvaro består av en sak, kampen om makten. Och att vem som helst kan förråda dig.

Jag tycker Aveyard har skrivit något nytt. Visst är det ett hopkok av delar från andra böcker, men ändå känns det eget. Språket påminner lite väl mycket om Tahereh Mafis för att jag ska gilla det fullt ut. Berättarjaget är lite för känslosamt och dramatiskt, men handlingen har jag inga bekymmer med. Den gillar jag.

Världsbygget är gediget och ger en blandning av medeltidskänsla och science fiction, där silvrarna har tillgång till avancerad teknologi medan de röda lever i föråldrade bysamhällen. Vi får smuts och fattigdom blandat med hovintriger och sidenklänningar. Krafter som visas upp i storslagna arenakamper och hemliga sällskap som möts i mörka korridorer. Röd drottning är det jag hade önskat mig av Marie Lus Den unga eliten. Det är en härlig blandning av dystopi och fantasy. Lite som Hungerspelen goes X-men, och jag gillar det. Mare är ingen Katniss men inte så illa ändå. Hon är rätt stark och självgående och när hon utan förvarning kastas in i silvrarnas tillvaro håller hon huvudet någorlunda kallt. Visst är det lite känslomässigt vacklande när hon inser att alla silvrar inte är onda, men det håller sig på en ok nivå. Vi får dock den klassiska kärlekstriangeln, men i en dos jag kan acceptera.

Röd drottning är dystopi, fantasy och science fiction i en härlig blandning och vi får en värld där vem som helst kan förråda dig. Jag vill ha mer!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Bokentusiasten, Fantastiska berättelser och Carolina läser.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.