Du, bara är skriven av Anna Ahlund.

”Frank, det här är min lillebror John.”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Förälskelsen mellan John och Frank liknar ingenting jag läst inom svensk ( all? ) ungdomslitteratur. En totalt normbrytande berättelse på så många sätt att jag applåderar både författaren som skrivit den och Rabén & Sjögren som varit modiga nog att ge ut den här boken. För den är het. Ångande, rykande het.

Det finns så mycket bra med den här boken. Dels att förälskelsen mellan John och Frank får vara bara en vanlig förälskelse. Ingenstans problematiseras det att kärleken råkar vara samkönad. De är lika pirriga, osäkra och vilsna som alla andra nyförälskade tonåringar. Och de är så fina. Speciellt John som med sitt eftertänksamma lugn ändå nästan drunknar i känslor. Under läsningen önskar jag emellanåt att jag kunde ta Johns hand och tala om att allt blir bra. Att allt kommer ordna sig. Ändå är det på något sätt John som istället lugnar mig. Trots allt det hjärtskärande finns det en tillförsikt i hans karaktär som övertygar mig om att det ordnar sig. Att han klarar det här, hur det än går.

Det som får mitt hjärta att nästan stanna är den första sexscenen. Så explicit och detaljerad att jag rodnar mellan meningarna. Kikar över axeln för att försäkra mig om att ingen ser vad jag läser. Intimitet i böcker är annars något många författare väjer för. I alla fall om det även handlar om känslor. Ofta låter författaren sina karaktärer komma fram till en liten del hetta, för att sedan hoppa direkt till eftersnacket utan att passera Gå. Inte här. Anna Ahlund guidar oss varsamt men säkert igenom hela registret av fysisk och psykisk upplevelse. Rykande hett och så skickligt framfört att jag får gåshud när jag läser.

Ungdomar och unga vuxna behöver den här boken. De kommer älska Du, bara medan en del föräldrar säkerligen kommer förfasa sig. Låt dem förfasa sig. Jag önskar att jag haft något liknande att läsa när jag var tonåring. Något som på ett så här naturligt och skickligt sätt fick magen att pirra och hjärtat att bulta. Och någon som John, som visar att man klarar hjärtesorg även när det inte känns så.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplar.

PS. Jag har en kommande överraskning på lut. Håll utkik.