Ikväll är ju sista chansen att vinna två härliga böcker, signerade med fina hälsningar till vinnaren. Klicka på bilden för att komma till utlottningen.
Genom dina ögon – The host
Genom dina ögon är skriven av Stephenie Meyer.
Jorden har invaderats av en ras som tar över människornas sinnen medan de lämnar kroppen intakt och större delen av mänskligheten har dukat under. Men Melanie Stryder vägrar att tyna bort.
Vandraren, en av de invaderande Själarna som har tilldelats Melanies kropp, har hela tiden varit medveten om hur plågsamt det skulle vara att ta över en människas kropp: de överväldigande känslorna, de alltför tydliga minnena. Men det finns en svårighet som Vandraren inte har väntat sig att den tidigare ägaren av kroppen vägrar att ge sig av och överlämna kroppen till henne.
Melanie fyller Vandrarens sinne med bilder av Jared, mannen hon älskar och som hittills lyckats hålla sig gömd. Det är omöjligt för Vandraren att skilja på sina och Melanies känslor och snart åtrår hon en man hon aldrig mött. Hotet från de andra Själarna gör Vandraren och Melanie till ovilliga allierade och tillsammans ger de sig av för att finna mannen som de båda älskar.
Den här boken tillhör faktiskt en av mina favoriter, till skillnad mot Twilight-böckerna. Det här är visserligen spännande, men egentligen en ganska långsam berättelse och ändå sträckläser jag den varje gång. Och jag har läst den många gånger. Det är en annorlunda science fiction. Själarna som invaderat jorden och tagit över människors kroppar är egentligen inte onda. De agerar av nyfikenhet utan att inse mänsklighetens komplexitet. Ungefär som människor som studerar myror.
Jag tycker om motståndet Mel uppbringar, hur hon och Vanda ( som man döper Mels inneboende alien till ) sakta men säkert lär känna varandra. Mest gillar jag Farbror Jed vars karaktär är en kopia på Zeb Macahan. Han utmanar alla genom att ta sig an Vanda och visa intresse istället för rädsla. En uppfriskande karaktär i en konfliktfylld värld.
Jag läste någonstans att det kommer fortsättning på den här. Jag hoppas Meyer ändrar sig, för den här klarar sig ypperligt på egna ben. Och som vanligt är boken bättre än filmen.
Turista i sin egen stad!
Idag åker jag på en minisemester med familjen. Vi har inte haft semester tillsammans på flera år så det här är väldigt välbehövligt. Det blir en långweekend i Stockholm, som var min stad i 29 år innan vagabonden i mig längtade till andra delar av världen.
Man turistar ju sällan i sin egen stad så jag ser fram emot det här väldigt mycket. Hotell, god mat och upplevelser tillsammans. Eftersom jag försöker göra packningen så lätt som möjligt tar jag med mig en bok. Ni läste rätt, en bok. Och det får bli den här,
Det här betyder utebliven TBT, jerka och annat spännande som jag säkert missar. En sak jag inte kommer missa är dragningen av vinnaren till de signerade böcker ni kan vinna här.
Glad påsk till er alla!
Väggen av Marlen Haushofer
Väggen är skriven av Marlen Haushofer.
En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?
Det här är en sådan bok som lämnar tolkningsföreträdet till läsaren. Hände allt så som det beskrivs, eller får vi en förvirrad kvinnas vridna berättelse där sanningen är något helt annat? Det får man inte veta, något som förvisso är frustrerande men samtidigt viktigt eftersom läsarens tolkning blir oemotsagd.
Väggen är som en långsam och ensam Under the dome. Kvinnan blir fast bakom en osynlig vägg och förblir ensam boken igenom. Hon gör så gott hon kan för att överleva, för att skaffa mat, ha tillgång till eld och värme samtidigt som hon kämpar mot förlusten av en hel värld. Det kan låta väldigt sorgligt och tragiskt, men är det ändå inte hela tiden. Någonstans längs berättelsen når kvinnan en sorts frid och förlikar sig med tanken att ingen annan finns kvar. Den djupare frågan blir då hur människan överlever utan någon slags självändamål tillgodo? Om det bara finns en själv, vad är då meningen med att existera? Att gå upp, arbeta för mat och överlevnad, sova och röra sig? Utan något att leva för? Om ingen vet att man lever, finns man då?
Kvinnan klamrar sig fast vid djuren hon hittat, en ko, en katt och en hund. Så länge hennes omvårdnad behövs lever hon, men vad händer sedan?
Samtidigt får vi i kvinnans tillbakablickar veta att någonting fruktansvärt händer. Den slutliga frågan som uppstår är om det hände så som berättas. Är kvinnan offer eller förövare? Får vi berättelsen så som det hände, eller möter vi en kvinna som sakta men säkert förlorar förståndet längs vägen? Jag har ingen aning. Boken väcker otroligt många frågor hos mig. Förmodligen kommer jag läsa om den här boken och se om jag kommer till någon slags slutsats nästa gång.
Böcker som tydligen hade det där lilla extra
Jag snabbläser ju böcker och ibland svischar de förbi lite för snabbt. Jag läser och ger ett omdöme om hur det kändes just då. Ofta glömmer jag sedan böckerna även om de kändes ok för stunden. Men vissa böcker fastnar på ett helt annat sätt. Jag kommer på mig själv med att fundera över dem lite titt som tätt. Två böcker envisas just nu med att dyka upp i huvudet som gubben i lådan typ hela tiden. Jag tror att det de kräver är en omläsning.
Böckerna det gäller är Eva Holmquists Attentaten i Gallus och Enklaven av Mattias Engström. Två helt olika böcker som gav helt olika upplevelser. Två böcker som jag nu i efterhand känner förtjänar mycket mer på något sätt. För de har inte svischat förbi. Av alla böcker jag läser varje vecka så har just de här två fastnat lite extra. Alltså ska jag läsa om dem och njuta ordentligt den här gången.
Missa inte chansen att vinna ett bokpaket här.
Vägen av Cormac McCarthy
Vägen är skriven av Cormac McCarthy.
En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt amerikanskt landskap. Kylan är genomträngande och snön som faller blandas med askan i luften. Himlen är släckt på ljus.
Deras destination är kusten, men de vet inte om något väntar på dem där. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gäng som rör sig längs vägen, de kläder de bär på kroppen, en kärra med mat de hittat — och varandra.
Jag såg den här som film för några år sedan. Eller jag såg den nästan. För vid ett tillfälle i filmen råkar barnet illa ut och jag var tvungen att stänga av. Jag visste inte hur det gick sedan, överlevde barnet? Blev han utsatt för övergrepp eller till och med mördad? Jag delar ibland in mitt liv i före och efter. Före jag fick barn kunde jag läsa vad som helst. Det kunde vara hur hemskt som helst och jag förfärades, men glömde direkt när filmen eller boken tog slut. Efter att jag fick barn blev det mer komplicerat. Jag har otroligt svårt att läsa om eller se barn som far illa. Så med filmen i minnet tog det tid innan jag vågade ge boken en chans.
Boken är nästan precis så hemsk som jag föreställde mig. Ångesten kryper på en redan från sidan ett. En fars kamp för sitt barns överlevnad och skräcken för att inte lyckas. Varje minut, timme och dag av den här faderns liv handlar om ångest och rädslan att inte kunna skydda sitt barn. En postapokalyptisk värld där allt är grått och trasigt och människan förvandlats till ett djur. En mamma som inte orkade kämpa och valde att dö istället och en pappa som med sitt barn desperat försöker hitta något gott. Någon slags överlevnad.
Språket är kargt och avskalat precis som miljön som skildras. Det går i långsam takt samtidigt som ångesten ökar för varje sida jag vänder. Efter halva boken var jag tvungen att läsa slutet, för att se om jag orkade ta mig igenom det här desperata träsket. Om det fanns någon strimma hopp att vänta. Utan att spoila för mycket kan jag säga att jag fortsatte läsa, om än med tungt hjärta. Det jobbigaste med läsningen är tanken att det faktiskt finns människor som har det så här. Miljoner med människor på flykt med bara en liten vagn av ägodelar och mord och våldtäkt som väntar bakom varje gathörn. Föräldrar som varje sekund överväger att avsluta allt. För att skydda sina barn från det allra värsta.
Jag skulle vilja rekommendera alla att läsa den här, samtidigt förstår jag helt om en inte gör det.
bokhusets.com 