Wheel of time möter Hungerspelen, på Mars – Rött uppror

rott-uppror

Rött uppror är skriven av Pierce Brown.

Darrow tillhör de röda, en medlem av den lägsta klassen i det färgkodade samhället i framtiden. Precis om alla andra röda arbetar han i gruvorna under Mars. Övertygad om att han och hans folk gör planetens yta beboelig för kommande generationer. Det är det de sliter och offrar sina liv för, en bättre värld för sina barn.

Men Darrow och hans sort har svikits och lurats. Snart upptäcker de att Mars har varit möjligt att bo på under en lång tid. Stora städer och vackra parker finns spridda över planeten. De röda och Darrow är inget annat än slavar som tjänar en dekadent härskande klass.

Driven av hämnd och med längtan efter rättvisa offrar Darrow allt för att infiltrera det legendariska institutet, en skola för den dominerande klassen guld.

Han tvingas slåss för sitt liv och hela civilisationens framtid mot de bästa och mest brutala av samhällets framtida härskare. Han kommer att ta till alla medel för att besegra sina fiender. Även om det innebär att han måste bli en av dem för att göra det.

Robert Jordans långkörare Wheel of time är framförallt känd för sitt intrikata världsbygge, där olika färger representerar olika egenskaper och mål, och de välborgade ägnar en stor del av sin tid åt Husens spel. Ett spel fyllt av intriger där man följer strikta regler för hur man ska och inte ska bete sig, allt i ett ständigt pågående spel om makten. Pierce Brown verkar ha läst denna samt Hungerspelen, snott hälften av deras idéer och världsbyggen och sedan placerat hela röran på Mars.

Darrow lever alltså i gruvorna under jorden på planeten Mars där han jobbar som HelvetesDykare. Den som gräver allra djupast och tar de största riskerna. Han, liksom alla andra i gruvorna, tillhör de LågRöda. Klassen som står längst ner i hierkain och arbetar för att göra planeten Mars beboelig. Så är det sagt, men när Darrow får reda på att allt är en lögn och att de LågRöda endast är slavar åt de Gyllene, vaknar ett raseri hos honom och Darrow svär på att frigöra sitt folk. Han blir omgjord av motståndsrörelsen, skapad till en Gyllene. Den högsta klassen på Mars där folket är fysiskt större och starkare, och onåbara i all sin makt. För att få tillräckligt mycket makt måste Darrow bli en av de Makalösa Ärrade, de starkaste av de Gyllene. För att nå dit placeras han på de Gyllenes Institut, där han och andra utvalda tävlar om framtida maktpositioner. Det visar sig vara en tävling där endast de starkaste överlever.

Ni hör ju, hur spännande som helst. Och samtidigt så jäkla jobbigt. Författaren tar i så han spricker i sitt världsbygge med olika klasser, ledare, egenskaper, persongalleri och Hus tills man är helt snurrig. Inte bara består samhället av olika färger där varje färg är en egen klass med egna förutsättningar, de Rosa är till för njutning, de LågRöda gruvslavar och de HögRöda mer som någon slags husslavar uppe på ytan. Även bland de Gyllene finns klasser och skikt. Vi möter de Makalösa Ärrade, de olika Husen som representeras av ledare som Apollo, Jupiter, Venus, Minerva, Pitchner. Samhället styrs av Politikarier, Tribunen, Pretorer, Ärkeguvernörer, Domare och Imperatorer i all oändlighet. Persongalleriet är omfattande och växlar i takt med att karaktärerna dödar varandra.

Och mitt i allt det här har vi Darrow. En huvudkaraktär som är så levande och komplex i sin sorg och sitt raseri, att man inte kan sluta läsa. Hatet Darrow känner är så starkt att raseriet ångar ut ur sidorna. Hur Darrow så starkt vill hämnas, hur starkt han hatar alla dessa människor och det de representerar och slutligen hatet mot sig själv över det han tvingas göra och bli. Att skapa en huvudkaraktär som berör så otroligt mitt i allt det här röriga är skickligt.

Den här boken har blivit vald av Goodreads läsare som förra årets bästa debut och jag både förstår det och samtidigt inte. Jag kan inte hålla ordning på allt som berättas, alla Hus, färger och skikt. Till slut är det så många regler och människor att hålla reda på att jag skummar igenom sidorna. Ändå kan jag heller inte låta bli att sträckläsa för det här är en riktigt bra bok, samtidigt som den är skitjobbig!

Det står ingenting någonstans om att det här är första delen i en serie, men med tanke på alla frågor som förblir obesvarade och hur den slutar måste det nästan komma en fortsättning. Jag kommer i så fall sträckläsa den också, jag bara måste få veta hur det går för Darrow.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Dystopi – Tredje principen

tredje-principen NYTT

Tredje principen är skriven av Anna Jakobsson Lund.

Ava är rebell. Hon kan styra andra människors tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig.

Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom.

En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, ta kontakt med folk han inte vill ha med att göra. Ava får order att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att de måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?

I höstas blev jag kontaktad av Anna Jakobsson Lund som frågade om jag ville förhandsläsa manuset och eventuellt blurba boken ( rekommendationen på baksidan ), förutsatt att jag tyckte om boken förstås. Det ville jag naturligtvis. Vi kände inte varandra men jag hade läst och recenserat två av hennes noveller som jag tyckte väldigt mycket om, så chansen var stor att jag skulle gilla även det här. Och det gjorde jag, för det här är helt fantastiskt bra!

För Levi handlar uppdraget om att rädda sin syster Lo undan en säker död. För Ava är det bara ett uppdrag av många och när Leymah ansluter sig gör de alla tre sitt yttersta för att hålla distansen till varandra. Levi tror inte på rebellernas arbete och Ava har för länge sedan lärt sig att hålla sitt innersta väl gömt. När det visar sig att Levi, Ava och Leymah bara har varandra att lita på, kommer glömda minnen och gömda hemligheter upp till ytan. Kan de lita tillräckligt på varandra för att klara uppdraget i en värld där de kämpar mot klockan och där ingen vet vem fienden är?

I andra dystopier är framtidens samhälle en fantasi. Mer eller mindre välbyggd men man vet att det troligen aldrig kommer bli så. Här tror jag på allt. Det är så otroligt genomtänkt och författaren ger mig en helt igenom verklig framtid som känns möjlig. Trots att världsbygget är allt annat än subtilt med skyttlar som kollektivtrafik och holoider som identifiering, känns världen bekant vilket ökar trovärdigheten ännu mer. Under den framtida ytan finns resterna av det gamla samhället kvar. Ruiner som man gömt undan för att försöka radera historia.

Förmågorna som har utvecklats hos vissa människor är så komplexa och innebär så många biverkningar, att det istället för en superkraft nästan blir en förbannelse. Allt det här gör att karaktärerna känns färgstarka och genuina. Trots att Ava och Levi gör allt för att hålla sina hemligheter gömda, trots att de kontrollerar sig själv så hårt, så är de levande. De blir mänskliga med fel och brister, mod och vilja, och jag håller på dem hela boken igenom. Trots att jag inte har en aning om vart berättelsen är på väg eller vilka normer som gäller. Det är oförutsägbart och kittlande.

Vi får äntligen något helt nytt och fräscht, men även normbrytande. Det här är den smartaste dystopin jag läst, så gillar man dystopi är Tredje principen ett måste. Jag längtar redan efter fortsättningen och jag har höga förhoppningar, för det här är riktigt bra!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Arra: Legender från Lavora

arra-legender-fran-lavora

Arra: Legender från Lavora är skriven av Maria Turtschaninoff.

”Hittills hade Arra levt ett lyckligt, omedvetet liv med sin skog och sin bäck och sina sånger. Ändå hade inom henne funnits en längtan efter att någon skulle se på henne. Men nu då blickarna kom gjorde de ont. Hon vred huvudet åt sidan och försökte gömma sig bakom manen av svart hår. Denna lilla rörelse var för de andra beviset på att hon var ofärdig, konstig.”

En flytande, andlöst spännande historia om den stumma flickan Arra som växer upp föraktad och bespottad i sin faders hus. Det är en klassisk fantasyberättelse om en outsider som gör både en inre och yttre resa; flytten bort från hemtrakterna och ut i världen, samt utvecklingen från flicka till kvinna, upptäckten av de inre magiska gåvorna samt bemästrandet av dem. Och mötet med kärleken.

Maria Turtschaninoff kommer ju hit om två veckor för Litteraturdagarna tillsammans med en hel hög andra författare. Därför tog jag mig äntligen i kragen och lånade hem Arra och Anaché. Jag har ju tidigare läst Maresi: Krönikor från Röda klostret, som jag tyckte om väldigt mycket. Det är synd att omslagen till dessa två böcker inte på något sätt matchar Maresi som har ett av de finaste bokomslagen jag sett.

Arra verkar utspela sig i samma odefinierbara fantasyvärld som Maresi. En obestämbar medeltida bakgrund som inte sticker ut, utan mer ligger vid sidan om den vanliga världen. Där växer flickan Arra upp som det åttonde barnet i en fattig familj. En familj där ett åttonde barn endast är en börda och således aldrig borde ha blivit fött. Ingen bryr sig om Arra, ingen rör vid henne och ingen talar med henne. Arra som aldrig blivit talad till, vet inte hur man gör när man pratar och växer upp till Arra den stumma. Endast i skogen känner hon sig hemma, bland trädens, vattnets och gräsets sång. En sång som växer inom henne och blir till ett språk som endast hon förstår.

Författaren går djupt in i barnets och sedan den unga flickans misär och det är så oerhört sorgligt allting. Arra som efter en katastrof kommer till staden där hon så småningom blir en makalös bildväverska, förblir inbunden då utstöttheten och fångenskapen aldrig verkar ta slut. Det finns tydliga influenser från sagor som Askungen och Rapunzel vilket ger berättelsen en extra dimension av legend och saga. För det är vad vi får berättat. Legenden om Arra den stumma, Arra den ofärdiga och det som sker när hon träffar prinsen och så småningom upptäcker krafterna inom sig.

En vacker saga som utmanar alla kvinnor att våga vara starka och därför passar extra bra att rekommendera just den här veckan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Looking for Alaska av John Green

efter-alaska

Efter Alaska är skriven av John Green.

Den första vännen

Den första kärleken

De sista orden

Miles lämnar ett trist, ensamt liv på High School bakom sig och anländer till internatskolan Culver Creek i Alabama en tryckande het dag strax före terminens början. Han längtar efter förändring och ett nytt liv och hoppas kunna hitta det på Culver Creek. Och visst förändras hans liv. Livet på skolan bygger på vänskap, fiendskap och ständiga brott mot skolans stränga regelverk. Inom loppet av något dygn har han fått ett nytt namn, ”Bullen, fått en ny vän, Översten, och lärt sig en och annan ny ovana.
Och han träffar Alaska Young – den smartaste, roligaste och snyggaste tjej han någonsin sett. Hon förändrar hans liv mer än något annat, mer än han någonsin kunnat ana …

Det här kommer bli ganska kortfattat eftersom det är otroligt svårt att skriva något utan att spoila handlingen.

Boken innehåller en stor Händelse och berättelsen är indelad i före och efter Händelsen. Green har ett språk jag tycker om som är både avskalat och svulstigt på samma gång. Humorn är torr, men känslorna är massiva. Nedräkningen till Händelsen driver mig framåt i jakten på frågan vad var det som hände? Jag läste med hjärtat i halsgropen eftersom jag fattade att något kommer gå riktigt illa och ändå är det inte Händelsen som är det viktiga i slutändan. Det är känslorna som framförs och vi känner nog igen oss allihop. Den påminner om Jellicoe road på sätt och vis. Det är en bok om ungdomen, om vänskap och kärlek och allt vad det för med sig. Utanförskap, sex, alkohol, pranks i sann skolanda ( och oj vad bra den sista är ), avundsjuka och rivalitet. Huvudkaraktären Miles berör mig. Hans ensamhet i början och de första trevande försöken att få vänner är rörande, och hans fascination för människors sista ord skapar nyfikenhet även hos mig och definierar honom på ett sätt som gör karaktären levande och trovärdig.

Jag har tidigare läst John Greens Pappersstäder som jag inte kände något alls för faktiskt, därför har jag heller inte skrivit om den här. Det är svårt att skriva något intressant om en bok en bara känner jaha för. Därefter läste jag hans bok Förr eller senare exploderar jag ( The fault in our stars ), en bok som jag tyckte var väldigt bra. John Green låg så att säga plus minus noll hos mig. Den här boken tyckte jag nästan ännu mer om, fast på ett annat sätt.

Man verkar ha lite svårt att bestämma sig för vad boken ska heta på svenska. Den tidigare versionen heter Var är Alaska. Den verkar dock vara slutsåld på förlaget, och nu när ny utgåva är på gång har man istället valt titeln Efter Alaska.

Nya utgåvan kommer ut i juni och du kan bevaka den på Adlibris, Bokus eller CDON.

Dash och Lilys utmaningsbok

dash-och-lilys-utmaningsbok

Dash och Lilys utmaningsbok är skriven av Rachel Cohn och David Levithan.

Av olika anledningar är Dash och Lily ensamma i New York över julhelgen. Lily har placerat ut en röd anteckningsbok med en utmaning i sin favoritbokhandel i hopp om att en kille ska hitta den. Det gör Dash. Han genomför Lilys utmaning och skriver dessutom ner en egen. Utmaningarna tar Lily och Dash till klassiska NY-ställen, och Moleskine-boken fylls inte bara av kluriga ledtrådar utan också av deras personliga historier. Men kommer de någonsin att träffas i verkligheten? Och om de gör det, kommer magin att finnas kvar?

Vi kan ju börja med omslaget. Jag tycker verkligen inte om det. Hade det inte stått Levithan på den här boken eller om jag inte redan hade läst om den, hade jag aldrig någonsin plockat upp den här boken. Omslaget känns som att det är en någon b-bok från 80-talet som är helt utdaterad idag. Så det var ju tur att jag kände till den, för det är faktiskt en helt underbar bok.

Dash och Lily är två helt olika personer. Dash är den aviga besservissern som verkar lite blasé oavsett situation, medan Lily är omfamnande, sprallig och pratig på det där överskruvade sättet. Eller det är i alla fall så det börjar. När vi väl lär känna karaktärerna är de naturligtvis mer komplexa än så, även om Lilys smeknamn på den för henne okända Dash är Snäs. Jag tycker verkligen om den här boken, även om dialogerna som så ofta nuförtiden verkar tagna direkt från Gilmore girls. Alla är liksom så jäkla smarta, poetiska och existensiella att en förundras över hur korkad en själv måste ha varit som tonåring. Trots det är det så charmigt allting. Lily är charmig och lite sorglig emellanåt, Dash är snäsig och pretentiös men också lite sorglig ibland och när de två möts i den röda anteckningsboken slår det gnistor.

Dash och Lily är magiska tillsammans och julkänslan en får är nästan löjligt påtaglig. En underbar liten bok som jag förmodligen bäddar in mig i igen lagom till jul.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Mer fantasy – Bäraren

bararen---serahema-saporium-12

Bäraren är andra delen i serien Serahema Saporium, skriven av Marcus Olausson.

En björnjakt slutar i katastrof och den unga sköldmön Disa ställs inför ett val som får större konsekvenser än hon anar. I jakten på Åskvigg upptäcker Elderim mörka sidor hos sig själv och tvivlet gnager inom honom. Hur långt är han beredd att gå i sökandet efter svärdet? Mordet på kung Danim tvingar prins Kevin att slutligen ta sitt ansvar som tronarvinge. En häxjakt på savmästare tar vid, men då fyra diplomater från Niriat anländer börjar en annan lösning växa fram. Kyrkan vacklar och Mörkret breder sakta ut sig över Serahema. Den väldiga lindormen vaknar ur sin dvala med glupande hunger.

Elderim och hans vänner fortsätter sökandet efter Åskvigg, svärdet som enligt profetian ska hjälpa den utvalde att störta ondskan. Vägen dit är fylld av faror och för varje svar de får måste ett pris betalas.

Boken tar vid där De rotlösa slutade. Vi får följa färden i ett lite lugnare tempo än förut. Det mesta är redan presenterat och vi får istället en välkommen utveckling av sådant vi redan känner till. Magin tar inte jättestor plats vilket på sätt och vis är bra. Författaren låter oss istället lära känna karaktärerna och världsbygget mer, och det är ett omfattande världbygge som bit för bit träder fram. Berättelsen blir mer sammanhängande och jag tycker om att författaren ger oss tid att andas lite efter all information vi fick i första boken. Det betyder inte att berättelsen i sig är långsam eller att vi någonsin får långtråkigt. Elderim och hans vänner ska över mörka vatten och döda skogar, slåss mot svartsjuka prinsar samtidigt som Elderims magi utvecklas och han kämpar för att lära sig behärska magin utan att samtidigt förgöra sig själv.

Det jag kunde ha önskat mig lite annorlunda är de ganska stereotypa könsrollerna som presenteras. Huvudkaraktärerna är alla män, förvisso män som både gråter och är rädda mellan hjältedåden, men ändå. De kvinnor som främst presenteras är antingen av typen klok gumma, ilsket fruntimmer med ett sjujäkla humör ( lite typiskt Jordanskt sådär ), eller onda. Författaren leverar skickligt några ganska ångande heta kärleksscener där han förvisso låter kvinnan ta för sig ordentligt, men de är onda kvinnor som tjänar Mörkret. Underförstått att det här är inget för fina flickor, och det är lite tråkigt när det nu ändå handlar om fantasy och man har möjlighet att bygga världen precis hur man vill. Vända upp och ner på alla förväntade normer och stereotyper.

Att kliva in i Olaussons fantasyvärld är annars som att bli omsluten av en varm snuttefilt. Man vet vad man får och det känns tryggt och hemtamt för en fantasyälskare, utan att för den skull vara förutsägbart. Gåtorna vi får och världen som vecklas ut framför oss håller spänningen konstant. Jag är fortfarande helt förälskad i den här fantasyvärlden och ser fram emot att fylla på bokhyllan med kommande bok.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.