Young adult – Sida 38

Champion – bästa dystopin!

Champion är den avslutande delen i en trilogi skriven av Marie Lu.

June och Day har offrat mycket för medborgarna i Republiken och för varandra. Men det var långt ifrån tillräckligt. Nu står Republiken inför sin värsta kris någonsin och June, underbarnet, och Day, legenden, står i händelsernas mitt.
June har en hög befattning inom den styrande eliten och Day är en hyllad folkets hjälte. Men precis när fredsavtalet med Kolonierna, som stridit med Republiken i snart ett århundrade, ska bli verklighet orsakar en fruktansvärd pestsmitta panik i Kolonierna. Ett fullskaligt krig verkar oundvikligt. Den här gången kommer inte Republiken att kunna hålla stånd, och den enda lösningen är att finna ett botemedel mot smittan och det snabbt. Det är en kamp mot klockan, och samtidigt vacklar Days egen hälsa.
Day och June är återigen tvungna att sätta allt på spel, inklusive de människor de älskar. Kommer deras kärlek att bestå genom den slutgiltiga prövningen?
Den sista striden är här.

Day är döende och June är preseskandidat åt Elektorn. Day sade ju adjö till June utan att berätta om sin vacklande hälsa i den förra boken, men när kriget hotar och Republiken återigen sätter sitt hopp till Day blir det omöjligt att dölja hans sjukdom. Day blir allt svagare och minnet börjar bli påverkat. Kommer Day överleva tillräckligt länge för att rädda de han älskar och kan han älska June fullt ut trots deras trasiga historia?

Som jag har längtat och fasat för den här sista boken. En serie är ju egentligen bara så bra som den sista boken tillåter den att vara. Och oj vad det här är bra. Marie Lu är konsekvent med sina karaktärer. June och Day fortsätter vara precis lika kapabla som tidigare. De är precis lika starka, egensinniga, sårbara och kompetenta som i de andra två böckerna. Det händer nog inte en enda gång i hela serien att jag sitter och irriterar mig för att karakärerna gör korkade saker. Visst fattar de emellanåt fel beslut och handlingarna kanske inte blir så som man vill, men det är inget velande. Inga idiotiska grejer utan sådant som man ändå kan förstå. Världsbygget Marie Lu uppvisar i Champion är dessutom genialt. Hennes Antarktis skulle gärna få vara underlag för en helt egen serie. Trilogin håller. Nästan hela vägen. För det finns en liten detalj som stör mig, men den kan jag tyvärr inte ta upp utan att spoila. Det finns dock ett hål i slutet som stör mig och saknar trovärdighet. Men det är en petitess i sammanhanget. När jag trodde att det inte kunde bli mer spännande skruvar Marie Lu åt det ännu ett varv, och när det inte var så många sidor kvar hade jag ingen aning om hur det här faktiskt kommer sluta. Och slutet som väl blir hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag tokälskar Champion. Det är helt enkelt den bästa dystopitrilogin av dem alla.

Betyg 5/5

Tack till Modernista för recensionexemplar.

Eldbunden – Fantasy

Eldbunden är första delen i en trilogi skriven av Ylva Lee Lindell. Andra boken heter Skogsblod och har redan kommit ut.

Känslan att bara vara vanlig är ingen känsla som Mindra är särskilt bekant med. Omgiven av ungdomar från vanliga hem, med vanliga familjer och vanliga intressen känner hon sig ganska ensam. Mindra kommer till internatskolan S:t Mikas en sen höstkväll med en sliten tygväska. Familjen som hon varit placerad hos i flera år har tröttnat på hennes vanskliga tonårsbeteende och givit upp om att hon någonsin ska bli som andra. Utåt sett är hon en helt vanlig tjej med alla attribut som andra tonårstjejer men inuti bär hon på en stor hemlighet och en ännu större fruktan: Eld. Vart hon än går har saker en tendens att börja brinna. Hon vet inte varför eller ens hur hon ska kunna stoppa det. Det enda hon verkligen önskar är att någon gång någonstans bli accepterad för den hon är. Men så träffar hon Bastian. Bastian förstår och lyssnar och accepterar henne precis som hon är. I Bastians värld känner hon sig plötsligt hemma men en sak står klart redan från början: han är inte som någon annan hon mött och plötsligt befinner hon sig i en verklighet där änglar och hämndlystna spöken är vardagsmat.

Mindra är i början en osäker och alltför temperamentsfull tonåring. Egenskaper som kan vara rätt jobbiga om man har en tendens att börja brinna så fort man blir lite arg. Men så möter hon Bastian som visar sig vara en ängel. Mindras egen skyddsängel. När det visar sig att någon vill dem illa flyr de hals över huvud med hjälp av Vika och Delhad. Delhad är en skiftare som kan byta gestalt och han visar sig vara mer betydelsefull än Mindra kanske vill.

I början av boken hade jag lite svårt för den. Lindells favorituttryck ”ärligt talat” hänger med som ett klister igenom hela boken. Det är även som om författarinnan haft för många idéer och försökt klämma in alltihop redan från början, så jag hängde inte riktigt med i svängarna först. Men efter några sidor lugnar det ner sig och när jag väl får grepp om alla karaktärer och ickemänsliga varelser blir det bra. Mindra är något irriterande i början med alla sina tonårsfasoner, men i takt med att spänningen stiger i boken utvecklas Mindra till en riktigt stark tjej som inte låter någon trampa på henne. Det här är rejäl fantasy. Jag gillar att Lindell vågat ta ut svängarna rejält och öser på med varelser och världsbyggen i olika skikt. Jag gillar att Mindra utvecklas och att relationer förändras. Det gör storyn oförutsägbar vilket faktiskt är alltför ovanligt i fantastikvärlden.

Tack till Mörkersdottir förlag för recensionsexemplar.

Prodigy – dystopi

Prodigy är andra delen i en trilogi skriven av Marie Lu.

En vecka har gått sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det i själva verket var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare.
Desperata efter hjälp vänder sig June och Day till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går det att lita på Patrioterna? Eller har dessa, utan att inse det, själva blivit brickor i det mest skrämmande av politiska spel?

Jag har ju precis fått hem sista delen, Champion, och innan jag börjar läsa den var jag tvungen att läsa om den här eftersom det var ett tag sen. När man läser om en bok är det inte alltid man har samma uppfattning som första gången så jag var lite orolig, var den lika bra som jag kom ihåg? Ja, det var den. Jag gillade Legend men älskar den här. June och Day ger sig i lag med Patrioterna där ledaren Razor ger dem ett ultimatum. De hjälper till om Day mördar Elektorn. Då den gamla Elektorn dött är det hans son Anden som ska mördas. Day som alltid varit ute efter hämnd men aldrig velat mörda tänker om och ser äntligen en chans att ställa saker och ting till rätta. Dessutom letar han fortfarande efter sin lillebror Eden som är tillfångatagen som försökskanin för pestexperimenten. June går tillbaka till Republiken och är den som ska fånga Elektorn Anden i fällan. Men naturligtvis är det inte så enkelt som de tror. Kan de lita på Razor och om det visar sig att de har fel, hur ska hon få fram ett meddelande till Day som befinner sig med Patrioterna?

Spännande hela vägen ut. Dessutom älskar jag karaktärerna, speciellt Day. Det är så skönt att för en gångs skull ha se huvudpersoner som är kapabla. Som inte gör alla idiotiska misstag man alltid sitter och svär över. Som inte kletar in sig i om och men eller kanske. June och Day kämpar vidare för det de tror är rätt. De är handlingskraftiga, de låter inte kärleken komma emellan besluten och de är så starka och kompetenta att jag faller totalt. June kämpar fortfarande med sig själv och klassskillnaderna mellan henne och Day. Hon är dessutom lite mer hårdhudad och känslorna kommer inte riktigt fram. Det gör det enkelt att hålla isär de bådas berättarperspektiv eftersom Day är tvärtom. Han är stark, kompetent och envis. Men även livrädd, mjuk och sårbar. Trots detta tvekar han inte när det är dags. De försöker båda lita på varandra och när de har bestämt sig för något så tvekar de inte utan handlar. Jag älskar det. Jag har sett att åsikterna går isär gällande slutet, men jag tycker slutet är väldigt bra. Beroende på hur det fortsätter förstås…

Jag börjar läsa Champion den här veckan och jag hoppas så mycket på en trilogi som håller hela vägen. Det skulle vara trevligt för en gångs skull.

Betyg blir helt klart 5/5

Världens viktigaste kyss

Världens viktigaste kyss skriven av David Levithan.

Harry och Craig har bestämt sig för att slå världsrekordet i längsta kyss: 32 timmar, stående, utan att släppa kontakt med den andres läppar. Kyssen följs av människor världen över. Runt dem finns vänner och familjemedlemmar i alla fall från den familj som accepterar sin son som han är. Snart samlas det även främlingar, några beväpnade med tillhyggen och glåpord, men de flesta är där för att stötta och skydda. Och runt dem alla ljuder ett eko, en kör av röster från män som dött i aids. Män som minns hur det var att offra allt för att få vara sig själv och älska den man älskar, och hur de led för den rätten. Världens viktigaste kyss är en berättelse om det omöjliga, och hur människor tillsammans kan göra det möjligt. En berättelse om att mötas, älska, skiljas, dö. Och där emellan: kyssas.

Den här boken är allt det jag hade förväntat mig av Oceanen vid vägens slut, och The fault in our stars för att nämna några. Det skrevs så mycket om hur magiska de böckerna var och visst var de bra, rentav fantastiska, men något omedelbart halleluja-moment upplevde jag inte. Det gjorde jag med den här. Den här är allt och lite till.

Den handlar om Avery och Ryan som möts på en queerskolbal, om Cooper som inte accepterar sig själv och det han är, och såklart om kyssen. Berättare är alla de som dog i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. De som dött, levt, älskat och lidit för Harry och Craigs rätt till att kyssas. De berättar allt detta medan de förundras över möjligheterna som finns nu men inte fanns då, medan de förfasas över att det ändå inte finns ännu mer möjligheter, att man fortfarande måste kämpa för en kyss. Boken handlar om då, idag och imorgon.

Alla ungdomar och även vuxna borde ta del av det här. Nu vet ju jag tyvärr att de som skulle behöva läsa det här troligen inte gör det. De som hatar vill fortsätta hata. Därför måste man börja med ungdomar. Är du lärare, läs den här högt för dina elever. Hela boken. Jag lovar att det sitter en Cooper i ditt klassrum som hatar det han är, att det finns en Neil och Peter som inte kan vara öppna med sin kärlek eller en Avery med en hemlighet gömd bakom sitt rosa hår. Kanske bor någon av dessa hemma hos dig som är förälder? Man måste börja någonstans och då kan man gärna börja med Världens viktigaste kyss.

Betyget blir utan tvivel 5/5

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplar.

Du kan hitta boken på Adlibris, Bokus och CDON.

Sveket – Dystopi

Sveket är första delen i en planerad trilogi av Ursula Poznanski.

Vad gör du när ditt liv vänds ut och in? När ditt skyddade liv i sfären tar slut för att du hör ditt namn räknas upp bland de som måste dödas. De
som ska dödas för att en konspiration hotar hela sfärsystemet. En konspiration du aldrig hört talas om.
Världen i sfärerna är perfekt och rättvis. Ria och de andra studenterna arbetar disciplinerat för att vidareutveckla denna värld och för att förbättra för klanerna som lever utanför i kyla och svält.
Det tror de i alla fall.
När Ria tillsammans med fem andra studenter beskylls för att vara del i en konspiration faller deras värld i bitar. De flyr, svikna, förföljda och utlämnade åt ödet. Utanför sfärerna hotas deras liv inte bara av kyla, svält och illasinnade klaner, utan även av sfärernas verkställare. Varför är det så viktigt att de dör?

Ria växer upp i sfärerna, ett skapat samhälle efter att världen fallit samman. När världen gick under fick människorna ett val, att flytta in i sfärerna eller stanna kvar utanför. Många generationer har kommit och gått sedan dess och Ria är född i sfärsamhället. Ett samhälle där man ska prestera, där man säger sig kämpa för att göra jorden beboelig för alla igen. Ria är rankad som nr 7 av studenterna och hennes specialitet är att läsa människor. Hon är expert på ansiktsuttryck, tonfall och kroppsspråk och meningen är att hon i framtiden ska medla mellan människorna på insidan och de som fortfarande befinner sig på utsidan. Precis som alla andra inne i sfären växer Ria upp med sagor om människorna på utsidan. Att de är ociviliserade, mordiska, och i vissa fall kannibaler. När Ria en dag råkar höra ett samtal mellan rektorn för hennes sfär och en främling inser hon att man misstänker en konspiration bland studenterna. Ria står med på listan och straffet för förräderi är döden. Tillsammans med de andra på listan lyckas hon fly från sfären och hamnar på utsidan. Väl på utsidan möter de en grupp människor och upptäcker att det de fått lära sig i sfärerna om världen inte är hela sanningen.

Boken är bra och välskriven. Intrigen är spännande då Ria och hennes följeslagare är jagade av alla, såväl sina egna från sfärerna som av människorna utanför. Dessutom verkar det som att en i gruppen är en förrädare och hotar att avslöja dem alla. Åldern är satt till 12-15 år vilket jag tycker är alldeles för snävt, unga vuxna hade passat bättre. Det är bra dystopi som påminner mer om boken I dina ögon av Stephanie Meyer, än till exempel Divergent eller Hungerspelen. Tyvärr får man reda på för lite om kriget mellan de innanför sfärerna och de utanför. De innanför har uppenbarligen ljugit om kriget, men mycket mer än så får man inte veta. Med tanke på att boken är tjock ( 430 sidor ) borde man få veta mer. Dessutom är det inte direkt någon kärlekshistoria i boken, och utan varken information eller känslor så är den lite onödigt lång. Inte för att kärlekshistorier är ett måste, men det hade tillfört en extra substans som jag känner saknas. Ria har någon slags relation med Aureljo, men de känns mer som vänner som ibland råkar kyssa varandra. Förmodligen blir det någon slags triangelgrej i andra boken, men än så länge känns karaktärerna och deras inbördes relationer rätt platta. Jag gissar att bok nr 2 faktiskt kommer bli bättre. Boken är ändå bra och absolut läsvärd för alla som gillar dystopier.

Tack till Opal för recensionsex.

Stolthet och fördom – Jane Austen

Stolthet och fördom skriven av Jane Austen.

Berättelsen om hur Elizabeth Bennet och den svåråtkomlige mr Darcy på kringliga vägar kantade av förvecklingar och högmod långsamt närmar sig varandra hör till litteraturhistoriens verkliga höjdpunkter. Med sitt rika och engagerande persongalleri, sina vackra miljöer och med sin subtila humor har romanen inspirerat och fängslat otaliga läsare världen över och fortsätter att göra så.

Elizabeth Bennet möter för första gången Mr Darcy på en bal, där hon råkar höra honom avfärda henne som ointressant och inte tillräckligt vacker att ödsla tid på. Detta blir upptakten till hennes brinnande motvilja mot den högfärdiga Mr Darcy. Samtidigt uppvaktas Lizzys äldre syster Jane av Mr Darcys gode vän, Mr Bingley. Mr Darcy förstår ganska fort att han förhastat sig i sitt omdöme och faller för den intelligenta och upproriska Lizzy, medan hennes uppfattning om honom fortsätter försämras när hon blir bekant med den charmige Mr Wickham som har ett och annat att berätta om Mr Darcy.

Tro det eller ej, men det här var faktiskt min första bekantskap med boken. Jag har heller inte sett filmen så berättelsen var fullständigt okänd för mig. Möjligen kan min motvilja mot böcker som Svindlande höjder och Jane Eyre ha påverkat mig att inte läsa den här, då de ofta nämns tillsammans trots att det är olika författare. De har sina fördelar men på det stora hela är det för mycket galenskap för min smak. Den här boken däremot är något helt annat. Jag föll fullkomligt för Austens beskrivning av intrigerna och det sociala spelet i en tid där status och pengar betyder allt. Austen har i Elizabeth gått emot dåtidens konventioner. Lizzy är stolt och intelligent och detta är inget hon hymlar med. Hon kräver att själv få välja make, något som troligen inte var särdeles populärt på den tiden och hon struntar fullkomligt i vad andra tycker att hon ska göra, hon gör sina val själv. Det här är uppfriskande läsning. Humorn är påtaglig och intriger finns i mängder. Vänner och bekanta är ibland falska och andra gånger brutalt ärliga i sin nedlåtenhet mot de som anses ha lägre status. Och sedan har vi naturligtvis kärlekshistorien som är helt sagolik. Hur stolthet och fördomar kan ställa till det för oss, och göra oss fullkomligt blinda för det som finns rätt framför näsan.

Jag älskade boken och kommer förmodligen älska filmen med.

Tack till Modernista för ( ett otroligt vackert ) recensionsex.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: