Zombie – Sida 4

En tegelsten som skaver – Flickan från ingenstans

Tegelstenar gillar jag och idag börjar jag på en helt ny tjockis, Brandon Sandersons Sista riket. Otroligt spännande och lite läskigt eftersom jag har alldeles för höga förväntningar på den. Jag fattar ju det själv att man ska tona ner det lite, men jag kan inte och därför vågar jag knappt börja läsa. Men läsa ska jag, speciellt eftersom jag ska iväg med båten till andra sidan havet och har två timmar lästid. Och eftersom det inte blev någon jerka idag, så tänkte jag tipsa om en annan tegelsten så länge, Flickan från ingenstans av Justin Cronin.

Jag har inget emot tegelstenar, men det måste vara bra tegelstenar. Flickan från ingenstans är en riktigt bra tegelsten, emellanåt. Alltså jag gillade den, det gjorde jag. Emellanåt.

För mellan varven händer något med texten och det blir så segt och krångligt och utdraget, att jag var bara sidor från att ge upp. Men sedan blir det tokspännande och engagerande och läskigt, och då sträckläste jag och kunde inte sluta. En märkligt läsupplevelse som förvisso skaver lite, men ändå lockade mig att direkt köpa tegelsten två i serien De första tolv. Den skaver faktiskt ännu mer så den har jag lagt bort. Jag har inte gett upp, men jag tar en paus för den kommer kräva energi som jag inte har just nu. Men Flickan från ingenstans rekommenderar jag. Trots skavsåren.

Det otänkbara inträffar: Ett topphemligt amerikanskt militärexperiment går fel och ett livsfarligt virus sprider sig ohämmat. Katastrofen är ett faktum och snart har världen för alltid förändrats. Allt som återstår för de chockade överlevarna är en kamp för tillvaron som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde värre än så.

I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som lyckades rymma från militärbasen strax innan det fruktansvärda hände. Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta bara början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymt, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde ha påbörjats.

Zombieavslut – Den mörka staden av Carrie Ryan

Den mörka staden är sista delen i en trilogi skriven av Carrie Ryan.

En gång i tiden var den Mörka staden fylld med fantastiskt ljus, mäktiga byggnader och vackert klädda människor i kostymer och skyhöga klackar. Nu är staden en ruin, dess stålbalkar pekar nakna mot himlen och på de ogrästäckta gatorna driver de oheliga omkring, ständigt hungriga.
I staden bor Annah, som skulle göra vad som helst för att slippa ifrån sin verklighet och vara tillbaka i byn där hon växte upp, i De vassa tändernas skog. Annah kan inte glömma sin tvillingsyster Abigail som hon lämnade gråtandes på en stig i skogen och aldrig mer återfann.

Jag hade ju stora problem med första boken i serien, De vassa tändernas skog. Andra boken, De dödas strand var bättre, och med den här avslutande boken har jag faktiskt bestämt mig för att jag gillar serien som helhet. Här möter jag också den karaktär som tilltalar mig mest.

Serien som helhet är ganska mörk och här blir det ännu mörkare. Miljön har jag aldrig haft problem med. Jag gillar hur de oheliga skildras, hur världen efter apokalysen ser ut och det mörka råa i kombination med romantiken fungerar bra. Det är huvudkaraktärerna jag har haft vissa problem med, även om jag gillat själva konceptet att ha olika huvudkaraktärer för varje bok. Annah däremot är fantasisk. Så ensam och skadad men ändå så stark. Annah är inte lättköpt. När Elias och Gabry väl hittar Annah skulle allt kunna bli rosenskimrande och vackert. Glömt och förlåtet. Men här glöms ingenting och förlåtelsen är inte självklar. Relationerna är komplicerade och trots att det blir en del turer kring det här med skuldkänslor och anklagelser lyckas Ryan hålla det på en bra nivå. Det känns inte ältande. Jag tycker också om hur Catcher utvecklas i den här boken och kemin mellan honom och Annah känns äkta. Den känns precis så komplicerad som den är, utan att det blir rundgång.

Däremot har jag problem med Gabry och Elias. Författaren känns inte helt konsekvent i sina karaktärsskildringar i den här boken. Jag fattar ju att karaktärerna ska utvecklas och allt det där, att de förändras. Men förändringen känns inte trovärdig. Att Gabry som var så feg och försiktig och Elias som bara kunde tänka på att hitta Annah, helt plötsligt beter sig som flamsande tonåringar känns bara märkligt. I en scen när Annah precis fått veta att hennes tvillingsyster finns i samma byggnad, när de liksom äntligen hittat varandra men innan de faktiskt träffats, då väljer Gabry att hångla runt, fnittra och ha snöbollskrig med Elias … Istället för att besöka sin tvillingsyster som väntar i ett rum längre ner i korridoren liksom.

Slutet känns tyvärr alltför osannolikt ( till och med i en genre där en zombieinvasion känns möjlig ) och förtar lite av känslan för boken som helhet. Trots det är den här den bästa i serien och jag känner mig ändå rätt nöjd när jag läst klart. Sättet författaren binder ihop hela berättelsen genom böckerna, gör att en serie jag faktiskt började med att avsky nu i efterhand känns väldigt bra.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är:

Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen

Zombieöverlevnad – Din guide till apokalypsen är skriven av Herman Geijer.

Här får du veta vad en zombie är, hur du kan överleva i naturen och vad du behöver tänka på i en stad där samhällsfunktioner slutar att fungera. Vilka platser du bör bege dig till när zombierna kommer, hur du ska träna för att bäst klara dig och hur livet i en postapokalyptisk värld kan bli. Utöver det finns gedigna kapitel om hur människor reagerar i kriser och katastrofer och hur Sveriges katastrofberedskap ser ut.

Jag trodde att den här boken skulle vara hur flummig som helst. Tala om vad zombier är, hur man dödar dem ( alla som kan minsta lilla om zombier vet ju dock att man ska skjuta dem i huvudet ) och hur man undviker att själv bli en zombie. Typ. Det här är inte en sådan bok, utan faktiskt en väldigt bra och informativ bok om hur man bör agera vid katastrofer, hur man bör tänka och planera och vilka olika scenarior som kan uppstå när människan drabbas av något utanför vår kontroll. Hade den här skrivits ett årtionde tidigare skulle den alltså lika gärna ha kunnat heta Fågelinfluensan – din guide till överlevnad.

Författaren har dock valt att rikta in sig på zombier, till stor del av humoristiska skäl och den aktualitet zombier har idag i populärkulturen. Ett utmärkt grepp tycker jag eftersom det ger boken ett visst underhållningsvärde utöver den praktiska överlevnadsguiden. Vi får också veta hur ett troligt scenario kan se ut före, under och efter en katastrof, något som ju faktiskt är högaktuellt konstant i stora delar av världen med jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar till exempel. Och skulle det värsta faktiskt hända, att zombierna kommer, så får vi naturligtvis veta hur vi hanterar detta också.

Ett begrepp som är vanligt inom katastrofforskningen är ”svarta svanar”. Ursprungligen kommer uttrycket från Aristotoles som menade att svarta svanar inte finns och att påstå något sådant vore absurt. Att det fanns svarta svanar i Australien kunde han knappast veta. Begreppet används än idag som en liknelse för att händelser vi inte tror kan inträffa ändå gör det och ger enorma konsekvenser för samhället. Alltså incidenter som vi inte kan förutspå eller ha med i beräkningarna. Moderna exempel på svarta svanar är attacken på World Trade Center 2001 eller den arabiska våren 2011. Svarta svanar bör vara en del av krisberedskapen eftersom de trots att de är osannolika och oförutsägbara ändå inträffar.

Jag gillar den här boken. Den är smart, rolig och informativ. Det är ingen skönlitteratur eller bok man läser för läsupplevelsen, men ändå väldigt underhållande. Och när den globala katastrofen väl inträffar och zombierna kommer är jag i alla fall lite förberedd.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Apart förlag för recensionsexemplar.

De dödas strand – zombieapokalyps

De dödas strand är andra delen i en trilogi om De vassa tändernas skog skriven av Carrie Ryan.

Gabry har haft en trygg uppväxt med sin mor Mary. Men en ödesdiger natt förändras allt, då Gabry och några av hennes jämnåriga tar sig över stadsmuren och in i det förbjudna området utanför. För i mörkret i den övergivna nöjesparken lurar mardrömmen och på bara några minuter är flera av dem döda och resten blir snart tillfångatagna av stadens milis. Bara två av ungdomarna kommer undan: Catcher, som bär på den fruktansvärda smittan, och Gabry, som måste hitta en styrka inom sig som hon inte trodde att hon hade, lämna allt det trygga bakom sig och ge sig ut i det okända.

Man kan väl inte ens med bästa vilja säga att jag tyckte om första boken, De vassa tändernas skog. För mycket drama och för mycket våp i den stackars Mary för min smak. Många tyckte ändå jag skulle fortsätta läsa eftersom böckerna blir bättre, så jag tog dem på orden. Och det blir faktiskt bättre.

Gabry är inget våp. Hon är däremot rädd för nästan allting och vill därför helst stanna kvar i sin lilla by för alltid, i sin lilla kokong av falsk trygghet. Hon gör fel efter fel. Ibland bara för att hon tänker fel, men oftast för att hennes feghet får henne att stå tillbaka. Gabry är nästan en antihjältinna i sin feghet. Ändå är den här boken bättre. Gabry kravlar inte snörvlande och snorande efter pojkar. Hon smälter inte och går sönder så fort någon tittar på henne. Det är alltså en stor skillnad. Även om jag har lust att skrika åt henne också ibland kan jag förstå rädslan. Den är mänsklig. Författaren använder fortfarande ett ganska mustigt språk. Det är fortfarande dramatiskt och känslosamt men på en acceptabel nivå.

Dessutom blir jag ordentligt överraskad när jag förstår vem Gabry är, något som ökar upp mitt intresse för den tredje och sista delen enormt. Syftet med dessa antihjältinnor blir dessutom mer tydligt, och att det är ett medvetet grepp får mig även att omvärdera den första boken. Jag tycker fortfarande inte om den, men som helhet verkar trilogin väl värd sin andra chans.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Frosseri i science fiction – Munins skärvor

Munins skärvor är en novellsamling skriven av Oskar Källner.

En novellsamling med isande skräck och svindlande science fiction som även ställer frågan vad det är att vara människa idag och i en avlägsen framtid.

”En av Sveriges främsta fantastikförfattare spänner ut vingarna och lyfter genom nio fängslande berättelser.”

-KG Johansson

Jag läste klart den här boken redan för en vecka sedan, så varför har jag inte skrivit om den förrän nu?

Vissa böcker är kanske inte så bra och då behöver jag fundera ut ett respektfullt sätt att skriva om den ändå, och andra är så bra att de tar andan ur en. Så bra att man måste smälta berättelsen i ett försök att hitta ord som kan ge upplevelsen rättvisa. Munins skärvor hamnar i det andra facket. Det är fortfarande svårt att hitta ord som kan få er att förstå hur bra det här är.

Om vi börjar med omslaget. Staden i bakgrunden är makalös. Jag fattar inte varför jag aldrig sett något liknande på film förut och hur Källner ens fantiserat ihop något så storslaget. Än mindre hur illustratören lyckats fånga essensen i Källners världsbygge på det här sättet. Svampstaden hittar vi i novellen Där staden dragit fram. Likt en tromb drar svampstaden fram och lämnar skärvor av civilisation efter sig. Skärvor som samlas ihop av de mindre lyckligt lottade som överlevt i ett kargt övergivet landskap. Där vaknar Chelan bland övergivna sopor och minns ingenting, inte ens sitt namn. Tryggheten hon finner hos familjen som tar sig an henne och skräcken när hon upptäcker vem hon egentligen är, fängslar mig helt.

Byssan lull gör mig frustrerad. Obehaglig skräck i en zombieapokalyps där jag så hemskt gärna hade velat ha mer. Källner manipulerar läsarens ovisshet skickligt och slutet är mästerligt. Är det kärlek eller ren skräck jag får? Båda alternativen är lika hemska. Skräckfyllt hemska. På samma sätt som Yulebocken ger mig obehagskänsla redan efter bara några rader. Olika ändå där den ena ger mig fantastisk zombieskräck och den andra känslan av klassisk spökhistoria. Den sorten man viskar fram en mörk vinternatt trots att man vet att det kommer ge en mardrömmar.

Munins skärvor trollbinder mig. Varje novell är sagolik och det finns ingen som ger någon som helst sur smak efteråt, inga frågetecken. Källner bygger nya världar, vänder dagens värld upp och ner och skapar framtida visioner som både underhåller och väcker tankar. Han ger oss magnifika världsbyggen, varelser som balanserar mellan sorg och skräck och förunderliga maskiner.

Han ger mig a Sense of wonder. Vilket jag har förstått är det bästa betyg man kan ge inom science fiction. Jag är ledsen KG Johansson, men Oskar Källner är kung inom svensk fantastik. Så är det bara.

Boken finns hos Bokus eller hos Fafner förlag.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

De odödligas regler – vampyrer

De odödligas regler är första delen i en serie skriven av Julie Kagawa.
I en framtida värld styr vampyrerna.
Människorna är föda.
Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Min skapare sa mig detta:

En dag ska du,
Allison Sekemoto,
döda en människa.
Frågan är inte om
det kommer att hända, utan när.
Förstår du?

Jag gjorde inte det då, inte egentligen.

Men det gör jag nu.

Allison bor i en vampyrstad, där de regerande vampyrerna registrerar befolkningen som är skyldiga att ge blod till vampyrerna. Utanför städerna finns de smittade. De som blivit bitna av vampyrer men förvandlats till något annat som mer liknar zombiesar än vampyrer. Allison lever som oregistrerad då hon vägrar bli en slav till vampyrerna. Hon och hennes gäng bor på gatan och vid en nattlig stöldräd blir Allison attackerad och biten av de smittade. Efter attacken blir den döende Allison hittad av vampyren Kanin som ger henne erbjudandet att bli vampyr. Eftersom hon inte är redo att dö tackar Allison ja till erbjudandet. Kanin lär Allison hur man kan leva som vampyr och ändå inte förlora sin själ. Detta visar sig svårare än hon trott och Allison kämpar för att förbli mänsklig, medan Kanin har sina egna hemligheter och fasor att kämpa mot.

Jag gillar ju vampyrer så jag hade sett fram emot den här. Visserligen är det ok läsning men mellan varven är den väldigt långtråkig. Vilket egentligen borde vara konstigt för det händer saker hela tiden. Problemet är att den enda karaktären som egentligen berör är Allison, och även hon hade kunnat gestaltas bättre. Författaren har satsat mer på action och driv än persongestaltning, vilket gör att händelserna passerar rätt oberört förbi eftersom jag inte riktigt bryr mig om personerna som drabbas.

Möjligen kommer jag läsa fortsättningen, men jag kommer inte bita sönder naglarna i väntan på det.

Betyg 2/5

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: