Fredag och bokbloggsjerka, underbart. Solen skiner ute och jag ser fram emot altanhäng och vårstädning i trädgården. Och en hel massa läsning ( trots att jag blev traumatiserad igår, för karaktären dog naturligtvis ) är självklart inplanerat.

Dagens jerka ja, ingen lätt fråga faktiskt och först tänkte jag skippa jerkan. Men så snubblade jag över en artikel och då passade den helt plötsligt in galant i dagens fråga som är,

Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Jag har läst lite hos andra och tycker Sagan om sagorna har en intressant teori. Att kvinnorna tar platsen de inte har annars. En tes som passar bra in med artikeln jag hittade idag. Där visar det sig att i Usa är det övervägande manliga recensenter. Dessa har i sin tur recenserat övervägande litteratur skriven av män.

Nu vet ju inte jag om det är likadant i Sverige, men jag tror kanske inte att skillnaden är väldigt stor. Att män helst läser litteratur skriven av män för män vet vi ju redan.

Manlig dominans bland recensionerna

Trots att kvinnorna står för två tredjedelar av bokinköpen, och trots att bokåret 2014 rymde nya titlar av författare som Hilary Mantel och Donna Tartt handlade recensionerna oftast om böcker skrivna av manliga författare. Därtill var de vanligtvis anmälda av manliga kritiker.

Har skitmycket att göra idag med, men vill inte missa jerkan så nu får allt annat snällt vänta. Annika ställer idag frågan,

Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

Jag försöker faktiskt att inte bry mig för mycket om statistik men det är svårt. För visst är det kul när man märker att någon läser det man skrivit och ännu roligare när man upptäcker att vissa dessutom återkommer.

Jag är ju relativt ny med min bokblogg, men inte inom bloggosfären. Så när jag förra året upptäckte bokbloggarna och kände att ”jamen gud, det där vill jag också göra”, så visste jag redan hur man driver en blogg. Jag gick ut rätt hårt från början kan man nog säga. Jag startade bloggen och valde wordpress. Därefter började jag kommentera hos andra bokbloggare. Och varning för att skriva meningslösa kommentarer typ ”Fin blogg, hoppas du har en trevlig dag”, för det kan slå väldigt fel. Man måste läsa bloggarna man skriver hos och kommentera något vettigt. Så man inte kör copy/paste och råkar posta ha en trevlig dag hos någon vars släkting dog imorse.

Jag försöker även skriva åtminstone ett inlägg om dagen, eftersom en levande blogg är något folk återkommer till. Jag startade även en facebooksida och ändrade mitt privata twitterkonto till Bokhusets. På facebook stiger antalet gillare sakta men säkert och även om inte alla läser alla inlägg, så känns de ändå som ”mina” läsare. På twitter pingar jag förlagen ibland om det är någon bok jag gillat extra mycket och då retweetar de eller länkar på sin förlagssida. Jag postar också inlägg i vissa läsgrupper på facebook, men det sker numera bara om jag vill tipsa om något extra bra. Jagar man statistik postar man mer lite överallt, men jag känner att statistikjakt tar bort nöjet så jag försöker att bara göra det jag tycker är kul och kan stå för.

Jag tror också på att sakta men säkert bygga ett slags varumärke. Jag tackar till exempel alltid nej till recensionsexemplar för uppföljare direkt från författaren om jag redan fått första boken, jag lånar eller köper den istället. Det handlar alltså om trovärdighet för både mig och författaren, att ingen ska kunna säga att boken blir hissad bara för att jag får alla böcker gratis. Jag tror det lönar sig i längden att ha vissa principer att utgå ifrån.

Och det viktigaste, jag försöker skriva på ett personligt sätt. Det här är ju såklart svårt ibland med böcker som inte väcker så mycket känsla, men oftast fungerar det bra faktiskt. För mig känns det ofta som jag skriver till en kompis och det är för mig hela tanken med bloggen. Att få dela kärleken till böcker med andra som känner likadant helt enkelt.

 

Ordningen är återställd i och med att Annikas jerka är igång och frågan den här veckan är,

Suget att skriva är dock ständigt närvarande och jag försöker verkligen hitta sätt för att kunna slänga ihop ett par inlägg i veckan åtminstone. Hittills har jag inte kommit på något som skulle hjälpa mig på vägen och därför skulle jag vilja ta del av era bästa tips. Det vill säga var (och hur) författar du dina inlägg?

Jag är oftast en helt oorganiserad människa, åtminstone på hemmaplan. Jag har ständiga idéer om inlägg, men ingen direkt planering för hur det ska läggas upp. Vissa återkommande teman finns det ju, men själva recensionerna blir ganska spontana.  Jag försöker få ut minst tre recensioner i veckan och därför planerar jag böckerna till viss del efter tjocklek. En tjockis varvas bäst med två tunna. Kan jag hålla det är tre recensioner i veckan inga problem. Ju tjockare tjockisen är, desto tunnare blir de övriga böckerna. Naturligtvis ska böckerna vara sådana jag vill läsa så det är inte alltid mitt system fungerar, men oftast blir det rätt bra.

Inspiration till övriga inlägg får jag från olika bokgrupper jag är med i. Där blir det ofta diskussioner eller frågor som jag tycker är intressanta och tar upp i bloggen, tex hur elak man får vara i recension eller huruvida bokbloggarna kan anses köpta eller ej.

Jag gör de flesta inläggen på kvällen eller på morgonen före jobbet och sedan skickas de ofta ut tidsinställda. Vid datorn, alltid.

Min vecka kan se ut ungefär såhär,

Måndag – Recension

Tisdag – Recension

Onsdag – Recension

Torsdag – Throwback thursday hos Oarya

Fredag – Jerka

Lördag – Recension

Söndag – Vilodag ( för på den sjunde dagen ska man slappa )

 

Den här veckan har flugit iväg. Förra helgen var kalashelg och jag hade tyvärr inte tid för jerkan så som jag ville och var dålig på att besöka andra bloggar, ber om ursäkt för det och det tar jag igen nu i helgen, jag lovar. För nu är det helt plötsligt fredag igen och med den Annikas fråga som är,

Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Jag tycker generellt att upprepningar är jobbiga. Jag känner mig lite skriven på näsan av författaren, något som jag nämnde i recensionen av Fredrik Backmans Britt-Marie var här.

Det enda jag stör mig lite på är att Backman inte riktigt litar på att vi läsare förstår Britt-Marie. Han skyfflar in hennes personlighet lite för kraftfullt i början, så man känner sig en aning knäppt på näsan. Men efter ungefär en tredjedel av boken har det där släppt och det är bara hänga med i en underbar bok.

Ewa nämner i sitt inlägg Ayla och de återkommande kärleksstunderna med Jondalar i Stäppvandringen. Visserligen blir det lite tradigt efter ett tag men styckena fyller ändå en funktion känner jag. Syftet är ju att visa hur Ayla efter ständiga övergrepp lär sig att sätta gränser, att inse skillnaden i att bli tagen och att vilja ge själv. I Mammutjägarna ger hon ju också eftersom hon tror att det är vad som förväntas, något som tyvärr är alltför vanligt av kvinnor tror jag.