Lite kvällshumor.
Reselektyr – maken tyckte jag var galen
Jag var i Sverige över helgen och då måste man ju ha med reselektyr. Jag tog med sex böcker och maken påpekade att jag ju bara skulle vara borta två dagar, inte två veckor. Men helt galet räknade jag inte, fyra böcker av sex avklarade. Nu var det ju inga direkta tjockisar jag packade ner, men känner mig ändå nöjd.
Jag börjar få lite tunt med kommande läsning faktiskt. Det är ju många bra på gång i vår, men de närmsta veckorna?
Det största bytet – där kvinnor inte finns
Det största bytet är skriven av Dan Smith, typ.
I den avlägset belägna finska bergsby där Oskari växer upp finns en urgammal tradition – en rit som alla pojkar inför sin trettonde födelsedag måste genomgå. Turen har kommit till Oskari, som motvilligt förbereder sig för detta mandomsprov. Beväpnad med endast pil och båge ska han överleva en natt i vildmarken. Ensam ska han möta natten och återvända med det byte som skogen väljer att ge honom. Ett byte som ska symbolisera hans framtid, vem han är.
Men denna natt ruvar skogen på ett hot som ingen har kunnat förutse. En explosion lyser upp himlen och ner seglar en silverfärgad blinkande kapsel i en fallskärm. En skräckslagen Oskari tror att han kommer att stå öga mot öga med en utomjording, men varelsen som stiger ut ur kapseln presenterar sig som – USA:s president. Hans flygplan är saboterat, hans säkerhetsvakter mördade – och pojkjägaren och världens mäktigaste man är nu plötsligt de jagade. De flyr för sina liv undan de hänsynslösa terrorister som vill se presidenten och hans unga medhjälpare döda.
Kan en trettonårig pojke vara tillräckligt stark, tillräckligt modig, tillräckligt smart – för att rädda sig själv och USA:s president?
Den här ungdomsboken lånade jag på biblioteket enbart för att den utspelar sig i Finland. Jag tyckte dock att det var lite märkligt att boken verkade vara skriven av en amerikan, namnet Dan Smith för inte direkt tankarna till Finlands vildmark. Det visade sig att boken är skriven efter ett filmmanus och manuset är skrivet av finländare. Man har gjort tvärtom här alltså, skrivit boken efter filmen.
Filmen blir säkert en bra actionstund och en riktigt grabbig sådan. Avsaknaden av kvinnor i boken är nämligen total. Alla karaktärerna är män. Oskaris by genomför olika mandomsprov på byns pojkar lite då och då, om det överhuvudtaget finns flickor så nämns de inte. Han tänker någon gång på sin mamma men det är diffust och mer när han känner sig lite ensam och frusen, hjälten är däremot pappa. Pappa som är den starkaste och manligaste av de manliga. Att vara stor och stark och modig är nämligen det viktiga här. Att vara manlig.
Jag gissar att filmen blir en succe eftersom presidenten spelas av ingen mindre än Samuel L Jackson. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ganska synd. Återigen en film och bok där mannen är norm och kvinnan obefintlig. Som om vi inte finns.
Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.
Huset mittemot
Huset mittemot är skriven av Alex Haridi.
”Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan har hört dem. Historien om Jonathan Andersson var en av dessa. Det fanns inte en elev på Uddviksskolan som inte kunde den utantill och ändå slutade den aldrig att fascinera. Det var ingen lång historia och den var inte särskilt komplicerad. Den gick så här: ”Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal.”
Alla i stan kan den här historien. Även Joel: en smart, grubblande kille som växer upp mittemot huset där allting hände. Det kallas Ödehuset eftersom ingen har bott där sedan det hemska för tjugo år sen.
Men så en septemberdag parkerar en bil vid infarten. En man kliver in med en papperspåse och kommer ut tomhänt. Och den enda som ser honom är Joel.
Det här blir början på ett sökande efter sanningen där alla gränser suddas ut. Är det lek eller allvar? Verklighet eller fantasi? Joel eller Jonathan?
Uppväxten är väl rörig för de flesta och det är inte alltid så lätt att veta vad man ska prioritera, eller hur man ska uppföra sig eftersom olika sammanhang kräver olika uppföranden. Kanske är det den röran i Joels huvud som ger honom fel prioriteringar, som nästan gör honom besatt av hemligheten bakom Jonathans död? För samtidigt som Joel lägger allt sitt fokus på berättelsen om Jonathan så mår hans bästa vän dåligt, hans familj ännu sämre och Joel beter sig mest elakt och irrationellt. Elakheten känner man igen från sin egen tonår, det är svårt att argumentera när man inte alltid vet själv vad man känner. Men mysteriet och Joels beteende i ödehuset känns liksom för svårgripbart. Jag förstår inte varför han gör som han gör.
Berättelsen är spännande och fräsch. Ändå känns det som att den bara når fram halvvägs och jag blir tyvärr inte helt berörd. Kanske hade författaren vunnit lite på att göra den ännu läskigare. Med mer rysningar kanske jag hade minskat mitt fokus på frågan varför.
Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
I väntan på jerkan – Jag är blurbad!
Ja jag vet att ni vet, men eftersom det nu inte dykt upp någon jerka så tar jag tillfället i akt att mosa in det ordentligt. I ena boken är jag blurbad på baksidan och i den andra inuti pärmen. Två ursnygga och bra böcker. Under vintergatans alla stjärnor utnämnde jag dessutom till Årets feelgood 2014. Pocketversionen är alltså på gång och det är den ni ser här, och boken under heter Tredje principen och har releasedatum 27e februari. Inte länge kvar alltså.
Hanas resväska – för barn om Förintelsen
Hanas resväska är skriven av Karen Levine.
En sann historia som börjar med en resväska och slutar med att människor från tre kontinenter engagerar sig i sökandet efter dess ägare, flickan Hana som levde med sin familj i Tjeckoslovakien på 1930-40-talet.
Min kompis frågade mig häromveckan om jag kände till någon bra bok för barn om Förintelsen. Förutom Anne Franks dagbok kände jag inte till fler. Så jag googlade fram denna och den lät så intressant att jag beställde den på mitt bibliotek. Och vilken underbar bok jag hittade.
Berättelsen börjar i Japan år 2000 med öppnandet av ett informationscenter för barn om Förintelsen. En ung kvinna vid namn Fumiko tänker att barnen får lättare att ta till sig och förstå Förintelsen om de har något konkret att relatera till, så hon ber om hjälp från muséer runtom i Europa. Från Auschwitz får hon några ägodelar, en strumpa, en giftgasbehållare, en sko och en resväska. Resväskan är märkt med namnet ( tysk stavning med 2 n ) Hanna Brady, hennes födelseår och ordet Waisenkind, som betyder föräldralös. Fumiko och barnen kan inte släppa tanken på resväskans ägare. Vem var Hana? Vad råkade hon ut för? Överlevde hon Förintelsen? Vi får omväxlande följa Fumikos sökande efter Hana i nutid och Hanas eget öde i dåtid.
Berättelsen är så enkel och samtidigt vacker. Jag tar till mig inte bara Hana, utan även de japanska barnen som engagerar sig så otroligt i sökandet efter ett barn som fanns för så många år sedan. Båda berättelserna i boken berör mig verkligen, fast på olika sätt. Sorg över det som hände, men glädje över de nutida barnens engagemang i Hanas öde. Boken passar barn väldigt bra. Den ger något att relatera till, ett sammanhang till nutiden och en stark känsla för Hana som verklig person. Är det någon bok jag anser att alla ska ha läst, som borde vara obligatorisk läsning i varenda skolklass i hela världen, så är det denna. Jag skulle säga att den passar från 8 – 100 år.
Berättelsen släpptes även som film 2009 och heter Inside Hana´s suitcase.
Boken är märkligt svår att få tag på, så du får nog ta dig en tur till biblioteket.
bokhusets.com 