Etikett: apokalyps

Väggen av Marlen Haushofer

vaggen

Väggen är skriven av Marlen Haushofer.

En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?

Det här är en sådan bok som lämnar tolkningsföreträdet till läsaren. Hände allt så som det beskrivs, eller får vi en förvirrad kvinnas vridna berättelse där sanningen är något helt annat? Det får man inte veta, något som förvisso är frustrerande men samtidigt viktigt eftersom läsarens tolkning blir oemotsagd.

Väggen är som en långsam och ensam Under the dome. Kvinnan blir fast bakom en osynlig vägg och förblir ensam boken igenom. Hon gör så gott hon kan för att överleva, för att skaffa mat, ha tillgång till eld och värme samtidigt som hon kämpar mot förlusten av en hel värld. Det kan låta väldigt sorgligt och tragiskt, men är det ändå inte hela tiden. Någonstans längs berättelsen når kvinnan en sorts frid och förlikar sig med tanken att ingen annan finns kvar. Den djupare frågan blir då hur människan överlever utan någon slags självändamål tillgodo? Om det bara finns en själv, vad är då meningen med att existera? Att gå upp, arbeta för mat och överlevnad, sova och röra sig? Utan något att leva för? Om ingen vet att man lever, finns man då?

Kvinnan klamrar sig fast vid djuren hon hittat, en ko, en katt och en hund. Så länge hennes omvårdnad behövs lever hon, men vad händer sedan?

Samtidigt får vi i kvinnans tillbakablickar veta att någonting fruktansvärt händer. Den slutliga frågan som uppstår är om det hände så som berättas. Är kvinnan offer eller förövare? Får vi berättelsen så som det hände, eller möter vi en kvinna som sakta men säkert förlorar förståndet längs vägen? Jag har ingen aning. Boken väcker otroligt många frågor hos mig. Förmodligen kommer jag läsa om den här boken och se om jag kommer till någon slags slutsats nästa gång.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Oryx & Crake

oryx-och-crake

Oryx & Crake är första delen i en trilogi skriven av Margaret Atwood.

Huvudpersonen och  berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.
När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?

Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.

Världen har gått under och Snöman är ensam kvar. Snöman, som tidigare hette Jimmy, vandrar i tankarna mellan då och nu. Samtidigt som vi bitvis får veta historien bakom apokalypsen blir Snöman i den nya världen Jesus och Muhammed, en ny profet som ensam och förvirrad försöker skapa ordning ur det kaos Oryx och Crake skapade.

Jag vet, det låter förvirrande men det är det inte. Snöman är förvisso förvirrad och hans berättelse tar oss på irrvägar ibland, men berättelsen är ändå glasklar. Författaren presenterar en fasansfull värld där människan tagit allt steget för långt och mänskligheten är fullständigt depraverad. Allt är dömt att gå åt helvete. Samtidigt gör hon om hela skapelseberättelsen. Hur Bibeln och Koranen hade kunnat se ut om de skrivits efter en apokalyps idag. Hur vi människor så desperat behöver någon slags mening med livet att vi klamrar oss fast vid även de uslaste av lögner.

Atwood serverar samhällskritik, religionskritik och kritik mot oss. Människan. För att vi är så jävla lättlurade och för att allt just därför troligen kommer gå åt helvete. Hon gör det också med så rakbladsvass och nattsvart humor att det ändå blir uthärdligt. Man har till och med ganska roligt på vägen till helvetet. Ett mästerverk.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

De dödas strand – zombieapokalyps

de-dodas-strand

De dödas strand är andra delen i en trilogi om De vassa tändernas skog skriven av Carrie Ryan.

Gabry har haft en trygg uppväxt med sin mor Mary. Men en ödesdiger natt förändras allt, då Gabry och några av hennes jämnåriga tar sig över stadsmuren och in i det förbjudna området utanför. För i mörkret i den övergivna nöjes­parken lurar mardrömmen och på bara några minuter är flera av dem döda och resten blir snart tillfångatagna av stadens milis. Bara två av ungdomarna kommer undan: Catcher, som bär på den fruktansvärda smittan, och Gabry, som måste hitta en styrka inom sig som hon inte trodde att hon hade, lämna allt det trygga bakom sig och ge sig ut i det okända.

Man kan väl inte ens med bästa vilja säga att jag tyckte om första boken, De vassa tändernas skog. För mycket drama och för mycket våp i den stackars Mary för min smak. Många tyckte ändå jag skulle fortsätta läsa eftersom böckerna blir bättre, så jag tog dem på orden. Och det blir faktiskt bättre.

Gabry är inget våp. Hon är däremot rädd för nästan allting och vill därför helst stanna kvar i sin lilla by för alltid, i sin lilla kokong av falsk trygghet. Hon gör fel efter fel. Ibland bara för att hon tänker fel, men oftast för att hennes feghet får henne att stå tillbaka. Gabry är nästan en antihjältinna i sin feghet. Ändå är den här boken bättre. Gabry kravlar inte snörvlande och snorande efter pojkar. Hon smälter inte och går sönder så fort någon tittar på henne. Det är alltså en stor skillnad. Även om jag har lust att skrika åt henne också ibland kan jag förstå rädslan. Den är mänsklig. Författaren använder fortfarande ett ganska mustigt språk. Det är fortfarande dramatiskt och känslosamt men på en acceptabel nivå.

Dessutom blir jag ordentligt överraskad när jag förstår vem Gabry är, något som ökar upp mitt intresse för den tredje och sista delen enormt. Syftet med dessa antihjältinnor blir dessutom mer tydligt, och att det är ett medvetet grepp får mig även att omvärdera den första boken. Jag tycker fortfarande inte om den, men som helhet verkar trilogin väl värd sin andra chans.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Årets bästa bok!

stjarnklart

 

Jag visste redan då att den var årets bästa. Jag har rekommenderat den här till så många olika människor vilket ändå är rätt ovanligt. Men så är det, en ruskigt bra bok som passar de flesta.

Handlingen och berättarstilen påminner om en klassisk katastroffilm. Och ändå inte. Kampen i boken är oftast inte ädel. Den är skitig, dödlig och våldsam. Vissa slåss, några samarbetar, de galna blir ännu galnare och de sjuka går under. Och hela boken är bara så otroligt bra. Den har allt som behövs för en riktig nagelbitare.

Visserligen är inte året slut än, men jag vågar mig ändå på att utnämna Stjärnklart till årets bästa bok. Dessutom har Sverige fått en ny hjälte och Carl Hamilton kan slänga sig i väggen.

Stjärnklart – årets bästa bok?

stjarnklart

Stjärnklart är första delen i en planerad trilogi och är skriven av Lars Wilderäng.

Elektronik har inget immunförsvar.

Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda.

Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra. Ett fabrikationsfel i bilarnas mikrochips förvandlar snabbt vägarna till bilkyrkogårdar. Tågen drabbas av elfel, hyllorna i affärerna gapar tomma, sommarförkylningarna blir allt segare och strömavbrotten blir en del av den nya vardagen.

På Karlsborgs flygplats står elitsoldaten Gustaf Silverbane redo för utlandsinsats när något går fruktansvärt snett och ett eldsken fyller himlen. Survivalisten Filip Stenvik får se sin tidigare hånade hobby förvandlas till blodigt allvar. I den tilltagande ovissheten driver polisen Peter Ragnhell sina redan okonventionella metoder för brottsbekämpning till sin spets. Samtidigt gör programmeraren Anna Ljungberg en upptäckt som hotar att förändra förutsättningarna för allt mänskligt liv på jorden. Eller är det redan för sent?

Efter ännu ett strömavbrott förändras allt. Den mörka hösten går in i en stjärnklar vinter där kaos råder och få överlever.

Den här boken har orsakat mig en hel del huvudbry. Jag fick den som e-bok och det visade sig att jag och e-böcker inte är bästa kompisar. Jag glömmer att boken finns där, rakt i telefonen. Möjligen eftersom jag alltid har en pappersbok i väskan. Dessutom läste jag några recensioner innan jag ens började läsa vilket var väldigt dumt i det här fallet. Recensenterna skrev mest om preppar och militär strategi. Visserligen gillar jag både Tom Clancy och Jan Guillous böcker om Carl Hamilton, men de är ju liksom spännande trots att de är militäriska, inte tack vare det. Två undantag alltså. Så jag var inte jättesugen på att läsa den här. Preppar och militärstrategi. Som e-bok dessutom. Men boken ska ju recenseras så jag försökte ta mig i kragen och läste lite. Tills jag efter några sidor hamnade i Afghanistan, då orkade jag liksom inte. Sedan har den legat där i telefonen och väntat i två månader. Varit en nagel i ögat på mig som jag inte orkat ta itu med. Men jag är inte den som ger upp, så i helgen tog jag tag i det. Och hittade årets bästa bok.

Allt börjar haverera i samhället. Allt som drivs av elektronik vill säga. Och nu pratar vi verkligen om allt. Från datorer och mobiler ner till ugnar och svetsar. Tanken är kittlande, vad händer egentligen om samhället går från dagens elektronik till häst & vagn? Vad händer med människor som helt plötsligt ska klara att överleva utan någonting alls? Alla gamlingar på äldreboenden, sjukhuspatienter, flygplan uppe i luften, du?

Man får följa ett antal personer genom hela processen från att mobilen lägger av tills hela samhället har kollapsat, och benämningen undergångsroman gör verkligen skäl för namnet. Wilderängs karaktärer är på något sätt ett snitt av samhället.

Där finns Filip som försökt förbereda sig för undergången länge. Skåpen är proppfulla av torrvaror och konserver, han har utrustningen och kunskapen för att klara sig länge. Tror han. Gravida Anna som tidigt förstår vad som händer och kämpar för sitt och sitt ofödda barns överlevnad. Joakim som befinner sig mitt i brinnande krig i Afghanistan när världen slocknar. Magnus, pappan i trebarnsfamiljen som inte förstår vad det är som händer innan det nästan är försent. Den korrumperade polisen Peter Ragnhell som försöker hålla en ren fasad utåt och låtsas att han följer reglerna, vars galenskap slår ut i full blom när det inte längre finns några regler att följa.

Handlingen och berättarstilen påminner om en klassisk katastroffilm. Och ändå inte. Kampen i boken är oftast inte ädel. Den är skitig, dödlig och våldsam. Vissa slåss, några samarbetar, de galna blir ännu galnare och de sjuka går under. Och hela boken är bara så otroligt bra. Den har allt som behövs för en riktig nagelbitare. Engagerande karaktärer, en handling som är det mest spännande jag läst på länge och ett driv i boken som höll mig vaken alldeles för länge. Det militäriska jag fasade för visar sig till och med vara för lite. Preppern jag hört så mycket om är bara en av många karaktärer och jag vill ha mer av dem alla.

Stjärnklart är en djup och engagerande undergångsroman som rymmer en otrolig kunskap, spänning på högsta nivå och en handling som berör oss alla. Den här boken bör tilltala väldigt många läsare oavsett om man gillar deckare, thrillers, dystopier, science fiction eller spänningsromaner. Den kommer tillräckligt nära alla dessa genrer för att passa de flesta. Som tur är kommer det en fortsättning och tills den kommer så ska jag gå och köpa boken i min lokala bokhandel och läsa om den på riktigt. I pappersformat.

Visserligen är inte året slut än, men jag vågar mig ändå på att utnämna Stjärnklart till årets bästa bok. Dessutom har Sverige fått en ny hjälte och Carl Hamilton kan slänga sig i väggen.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Massolit för recensionsexemplar.

Angående zombieapokalypsen

Vi vet ju alla att den är på väg eftersom vi alla läser zombieböcker då och då, right? Då kan det vara bra att känna till partiernas syn i zombiefrågan.

Så här tycker partierna vi ska klara zombieapokalypsen!