Tjurnatten är skriven av Caroline Hurtig.

När Vala blir utvald att delta under tjurnatten anar hon inte att hennes liv kommer förändras för alltid. Att allt hon trodde att hon visste om sig själv och om dem omkring henne är en lögn.

Efter en rad traumatiska händelser som väcker något till liv i hennes själ, något som borde förblivit slumrande, förvandlas hennes liv till en kamp. En kamp mot ödet och den väg hon omedvetet dömt sig själv till att vandra.
Det finns ingen återvändo men Vala är besatt av att hitta en utväg.

Linder inser inte betydelsen av tjurnatten förrän det är försent. Han hade aldrig räknat med att den skulle komma att påverka varje val han gör.
I ett liv kantat av mörker är hon ljuset.
Han kommer göra allt för att inte förlora henne.

Linder är nervös inför Tjurnatten. En händelse som inträffar när fler barn måste födas och en by har brist på kvinnor medan en annan har brist på män. De flickebarn som föds efter Tjurnatten skall skickas till fadern för att uppfostras och pojkarna stannar hos mödrarna. Linder blir ihopparad med Vala, en ung kvinna som presenterar sig som Saga och under Tjurnatten inträffar det som inte får hända. De blir förälskade i varandra. Något som nästan kostar Saga livet och väcker slumrande krafter till liv.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den är slingrande och långsam på ett behagligt sätt. Ändå händer det saker hela tiden och den blir aldrig tråkig. Den väckte också väldigt mycket känslor hos mig som växlade under läsningens gång. Författaren har nämligen mycket att säga. Kvinnorna är förslavade och männens ägodelar. Brutalitet och trångsynthet genomsyrar miljön och världsbygget. Saga som är sin makes hustru nummer två straffas hårt av sin man som är galen av svartsjuka efter Tjurnatten. I ett samhälle där kvinnor är ägodelar har Saga bara två val, att gå tillbaka till sin make eller straffas med döden. Hon får hjälp från oväntat håll, men i sin desperation väljer Saga sin egen väg och de blir alla dömda till undergång.

Tonen i berättelsen är lite sagoaktig, trolsk och drömmande. Något som på sätt och vis distansierar karakärerna men ändå lyckas göra dem levande och trovärdiga. Empatin finns där hela vägen genom boken, framförallt för Saga och Jarl. Linder är den enda som känns lite suddig och oklar i sitt handlande. Även Sagas handlingar ter sig obegripliga ibland. Till skillnad mot många andra böcker känner jag dock hela tiden empati med henne, rakt igenom hela boken. Även de val som verkar obegripliga förstår jag. Och det är skönt att förstå, att inte alltid behöva sitta arg och besviken för att en karaktär man tror att man känner helt plötsligt gör korkade saker. Saga gör fel många gånger, men jag förstår varför hon gör valen och det känns viktigt på något sätt.

Boken är fantasylight. Magin är väldigt subtil och känns naturlig. Mer av det slaget att man faktiskt inte är säker på om det är magi, eller bara folkets nedärvda folktro som gör att vissa saker ter sig magiska. Att samhällsfrågor som kvinnoförtryck och även hbt problematiseras väldigt tydligt stör inte alls. Tvärtom lyckas författaren skickligt göra detta till berättelsens grund utan att bli för uppläxande.

Och sedan har vi slutet, och vilket slut det är. Slutet i sig gör att hela berättelsen faller på plats. Inte så att det är massa oknutna trådar som binds ihop. Det handlar mer om värderingar och tro som förklarar vissa val och på ett snyggt sätt paketerar hela berättelsen till en helhet. Jag förstår Saga, jag förstår valen och jag förstår i slutet även världen.

Tjurnatten är en läsupplevelse som innehåller extra allt. På ett bra sätt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Antares bokförlag för recensionsexemplar.