Kategori: Young adult

Orkidépojken – En märklig läsupplevelse

Orkidépojken är skriven av Helena Dahlgren.

När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först en sista hemmasommar som går åt till att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg. Så länge någon kan minnas har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Varken Hanna eller Zeb har lagt någon särskild vikt vid det. Förrän de plötsligt blir tvungna För konstiga saker sker: först försvinner en hund, och därefter en före detta skolkamrat. Lina, ortens drottning. Hon som alla vill känna men ingen känner, inte på riktigt.
Sen går det mesta åt helvete.

Det är väldigt svårt att skriva om en bok som så många andra redan recenserat. För vissa saker är ju uppenbara och att bara upprepa det andra redan sagt känns inte helt inspirerat. Men några saker måste ju nämnas. Twin Peaks till exempel. Som berättaren Hanna ständigt återkommer till. Berättelsen har även samma vemodiga men ändå ödesdigra stämning som tv-serien, hela boken igenom. De många populärkulturella referenserna som agerar tidspelare och så tydligt ger oss känslan av tiden vi befinner oss i.

Men framförallt fick jag en speciell läsupplevelse, så den här texten kommer inte handla om varför jag tycker du borde läsa den ( vilket jag såklart tycker att du ska göra ), utan om varför jag själv blev så tagen. Hanna och Zeb och Lina är nämligen alla jag. De vandrar samma vägar som jag själv gjorde en gång i tiden, genom Tyresö centrum på väg till bussarna för att leta mig ut i den stora världen, via Gullmarsplan. Söndagsklubben på Båten som var vårt andningshål från resten av veckans ständiga tafsande. Söndagarna då ingen av oss behövde ljuga om vad vi var för att vara fredade.

Jag läser alltså om mig själv på sätt och vis och det är en märklig upplevelse. Fast med mer djup och mer svårmod. För så eftertänksam var jag aldrig. Inte som Hanna som försöker berätta sin och andras historia för mig. Och hon gör det så bra.  Fundersamt på vad som är passande att berätta och i vilken ordning saker och ting hände. Hannas argumenterande med sig själv. Var det så det var? Var det istället inte så här? Eller berättar jag i fel ordning nu? Jag älskar hur hon rättar sig själv när vi tysta läsare agerar motspelare i diskussionen hon för med sig själv. Helena Dahlgrens språk tilltalar mig enormt och trots att boken är kort får ändå berättelsen all den tid den behöver.

Sedan har vi naturligtvis monstret. Och även om boken inte är skräcklig på det direkta sättet, blir allt fruktansvärt obehagligt i takt med att monstret närmar sig. Vilket gör att jag ändå vill placera Orkidépojken i genren skräck, eftersom det är den känslan som blir kvar när boken tagit slut.

Orkidépojken då? Jodå, han finns där. Och för den uppmärksamme finns han även på riktigt. Med kommentarer och allt. Även monster kan vara verkliga, vilket väl egentligen är kärnan till allt. Att så många vet det. Jag också.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Bokbesatt och Oarya.

Den försvunne hjälten av Rick Riordan – Snuttefiltsläsning

Den försvunne hjälten av Rick Riordan. Spinoffserie från Percy Jackson.

Jason vaknar upp på en klassresa och vet inte vem han är, var han kommer ifrån eller vad han gör där. Piper hävdar dock att hon är hans flickvän, typ, och Leo verkar vara hans bästa vän. Så varför minns han dem inte?

Mitt i allt dyker det upp några stormandar som gör sitt bästa för att döda Jason, Piper och Leo. Gympaläraren Hedge visar sig vara en satyr och räddar dem, men blir själv tagen av stormandarna. AnnaBeth dyker upp och för dem till halvblodslägret, för naturligtvis är de halvgudar även om Jason känner att han inte hör hemma där. 

Tillsammans måste de ge sig ut på en resa över USA för att befria en tillfångatagen gudinna, hitta den försvunne Percy Jackson, och ta upp kampen mot en av gudarnas farligaste fiender någonsin. 

Med Rick Riordan vet man alltid vad man får. Det här är i mitt tycke den sämsta boken av Riordans serie om Percy Jackson, och även sämst jämfört med nya serien om Magnus Chase. Men det betyder liksom ingenting. Riordan underhåller alltid. Det är ändå action, drakar, spänning och lättläst underhållning som fungerar när inget annat lockar. Sämst betyder ändå bra. Snuttefiltsläsning som jag och Oarya kallar det. Och boken handlar inte om Percy. Han är försvunnen och istället möter vi Jason, Piper och Leo. Tre färska halvgudar som måste rädda världen. Varav den ena lider av minnesförlust och inte vet någonting.

Vi får pusselbitar längs vägen. Dels pusselbitar om vem Jason är och dels om faran som hotar. Och det här är nytt. Som en mysteriedeckare där vi ska försöka lösa gåtorna som kastas åt oss. Tanken är bra men det blir väldigt rörigt. Det brukar visserligen vara ganska rörigt i Riordans böcker men snödrottningar avlöser stormandar som avlöser vargar. Och så två gåtor mitt i alltihop, det blir lite mycket.

Men det gör som sagt ingenting. Trots röran känns allt välbekant och trots att jag googlar gudar och ledtrådar som en tok under läsningen lyckas jag inte spoila handlingen för mig själv. Riordan lyckas faktiskt hålla gåtorna ända till slutet. Och vilket slut vi får! Cliffhanger gone mad, det är allt jag säger. Och jag ljuger inte. Se bara på Riordans dedikation i boken som följer.

 

Tillägg: Efter att jag skrev den här recensionen har jag läst hela serien, och jag pudlar lite. Jag var inte superentusiastisk efter den här boken, men serien som helhet visade sig faktiskt vara Riordans bästa. Enligt mig. 

Härlig läsning alltså. Härlig bok i typisk Riordan-stil även om den inte tillhör favoriten.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Sagan om sagorna, Bokfrossa och Mitt bokliga liv.

 

Darc Ages: Uppvaknandet

Darc Ages: Uppvaknandet, är första delen i en serie skriven av A.R.Yngve

David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC.

Darc har alltså blivit nedfrusen i en kryotank under vår tid. Meningen var att han skulle väckas efter kanske 50 år eller så, men av olika orsaker går det 900 år innan någon hittar honom. Darc vaknar upp till en postapokalyptiskt, dystopisk värld där samhället gått både bakåt och framåt i utvecklingen.

Den nya medeltiden Darc vaknar upp i visar sig vara uppbyggd på rester av historien, där man sammanfogat de delar man hittat till både teknik och religion. Som ett pussel, fast man har satt ihop pusslet lite fel. Någonstans längs vägen har man missförstått de historiska lämningarna, vilket gjort att bland annat gamla popikoner har tolkats som gudar. Darc vaknar till exempel upp året 940 Aw Monro, enligt den nya tideräkningen …

Det här var riktigt underhållande läsning och boken tog slut alldeles för fort. Bara tanken är ju galet rolig, en framtid som på sätt och vis blivit helt fel på grund av att någon tolkat våra lämningar alldeles galet. Det får en att fundera lite över hur världen faktiskt ser ut, vad vi lägger vår tid och energi på. Och vid närmare eftertanke kanske den här felaktiga tolkningen ändå inte är helt konstig. Men det är underhållning det handlar om i slutändan. Läsglädje. Viss mån av eftertanke ja, men mest ägnade jag mig åt att sträckläsa och fnissa mig igenom läsningen. För den är konstig den här världen vi får. Blandningen av teknik som för oss inte finns ännu och samtidigt ett levnadssätt som för tankarna till medeltiden.

Kanske blir det lite mycket strider, men som ändå känns nödvändiga för att vi ska förstå skillnaden mellan den här nya framtiden och Darcs egen tid. Och kanske blir det lite väl heteronormativt och könsstereotypt där männen har makten och är de som strider, medan kvinnorna hålls i bakgrunden som smycken eller manipulerande intrigmakerskor. Och kanske är Darc inte alldeles sympatisk. Men det gör liksom inte så himla mycket. Jag gillar ändå Darc. Han anpassar sig till sitt nya öde och gör det bästa han kan av det. Ibland blinkar det även till av ickeheteronormativt och det kan vara värt en hel del. Ännu mer eftersom författaren själv lovat bot och bättring gällande detta i bok fyra.

Så summan av kardemumman är ändå att det här är riktigt underhållande. Kreativt, fartfyllt och aningen skruvat. Och alldeles för kort.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Agnes Bokblogg och Catahya.

Första hösten: Blå gryning

Första hösten: Blå gryning är skriven av E.P Uggla.

När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Jag gillar apokalypser. Jag blir därför extra glad när jag hittar apokalyps som faktiskt är riktigt bra. Som den här. Själva berättelsen känner vi igen. Femtonåriga Charly som befinner sig i Malmö försöker desperat ta sig hem till storasyster Lisen i Stockholm. Omständigheterna gör att de blir fler som slår följe och vi får följa gruppen på sin färd. Samtidigt kämpar Lisen för att ta reda på vad hotet egentligen består av. Att de små blå blommorna är orsak till apokalypsen står klart, men varför och hur?

Första hösten: blå gryning är en stark debut. Välskriven med en stark story och intressanta karaktärer. Bokens styrka är dock det vetenskapliga. Dels får vi något helt nytt och det märks även att författaren kan sin sak. Om författaren jobbar som forskare eller bara gjort sin research väldigt bra vet jag inte. Oavsett känns det verkligen som ett troligt scenario och vi får allt förklarat på ett sätt som ändå känns någorlunda begripligt för oss okunniga.

Det här är första boken i en serie och vissa saker får av naturliga skäl större plats på bekostnad av annat. Det är ett starkt driv från första sidan till sista. Vi får en solid bakgrund till katastrofen varvat med hemskheter och action. Det som får stå tillbaka lite här är karaktärerna. Vi får visserligen ganska klara grunder till varför de är och beter sig på ett visst sätt, men vi får inte lära känna dem på djupet. Framförallt Charly känns så driven och stark redan från början att jag trots hens unga ålder ändå aldrig tvivlar på att hen kommer klara det. Vilket på ett sätt är bra, men lite mer ångest i läsningen hade inte heller varit fel. Stort ( megastort ) plus dock till en huvudkaraktär som förefaller vara icke-binär. Ledsen om jag spoilade lite nu, men hur ska man hitta böcker med karaktärer som avviker från cisnormen om ingen talar om var de finns?

Bra läsning alltså. En komplex, spännande och trovärdig apokalyps som lyser starkt. Väldigt bra gjort och jag ser mycket fram emot nästa bok i serien.

 

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Håkans Bokhylla, Oarya och Fear not the dark.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Fafner förlag släpper 10 fantastiknoveller som ljudböcker!

Oskar Källner är ju en av mina stora favoriter inom svensk sf och det mesta har han gett ut med eget förlag. Nu öppnar hans Fafner förlag upp även för andra författare inom fantastiken.

10 noveller släpps som ljudböcker hos bland annat Storytel, Nextory och Bookbeat de kommande veckorna. Ett litet kliv för den oinsatte, men ett jättekliv för fantastiken i Sverige.

Läs mer om Oskar Källners planer hos Boktugg och Tentakelmonster. Har du ett manus som bara väntar på att bli läst så kikar du istället in på Fafner förlag. 

 

Obs, det här är inte ett samarbete av något slag. Bara jag som tycker det är sjukt kul att det kommer ett nytt fantastikförlag. 

Leva utan skugga – För dig som gillade The Mortal Instruments.

Leva utan skugga är första delen i en serie skriven av Sofie Trinh Johansson.

I en tragisk bilolycka förlorade Aisha inte bara sin tvillingsyster Shirin utan även sin själ. Hon tvingas att möta en ny värld, en värld där de döda inte alltid försvinner och där onda förmågor hotar att ta över. Märkt av sin sargade barndom får hon en sista chans på slottet i Skygge, en internatskola och behandlingshem för ungdomar med särskilda förmågor. Samtidigt som de döda fortsätter att söka upp Aisha är det fler som dör på slottet och hon inser snart att hon kan vara nästa offer. Men det finns en annan själlös i Skygge. Och han har inte tillåtit henne att dö förut.

Det här var en riktigt trevlig överraskning. Jag har aldrig tidigare läst något av författaren även om jag sett hennes böcker lite här och där. Svaret på varför är omslagen. De andas inte direkt fantasy och det gör inte det här heller. Nu råkar jag vara med i flertalet läsgrupper på facebook och där var det en tjej som tipsade om den här. Eftersom vi oftast har ganska liknande smak i böcker så plockade jag upp boken i Storytel och började slöläsa lite. Och vilken tur att jag gjorde det. För det här är faktiskt riktigt bra fantasy.

Vi får möta Aisha. En trasig ung kvinna med ett hemskt förflutet. Efter att ha skickats mellan olika fosterhem under barndomen, det ena värre än det andra, har hon efter tvillingsysterns död fått multipla diagnoser som alla bottnar i hennes vanföreställningar och hallucinationer. Tror hon. Det visar sig att de döda som plågar Aisha, både fysiskt och psykiskt, faktiskt finns på riktigt och inte är ett påhitt av hennes egen hjärna. På slottet i Skygge upptäcker hon en helt ny värld. En värld befolkad av magiker, vampyrer, varulvar och hamnskiftare. En värld som visar sig vara extra farlig för den som förlorat sin själ.

Ni hör ju. Fantasy med extra allt! Det är välskrivet och har ett härligt flyt från första sidan till sista. Ett ständigt driv där den här dolda världen sakta skalas av lager för lager. Varning för sträckläsning alltså. Möjligen hade den kunnat kortas ner något och möjligen hade storyn kunnat förenklas lite, men det är absolut inget som stör.

Det som stör är däremot omslaget. Det är förvisso vackert, men jag tänker att författaren troligen förlorar en hel del potentiella läsare som inte förstår att det här är fantasy. Omslaget för snarare tankarna till historisk romance. Och det är ju väldigt synd eftersom det här är en riktig liten pärla. Speciellt för alla er som gillade The Mortal Instruments. Det här ger väldigt mycket samma känsla fast lite mörkare och mer djup.

Jag är väldigt positivt överraskad och lovar att jag kommer kasta mig över fortsättningen när den kommer. Gillar starkt.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.