Torsdag och här sitter jag med vattkoppor ( ja ni får skratta ) men som tur är en väldigt lindrig variant. Så lindrig att det faktiskt tog ca tre dagar innan jag märkte att jag var mitt i utbrottet. Eller så är jag lite trög bara, oavsett kliar det något helvetiskt i hårbotten och det går ju inte att göra så mycket åt. Så jag försöker ignorera och ägnar mig istället åt Oaryas Throwback Thursday.

Som många redan har förstått har jag svårt för dravel. Böcker som kryllar av klichéer och visdomsord. Nemerts historiska romaner innehåller förvisso en del dravel, men åh vilket fint dravel det är. Magiskt till och med. Åtminstone hennes två första böcker, resten är ok men har inte samma magi.

Den första jag läste var Bortom stjärnan. En bok jag köpte som pocket på väg utomlands och behövde något lättläst som strandläsning. Och förvisso är den lättläst men vilken läsupplevelse jag fick. Jag vet egentligen inte varför jag tycker den är så fantastisk eftersom den som sagt innehåller dravel. Fluff och smör i mängder. Men något i romanen satte sig rakt i hjärtat såpass att jag till och med ville döpa mitt barn till Sofia efter huvudkaraktären. Nu fick jag pojkar så det blev inte så.

Sofia växer upp i den lilla staden Betlehem under romarnas ockupation. Det är ingen tid då kvinnor uppmuntras att gå sin egen väg och styra över sina egna liv, men Sofia har alltid känt att hon inte är som de andra invånarna i staden – hon är annorlunda. Den oväntade vänskapen med den rike köpmannen Shimon öppnar dock dörren till en annan värld, och Sofia får chansen att ta sig till Rom. Det är ingen lätt resa hon ger sig ut på, men hon är stark och stjärnan som alltid väglett henne ger henne mod.

Att alltid skilja sig från mängden tycks vara Sofias lott i livet, och den som är annorlunda blir ofta ensam. Tills hon en dag möter en man hon träffat tidigare – men bara i sina drömmar

 

Eftersom jag älskade första boken och läste den åtminstone ett tiotal gånger så köpte jag naturligtvis hennes andra bok också, Den vita liljan. Som också var helt magisk. Mer smärta och tragedi, men fortfarande en urstark huvudkaraktär som bryter alla normer och tar tag i sitt eget öde. Avsnittet där huvudkaraktären Catherina blir brutalt våldtagen och misshandlad till dödens gräns, fick mig att gråta på ett sätt som ingen annan bok gjort. En sådan läsupplevelse är naturligtvis omöjlig att glömma.

Catherina föds år 1460 i Palermo på Sicilien. Hennes mor dör i barnsäng men hinner uppfatta att den lilla bär på en ovanlig inre styrka. Av fruktan för att den känslokalle fadern ska undertrycka flickan bönfaller hon sin svägerska att låta dottern växa upp hos henne i Messina.
Catherina får en lycklig barndom och uppfostras till en sofistikerad renässansdam som även är en mästare på ridning och fäktning. Men när fosterfadern dör slås hennes tillvaro i spillror…

Två böcker som gett mig en smula magi. Fluff och massor av smör men alldeles underbart.