Bokbloggsjerka – Läslust vs prioriteringar

Annikas litteratur- och kulturblogg har i helgens bokbloggsjerka frågan:

Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall tillväga?

Till viss del planerar jag vad jag läser. Jag har ju en hel hög recensionsex som väntar på att bli lästa och jag försöker prioritera dem först. Jag försöker även variera vad jag läser, så det inte blir för många recensioner på raken i samma eller liknande genre. Men sedan är det ju det där med läslust. Ibland vill min läslust inte följa prioriteringar och ni vet ju hur det är. Är man inte motiverad så fastnar inte orden. Så jag låter ibland min lästlusts vilja ta över och bestämma, det brukar bli bra.

Sedan är det ju också ibland så med vissa böcker att man inte kan skriva om dem direkt. Man kanske inte vet riktigt vad man känner, inte förstår vad man läst, eller bara har svårt att hitta rätt ord och känsla så man får fram det man vill. Av den anledningen har Neil Gaimans bok Oceanen vid vägens slut fått vänta några månader, men imorgon kommer den. Äntligen har jag sorterat tankarna och tycket, som baserar sig helt på vad som i mina ögon är den sorgligaste meningen någonsin.

Bokbloggsjerka – Att förändras

Annikas litteratur- och kulturblogg frågar i dagens bokbloggsjerka,

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Jag har nog redan listat alla möjliga sorters serier jag läst, varav de längsta är Sagan om Isfolket med sina 47 böcker och Wheel of time med typ 24 böcker eller nåt sånt. Jag vet inte om författandet i böckerna förändrades lika mycket som jag själv gjorde under lästiden. Läsningen av Wheel of time har ju pågått i många år i takt med att nya böcker kommit, så kanske tycker jag inte trollocker är lika läskiga idag som jag tyckte förut…

Fast jag kan nämna en författare som jag tycker har förändrats även om det inte handlar om långa serier. Det är Johan Theorin. Jag älskade hans första bok Skumtimmen. Även två av de andra i serien om Öland tyckte jag jättemycket om, mycket på grund av hans nästan poetiska språk. Tyvärr har böckerna och språket blivit sämre ( i mitt tycke ) för varje bok. De två senaste jag läste, Sankta psyko och Rörgast, kändes otroligt krystade och saknade det melankoliskt vackra språk han haft i sina tidigare alster. Det känns som om författaren började med inspiration och nu endast försöker uppfylla ett avtal om antal böcker. Tyvärr.

Bokbloggsjerka 5-8 september

Veckans fråga från Annikas litteratur- och kulturblogg är:

Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?

Jag har aldrig och kommer förmodligen aldrig somna till en bok. Däremot är det ofta ”bara ett kapitel till” som gäller på kvällarna. Vilket i slutändan ofta blir alldeles för sent in på natten.

På jobbet har de satt diagnos på mig när jag irrar in på morgonen, hålögd och slö. Läsbakis. En baksmälla värd sitt namn.