Kategori: Young adult

Shadowhunters

En serie jag trodde jag skulle tycka om var The Mortal Instruments av Cassandra Clare, men tyvärr orkade jag bara läsa första boken. Visserligen är jag inte superförtjust i just urban fantasy, men demonjägare kan väl aldrig bli fel tänkte jag. Det blev fel och passade inte mig alls.

stad-av-skuggor

Nu har böckerna kommit som tv-serie och det kanske funkar bättre, tänkte jag. Men nej.

Shadowhunters är fullsmockad av usla skådisar och en plastig värld i Barbiestil. Jag vill ha bra skådisar ( det finns kanske lite hopp om Jace trots skrattretande pompösa oneliners ) och mer gritty. Lite skitigare och lite mer trovärdigt. Det var tydligen för mycket begärt. Så nej, bara nej.

Lola och pojken i huset bredvid

lola-och-pojken-i-huset-bredvidLola och pojken i huset bredvid är skriven av Stephanie Perkins.

Lola Nolan älskar att klä sig i roliga, glittriga outfits och peruker i alla möjliga färger och hon drömmer om att en dag jobba som kostymtecknare i Hollywood. Det passar henne perfekt att bo i San Francisco, där ingen höjer på ögonbrynen åt hennes klädstil eller åt att hon har två pappor men ingen mamma. Allt känns faktiskt helt okej, särskilt nu när hon har träffat sin drömkille sexige rockmusikern Max.
Men just när allt är så bra händer det som inte får hända: Lola ser en flyttbil stå parkerad utanför grannhuset. Till sin fasa inser hon att Cricket Bell är tillbaka. Lola har gjort allt för att förtränga sina känslor för honom under tiden han och hans familj bott på annat håll. Och för att glömma hans hemska tvillingsyster Calliope.
Nu verkar det inte bättre än att Lola, en gång för alla, måste göra upp med sina känslor för pojken i huset bredvid.

Förr oss som läst Stephanie Perkins debutroman Anna och den franska kyssen är igenkänningsfaktorn hög. Vi möter nämligen både Anna och St Clair här i form av vänner till Lola. Något som nästan kändes löjligt bra. Det är lite myspysigt på något sätt att oväntat återse gamla bekanta på det här sättet. Lola är också som roman ganska lik Anna och den franska kyssen på många sätt. Även här förstår vi ju bara av titeln hur det kommer att gå. Det är inte slutet som är målet i Perkins böcker, utan vägen dit. En väg som visserligen är förutsägbar men ändå rätt trevlig.

Och det är just det, boken är trevlig. Det är lite krångel och velande hit och dit men på ett småputtrigt sätt som liksom aldrig brakar samman ordentligt. Lola har varit kär i Cricket men är nu ihop med Max. Cricket är den snälla grannpojken som en gång i tiden krossade Lolas hjärta, och Max är någon slags badboyvariant som Lola kanske eller kanske inte är superkär i. Kryddat med en lite lagom nedgången mamma och två stränga pappor blir det visserligen lite mer substans till den här gulliga historien, men den lämnar liksom aldrig barnbassängen. Jag hade velat ha ett rejält magplask ner i det djupaste åtminstone någon gång i historien.

Å andra sidan är det ibland skönt att veta vad man får, och det löftet håller Perkins. Hon ger oss än en gång en söt kärlekshistoria som ändå känns ganska realistisk. Känslorna är inte alltid självklara och det här med familjer är inte helt lätt. Så hur frustrerad jag än blir av att vi mest får lite skrap på ytan, så är det kanske just det som är Perkins styrka ( boken har trots allt vunnit flera priser ). Hon levererar igenkänning för unga på ett sätt som inte blir för jobbigt eller för känslosamt.

Lola och pojken i huset bredvid var alltså en rätt trevlig lässtund, men inget som lämnar något avtryck i minnet.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Läsfåtöljen och Zellys bokhylla.

Kommande läsning.

De här fina böckerna trillade ner i min brevlåda igår. Jag har ju minskat på recensionsexemplaren så det kändes som julafton nu när det trillade ner två på en gång. Lite farligt dock eftersom glädjen lätt gör att man tackar ja till för mycket. Men de här två kände jag var lagom.

 

IMG_0188

Mazerunner – I solstormens spår av James Dashner tror jag på. Jag var ju inte överförtjust i hur allt slutade, men här kommer nu en prequel som tar oss raka vägen till apokalypsen och hur allt började. Det kan nog bli väldigt bra hoppas jag.

Middagsmörker av Charlotte Cederlund. En fantasy som utspelar sig i samisk miljö. Känns väldigt lovande.

Jag var här

jag-var-harJag var här är skriven av Gayle Forman.

Cody blir först chockad och sedan förkrossad när hon får veta att hennes bästa vän Meg tagit livet av sig, ensam på ett hotellrum.
Cody kan inte fatta varför Meg skulle vilja dö. De pratade ju om allt. Varför hade hon inte sagt något? Men när Cody reser till Megs universitetsstad för att packa ihop hennes tillhörigheter upptäcker hon att det är mycket Meg inte har berättat. Om sina rumskamrater, människor av en sort som Cody aldrig skulle ha stött på i sin lilla håla till hemstad. Om Ben McAllister, killen med gitarren och flinet, som krossat hennes hjärta.
Men allra mest chockad blir Cody när hon till sist lyckas öppna en krypterad datafil på Megs dator, som visar att hon varit aktiv på en sajt som tycks vara kopplad till hennes död. Allt Cody trodde att hon visste om sin bästa vän sätts ur spel.

Jag är kluven. Jag gillar boken och ämnet den tar upp. Och samtidigt som jag tycker den behandlar ämnet bra, så försvinner ändå en del av viktigheten i det hela i mysteriefrågan.

Självmord är ju ingen lätt sak att skriva om och det känns som att författaren vill lite för mycket med sin text. Hon vill vara respektfull ( vilket hon lyckas med ) och hon vill beröra. Samtidigt skapar hon ett slags extra drama vilket visserligen ger ett extra driv i läsningen, men samtidigt gör att boken inte berör så mycket som jag hade velat.

Ändå gillar jag den från början till slut. Den är lättläst och har ett bra driv, och huvudpersonen Cody känns mångfacetterad. Lite för vuxen för sin ålder, men hon känns ändå äkta och jag förstår henne. Viljan och framförallt nödvändigheten i att få veta varför. Hur kan man inte veta sådant här om någon som står en så nära? Hur kan ens bästa vän i hela världen må så dåligt utan att man märker det och hur kan hon lämna en utan att förklara varför? Är det mitt fel, är det hennes fel, eller kanske den enklaste utvägen, någon annans fel?

Läser man tacksidorna förstår man också varför mysteriedelen finns med. Jakten på vem Meg senast hade kontakt med och hur det har påverkat hennes beslut. Och hur mycket jag än förstår varför, så känns det ändå lite som att det i slutändan mest handlade om en kille.

Jag var här är dock en bra bok, trots att den inte berörde mig så som författaren avsett.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Boktokig, Vargnatts bokhylla och Aldrig bara ord.

Bloggstafett – Askfödd av Sabaa Tahir.

askfoddAskfödd är första delen i en trilogi skriven av Sabaa Tahir.

Laia är en av de lärda och därmed dömd till fattigdom eller slaveri. När Laias morföräldrar blir mördade av Imperiet och hennes bror Darin fängslas flyr Laia för sitt liv. En handling som ger Laia massiva skuldkänslor och leder henne rakt i armarna på motståndsrörelsen.

Hon är i sin sorg och skuld beredd att göra allt för att rädda sin bror. Något som i det här fallet betyder att bli slav åt Kommendanten, den grymma ledaren på militärskolan Blackcliff som även visar sig vara Elias mamma.

Elias är en Mask. En av krigarna från Blackcliff där eleverna tränas från barndomen för att bli hårda, grymma och dödliga. Elias som mår dåligt av tortyren och ondskan som omger honom planerar att desertera. Något som visar sig vara svårare än han trodde. 

När Laias och Elias vägar korsas inser de att de behöver varandra för att få det de mest av allt vill ha, frihet. Deras öden är tätt sammanflätade och tillsammans kommer de att förändra framtiden för hela Imperiet.

Askfödd var egentligen menad som en fristående bok. Något som troligen förklarar det grundliga världsbygge vi får och karaktärsutvecklingarna som inte är få. För även om boken i sann YA-anda berättas i jagform från våra två huvudkaraktärers perspektiv, finns här ett antal kanske ännu mer intressanta karaktärer.

Laias frånvaro av mod känns äkta. Hon är ingen hjältinna, har inga superkrafter eller någon grandios nobel agenda. Elias som tillhör de onda är inte ond trots att han är en av de starkaste krigarna på Blackcliff. Ingen av dem är ute efter att rädda världen, de vill bara rädda sig själva och få den frihet de aldrig haft.

Här finns även Elias bästa vän, Helene. Den enda kvinnliga eleven på Blackcliff och rankad som nummer tre. Helene funderar aldrig över om det de gör är rätt eller fel. I hennes värld finns bara en mening, att lyda order. Och så har vi naturligtvis Kommendanten. Elias mamma och även ledare på Blackcliff. En ledare som verkar njuta av att tortera slavar och piska elever till döds på löpande band.

Relationerna utmanas när augurerna, de vise männen, förkunnar att Kejsaren kommer att bytas ut. Därmed börjar en tävling om tronen, där vänner ställs mot vänner och även fienden kan visa sig vara lierade.

Världsbygget vi får är fängslande. Ett slags romerska riket med gladiatorer och allt, placerat vid Saharaöknen omgivet av nomadstammar. Det är en intressant mix som ger en känsla av både fiction och brutal realism. Jag blev lite förvånad när fantasyn klev in i berättelsen då jag trodde det här var en renodlad dystopi. Men jag tycker att fantasyn dels ger berättelsen en extra dimension och dessutom är nödvändig som motpol mot realismen. Jag känner nämligen ofta ett motstånd mot att presentera kvinnan som samhällets slav och ständiga våldtäktsoffer, speciellt i fantasy där man skapar världen hur man vill. Här tycker jag dock det fyller sin funktion eftersom det känns som Tahir skildrar världen idag. Grymheten som presenteras hade lika gärna kunnat vara taget från en nyhetssändning om barnsoldater och skoningslösa avrättningar. Askfödd är nämligen grym. Det frossas inte i brutalitet men Tahir väjer inte för det heller.

Det jag framförallt gillar med boken är frågan om god eller ond? Ondskan kan tyckas glasklar, men det finns tvärtom en hel ocean av gråzoner här. Gråzonerna är dessutom svåra att förstå eftersom vi inte får alla svar här.

Sedan är det ju den ständiga kärleksfrågan, här i form av någon slags kvadrupel och instalove hit och dit. Jag vet att många suckar lite över den självklara ekvationen de tror ska följa ( eftersom boken dräller av nästankyssar ), men jag är inte lika säker. Möjligen kan Tahir ha lite överraskningar i beredskap åt oss, jag hoppas det.

Askfödd är allt jag hade förväntat mig och lite till. Hade det här nu varit en fristående bok hade jag slitit av mig håret på grund av alla obesvarade frågor. Men som tur är kommer det en fortsättning och därmed får vi förhoppningsvis fler svar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

Kika gärna in hos de andra deltagarna i bloggstafetten. Igår skrev Book obsession om Askfödd och imorgon är det dags för I heart fantasy.

 

Svart som ebenholts.

svart-som-ebenholtsSvart som ebenholts är sista delen i en trilogi skriven av Salla Simukka.

Eleverna på teaterhögskolan är mitt uppe i repetitionerna av en modern version av Snövit och Lumikki Andersson har fått huvudrollen. Lumikki och skådelspelaren som spelar jägaren verkar ha en alldeles särskild kemi – är Lumikki på väg att bli kär för första gången? Premiären närmar sig och rätt som det är börjar Lumikki få meddelanden från en hemlig beundrare, men den spännande flirten utvecklas snart till en farlig besatthet. Beundraren hotar med att förvandla premiären till ett blodbad om inte Lumikki lyder honom.

Lumikki gör allt för att avslöja stalkerns identitet och under sökandet hamnar hon öga mot öga med hemligheter från sitt förflutna. Hemligheter svarta som ebenholts.

Även om bok två i serien var helt ok kändes den ändå lite sådär. För mycket action och ett alltför tvärt avslut som gjorde att jag inte riktigt fastnade och därmed har jag dröjt med att läsa den här. Men Svart som ebenholts överraskade mig rejält.

Lumikki som fått sitt hjärta krossat har träffat Sampsa. Hon är med i en teatergrupp, förhållandet med Sampsa känns tryggt och Lumikki har hittat någon slags harmoni i tillvaron. Tills Liekki dyker upp igen och väcker hennes krossade känslor än en gång. Samtidigt dyker märkliga meddelanden upp. Meddelanden med tvetydiga antydningar om hennes förflutna och löften om kärlek. Om en flicka som var Törnrosa och minnen som Lumikki förträngt. Samtidigt som meddelandena blir alltmer hotfulla kämpar Lumikki för att ta reda på vad hennes vaga minnesbilder betyder. Vad var det egentligen som hände när hon var liten och vem var Törnrosa?

Salla Simukka fortsätter att väva ihop flera berättelser till en. Ett grepp vi känner igen från båda de tidigare böckerna. Spänning varvas med känslor och tonen i den här är härligt poetisk. Den har det där eftertänksamma som jag saknade i tvåan och ger sista delen mer själ och karaktär än de båda tidigare böckerna. Samtidigt finns spänningen här, vem är egentligen stalkern och hur långt är han beredd att gå? Lösningen är oväntad och kanske inte helt vad jag hade önskat mig. Ändå blir det ett bra avslut. Författaren binder ihop trådarna snyggt och vi får svar på alla frågor som omgett berättelsen.

Svart som ebenholts innehåller allt jag förväntade mig efter första boken. Spänning och mystik tillsammans med kärlek, ensamhet och tragedi. Jag förlåter den röriga andraboken helt och är glad att jag fortsatte, för det här var ett avslut väl värt att vänta på.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.