Tematrio – Dystopier och annat elände

Jag har aldrig deltagit i Lyrans Tematrio tidigare, men eftersom dystopier är min grej så kan jag ju inte låta bli.

Ge mig tips på tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!

Jag kan aldrig följa reglerna och jag kan omöjligt ge bara tre tips ( dystopi och postapokalyps är ganska spretiga genrer ), så här kommer några självklara favoriter och några lite mer specifika tips.

Självklara är naturligtvis Hungerspelen av Suzanne Collins, Legend av Marie Lu , Vägen av Cormac McCarthy och Väggen av Marlene Haushofer. Två dystopier och två postapokalypser. Två som andas kamp och framtidstro, en som är mörker och en som är ensamhet.

Mer specifika tips just nu är de här:

Trilogin om Systemet av Anna Jakobsson Lund. Tredje principen och Aldrig ensamma ger oss dystopi i en miljö vi känner igen. Ikeaskyltar, samer och Öresundsbron. Vänskap, mörker och offer gör det här till en av de bättre inom sin genre.

aldrig-ensamma

Nyutgåvan av In i skogen av Jean Hegland. En slags blandning av Vägen och Väggen. En apokalyps – postapokalyps som skildrar ensamhet och överlevnad med en poetisk ton som gör berättelsen skimrande vacker i sin tragedi.

in-i-skogen

Sveket och Sammansvärjningen i en trilogi av Ursula Poznanski. En ganska klassisk dystopi för unga vuxna som ändå har en skärpa jag tilltalas lite extra av.

sammansvarjningen

 

Årets bästa dystopi.

Inte en avslutad trilogi, men det råder ingen tvekan om att Anna Jakobsson Lunds Tredje principen och Aldrig ensamma är det bästa jag läst i dystopiväg i år. Ava, Leymah och Levi. Så starka och fina och tillitsfulla och sårbara.

Den stora frågan i dystopier är ofta hur mycket man är beredd att offra för det man tror på. Hur långt man är beredd att gå. Här tar författaren frågan till en helt ny nivå och resultatet är hjärtskärande. Ava, Leymah och Levi, dessa tre fantastiska karaktärer som gör allt för det de tror på. Även sådant som ingen borde göra.

aldrig-ensamma

Utpost – Andra delen i trilogin Razorland

utpostUtpost är andra delen i serien Razorland skriven av Ann Aguirre.

Ingenting är sig likt för Spadertvå. När hon levde under jord betraktades hon som vuxen. Numera, i staden Räddning på Ovansidan, uppfattas hon som en ung problemtjej, och hon måste gå i skolan. Men Spadertvå passar inte in bland de andra tjejerna: Det enda hon kan är att slåss.
Dessutom har hennes stridspartner Tålig tagit avstånd från henne. Hennes känslor för honom har inte förändrats, men han verkar inte ens vilja komma i närheten av henne längre. Förvirrad och ensam letar hon efter ett sätt att komma bort från staden.
Hon anmäler sig som frivillig till de sommarpatruller som skyddar odlarna medan de arbetar på fälten utanför stadsmuren. Det brukar vara ett rent rutinuppdrag, men situationen har förändrats på Ovansidan. Missfostren håller på att bli smartare. De spanar. Väntar. Planerar. De tycks ha bestämt sig för att krossa Räddning. Det krävs en orädd jägarinna som Spadertvå för att stoppa dem.

Ibland önskar man att förlagen sagt nej, nej och åter nej till författaren. Och ibland önskar man att nästa förlag sagt nej, nej och åter nej till översättaren.

I slutet av boken finns författarens tacksida och hon tackar läsaren genom att spoila en stor del av plotten. Hon skriver att ”som vi läsare vid det här laget förstått så är A inte XXX utan YYY”. Jag kanske är omåttligt trög men nej, det hade jag faktiskt inte förstått. Men nu vet jag, tack så himla mycket för den spoilern. Klart författaren vet att X inte är X utan Y, det är ju hon som skrivit boken. Men så himla tydligt är det inte för mig. Visst hade jag mina funderingar, men själva lösningen var inte glasklar. Det kan ju också vara så att författaren inte litar på sin egen förmåga att få fram det här, utan känner att ett förtydligande måste till. Något som förövrigt är lite av en röd tråd i hela boken.

Författaren förklarar och upprepar ganska mycket i den här delen. Framförallt Spadertvås tankar och synsätt ältas och jämförs konstant gentemot byns egna regler och  värderingar. Hur hon förväntas klä sig på ett visst sätt, agera och tänka enligt de regler Räddning satt upp. Jag gillar visserligen Spadertvås ståndpunkt i det här, men det upprepas konstant. Tills hon börjar ändra sig. Jag förstår att man anpassar sig efter miljön och påverkas av det samhälle man lever i. Jag hoppas bara att författaren inte villar bort Spadertvås styrka och egensinnighet i allt det här.

Sedan har vi översättningen och jag fattar verkligen inte. Hur har de tänkt? Man översätter inte egennamn, även om dessa härstammar från ett spelkort eller en händelse. Inte. Spadertvå, Tålig och Räddning? Och mitt i det här har vi Stalker, vars namn inte har översatts.

Översättningen är alltså varken begriplig eller konsekvent och sätter ganska stora hinder i läsningen för mig i början. När jag väl lyckas se förbi det här är boken himla bra. Den är spännande och jag sträckläste resten av boken i ett svep. Det är dock en tydlig mellanbok och mycket handlar om relationer som utvecklas och bakgrund som förklaras. Storyn är fortfarande fängslande och spänningen finns där nästan hela tiden. Trots mina problem med översättning rekommenderar jag den alltså fortfarande varmt till alla dystopiälskare. Och håll er borta från tacksidan på slutet.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

En av årets finaste böcker – In i skogen

in-i-skogenIn i skogen är skriven av Jean Hegland.

Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.
Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.
I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?

Den här boken kom ut redan 1996 och har översatts en gång till svenska. Jag har inte själv läst den tidigare svenska översättningen men jag har hört att den skiljer sig väldigt mycket från denna version. Inte så konstigt eftersom en text alltid tolkas av läsaren och uttryck förändras med tid. Jag vet alltså inte om den första översättningen var bra, men den här är det. Den är fantastisk och det finns ingenting som skaver någonstans. Språket flyter som honung längs sidorna och Nells berättarröst leder oss skickligt igenom den apokalyptiska väv som träder fram.

Vi får följa med när elen sakta försvinner, när familjemedlemmar dör och systrarna blir allt ensammare samtidigt som förråden sakta sinar. I sitt hus mitt i skogen väntar de på räddning och försöker tills dess låtsas att vardagen på något sätt fortfarande pågår. Vad händer när man inser att räddningen kanske aldrig kommer?

Berättarjaget är till en början ganska bräckligt och skört. Den 17-åriga Nell som långsamt ser världen falla i bitar ger berättelsen en sorgsen och poetisk ton hela vägen igenom förfärliga händelser som tvingar fram förändringar. Återblickar och nuet blandas om vartannat och bygger upp en händelsekedja som formar om och förändrar karaktärerna längs vägen. Den inte alltid så sympatiska systern Eva som blint klamrar sig fast vid sin dans i ett försök att utestänga verkligheten, och Nell som pragmatiskt försöker sortera händelserna i sina försök att förstå och överleva.

Vilken underbar bok! Den skimrar i alla möjliga färger. Det är guld och silver, eteriskt och glänsande, men samtidigt så svart och opolerat. Det är en levande berättelse som tar oss tillbaka till det mest grundläggande. Till det som är liv och rädsla och kärlek och död.

Jag hade lätt gett den här fem stjärnor om det inte var för två saker. Inga stora saker, men tillräckligt för att jag stannar upp en liten stund och fastnar. Det finns en liten passage som känns tillräckligt upprepande för att det ska vara störande. För att jag ska fastna och sucka till innan berättelsen kommer vidare. Sedan finns det en händelse i boken jag inte riktigt förstår. Den upprör och verkar obegriplig. Troligen finns det någon symbolik i det hela som kanske blir tydligare när känslan lagt sig lite.

Men det här är småsaker och inget som på något sätt bör stoppa dig från att läsa boken. In i skogen är en av årets finaste läsupplevelser.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Magic Wonders för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är: Vargnatts bokhylla, Midnattsord och Fiktiviteter.

Bästa och sämsta – November 2015

Jag har återigen bara läst sex böcker under en månad vilket verkligen är ett minimum av vad jag vanligen läser. Men nu är jag i ett läsflow igen så december kommer förhoppningsvis se väldigt annorlunda ut.

Stella betyder stjärna – Bobbi Sand

Aldrig ensamma – Anna Jakobsson Lund

Röta – Siri Pettersen

Biotika – KG Johansson

Dränkt – Frida Johansson

Rovdjurens tid – Alex Scarrow

Månadens bästa:

Röta av Siri Pettersen. Älskar älskar älskar!

9789132166198_200_rota

Månadens besvikelse:

Dränkt av Frida Johansson. Inte för att den är dålig, för den är faktiskt rätt ok. Jag hade däremot alldeles för höga förväntningar på den här och den levde helt enkelt inte upp till det.

drankt

Månadens överraskning:

Biotika av KG Johansson. Vilken galen roadtrip med extra allt. Fantastiskt bra.

biotika

Månadens mest efterlängtade:

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund. Inte bara månadens mest efterlängtade, utan sista halvårets. Som jag har väntat och inte blev jag ett dugg besviken heller. Ava, Leymah och Levi har mitt hjärta.

aldrig-ensamma

December blir en bra läsmånad och någon vecka innan årsskiftet drar jag igång med utnämningarna av årets bästa läsupplevelser. Det kommer alltså förhoppningsvis vara full rulle i bloggen den här månaden.

Aldrig ensamma

aldrig-ensammaAldrig ensamma är andra delen i en trilogi skriven av Anna Jakobsson Lund.

När Systemet inte är det största hotet – vem väljer du att lita på?

Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt. Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på. Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava, Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?

Den stora frågan i dystopier är ofta hur mycket man är beredd att offra för det man tror på. Hur långt man är beredd att gå. Här tar författaren frågan till en helt ny nivå och resultatet är hjärtskärande. Ava, Leymah och Levi, dessa tre fantastiska karaktärer som gör allt för det de tror på. Även sådant som ingen borde göra. De har alla samma mål, men olika motiv och olika metoder för att komma dit. Deras val krossar mitt hjärta och när jag tror att det inte kan bli mörkare tar författaren ett kliv rakt ner i det svarta.

Samtidigt finns det så mycket fint mitt i alla skärvor av svärta. Vänskapen mellan Ava, Levi och Leymah växer och inger hopp. De är så tillitsfulla i sin vänskap och sättet de lutar sig mot varandra och stärker varandra ger värme åt berättelsen och gör karaktärerna till vänner jag bryr mig om. Vi slipper den klassiska kärlekstriangeln, men kärleken som ändå utvecklas i den här delen är så himla fin. Det är trevande, intensivt och rykande hett.

Om Tredje principen kändes nyskapande och fräsch är det ingenting mot vad som möter oss här. Anna Jakobsson Lund har skapat en helt egen genre med sin svarta dystopi. Det här är modigt och kontroversiellt och jag tokälskar det.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Annorlunda förlag för recensionsexemplar.