Änglarna dansar i gryningen

anglarna-dansar-i-gryningenÄnglarna dansar i gryningen är tredje och avslutande delen i trilogin om Emma, skriven av Camilla Davidsson.

Ett år efter pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela är livet rörigare än någonsin för Emma. Hon stressar och vantrivs på jobbet och spenderar sommaren på Fårö för att återhämta sig. Där har hon mot sin vilja blivit förtjust i Olle, en tjugo år äldre läkare som hon hyr en stuga av, och dessutom inlett en romans med jämnårige fondmäklaren Alex. När Emma får ett chockerande och omtumlande besked lämnar hon brådstörtat Fårö. I Stockholm återförenas hon med Alex, men hemkomsten blir allt annat än enkel. När valen blir för stora och svåra flyr Emma till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Men kan en kort vistelse i bildsköna Deià verkligen hjälpa henne att fatta de beslut som krävs för att finna mening och lycka i tillvaron?

Man skulle lätt kunna bli riktigt irriterad på Emma. För teoretiskt är det så lätt, ta dig samman och gå vidare. Lär av dina misstag och gör rätt nästa gång. Men så enkelt är det ju aldrig. Och Emma har växt. Hon har lärt sig av sina misstag, hon har utvecklats och faktiskt är hon i den här tredje och sista boken en stark och självständig kvinna. Ändå blir det så fel.

Emma hamnar på villovägar ordentligt den här gången. Inte på grund av svaghet eller dumhet, utan helt enkelt för att livet inte kommer med en manual. Livet kan även ibland ha otrevliga överraskningar på lut.

Det handlar inte längre om en vilsen karriärkvinnas val, utan om vad man gör när sorg och smärta invaderar ens själ. Hur överlever man när hjärtat gått i tusen bitar, och hur vågar man någonsin bygga ett nytt liv när det man haft krossats?

Mitt i svärtan finns fortfarande det vackra. Camilla Davidssons målande miljöskildringar fortsätter att hänföra mig. Tillsammans med dialogerna som känns rakt igenom trovärdiga blir det här författarens starkaste bok. Fortfarande en feelgood, men med ett djup som gör läsupplevelsen intensivare. Mer sorg, mer glädje, mer allt.

Änglarna dansar i gryningen är ett värdigt avslut till en fantastiskt fin trilogi. Jag känner mig nöjd även om det skär lite i hjärtat att behöva ta farväl av Emma.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Hyllan, Vargnatts bokhylla och Boklysten.

Och vinnaren heter Louise!

Direkt hemkommen från båten har jag dragit en lycklig vinnare av boken Du, bara och vinnaren som deltog via Facebook heter Louise. Stort grattis Louise, jag är säker på att du kommer uppskatta vinsten. Vinnaren meddelas i fb-tagg och även i separat meddelande.

winner

Stort tack till alla som deltog. Det kommer fler chanser att vinna fantastiska böcker, jag lovar att hojta till. 

Missa inte att vinna ditt eget exemplar av årets hetaste bok. Du, bara

Visserligen har jag en utlottning på gång men i övrigt har det inte handlat så mycket om just böcker här på sista tiden. Snart är det slut på det.

I helgen åker jag iväg och på söndag annonserar jag ut vinnaren av Anna Ahlunds heta roman Du, bara. Eftersom jag åker iväg och inte har någon möjlighet att annonsera en vinnare ( jag tycker bloggappen är för krånglig ) före söndag förlänger jag också tävlingen så du kan vara med och tävla ända till söndag 14/8 kl 15. Utlottningen hittar du här.

du-bara

På måndag sätter jag även igång med recensioner igen eftersom jag nu äntligen kommit igång med läsandet igen. Några redan lästa, några på gång och recensionsexemplaren har börjat trilla in igen. Det är märkligt det där med ledighet. Det som borde vara en perfekt period för läsning blir ofta bara pannkaka för mig. Av någon anledning kan jag inte slappna av med en bok under semester på samma sätt som när jag jobbar. För det finns inget härligare än att komma hem efter jobbet, sjunka ner i soffan och vila ögonen i en riktigt bra bok. Så på många sätt känns det faktiskt rätt skönt att komma igång med rutiner igen, även om rutinerna också innebär jobb.

Så, passa på att vara med i utlottningen och så ses vi på söndag kväll igen. Nu blir det ut och åka båt och jag hoppas det blir lugnare än så här.

UYNzfRj

Min gamla hemstad brinner.

Igår var jag tyvärr upptagen med att följa nyhetsbevakningarna från min gamla hemstad Funchal på Madeira. Skogsbränderna som härjat senaste dagarna hittade ända fram till Madeiras huvudstad och det var med hjärtat i halsgropen jag följde nyhetsbevakningen om vindar och det massiva arbete som gjordes för att förhindra branden att ta över staden helt. Och de lyckades vad det verkar. Många många hus förstörda dock, många skadade av röken och ett fåtal ( men för många ) dödsfall.

Jag bodde ju där i 5 år, mötte min make där och fick två underbara barn på ön innan vi flyttade därifrån. Dessutom har vi vänner kvar på ön och det var en lättnad att få höra att alla var i säkerhet.

Igår kväll verkade vinden ha vänt och läget såg bättre ut, men jag har inte hittat några nya uppdateringar än så jag kan bara hoppas det stämmer och att branden nu är under kontroll. Det är dock många bränder samtidigt, vilket såklart gör det svårare. Hjärtekrossande.

PAY-Forest-fire-in-Madeira-Island

unnamed (1)

People-take-pictures-of-the-smoke-risingunnamed (2)

 

Efterlängtad fortsättning.

En av höstens mest efterlängtade böcker är för mig fortsättningen på Mistborn av Brandon Sanderson. Uppstigandets brunn heter den och kommer i september.

mistborn-uppstigandets-brunn

Jag blev dock lite förvirrad när jag kikade på Adlibris och det nämns Uppstigandets brunn och Uppstigandets brunn del 2. Det är ju inte helt ovanligt att man i Sverige delar upp tjocka tegelstenar ( speciellt inom fantasy ) till två böcker istället för en. Men så är inte fallet när jag kikar lite närmare. Det är Mistborn del 2 precis som det ska vara och bara en bok vad jag kan se. Så vi kan andas ut igen. Och Modernista behåller stilen med omslaget. Så snyggt!

Vi måste prata om Doktor Who!

Doctor-Who-Matt-Smith-Series-6Eller rättare sagt jag måste, för ingen i min bekantskapskrets fattar grejen. Eller de skulle säkert fatta om de tittade på Dr Who, vilket de inte gjort. Så just nu har jag dialoger med mina barn som är ännu mer besatta än mig. Det började nämligen med barnen. Eller egentligen började det med maken, som inte är en Whovian.

Maken har alltså tittat på Dr Who sedan 2005, vilket var året då serien gjorde en slags comeback. Den har egentligen gått ända sedan 60-talet men sedan blev det cirka tio års uppehåll och 2005 började man igen med doktor nio. Och jag måste såklart förklara det här med siffrorna. Jag vet inte om det var tanken från början eller om det var något man kom på när den första doktorn inte kunde/ville spela Dr Who längre. Men man lät doktorn regenera sig, en slags reinkarnation kan man säga. Doktorn blir nästa doktor när den nuvarande doktorn ”dör”. Samma doktor, fast med nytt utseende och ny personlighet. Så 2005 var det alltså dags för comeback och det var doktor nio som stod på tur.

Maken tittade, jag gjorde det inte. Visst såg jag något avsnitt här och där och tyckte hela grejen verkade urlöjlig. En sk doktor som reser runt i universum och tiden i en telefonkiosk? Jag fattade ingenting och var inte alls intresserad. Så nu i år började helt plötsligt barnen titta också. De är alltså 7 och 9 år och det enda de pratade om var Dr Who. De förstod inte riktigt allt, men det var tydligen superspännande ändå. Så där satt jag i soffan med mina böcker medan resten av familjen låg i sovrummet och myste till Dr Who. Så vad gör man? Naturligtvis joinar man familjen för lite mys, hur dåligt program de än tittar på. Jag menar, hur många supertråkiga barnprogram har man inte genomlevt under åren för barnens skull?

I alla fall. Jag börjar titta och familjen är inne på doktor elva. Det tog ett avsnitt och sedan var jag fast. Eftersom doktor elva fick mig att fatta grejen … Eftersom jag blev totalt jävla instakär i Matt Smiths tolkning av karaktären. Och äntligen förstod jag what all the fuzz var om. Doktorn som lagar det som är trasigt, som helar universum och tiden. Doktorn som är barnslig som Mr bean men har levt över 1000 år med den största sorg man kan tänka sig. Och Matt Smith levererade allt det där perfekt. En 26-årig skådespelare som lyckades övertyga mig att han var en 1000-årig alien med ett djup och en sorg under den glättiga ytan som inte liknade något jag sett tidigare.

Så medan maken fortsätter nöjestitta är jag och barnen numer Whovians. Fullständigt besatta. 9-åringen har googlat och youtubat för fullt så han har tom sett avsnitt från 60-talet! Han har full koll på vilka som spelar doktorn, vilka som varit följeslagare ( de byts också ut regelbundet ) och hur tidslinjen ser ut. Så jag började titta från det som heter säsong 5 och har sett fram till säsong 9 som är det senaste Netflix har ( det finns en säsong till  annars ). Därefter började jag från säsong 1 ( den från 2005 ) med doktor nio och nu är jag i mitten av doktor 10 ( David Tennant, den mest populära doktorn ) och jag är inte ens i närheten av att få mitt behov mättat. Jag älskar Doktor Who. ÄLSKAR! Jag älskar alla doktorerna men allra mest Matt Smiths Doktor elva. Och nu blev det jättelångt så jag ska sluta, men jag återkommer. För vi måste nämligen också prata om själva grejen med följeslagarna och såklart även kärlekshistorien mellan Doktorn och River Song. Bästa jäkla kärlekshistorien i historien. Ever! Och så måste vi prata om seriens underbara värderingar. Några misstag på vägen visst, men överlag fantastiskt jäkla fint.

 

Och här kommer såklart en liten titt. Doktorn har precis regenerats till Doktor elva och Tardisen ( tidsmaskinen, jag återkommer till den ) har kraschlandat i en liten flickas trädgård. Flickan har precis bett om hjälp från högre makter angående en spricka i väggen i hennes rum. En spricka som ibland lyser och som hon ibland hör röster från. Tardisen har alltså kraschlandat och ut kliver en nykläckt doktor som försöker lära sig vad han tycker om att äta. Hjärnan ( minnet ) säger en sak, men hans nya smaklökar en annan. Och i slutet av klippet får man en liten glimt av doktorns empati och klarsynthet.