Kategori: Young adult

En serie som växer – Skogsblod

skogsblod

Skogsblod är andra delen i en trilogi ( eller? ) skriven av Ylva Lee Lindell.

Mindra är uppgiven. Delhad nonchalerar henne och Bastian
går knappt att prata med. Trots allt som hänt har livet
aldrig känts så rörigt och alla problem kväver henne. Dessutom kommer snart eleverna tillbaka till skolan för ännu en terminsstart. Mindra har bestämt sig, hon tänker inte vara kvar i något som hon inte längre tror på.

När Mindra en sen kväll klättrar ut genom sitt fönster på
St: Mikas för att besöka sin familj, som hon så länge saknat, har hon ingen aning om att hennes utflykt till familjens sommarstuga i England kommer att föra henne ur askan, rakt in i elden.

Varför flyger Norränglarna över kanalen till England?
Var håller Bastian hus?
Varför verkar det som om det brinner överallt och hur ska
Mindra någonsin kunna hitta sin familj i allt detta kaos?

Jag hade egentligen tänkt skriva om en helt annan bok, men den här pockade på och då är det bara ge efter.

I Eldbunden hade jag vissa problem att hänga med i svängarna ibland. Det var som att författarens skrivande inte riktigt hann med tankarna. Jag upplevde också att författaren upprepade sig lite väl mycket, vilket visserligen gav boken författarens signatur men som efter ett tag blev tjatigt. Men det händer inte nu och Skogsblod fångade mig helt. Inte ens det faktum att jag läste den på Storytel, alltså som e-bok, hindrade mig från sträckläsning. Handlingen är spännande och jag både beundrar och irriterar mig på Mindra. Jag håller inte alltid med karaktärernas handlingar men jag förstår nu deras drivkrafter, varför de agerar som de gör. Mindra som försöker frigöra sig, Delhad som vet vilken fara hon svävar i och mysteriet vi möts av direkt när vi börjar läsa. Berättelsen känns glasklar. Jag sugs direkt in i handlingen och författaren drar mig skickligt vidare med ett driv som sitter där det ska. Vi får möta ännu fler varelser och det hade lätt kunnat vara för många. Men eftersom författaren ger mer tid till både karaktärer och gestaltning i den här boken är det inget problem, snarare tvärtom.

Den här boken gör mig lycklig. Ylva Lee Lindell har klivit upp flera nivåer som författare och med Skogsblod har hon snärjt mig. Jag verkligen längtar efter nästa bok. Och om jag har tur, även en fjärde …

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Attentaten i Gallus – en liten skatt gömde sig i den här boken

attentaten-i-gallus

Attentaten i Gallus är skriven av Eva Holmquist.

Matilda råkar drömförflytta sig till en värld där människorna lever som slavar åt ett bevingat folk som kallar sig gallus. Där måste kapten Fidesko i Gallus Flygvapen ta reda på vad som hänt med de slavar som försvunnit. Samtidigt får rövarpojken Sticke i uppdrag att spionera på slavarnas motståndsrörelse. Konflikten mellan människorna och gallus förvärras snabbt medan Matilda kämpar för att lyckas ta sig hem. Under tiden försvinner fler människor och det blir alltmer uppenbart att allt inte är som det först verkade.

Jag har läst några noveller skrivna av Eva Holmquist och där har det varit fokus på science fiction. Omslaget här är märkligt anonymt kan jag tycka. Den ger ingen direkt hänvisning till vad för sorts bok det är och titeln låter för mig science fiction, så det var vad jag förväntade mig när jag började läsa. Vad jag hittade känns dock som något helt annat.

Matilda vaknar upp i världen Gallus, fångad i en kropp som tillhör en ung kvinna vid namn Hanna. Där möter hon Kapten Fidesko, Kapten Lanka, rövaren Sticke, katten Tekel och människan Petter. Författaren har skapat karaktärer som är bland de finaste jag mött på länge. Kapten Fidesko som är så charmigt oskuldsfull och naiv, rövaren Sticke som med sin opolerade yta ändå har ett hjärta av guld och katten Tekel som är mer än en vanlig katt.

Tänk Bröderna Lejonhjärta. Eller Narnia. Nu har jag visserligen inte läst just Narnia, men känslan för filmen var samma som jag hade för Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta. En saga. En varm och levande sagovärld. En berättelse där du förflyttas till en plats som befolkas av de mest fantastiska varelser och där du hittar vänner som du inte visste fanns. Känslan jag får när Matilda drömförflyttas till Gallus är samma som när Skorpan kom till Nangijala, eller när Lucy klev igenom garderoben.

Boken är välskriven med ett härligt driv ända från start och ett persongalleri som känns nyanserat, levande och genuint. Gallus mystiska och spännande värld lockade mig till sträckläsning där jag sögs in i äventyret tillsammans med Matilda och hennes vänner. Samtidigt fasade jag för slutet för varje blad jag vände. Det kändes som att behöva säga farväl till nya vänner alldeles för tidigt. Förhoppningsvis är det här första boken i en serie som för min del gärna får bli hur lång som helst.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Ordspira förlag för recensionsexemplar.

De dödas strand – zombieapokalyps

de-dodas-strand

De dödas strand är andra delen i en trilogi om De vassa tändernas skog skriven av Carrie Ryan.

Gabry har haft en trygg uppväxt med sin mor Mary. Men en ödesdiger natt förändras allt, då Gabry och några av hennes jämnåriga tar sig över stadsmuren och in i det förbjudna området utanför. För i mörkret i den övergivna nöjes­parken lurar mardrömmen och på bara några minuter är flera av dem döda och resten blir snart tillfångatagna av stadens milis. Bara två av ungdomarna kommer undan: Catcher, som bär på den fruktansvärda smittan, och Gabry, som måste hitta en styrka inom sig som hon inte trodde att hon hade, lämna allt det trygga bakom sig och ge sig ut i det okända.

Man kan väl inte ens med bästa vilja säga att jag tyckte om första boken, De vassa tändernas skog. För mycket drama och för mycket våp i den stackars Mary för min smak. Många tyckte ändå jag skulle fortsätta läsa eftersom böckerna blir bättre, så jag tog dem på orden. Och det blir faktiskt bättre.

Gabry är inget våp. Hon är däremot rädd för nästan allting och vill därför helst stanna kvar i sin lilla by för alltid, i sin lilla kokong av falsk trygghet. Hon gör fel efter fel. Ibland bara för att hon tänker fel, men oftast för att hennes feghet får henne att stå tillbaka. Gabry är nästan en antihjältinna i sin feghet. Ändå är den här boken bättre. Gabry kravlar inte snörvlande och snorande efter pojkar. Hon smälter inte och går sönder så fort någon tittar på henne. Det är alltså en stor skillnad. Även om jag har lust att skrika åt henne också ibland kan jag förstå rädslan. Den är mänsklig. Författaren använder fortfarande ett ganska mustigt språk. Det är fortfarande dramatiskt och känslosamt men på en acceptabel nivå.

Dessutom blir jag ordentligt överraskad när jag förstår vem Gabry är, något som ökar upp mitt intresse för den tredje och sista delen enormt. Syftet med dessa antihjältinnor blir dessutom mer tydligt, och att det är ett medvetet grepp får mig även att omvärdera den första boken. Jag tycker fortfarande inte om den, men som helhet verkar trilogin väl värd sin andra chans.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Frosseri i science fiction – Munins skärvor

9789197942881_200_munins-skarvor_haftad

Munins skärvor är en novellsamling skriven av Oskar Källner.

En novellsamling med isande skräck och svindlande science fiction som även ställer frågan vad det är att vara människa idag och i en avlägsen framtid.

”En av Sveriges främsta fantastikförfattare spänner ut vingarna och lyfter genom nio fängslande berättelser.”

-KG Johansson

Jag läste klart den här boken redan för en vecka sedan, så varför har jag inte skrivit om den förrän nu?

Vissa böcker är kanske inte så bra och då behöver jag fundera ut ett respektfullt sätt att skriva om den ändå, och andra är så bra att de tar andan ur en. Så bra att man måste smälta berättelsen i ett försök att hitta ord som kan ge upplevelsen rättvisa. Munins skärvor hamnar i det andra facket. Det är fortfarande svårt att hitta ord som kan få er att förstå hur bra det här är.

Om vi börjar med omslaget. Staden i bakgrunden är makalös. Jag fattar inte varför jag aldrig sett något liknande på film förut och hur Källner ens fantiserat ihop något så storslaget. Än mindre hur illustratören lyckats fånga essensen i Källners världsbygge på det här sättet. Svampstaden hittar vi i novellen Där staden dragit fram. Likt en tromb drar svampstaden fram och lämnar skärvor av civilisation efter sig. Skärvor som samlas ihop av de mindre lyckligt lottade som överlevt i ett kargt övergivet landskap. Där vaknar Chelan bland övergivna sopor och minns ingenting, inte ens sitt namn. Tryggheten hon finner hos familjen som tar sig an henne och skräcken när hon upptäcker vem hon egentligen är, fängslar mig helt.

Byssan lull gör mig frustrerad. Obehaglig skräck i en zombieapokalyps där jag så hemskt gärna hade velat ha mer. Källner manipulerar läsarens ovisshet skickligt och slutet är mästerligt. Är det kärlek eller ren skräck jag får? Båda alternativen är lika hemska. Skräckfyllt hemska. På samma sätt som Yulebocken ger mig obehagskänsla redan efter bara några rader. Olika ändå där den ena ger mig fantastisk zombieskräck och den andra känslan av klassisk spökhistoria. Den sorten man viskar fram en mörk vinternatt trots att man vet att det kommer ge en mardrömmar.

Munins skärvor trollbinder mig. Varje novell är sagolik och det finns ingen som ger någon som helst sur smak efteråt, inga frågetecken. Källner bygger nya världar, vänder dagens värld upp och ner och skapar framtida visioner som både underhåller och väcker tankar. Han ger oss magnifika världsbyggen, varelser som balanserar mellan sorg och skräck och förunderliga maskiner.

Han ger mig a Sense of wonder. Vilket jag har förstått är det bästa betyg man kan ge inom science fiction. Jag är ledsen KG Johansson, men Oskar Källner är kung inom svensk fantastik. Så är det bara.

Boken finns hos Bokus eller hos Fafner förlag.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

The sleeper and the spindle – Neil Gaiman

the-sleeper-and-the-spindle

The sleeper and the spindle är skriven av Neil Gaiman och illustrerad av Chris Riddell.

On the eve of her wedding, a young queen sets out to rescue a princess from an enchantment.
She casts aside her fine wedding clothes, takes her chain mail and her sword and follows her brave dwarf retainers into the tunnels under the mountain towards the sleeping kingdom.

Jag blev så nyfiken på den här att jag beställde den på originalspråk trots att jag är totalt ovan att läsa på engelska. Jag älskar ju omgjorda moderniserade sagor, sk fairytale-retellings, och vad kan vara bättre att öva läsning på engelska med än just en saga.

Boken börjar mitt i Snövits bröllopsbestyr. Hon har besegrat den onda styvmodern och står just i begrepp att gifta sig med prinsen som väckte henne med en kyss. Snövit är tveksam. Hon älskar prinsen men värderar även sin frihet högt. Samtidigt har en fruktansvärd pest spridit sig från kungariket bakom bergen. Det sägs att en prinsessa för cirka sjuttio år sedan eller så, stack sig på en förtrollad slända och föll i sömn tillsammans med resten av invånarna i slottet. Sömnen har spridit sig och nu är även Snövits kungarike hotat. Snövit som redan en gång överlevt magisk sömn är nu det enda hoppet och hon ger sig av tillsammans med tre dvärgar för att rädda båda kungarikena och den sovande prinsessan.

Eftersom jag läste boken på engelska har jag svårt att bedöma språket, är det vackert skrivet eller bara random text liksom? Nu litar ju jag på Neil Gaiman som författare och utgår från att språket är lika utsökt som sagan. För The sleeper and the spindle är en alldeles förtrollande saga. Gaimans Snövit är en kickass hjältinna som inte tvekar att dra svärdet om hon måste. Illustrationerna är fantastiska och understryker Gaimans mörka berättelse. För det är en mörk saga med zombieliknande faror som jagar Snövit och hennes vänner. Trots det så tycker jag absolut att man kan läsa den här med lite större barn. Man får hoppa över lite likmaskar och sånt, men sagan som helhet passar både barn och vuxna.

Jag gillar att Gaiman tänjer gränserna lite, men jag hade önskat att han gått några steg längre. Men kanske gör han ändå helt rätt. Så som sagan är skriven kan ändå de flesta, även de trångsynta, ta till sig sagan och våga läsa den med sina barn. Något tänjda gränser är ändå bättre än inte alls. Och att göra om stereotypa sagofigurer till självständiga starka kvinnor känns som en fantastisk utveckling bara det. Dessutom lyckas han överraska mig när sagan inte alls tar den vändning jag förväntade mig.

Gaiman har lyckats förvandla Snövit och Törnrosa till en modern storslagen saga som jag verkligen kan rekommendera alla. Vuxna som barn.

snow white

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Välkommen till Zoey Redbirds vampyrvärld!

house of night

 

House of night är en serie skriven av P.C Cast och Kristin Cast. Första boken i serien heter Vampyrens märke.

”Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.” 

Och det räcker så klart inte med att han bara står och hänger vid Zoeys skåp, det är verkligen henne han väntar på. Och han är ju inte död egentligen. Han är odöd, eller omänsklig.

Hans uppgift är att spåra upp tonåringar med ett speciellt anlag i sitt DNA, blivande vampyrer. Han sätter vampyrens märke i Zoeys panna som tecken för alla att hon nu tillhör natten.

Det finns ingen väg tillbaka till ett mänskligt liv. Zoey måste snarast möjligt ta sig till ett Nattens hus där man fysiskt förändras till vampyr under några år. Om man klarar förändringen. Alla gör inte det, kroppen kan också stöta bort den. Och då dör man.

Vampyrer kan ju vara rätt uttjatat, men för oss som gillar vampyrer är den här serien ett litet måste. Det härliga är också att serien nu är uppe i elva böcker och än är det inte slut.

Ja ok, lite tjatigt blir det kanske efter ett tag men det går liksom inte att sluta. Jag är beroende. Vampyrerna är attraktiva, skolan är lockande mystisk och karaktärerna en härligt cool och ocool mix. Zoeys kompisar är en rörig blandning av populära, utstötta, homosexuella, heterosexuella, vampyrer, halvvampyrer, röda vampyrer och vad mer man nu kan tänka sig. Alla är liksom välkomna så länge man beter sig schysst. Samtidigt som det övernaturliga hela tiden är fokus betar bok efter bok också av hur jäkla jobbigt det kan vara att bara vara tonåring. Vampyr eller ej så har Zoey fortfarande samma problem som alla andra. Vänner blir osams, partners blir svartsjuka, misstag begås och familjeproblem hopar sig. Zoey är dessutom visserligen en relativt pryd tjej, men det hindrar henne inte från att få till det med flera av de tilltalande vampyrerna. Ingen triangel här inte. Även om hon på typiskt puritanskt sätt tänker på sig själv som slampa när hångelobjekten stadigt ökar i antal, så är det ändå uppfriskande med en tjej som vågar ta för sig och hångla runt ordentligt. Så otypiskt amerikanskt på något sätt.

Serien må vara lättläst och ytlig på sätt och vis men budskapet är faktiskt helt ok. Och låt oss erkänna det, ibland behöver man helt enkelt lite vampyrer i sin vardag.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.