Etikett: bokbloggsjerka

Frågan i veckans bokbloggsjerka är denna,

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Svaret är väldigt enkelt. Jag fick en magisk bok när jag fyllde 8 år. Magisk på så sätt att en underbar fantastisk ny värld fanns där direkt när jag öppnade boken. Jag blev hooked direkt och har aldrig slutat. Sedan blev jag av någon anledning snabbläsare också, jag läser typ styckevis, och det har ju naturligtvis underlättat.

Vet du vilken bok jag fick i födelsedagspresent? Det här är alltså bilden på insidan av pärmen.

Svar ( markera för att se texten ): Ronja Rövardotter av allas vår kära Astrid Lindgren. 

Fredag igen ( den var ju nyss här ) och dags för veckans jerka där Annikas fråga lyder såhär,

Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Resten av familjen går på julledighet idag men själv har jag två dagar till innan det är min tur. Eftersom vi efter jul ska tillbringa en vecka hos makens släkt kommer min läsning se lite annorlunda ut än normalt. Det brukar blir deckare i stora lass. Svärmor är en deckarläsare av stora mått, så väl på besök plöjer jag hennes böcker och läser alltså deckare, något jag normalt inte väljer själv. Kanske just för att så många läser deckare och lånar man då av någon blir det liksom alltid deckare. Men nu var det faktiskt längesedan så jag ser mycket fram emot både besöket och deckarläsningen.

Naturligtvis kommer jag ha med några egna böcker och en av dem är skriven av en nobelpristagare, om än inte en litteraturpristagare utan faktiskt mycket viktigare än så.

En bok jag redan borde ha börjat med, men glömt bort eftersom jag har den som e-bok, är denna,

Jag tror det blir en riktigt bra blandning. Nobelpristagare, svenskskriven scifi och deckare.

Den här veckan har varit dålig med uppdateringar ( förra veckan med för att vara ärlig ) vilket jag själv tycker är trist. Jag älskar ju bloggen och vill helst uppdatera minst en gång per dag, men just nu är det galet mycket med julfester och dylikt både privat, i skola och på dagis. Dessutom blir kvällarna per automatik kortare på vintern eftersom mörkret gör mig så otroligt trött. Att mysa med en bok framför brasan lät så mysigt i somras, men nu sitter jag och gäspar redan vid 21 på kvällarna vilket väl inte direkt borgar för maratoninlägg då jag ofta skriver inläggen på kvällen och skickar tidsinställt.

Då är det tur att jerkan finns som väcker en till liv varje fredag. Idag är frågan hos Annika denna,

Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)

Jag sätter ju sällan betyg längre eftersom jag tyckte det blev för svårt. De enda betyg som egentligen är självklara är de usla och fullträffarna. Allt däremellan blir lite för luddigt för att ett betyg egentligen ska säga något känner jag. En trea är ju bra men samtidigt kanske inte. Något har ju uppenbarligen inte tilltalat läsaren helt.

I början betygsatte jag böckerna i mina recensioner, men sedan kommer det någon bok där berättelsen är underbar men korrekturläsning och redigering fallerat. Hur betygsätter man då på ett rättvist sätt? Så nu försöker jag helt enkelt bara gå in djupare på vad som är bra eller mindre bra i det jag läser, utan någon skala att pressa in recensionen i.

Här är dock ett bra exempel på när det kändes lätt att sätta ( ett dåligt ) betyg. Klicka på bilden för att läsa.

Den här veckan har gått i sjukdomens tecken. Vi har verkligen kört dominoeffekten där vi trillade dit en efter en i familjen. Men lagom till helgen verkar vi alla vara friska och då passar det ju perfekt att starta den med bokbloggsjerka. Senare idag kommer även en författarintervju så håll utkik.

Men idag är alltså frågan från Annikas litteratur och kulturblogg denna,

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Det viktigaste tror jag naturligtvis är kärleken till böcker. Att den kärleken genomsyrar barndomen genom att finnas närvarande i olika form så som böcker, sagor och högläsning. Eftersom jag själv älskar ord, text och böcker har det här funnits ganska naturligt hos oss, men jag var hemma rätt länge med barnen och då jobbade jag även ganska målmedvetet med barnen och ord. Ni kanske har sett filmen som florerar på facebook med en 18 månaders bebis som är omgiven av ord skrivna på lappar. När pappan säger ett ord väljer barnet lätt som en plätt rätt ord och folk tycker det är magi. En bebis som kan läsa? Men troligen är det ju inte så utan samma sak jag gjorde med mina barn. Man börjar med två ord som skiljer sig markant från varandra utseendemässigt, tex cykel och polis. Man visar orden för barnet och säger vad ordet heter och upprepar det här några gånger. Barnet lär sig då hur ordet ser ut, på samma sätt som de lär sig skillnaden på hur en målad sol eller blomma ser ut. Allteftersom ökar man på orden och efter ett tag kan barnen en hel rad med ord och har lärt sig hur dessa ser ut. Detta sägs underlätta kommande inlärning av läsning när det sedan blir dags. Huruvida det stämmer vet jag inte faktamässigt, men läsningen har gått väldigt lätt för mina barn så jag inbillar mig att detta har påverkat positivt.

Utöver det här har jag alltid berättat sagor för barnen. De har fått höra rödluvan, törnrosa, de tre små grisarna osv vid sängdags, när vi gungade eller var ute och gick. Jag har också alltid varit noga med att prata om varifrån sagorna kommer. Från böcker. Att alla som kan läsa har tillgång till hela världens alla sagor. Och så har vi naturligtvis läst högt. Nu låter det som att vi alltid jobbar med ord och sagor men det har vi inte gjort. Barnen måste känna att det är roligt och inte ett tvång, så jag har försökt leka in allt detta där det passar helt enkelt. En saga under en 10 minuters promenad till affären räcker längre än man tror.

För vissa passar ljudböcker bättre och även om man ska kunna läsa och skriva är det viktigaste i mina ögon själva berättelserna. Om det sedan betyder en inbunden bok eller Storytel i hörlurarna spelar mindre roll. Berättelser och sagor främjar ordförrådet, fantasin och kreativiteten oavsett var de kommer ifrån tror jag.