En av årets finaste böcker – In i skogen

in-i-skogenIn i skogen är skriven av Jean Hegland.

Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.
Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.
I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?

Den här boken kom ut redan 1996 och har översatts en gång till svenska. Jag har inte själv läst den tidigare svenska översättningen men jag har hört att den skiljer sig väldigt mycket från denna version. Inte så konstigt eftersom en text alltid tolkas av läsaren och uttryck förändras med tid. Jag vet alltså inte om den första översättningen var bra, men den här är det. Den är fantastisk och det finns ingenting som skaver någonstans. Språket flyter som honung längs sidorna och Nells berättarröst leder oss skickligt igenom den apokalyptiska väv som träder fram.

Vi får följa med när elen sakta försvinner, när familjemedlemmar dör och systrarna blir allt ensammare samtidigt som förråden sakta sinar. I sitt hus mitt i skogen väntar de på räddning och försöker tills dess låtsas att vardagen på något sätt fortfarande pågår. Vad händer när man inser att räddningen kanske aldrig kommer?

Berättarjaget är till en början ganska bräckligt och skört. Den 17-åriga Nell som långsamt ser världen falla i bitar ger berättelsen en sorgsen och poetisk ton hela vägen igenom förfärliga händelser som tvingar fram förändringar. Återblickar och nuet blandas om vartannat och bygger upp en händelsekedja som formar om och förändrar karaktärerna längs vägen. Den inte alltid så sympatiska systern Eva som blint klamrar sig fast vid sin dans i ett försök att utestänga verkligheten, och Nell som pragmatiskt försöker sortera händelserna i sina försök att förstå och överleva.

Vilken underbar bok! Den skimrar i alla möjliga färger. Det är guld och silver, eteriskt och glänsande, men samtidigt så svart och opolerat. Det är en levande berättelse som tar oss tillbaka till det mest grundläggande. Till det som är liv och rädsla och kärlek och död.

Jag hade lätt gett den här fem stjärnor om det inte var för två saker. Inga stora saker, men tillräckligt för att jag stannar upp en liten stund och fastnar. Det finns en liten passage som känns tillräckligt upprepande för att det ska vara störande. För att jag ska fastna och sucka till innan berättelsen kommer vidare. Sedan finns det en händelse i boken jag inte riktigt förstår. Den upprör och verkar obegriplig. Troligen finns det någon symbolik i det hela som kanske blir tydligare när känslan lagt sig lite.

Men det här är småsaker och inget som på något sätt bör stoppa dig från att läsa boken. In i skogen är en av årets finaste läsupplevelser.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Magic Wonders för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är: Vargnatts bokhylla, Midnattsord och Fiktiviteter.

En droppe i rymden av Lisa Rodebrand

en-droppe-i-rymdenEn droppe i rymden är skriven av Lisa Rodebrand.

Varför rymdskeppet slår ned mitt i militärstationens odlingar är en gåta, men vem bryr sig? De har väl navigerat fel helt enkelt. Dito hatar när hans far skickar ut honom på meningslösa uppdrag för att hålla honom sysselsatt. Farsan tror visst att militärdisciplin ska göra sonen gott, men Dito har aldrig någonsin följt order och han tänker inte börja nu.

Flickan i rymdskeppet är söt men verkar hysterisk. Den mystiske pojken är beväpnad. Piloten, som de säger är deras morbror, liknar ingen av dem. Främlingarna är kolonister, ett fredligt och harmlöst folk, men Dito anar att allt inte står rätt till med besättningen. Vilka är de egentligen och vad gör de här?

En ambitiös bok med ett imponerande världsbygge. För ambitiös kanske? Tyvärr är den lite för rörig för att läsupplevelsen ska kännas helt bekväm. Det är som om författaren haft alldeles för många tankar och idéer som jag har svårt att hänga med i.

Karaktärerna är ganska många även om huvudkaraktärerna är lätta att identifiera. Namn kommer och går i en rasande fart och makalösa världsbyggen svischar förbi samtidigt som olika folkslag och varelser presenteras. Det blir lite mycket. Och det hade ändå varit ok om det blev någon andningspaus emellanåt, men det blir det inte. Delar man upp allt detta i fragment är fragmenten dock var för sig fenomenala.

Karaktärerna är intressanta eftersom de inte följer den vanliga mallen. De driftigaste huvudkaraktärerna är tjejerna, medan Dito är en klumpig och bortskämd liten pojkspoling som mest snubblar runt och slår sig. Caroline är en lysande hacker och Joline en kaxig rymdpirat som inte räds någonting. Världsbygget är emellanåt briljant och känns verkligen nyskapande. Nattstaden som befinner sig under vatten och ballongstaden där samhället hålls uppe av varmluftsballonger liknar inget jag stött på tidigare och jag hade gärna stannat längre i båda dessa samhällen.

Alla dessa härliga delar passerar förbi i väldig fart och emellanåt händer saker jag inte alls förstår. Dito som drabbas av någon slags instalove till tjejerna han möter tvekar inte att fysiskt bara ta för sig, något som faktiskt stör mig rätt rejält. Speciellt som de här kapabla och starka tjejerna inte säger ifrån, utan tvärtom blir smickrade. För mig passar det in dåligt karaktärsmässigt och jag är inte jätteförtjust i budskapet det ger heller.

Som helhet är En droppe i rymden en helt ok rymdopera. Intrigen är smart och emellanåt är det nagelbitande spänning. Jag tycker också om att det aldrig står helt klart vem som är god och vem som är ond. Humorn som blinkar till i slutet är något jag önskar mig mer av i nästa bok och med lite lugnare tempo tror jag läsupplevelsen sitter bättre. Jag skulle dock inte tveka att ge den här i julklapp till en lässugen ungdom. Det är trots allt de som är målgruppen.

Boken finns hos AdlibrisBokus och CDON.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Andra som skrivit om boken är: Västmanländskans bokblogg och Barrikaden.

Stella betyder stjärna

stella-betyder-stjarnaStella betyder stjärna är skriven av Bobbi Sand.

Det är sommar och fjortonåriga Isa ska egentligen på ridläger, men stannar i hemlighet hemma. Utanför familjens villa blir Isa upplockad av konstnären Stella, som är på väg för att göra upp med sin familj, en gång för alla.

De ger sig ut på en galen road trip som tar dem från Norra Öland till Västkusten. Med skräckblandad förtjusning hänger Isa med Stella när de umgås med alkisar, sover över i ett queerkollektiv, och liftar genom de småländska skogarna. Stella lyser så starkt i Isas ögon, så starkt att det är lätt att bli bländad … men snart måste Isa stå upp för sig själv. Fast hur går det till, när man knappt vet vem man är?

Underbart omslag och underbar bok.

Baksidestexten ger ett ganska glättigt intryck av en bok som är så mycket mer. Trots att den är ganska kort och relativt lättläst berör den på djupet. Berättelsen som börjar med en lite lekfull attityd blir långsamt mörkare och fram träder en viktig berättelse.

Isa och Stella är ganska diffusa i början men pusselbit läggs till pusselbit och känslan blir nästan lite deckaraktig i jakt på sanningen. Vart är Stella på väg och vem är egentligen Isa? Det känns som berättelsen spretar lite åt alla håll och kanter, och jag känner mig ibland som kråkan i sången Prästens lilla kråka. Än far jag hit och än far vi dit, men det visar sig att författaren har full koll. Språket är rakt på men har ett vackert flyt och leder mig skickligt vidare genom en labyrint av alkohol, svek och ångest.

Jag kan tyvärr inte skriva vad boken egentligen handlar om, eller vad som gör att jag bryter ihop på slutet eftersom jag inte vill spoila något. Jag skulle kunna säga att den handlar om relationer och identitet och det är förvisso sant, men ändå inte. Den är så mycket mer. Den är aktuell och utmanande på ett sätt som bara kan sluta med en käftsmäll. Samtidigt finns det lilla miraklet här som jag tycker ungdomsböcker måste ha. Den lilla lilla skärvan av hopp som är nödvändig när någon precis visat exakt hur skitig verkligheten ibland är.

Stella betyder stjärna är angelägen. Den tränger sig på och den berör. En ungdomsbok jag verkligen rekommenderar.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är: Vargnatt och Jennies boklista.

Rovdjurens tid – julklappstips till dina ungdomar

rovdjurens-tidRovdjurens tid är andra delen i serien Time Riders skriven av Alex Scarrow.

Liam O’Connor skulle ha dött till havs 1912.

Maddy Carter skulle ha dött på ett flygplan 2010.

Sal Vikram skulle ha dött i en eldsvåda 2026.

Men alla dessa fick en andra chans – att jobba för en byrå som ingen känner till. Dess syfte: att hindra tidsresor från att rubba historiens gång.

När Maddy råkar öppna ett tidsfönster på helt fel tid och plats, blir Liam skeppsbruten sextiofem miljoner år tillbaka i tiden. Han hamnar mitt i jaktmarker som tillhör en dödlig och – ända fram tills nu – okänd rovdjursart. Kan Liam få tag i Maddy och Sal innan han slits i stycken av dinosaurier – helst utan att påverka historien så mycket att världen blir överrumplad av denna skrämmande nya verklighet?

Fortsättningen är lika bra och spännande som den första delen var. Fortfarande får vi en härlig blandning av action, science fiction och historia: denna gång i dinosauriernas värld. Det enda som stör mig lite är att Bob i denna bok blir en flicka. Bob som är en genetisk framavlad slags superrobot ( Scarrow flörtar tydligt med Terminatorfilmerna i båda böckerna ) men samtidigt stor och lite klumpig som Baymax i Big hero 6, var en stor favoritkaraktär i första boken. Bob finns visserligen kvar i den här delen också, men lite vid sidan om, och det fanns ingen riktig poäng med att byta ut honom känner jag.

Utöver det är serien fortfarande riktigt bra. Den har bra tempo, passar olika åldrar och man förenar nytta med nöje. En perfekt julklapp till ungdomarna där hemma. Och när de har läst böckerna kan du gärna läsa dem själv också. Bara köp dem!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Röta – Del två av Korpringarna

9789132166198_200_rotaRöta är andra delen i serien Korpringarna skriven av Siri Pettersen.

Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.

Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma.

Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

 

I ett försök att dra ut på första boken, Odinsbarn, så gjorde jag ju lite annat i slutet. Typ allt annat än läsa. Jag googlade författaren och lyckades därmed spoila fortsättningen för mig själv vilket gav mig lite skrämselhicka. Nutid. Urban fantasy. En subgenre jag normalt inte kommer helt överens med. Men som alltid handlar det ju om ifall boken är bra eller inte och tydligen har jag helt enkelt inte läst rätt bok tidigare, för det här är underbart. Faktiskt ännu mer underbart än den första delen.

Hirka har lämnat Rime i Ymslanden och hamnat i vår nutid. Hon är papperslös i en värld där hon inte kan något av språken som talas och aktualiteten i det hela är naturligtvis slående. Samtidigt är det fortfarande Hirka från Ymslanden vi möter. Hon försvinner inte i realismen utan blir en naturlig observatör av en värld i kaos. Samtidigt är Rime kvar i Ymslanden, oförmögen att förlika sig med tanken på att Hirka är borta för alltid.

Jag var rätt orolig i första halvan av boken måste jag erkänna. Inte för Hirka för hon är lika stark och kapabel som i första boken, men för Rime. Hans besatthet av att hitta Hirka leder honom in på aviga vägar och jag undrade flera gånger om inte författaren gått ett steg för långt. Och just det här är vad jag älskar med Röta, att den är totalt oförutsägbar. Hur författaren har vävt in våra egna myter och legender i Hirkas och Rimes värld. Hur ingenting är självklart och att gråzonen mellan svart och vitt är enorm. Ondskan är inte självklar och vägarna de tvingas gå är ibland oförståeliga. Ändå går de och just därför älskar jag Hirka och Rime ännu mer. De gör det de måste.

Jag tycker också om att båda karaktärerna får vara rejält färgstarka. Att Rime får vara en riktig fantasykrigare/ninja/hjälte och Hirka en smart och orädd kick-ass hjältinna. Båda får lysa utan att stå i någons skugga. Cliffhangern i slutet gör att jag heller inte har en aning om vad som kommer möta Hirka och Rime.

Siri Pettersen levererar magi. Det är briljant och fortfarande bland det bästa jag läst i fantasy. Jag är störtförälskad.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Oarya, Fantastiska berättelser och Eli läser och skriver.

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplar.

Aldrig ensamma

aldrig-ensammaAldrig ensamma är andra delen i en trilogi skriven av Anna Jakobsson Lund.

När Systemet inte är det största hotet – vem väljer du att lita på?

Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt. Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på. Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava, Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?

Den stora frågan i dystopier är ofta hur mycket man är beredd att offra för det man tror på. Hur långt man är beredd att gå. Här tar författaren frågan till en helt ny nivå och resultatet är hjärtskärande. Ava, Leymah och Levi, dessa tre fantastiska karaktärer som gör allt för det de tror på. Även sådant som ingen borde göra. De har alla samma mål, men olika motiv och olika metoder för att komma dit. Deras val krossar mitt hjärta och när jag tror att det inte kan bli mörkare tar författaren ett kliv rakt ner i det svarta.

Samtidigt finns det så mycket fint mitt i alla skärvor av svärta. Vänskapen mellan Ava, Levi och Leymah växer och inger hopp. De är så tillitsfulla i sin vänskap och sättet de lutar sig mot varandra och stärker varandra ger värme åt berättelsen och gör karaktärerna till vänner jag bryr mig om. Vi slipper den klassiska kärlekstriangeln, men kärleken som ändå utvecklas i den här delen är så himla fin. Det är trevande, intensivt och rykande hett.

Om Tredje principen kändes nyskapande och fräsch är det ingenting mot vad som möter oss här. Anna Jakobsson Lund har skapat en helt egen genre med sin svarta dystopi. Det här är modigt och kontroversiellt och jag tokälskar det.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Annorlunda förlag för recensionsexemplar.