Tårpilens år är skriven av Lupina Ojala.

Som barn separeras Disa från sin mor och växer upp hos fosterföräldrar i en enslig bergsby. En dag blir hon anklagad för att bruka den förbjudna kraft den gamla tidens tempelväkterskor behärskade. Hon tvingas ge sig av därifrån och flyr söderut. På vägen träffar hon Lue, en ung weloi, som hon slår följe med. På grund av sitt ursprung är även han utstött från de jordfasta människornas värld och lever precis som alla av sitt folk som vägfarare.

När Disa sedan släpper lös krafter hon inte förstår är det inte bara hon själv som blir skrämd. Rikets Härskare förnimmer hennes gåva och sänder ut sin närmaste man för att söka efter henne. I Härskarens rike är det enbart han själv och hans underlydande besvärjare som tillåts bruka magi.

Underbar bok! Tårpilens år må se ganska oansenlig ut, men oj vad bra den är.

Karaktärerna skildras med en mjukhet som känns ganska ovanlig. Deras personligheter liksom smyger sig fram i boken och utan att jag vet vad som händer sitter jag ibland och fäller en tår för dem eller ler för mig själv när det blir sådär extra fint och varmt. Jag tycker om hur Disa i sin okunskap om världen ändå tar sig an det okända. Tveksamt ibland men alltid med stort mod och en vilja att göra rätt. Hon och Lue tar sig sakta framåt i den här fantastiska världen, nystar upp hemligheter och påbörjar långsamt det farliga och mödosamma arbetet med att uppfylla profetian.

Världsbygget är intrikat. Landet Aurinma och Kejsardömet Tebidiar som verkar vara olika kontinenter med olika folkslag, magier och religioner, är fascinerande i sin detaljrikedom. Ojala börjar berättelsen enkelt och med några få pusselbitar. För varje ord och varje sida bygger hon sedan på detta, som en liten vattenpöl som blir en älv som blir en flod som blir ett böljande hav av delar som sammanfogats till en helhet.

Från den enkla början med bara Disa, till det komplexa världsbygge som växer fram behåller författaren genomgående ett enkelt men färgsprakande språk. Boken är oerhört välskriven och välredigerad. En bloggkollega tyckte att berättelsen är lite väl långsam men jag håller inte med. Även om berättelsen vandrar fram i ganska sakta mak utan några dramatiska stormar så händer det saker hela tiden. För varje sida får vi någonting som bygger på karaktärerna och världsbygget och som driver mig framåt i läsningen.

Berättelsen ger mig en lite sagoaktig känsla på samma sätt som boken Avalons dimmor en gång i tiden gav. Fast bättre.

Tyvärr tror jag många kan missa den här på grund av omslaget som inte på något sätt visar att det är fantasy ( dikter hade jag nog gissat om jag såg denna i bokhandeln ), vilket är synd eftersom Tårpilens år är en riktig pärla.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Bokskorpionen, Oarya och Carola Strömstedt.

Tack till Catoblepas för recensionsexemplar.