Sida 72

En smakbit av Hönan som drömde om att flyga.

Jag och maken vaknade brutalt imorse av upptäckten att grannhuset brann. Kvart i fem var det bara larma brandkåren och rusa ut för att knacka dörr och försöka få reda på om någon var hemma i det brinnande huset. Det var det som tur var inte, men hemskt för dem som fått sitt hus förstört. Så jag är trött men redo att tänka på annat och då passar det bra med dagens smakbit.

Jag bad mina läsare om boktips för några veckor sedan och ställde även frågan i en läsgrupp på facebook, för att komma ur min egen läsbox lite. Få tips och välja en bok jag normalt kanske inte hade lagt märke till. Tipsen var många och boken jag till slut valde är skriven av Sun-Mi Hwang och heter Hönan som drömde om att flyga. Jag har valt en sida på måfå och måste säga att jag inte har en aning om vad berättelsen vill, eller vart den är på väg. Det ska bli spännande läsning.

Bonden fnös och kastade en missnöjd blick på Knopp. Han plockade upp hennes ägg. Så snart hans fingrar rörde vid det, gav det vika, och tunna rynkor spred sig över dess yta. Knopp blev chockad. Hon visste att det var litet och fult, men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle vara mjukt. Skalet hade inte ens hårdnat klart! Bonden rynkade pannan.

Knopp kände hur hennes hjärta slets itu. Den sorg hon upplevde varje gång hennes ägg plockades bort var ingenting jämfört med det hon kände nu. Gråten stockade sig i halsen; hela hennes kropp stelnade. Den stackaren kom ut utan skal. Bonden kastade ut det mjuka ägget på gårdsplanen; Knopp stålsatte sig och knep ihop ögonen. Ägget gick sönder utan ett ljud. Den gamla hunden lunkade fram och slickade i sig det. För första gången i Knopps liv strömmade tårarna fritt ur hennes ögon. Jag vägrar lägga ett enda ägg till. Aldrig mer!

Jag är äntligen klar med intervjun av George R.R. Martin, äntligen! Den ska redigeras lite först men kommer nu i veckan, så håll utkik.

Liten enkät om läsning

Jag hittade de här frågorna hos Vargnatts bokhylla och tyckte de passade så här en fredag.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?

På många sätt. Dels följer jag förlagens utgivning för att ha någorlunda koll på kommande böcker. Sedan är jag med i några läsgrupper och författargrupper på facebook där många bra tips dyker upp, både på gamla böcker och kommande böcker som jag försöker lägga på minnet. Men framförallt är det från andra bokbloggare. Jag läser många bloggare och vet på ett ungefär vilka som har liknande smak som mig själv, men ibland skriver någon en så intressant recension att jag lockas av en bok jag kanske normalt inte hade läst.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?

För den som har bra minne så har jag tidigare lagt ut en bild på presenten jag fick när jag fyllde 8 år. Det var Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren och min första (som jag minns ) magiska resa till en annan värld. Så tack till mamma som gav mig boken och tack till allas våran Astrid.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Den största förändringen är väl att jag på senare år börjat läsa mest YA-böcker. Från tonåren har jag läst varierande böcker. Det har varit en salig blandning av skräck, spänningsromaner, deckare, chiclit, feelgood, klassiker och fantasy. Nu läser jag som sagt mest YA och då mest med inslag av fantasy och/eller science fiction. Anledningen till min numera ganska snäva läsning är att ju mer jag aktivt engagerar mig i omvärlden ( rasism, flyktingar, feminism, näthat, krig osv ) desto mer behöver jag fly från verkligheten ibland.

4. Hur ofta köper du böcker?

Det går lite i perioder. Oftast lånar jag böcker på biblioteket men vissa böcker bara måste jag äga. Och ofta köper jag en bok jag lånat eller läst som e-bok som jag älskar och känner att jag måste äga. Senast Mitt hjärta går på av Christoffer Holst som jag läste på Storytel, men kände att jag måste ha i min bokhylla. Jag kan heller inte gå in i en bokaffär utan att köpa minst en bok. Det går emot naturens lagar att inte göra det.

Sedan får jag ju en del recensionsexemplar också, men jag har minskat på dem en hel del jämfört med förra året eftersom det innebär ett visst åtagande. Så jag köper mer böcker nu.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?

Jag hittade bokbloggarna efter att jag läst Hungerspelen och bara längtade ihjäl mig efter något liknande men inte visste var jag skulle leta. Begreppet YA var okänt för mig så jag googlade runt och hittade bloggen Skuggornas bibliotek. Jag visste inte heller att det fanns specifika bokbloggar, men när jag väl hittat en ledde det till flera och efter cirka ett års läsning på olika bokbloggar startade jag min. Det verkade så roligt och jag hoppas kunna hjälpa någon hitta böcker på samma sätt som jag själv hittade massor av fantastisk läsning på det sättet.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?

Slutet måste vara bra. Ett dåligt slut förstör hela boken.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Förr gjorde jag faktiskt det rätt ofta. Speciellt om det var en bok jag verkligen verkligen gillade men var osäker på om favoritkaraktären skulle klara sig till exempel. Då smygkikade jag bara för att lugna mig själv lite. Men inte nu längre. Aldrig någonsin.

Dimensioner av Sofie Berthet

Dimensioner är första delen i Nova-trilogin skriven av Sofie Berthet.

Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex – då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna – tidsresor – är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon aldrig kunnat drömma om.

Men Novas förmåga utgör också ett förödande hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället. Något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter…

Jag har varit så otroligt peppad att läsa den här eftersom den är som gjord för mig. Alla mina favoritelement finns ju där. Tidsresande, dystopi och ett okänt hot. Dessutom är det här första YA-boken jag läst med just den här vinklingen av tidsresande. Det vanliga är ju att någon i bokens nutid kan hoppa bakåt i tiden och det är ofta mycket prat om paradoxer och varför tidsresenären inte kan möta sig själv som barn och liknande. Här får vi istället Nova i nutid som möter Alex från framtiden, ett grepp som känns unikt och nytt. Alex kommer dessutom från en dystopisk framtid där världen ser annorlunda ut och en ny världsordning gäller, där klimathotet redan kommit och gått och förintat. Nova kan inte stoppa apokalypsen, men kanske är hon räddningen för människorna som överlevde den?

Handlingen har alltså alla förutsättningar att fängsla läsaren, men jag är tyvärr inte helt fängslad. Än.

Det största problemet jag har är att den påminner för mycket om Twilight och förhållandet mellan Edward och Bella. De flesta skulle nog se det som en fördel, men jag var aldrig så förtjust i den kontrollerande Edward. Och Alex som är där just i syfte att beskydda Nova blir för kontrollerande för att attrahera mig som läsare. Jag hade velat se mer gnista och livfullhet hos Alex för att faktiskt förstå och beröras av Novas känslor för honom. Dessutom är jag inte helt övertygad om hotet och orsaken till att Nova svävar i livsfara. Än så länge känns det lite ologiskt då det borde finnas ett lättare sätt för fienden att ta hand om Nova, men det här är kanske något som utvecklas i nästa bok och blir klarare så småningom.

Språket är ganska avskalat och utan krusiduller vilket tilltalar mig enormt. Jag kan visserligen tycka om ett mustigt och känslosamt berättarjag, men det blir också oerhört tröttsamt mellan varven. Nova är ganska klarsynt och avspänd i sin syn på allt konstigt som händer henne och det känns uppfriskande. Men ibland blir författaren lite för berättande, som om hon inte riktigt litar på att jag som läsare förstår.

”Vi vill väldigt gärna träffa honom när han kommer hem nästa gång.” Mamma betonade ordet väldigt med en bestämd nick.

Att förklara dialogen på det här sättet känns helt onödigt och något jag hoppas rättar till sig i nästa bok. Våga lita på läsaren så blir det bättre.

Dimensioner är en stark debut och Sofie Berthet ger oss en unik och fräsch berättelse. Med lite finslipning ser jag fram emot att bli golvad av fortsättningen.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Smartare än Einstein?

I boktaggen A-Ö har jag kommit till bokstaven L som i List.

L – List. En ovanligt smart bokkaraktär.
Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan hen vara så smart?

Ett självklart förstaval är naturligtvis Mark Whatney i Ensam på Mars. Mark som för att överleva på Mars måste ”science the shit out of this”. Och jag ska se filmen på fredag, är så pepp och tiden går så oerhört sakta bara därför.

Sedan finns det ju andra karaktärer som visserligen är långt ifrån Whatneys nördiga briljans, men som ändå klarar sig ur knepiga situationer på grund av sin list.

Kvothe i Vindens namn av Patrick Rothfuss är rejält smart. Och ibland rejält korkad, men tillräckligt smart för att komma ur situationerna hans dumhet sätter honom i ibland.

Tonårstjejen Lumikki i Salla Simukkas trilogi är riktigt bad ass och klarar sig ur vilken knipa som helst.

Och naturligtvis Day från Marie Lus Legendserie. Har jag sagt att jag älskar Day?

Minirecension – Ett folk utan land av Melina Marchetta.

Ett folk utan land är skriven av Melina Marchetta.

I tio år har Finnikin levt i exil. Han har inte varit i hemlandet Lumatere sedan den kaotiska tid då kungafamiljen blev brutalt mördad och en förbannelse lades över landet. Nu håller förbannelsen Lumateres folk fångna inom rikets gränser och hindrar de som tvingades fly att återvända hem.

På Finnikins resor för att hjälpa Lumateres utsatta exilbefolkning träffar han Evanjalin, en ung kvinna som hävdar att hennes drömmar kan leda honom till Lumateres rättmätiga tronföljare, den enda som kan häva förbannelsen. Hon hävdar också att Finnikins pappa, den forne kungens hedersvakt, inte dog i Lumatere utan sitter fängslad, och tillsammans ger de sig av för att rädda honom. Och Lumatere.

Oj vad jag kämpade med den här. Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag började om från början. Det är massiv infodumpning i första delen. Ni vet, där man får ett myller av världsbygge och karaktärer kastat rakt i ansiktet och inte förstår någonting. Efter många försök fastnade jag någorlunda och kunde fortsätta med resten av boken. Och den är säkert bra och allt det där, men ändå inte riktigt för mig. Det var för mycket information för att jag skulle ta till mig berättelsen ordentligt. Det är liksom svårt att verkligen fastna och beröras om man samtidigt måste sortera och katalogisera handling och karaktärer för att inte bli bortvillad.

Med tanke på hur mörk boken är och hur högaktuell den är med tanke på flyktingsituationen så hade jag verkligen velat fördjupa mig i den, men det gick bara inte. Det här är första boken i en trilogi och jag är ytterst tveksam till om jag kommer läsa nästa bok. Förmodligen inte.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Oarya och C.R.M. Nilsson.

Dystopi, blurb och science fiction i senaste bokpaketen.

Här är de senaste böckerna jag fått hem i brevlådan och läslistan bara växer.

Biotika av KG Johansson och En droppe i rymden av Lisa Rodebrand är båda recensionsexemplar, tusen tack för det. Outtalat av Sarah Rees Brennan fick jag som pocket och blev lite förvånad eftersom jag redan recenserat den som inbunden. Men det visade sig vara ett läsex eftersom jag är blurbad inne i boken. Himla kul så, tusen tack för det också.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: