Kopparhandsken av Cassandra Clare och Holly Black.

kopparhandskenKopparhandsken är andra delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Call är ensam med sin fruktansvärda hemlighet, att hans själ egentligen är den onda Constantine Maddens. Eftersom Call inte känner sig som någon annan än just Call, kämpar han för att förstå konsekvenserna av sin vetskap och vad det egentligen kan innebära att vara Dödens fiende. Kommer han märka när han blir ond, eller är han redan ond?

Gillar, gillar gillar!

Berättelsen skruvas åt i den här andra delen. Intrigen är tajtare, magin är explosiv och hemligheterna skaver ända in i hjärteroten. För Call är så fruktansvärt ensam och utsatt i sina försök att förstå sig själv. Att hålla vetskapen om sig själv dold för att inte förlora alla runtomkring sig. Och trots att Call är en så ömkansvärd antihjälte förlorar författarna aldrig greppet om hans modighet och lojalitet till de han bryr sig om. Vågskålen hade lätt kunnat tippa över i ett träsk av medlidande. Men trots att jag tycker så fruktansvärt synd om Call mest hela tiden, förlorar jag aldrig hoppet om honom.

Jag tror att de här båda författarna var för sig inte hade lyckats lika bra som de gör tillsammans. Jag anar nämligen vissa skillnader i deras sätt att föra fram berättelsen. Inte något som märks när jag läser, deras kapitel är väl sammanvävda och har samma språk. Men en av dem har aningen mer humor ( jag gissar på Holly Black ) som ger hela berättelsen det där lilla extra. Det där som gör hela skillnaden i hur jag upplever Call.

För hur ömkansvärd han än är, så lättas det hela upp bland annat av att han hela tiden har en lista i huvudet på vad en Ond Härskare gör och inte gör. Skulle en Ond Härskare ta sista kaffet? Skulle en Ond Härskare gå med vargbajspåsar i fickan ( absolut inte ) och vilken bok skulle en Ond Härskare låna på biblioteket?

Jag gillar också att det hela så uppenbart utspelas i nutid. Magi och hemliga trollkarlssällskap blandas friskt med användande av mobiler, GPS och skämt om GTA och läskiga pepparkakshus. Igenkänningsfaktorn ger allt ett extra oumph som höjer läsupplevelsen ännu mer.

Och jag måste ju bara nämna omslaget en gång till. Det är fräscht och formatet tilltalar mig verkligen.

Kopparhandsken uppfyller alla mina förväntningar och lite till. Nu återstår bara en alldeles för lång väntan på fortsättningen. En fortsättning jag har vissa tankar om. Calls sista handling torde räknas till saker en Ond Härskare faktiskt gör …

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och Cdon.

Andra som har bloggat om boken är Fantastiska berättelser.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplar.

Det här med köpstopp går ju jättebra.

Jag har just nu både köpstopp och lånestopp när det gäller böcker. Inte köpa från bokhandel och inte låna från biblioteket. Av den enkla anledningen att vi är mitt uppe i en flytt. Mina böcker har fyllt x antal banankartonger som väger bly, så det är klart att det inte är så populärt om jag släpar hem fler böcker mitt uppe i kaoset. Och jag har klarat det ganska bra tycker jag.

När jag var på biblioteket förra veckan lånade jag bara en bok, en pocketbok. Den får ju plats i min handväska liksom, inga banankartonger här inte.

Sedan var jag till bokhandeln i lördags och jag gick nästan ut tomhänt. Men så fanns Legend där av Richard Matheson till reapris så den fick följa med. En storpocket, så den får också plats i handväskan.

På väg hem passerade jag en till bokhandel och eftersom utbudet ju kan skilja en del var jag tvungen att kolla in den också. Och jag köpte bara en bok där också, World After av Susan Ee. Ni vet, uppföljaren till Änglafall, fast på engelska. Jag läser ju egentligen inte på engelska, men den fanns där till reapris och om någon kan få mig igenom en engelsk bok är det Penryn och Raffe tänker jag. Den fanns också i storpocket, så den fick ( med lite möda ) också plats i handväskan.

Att bara låna en liten bok, och att bara köpa en liten bok i ( vardera ) bokhandel måste ju nästan ses som att jag klarat stoppet. Himla tur dock att flytten går nästa vecka för min handväska är lite tung just nu.

IMG_0031

En smakbit av I am Legend.

Jag har såklart sett filmen I am Legend med Will Smith som jag tyckte var riktigt bra, så när jag hittade boken på bokrean igår slog jag till. Och därmed blir det dagens smakbit, Legend av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.

Han låg där i sängen, drog djupa andetag av mörkret och hoppades att sömnen skulle infinna sig. Men tystnaden hjälpte inte riktigt. Han kunde fortfarande se dem framför sig där ute, männen med vita ansikten som strök runt hans hus och oförtrutet letade efter ett sätt att ta sig in till honom. Några av dem satt säkert hukande som hundar och tittade med glittrande ögon på huset, medan de långsamt gnisslade tänder, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Och kvinnorna …

Var han tvungen att börja tänka på dem igen? Han vände sig över på mage med en svordom och pressade ner ansiktet i den varma kudden. Han låg där och andades tungt, medan kroppen vred sig lite på lakanet. Låt det bli morgon. Hans medvetande uttalade orden det uttalade varje kväll. Käre Gud, låt det bli morgon.

legend

Ni hittar fler smakbitar hos Flukten fra virkeligheten.

Gregor, de hemliga tecknen av Suzanne Collins

gregor---de-hemliga-tecknenGregor, de hemliga tecknen är den fjärde boken i Krönikan om Underjord av Suzanne Collins.

När Gregor denna gång återvänder till Underjord är det inte för att uppfylla en ny profetia, utan för att hälsa på sin mamma som vårdas på Regalias sjukhus. Men i Underjord verkar problemen dyka upp där man minst anar det och snart har Gregor, hans lillasyster Boots och deras vänner ramlat rakt in i en halsbrytande jakt på jättelika råttor och möss som bara kan sluta på ett sätt. Med döden. Frågan är bara för vem?

Luxa, den regerande drottningen i Underjord, som i förra boken räddades till livet av mössen gav ett löfte till dem innan hon återvände hem. Om mössen någon dag behöver hennes hjälp behöver de bara meddela Luxa och hon kommer att finnas där. Nu har den dagen kommit och våra vänner försöker ta reda på vad som hänt. Det visar sig att mössen är försvunna. Hastigt har tusentals möss lämnat sina hem mitt i middagen och det kan bara bero på en sak, råttorna. Men inte ens Luxa och Gregor kan föreställa sig den ondskefulla plan som ligger bakom mössens flykt. 

Varning för liten spoiler, det känns nödvändigt med den vändningen serien tar.

I den här delen blir det mörkt, riktigt mörkt. Visserligen har Collins inte varit rädd för att ta kål på sina karaktärer i de andra delarna heller, men det här är något annat. Det är fortfarande en äventyrsbok med spänning, action och humor. Men här väver Collins in historia och vi möter Förintelsen. I en annan form och anpassad för ungdomar visserligen, men det går inte att komma ifrån att det är både hjärtskärande och brutalt. Det finns förvisso en distans eftersom det främst handlar om talande djur i en påhittad värld, men det är ändå brutalt.

Jag rekommenderar alltså den här och nästa bok från åldern 9 som absolut tidigast och då gärna med en vuxen att prata med efteråt. Inte för att jag tror böckerna leder till trauma ( hallå Alfons ) , men för att funderingar säkerligen väcks och det också är ett ypperligt tillfälle att lära barnen historia eftersom det finns ett påtagligt sammanhang.

Fortfarande en av de bästa barn/ungdomsserier jag läst och fortfarande sitter jag som klistrad trots att jag är vuxen. Fantastisk är ett ord som passar bra i sammanhanget.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokgalleriet, Romeandjuliet och MsHisingen.

Tematrio – Kärlek

Tematrion hos Lyrans Noblesser den här veckan handlar passande nog om kärlek, alla hjärtans dag till ära. Fast i Finland kallas det tydligen vändag eller vänskapens dag, fick jag lära mig nu. Jag tycker själv att Alla hjärtans dag är fint, men alldeles för fokuserat på kärlek mellan två partners. Jag tycker man lika gärna kan fira sin bästa vän, mamma eller bror. Kärlek helt enkelt, så här kommer några tips om just Kärlek.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Jag vet att jag tjatar och tjatar och tjatar om den här boken. Men den inte bara handlar om kärlek, den är kärlek. Kärleken mellan pojke-flicka, pojke-pojke, syster-bror och kärleken till och mellan föräldrar. Bara läs den.

jag-ger-dig-solen

 

Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Kanske ett lite udda val eftersom det här är skräcklitteratur. Men i John Ajvide Lindqvists böcker är det alltid kärleken i fokus och speciellt i den här. Om en fars kärlek till sitt barn. Outsägligt sorglig och vacker.

Stolthet och fördom av Jane Austen.

 Och sedan har vi naturligtvis kärlekshistorien som är helt sagolik. Hur stolthet och fördomar kan ställa till det för oss, och göra oss fullkomligt blinda för det som finns rätt framför näsan.

9789174993998_200_stolthet-och-fordom

Middagsmörker av Charlotte Cederlund.

middagsmorkerMiddagsmörker är skriven av Charlotte Cederlund.

Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

Samer, snö, trolltrummor och kåtor. Varför har jag inte läst någon fantasy som utspelar sig i den här miljön tidigare?

Hit kommer den ganska trasiga och ensamma Aili för att bo med sin morfar. En morfar som av allt av döma inte vill ha henne där och en sameby som har sina egna motsättningar där Aili på något sätt lyckas bli mittpunkt i röran. Hon skaffar sig snabbt både vänner och fiender och upptäcker bit för bit hemligheter från sitt eget förflutna. Ett förflutet som väcker dolda krafter inom henne som ingen visste fanns.

Jag hade förväntat mig en ganska suggestiv berättelse. Den där trolska känslan av dolda hemligheter bakom stråk av dimslöjor. Istället får vi en ganska karg och naken berättelse. Språket är avskalat och utan krusiduller och Ailis tillvaro skildras på ett rättframt sätt. Realismen är närvarande hela tiden, även när magin träder in. Och även om jag ibland saknar den där trolska känslan som hade varit så lätt att framkalla i miljön som skildras, är jag glad att realismen hela tiden påminner om Ailis trasighet. Att hennes hårda vardag inte förskönas eller försvinner bakom magin.

Trots det hade jag önskat mig mer av det magiska. Eller snarare mer bakgrund till magin. Vi får en stark och kreativ bakgrund till själva skeendet och varför det magiska finns där och varför Aili är inblandad. Men själva magin bara finns där utan någon direkt förklaring till hur den hanteras eller varifrån den kommer, och det stör mig lite så här i efterhand.

Men som helhet är det en oerhört skicklig debut. Hur mycket som stämmer har jag ingen aning om, men den samiska miljön är fängslande. Allt detta hat de får utstå och motsättningarna mellan samerna själva, blandat med myter och vidskepelse fick mig att sträckläsa boken från första till sista sidan. Omslaget var dessutom en överraskning. När jag väl tittade efter lite noggrannare.

Middagsmörker alltså, bara läs den! Jag kommer definitivt hålla utkik efter kommande böcker av Charlotte Cederlund.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Havsdjupens sal, Fantasy Realm och Bokglam.

Tack till Opal för recensionsexemplar.