Arra: Legender från Lavora

arra-legender-fran-lavora

Arra: Legender från Lavora är skriven av Maria Turtschaninoff.

”Hittills hade Arra levt ett lyckligt, omedvetet liv med sin skog och sin bäck och sina sånger. Ändå hade inom henne funnits en längtan efter att någon skulle se på henne. Men nu då blickarna kom gjorde de ont. Hon vred huvudet åt sidan och försökte gömma sig bakom manen av svart hår. Denna lilla rörelse var för de andra beviset på att hon var ofärdig, konstig.”

En flytande, andlöst spännande historia om den stumma flickan Arra som växer upp föraktad och bespottad i sin faders hus. Det är en klassisk fantasyberättelse om en outsider som gör både en inre och yttre resa; flytten bort från hemtrakterna och ut i världen, samt utvecklingen från flicka till kvinna, upptäckten av de inre magiska gåvorna samt bemästrandet av dem. Och mötet med kärleken.

Maria Turtschaninoff kommer ju hit om två veckor för Litteraturdagarna tillsammans med en hel hög andra författare. Därför tog jag mig äntligen i kragen och lånade hem Arra och Anaché. Jag har ju tidigare läst Maresi: Krönikor från Röda klostret, som jag tyckte om väldigt mycket. Det är synd att omslagen till dessa två böcker inte på något sätt matchar Maresi som har ett av de finaste bokomslagen jag sett.

Arra verkar utspela sig i samma odefinierbara fantasyvärld som Maresi. En obestämbar medeltida bakgrund som inte sticker ut, utan mer ligger vid sidan om den vanliga världen. Där växer flickan Arra upp som det åttonde barnet i en fattig familj. En familj där ett åttonde barn endast är en börda och således aldrig borde ha blivit fött. Ingen bryr sig om Arra, ingen rör vid henne och ingen talar med henne. Arra som aldrig blivit talad till, vet inte hur man gör när man pratar och växer upp till Arra den stumma. Endast i skogen känner hon sig hemma, bland trädens, vattnets och gräsets sång. En sång som växer inom henne och blir till ett språk som endast hon förstår.

Författaren går djupt in i barnets och sedan den unga flickans misär och det är så oerhört sorgligt allting. Arra som efter en katastrof kommer till staden där hon så småningom blir en makalös bildväverska, förblir inbunden då utstöttheten och fångenskapen aldrig verkar ta slut. Det finns tydliga influenser från sagor som Askungen och Rapunzel vilket ger berättelsen en extra dimension av legend och saga. För det är vad vi får berättat. Legenden om Arra den stumma, Arra den ofärdiga och det som sker när hon träffar prinsen och så småningom upptäcker krafterna inom sig.

En vacker saga som utmanar alla kvinnor att våga vara starka och därför passar extra bra att rekommendera just den här veckan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Jag vill gärna tro att jag hade något med det här att göra …

I januari skrev jag ett inlägg där jag tipsade om två kommande böcker, varav det ena tipset enbart baserade sig på att jag råkat snubbla över en opublicerad novell av författaren.

Det andra tipset är en chansning och baseras enbart på en opublicerad novell jag råkade snubbla över före jul. Författaren heter Johan Ring och han skriver skräck. Novellen jag läste heter Rent-A-Claus. 

Varför novellen är opublicerad vet jag inte för den förtjänar att ges ut. Novellen var dock så otroligt bra att jag vågar mig på att tipsa om Johan Rings kommande debutroman Fyra minuter som ges ut i april.

Fick ett ping idag av just Johan Ring som meddelar att novellen nu publiceras som e-novell av Swedish Zombie. Så himla kul! Och ja, jag vill gärna inbilla mig att jag hade åtminstone yttepyttelite med saken att göra i alla fall. Grattis till det Johan och lycka till med kommande boken!

Den andra boken jag skrev om kommer ut på fredag, ni lär få höra mer om det …

Tredje principen baksida

Att möta andra nördar!

I helgen var ju människorna bakom Archipelacon här, ni vet det där Science fiction och fantasykonventet jag tjatat om. Jag och en kompis mötte upp dem på krogen i lördags kväll och vilket härligt gäng med människor. Det pratades svenska, finska och engelska. Mest engelska. Nu har jag ju bott utomlands i många år där engelska var vardagsspråket men man märker att det faller bort fort. Speciellt när man ska prata böcker och behöver ord som litteraturdagar, förlag osv. Men det gick bra ändå.

Jag hade ju helt glömt att även Mats Strandberg som är en av författarna till Engelsforstrilogin kommer. Det här blir bara bättre och bättre och jag längtar mig grön efter konventet. Det fanns cirka femtio platser kvar häromdagen, så om du skyndar dig kanske du kan få en du med.

nyckeln

Massolit har avslutat nomineringarna till Book blog awards. Jag vet att några nominerade mig och det är jag ytterst tacksam för, men nu får ni istället skynda in och rösta på vem ni tycker ska vinna. Själv har jag inte bestämt mig än, får fundera på det några dagar till. Jag är lite ledsen att ingen av mina favoritbloggare kom med, men de som valdes är säkert värdiga sina nomineringar och det ska bli kul att blogga runt på några, för mig, nya bokbloggar.

Looking for Alaska av John Green

efter-alaska

Efter Alaska är skriven av John Green.

Den första vännen

Den första kärleken

De sista orden

Miles lämnar ett trist, ensamt liv på High School bakom sig och anländer till internatskolan Culver Creek i Alabama en tryckande het dag strax före terminens början. Han längtar efter förändring och ett nytt liv och hoppas kunna hitta det på Culver Creek. Och visst förändras hans liv. Livet på skolan bygger på vänskap, fiendskap och ständiga brott mot skolans stränga regelverk. Inom loppet av något dygn har han fått ett nytt namn, ”Bullen, fått en ny vän, Översten, och lärt sig en och annan ny ovana.
Och han träffar Alaska Young – den smartaste, roligaste och snyggaste tjej han någonsin sett. Hon förändrar hans liv mer än något annat, mer än han någonsin kunnat ana …

Det här kommer bli ganska kortfattat eftersom det är otroligt svårt att skriva något utan att spoila handlingen.

Boken innehåller en stor Händelse och berättelsen är indelad i före och efter Händelsen. Green har ett språk jag tycker om som är både avskalat och svulstigt på samma gång. Humorn är torr, men känslorna är massiva. Nedräkningen till Händelsen driver mig framåt i jakten på frågan vad var det som hände? Jag läste med hjärtat i halsgropen eftersom jag fattade att något kommer gå riktigt illa och ändå är det inte Händelsen som är det viktiga i slutändan. Det är känslorna som framförs och vi känner nog igen oss allihop. Den påminner om Jellicoe road på sätt och vis. Det är en bok om ungdomen, om vänskap och kärlek och allt vad det för med sig. Utanförskap, sex, alkohol, pranks i sann skolanda ( och oj vad bra den sista är ), avundsjuka och rivalitet. Huvudkaraktären Miles berör mig. Hans ensamhet i början och de första trevande försöken att få vänner är rörande, och hans fascination för människors sista ord skapar nyfikenhet även hos mig och definierar honom på ett sätt som gör karaktären levande och trovärdig.

Jag har tidigare läst John Greens Pappersstäder som jag inte kände något alls för faktiskt, därför har jag heller inte skrivit om den här. Det är svårt att skriva något intressant om en bok en bara känner jaha för. Därefter läste jag hans bok Förr eller senare exploderar jag ( The fault in our stars ), en bok som jag tyckte var väldigt bra. John Green låg så att säga plus minus noll hos mig. Den här boken tyckte jag nästan ännu mer om, fast på ett annat sätt.

Man verkar ha lite svårt att bestämma sig för vad boken ska heta på svenska. Den tidigare versionen heter Var är Alaska. Den verkar dock vara slutsåld på förlaget, och nu när ny utgåva är på gång har man istället valt titeln Efter Alaska.

Nya utgåvan kommer ut i juni och du kan bevaka den på Adlibris, Bokus eller CDON.

Ransom Riggs sökande efter De besynnerliga barnen

Jag tycker om övergivna hus och byggnader, de kittlar fantasin på något sätt och jag tycker om att föreställa mig vilka som kan ha bott där en gång i tiden. Så ibland googlar jag det här och idag snubblade jag över en video av Ransom Riggs som skrivit Miss Peregrins hem för besynnerliga barn, där han letar efter De besynnerliga barnens hem.

Och så här blev boktrailern,

 

Det blev YA rakt igenom.

Veckan har susat iväg och äntligen är det snart helg. Jag är ju inte bara boknörd utan även mellonörd, så jag sitter just nu som klistrad framför teven med mobil i handen på lördagskvällarna. Teven av uppenbara skäl och mobilen så jag kan chatta om mellon på diverse forum. Jag brukar inte tjuvlyssna på bidragen men jag kunde inte låta bli att kika lite på Mums-mums Zelmerlöv och den verkar hejdundrande bra. En vinnare?

Men nu skippar vi mellon och ägnar oss åt viktigare saker, nämligen frågan i veckans jerka som lyder så här,

Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Det mest självklara svaret är Tahereh Mafis serie Juliette. Första boken tyckte jag väldigt mycket om och sedan rasade det totalt. Även Allegiant av Veronica Roth hade jag stora problem med. Inte bara för det oförutsedda som sker i sista boken, utan även på grund av karaktärernas utveckling som jag inte alls tyckte om.

satt-mig-i-brand allegiant

En serie som jag tyckte höll måttet hela vägen var faktiskt Kristin Cashores trilogi De utvalda. Visserligen har böckerna olika huvudpersoner, men slutet är riktigt snyggt där karaktärerna binds ihop på ett sätt som känns helt rätt. Även Cirkeln är en stor favorit som jag tycker höll hela vägen fram. Och nu när jag nämner de här trilogierna inser jag att jag faktiskt inte skrivit om dem här i bloggen. Märkligt med tanke på att de är stora favoriter hos mig. Jag får nog ta en omläsning så jag kan sätta igång och rekommendera de här fantastiska böckerna till er som inte läst dem.

de-utvalda-tankelasaren-ungdomde-utvalda-monstrets-dotterde-utvalda-hemligheternas-rike