Kategori: Young adult

Trollkarlens arvinge – En snygg debut av Ida Öhnell

trollkarlens-arvingeTrollkarlens arvinge är skriven av Ida Öhnell.

”Genom den svarta höststormen ringde ett larm ut över nejderna. Fåglar och andra flygande väsen lyfte från grenarna och vindilar for med dundrande fart fram över ängarna. Det var uppståndelse den natten. Ett barn hade fötts på Zenithars borg, trollkarlen hade fått en arvinge.”
17 år senare bor Stella i en vanlig svensk småstad med sin moster och lillebror, och vet ingenting om sin far. När han då hör av sig och plötsligt vill att de ska komma och bo hos honom så blir det början på ett äventyr som förändrar allt.

Utgivningen av Trollkarlens arvinge finansierades av ett crowdfunding-projekt som jag var med och backade. Ida Öhnell hade lagt upp ett par avsnitt som smakprov och det jag läste var så bra att jag gärna ville se boken i tryck, så det kändes självklart att bidra. Och visst är den bra. En härligt magisk bok att förlora sig i. Och som om inte texten var nog, så är även det vackra omslaget illustrerat av författaren.

Hela världen känns väldigt genomtänkt och är snyggt uppbyggd. Jag tycker om att inte allt förklaras, till exempel får vi inte veta exakt var den här trollkarlsvärlden finns. Bara att man faktiskt kan köra bil dit, så hamnar man i den här blandningen av modernt och medeltida. Där Stella och Jakob får bo i en mörk borg och gå i skola där man tränar till att bli riddare, men samtidigt går på klubb och lyssnar på senaste rockbandet. Och just det, att man kör bil och hamnar i den här underliga världen gör att den känns mer trovärdig på något sätt. Som om vem som helst skulle kunna hamna där om man råkar köra lite vilse en regnig natt.

Boken är välskriven samtidigt som språket ändå känns lite trevande. Som om författaren håller tillbaka och inte riktigt tar hela klivet ut i det som var tänkt, något som färgar av sig i både karaktärer och miljö. En av bokens styrkor är förvisso att framförallt Stella är lugn och tillräckligt trygg i sig själv för att ta saker med ro. Hon hetsar inte upp sig över någonting, utan vet vad som är rätt och fel och hur resten blir får tiden utvisa. Samtidigt hade jag önskat lite hetsigare och mer spontana reaktioner ibland. Lite mer tonåring. När de kommer till borgen där magin uppenbarar sig, när Jakob fastnar med handen i en stålhandske ( som sitter kvar så länge den själv vill sitta kvar ), när de får veta att deras far faktiskt är en trollkarl. Lite undrande och oroliga blir det ju, men att ingen bryter ihop eller skrikande frågar vad som faktiskt pågår kan kännas lite väl orimligt ibland.

Så boken haltar lite ibland, men som helhet är det är en fantastisk ungdomsbok och en snygg debut. Ida Öhnell ger oss ett genomtänkt världsbygge, sympatiska karaktärer och en vändning i sista delen av boken som känns oväntad och fräsch. Någon skrev att hon tyckte Ida skulle satsa mer på att skriva böcker som utspelar sig i den vanliga världen. Jag håller inte med. Visst vill jag se Ida Öhnell skriva mer böcker av allt, men framförallt vill jag att hon skriver mer om Stella och Jakob. Jag vill ha mer.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Beas bokhylla, Emmas krypin och Läsresan.

Stjärndamm av Lars Wilderäng

9789176790229_200x_stjarndamm (1)Stjärndamm är sista delen i en trilogi skriven av Lars Wilderäng.

Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, 10 år efter Nedsläckningen, är nu krossad. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot den fiende som var nära att förinta dem alla. Och som visade sig vara värre än den mest fasansfulla mardröm.

Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfullt svarta ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa det här hotet, om det så är det sista de gör. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute?

Serien började ju med Stjärnklart där allt gick åt helskotta. Världen som vi känner den gick under och vi har fått följa några människor från att mobilerna började krångla tills nu, när Kentaurerna invaderat jorden. Actionfyllt, militäriskt och vansinnigt spännande.

Kentaurerna har spridit sitt stjärndamm och människor förvandlas till zombier eller vampyrliknande varelser och resten dör. Förutom ett fåtal som fortfarande kämpar, och aldrig någonsin har jag sett en grupp vara så fullständigt utsatt. När man tror att nu kan det verkligen inte bli värre skruvar Wilderäng upp hotet några snäpp till och allt ser verkligen hopplöst ut. Jag undrade faktiskt några gånger om det här skulle bli första boken jag läser där alla faktiskt dör. Där hela jorden går under, totalt. Men naturligtvis hade Wilderäng några ess kvar i rockärmen och slutet är ett av de snyggaste jag sett.

Boken hade lätt kunnat gå totalt bärsärk så som Wilderäng smackar på med varelser, men den militäriska tonen i boken gör sitt jobb. Jag har hela tiden en känsla av kontroll, av syfte och en stark känsla av realism trots allt vi möter. Det är liksom inte Hollywood-action vi får, utan vanliga människor som kämpar för sin överlevnad minut för minut.

Gillar man inte science fiction kan man läsa Stjärnklart som en fristående bok, även om jag själv älskar trilogin som helhet. Stjärnklart kan mycket väl vara en av de bästa böcker jag läst. Bäst som i en av de mest engagerande. Fortfarande, två år efter läsningen, är jag påverkad av undergången som presenteras i första boken.

Med Stjärndamm får vi ett riktigt snyggt avslut och en trilogi som håller hela vägen.

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Tentakelmonster och Syrlig.

Björnstad av Fredrik Backman – Årets bästa?

bjornstad

Björnstad är skriven av Fredrik Backman.

Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av. 

Ok, jag kommer bli lite dramatisk och överdådig men håll ut. Och egentligen finns det inget mer att säga om boken som inte redan sagts utan att låta som en härmande papegoja. Jag skulle kunna sammanfatta hela känsloregistret och upplevelsen med ett ord, tack. Och det skulle täcka allt. Men som sagt, dramatiskt och överdådigt är vad ni får.

Ja den handlar om hockey. Ja den handlar om en random småstad i Sverige och ja, den handlar om människor. Och det är just det, de där människorna som Backman skriver om, som är hela grejen. För jag tänker mig att han måste ha ett särskilt sätt att se människor för att kunna skriva på det här sättet. Hur han tittar på en främling eller vän och på något sätt uppfattar själva kärnan i det som gör människan. Och så tar han den där kärnan och sätter ihop med andra kärnor och så skriver han om dem och så blir de människor. För Backman ger oss inte karaktärer, han ger oss ett levande persongalleri och människor att lära känna.

Vi får lära känna många människor som alla på något sätt är involverade i klubben, i hockeyn. Det enda som betyder något. Som betyder allt. Ungdomarna och deras föräldrar, tränare och direktörer. Och vi får se och uppleva hur ett helt samhälle skapar en hora och en hjälte. Och vi får lära oss varför det inte är så konstigt att vi läser om det i tidningarna och hur det kan hända igen och igen och igen.

Ska jag nämna något som hade kunnat arbetas lite på är att Backman även här är aningen repetitiv. Han hamrar gärna in känslan lite för entusiastiskt, men precis som i Britt-Marie var här går det över och resten är bara hänga med på. Det tog alltså några sidor innan jag på riktigt kom in i boken, men sedan … Ja, jävlar vilken resa.

Det bästa sättet att beskriva läsupplevelsen är att börja med början. Så oerhört dramatiskt och något som lätt kan ta över en hel bok. Malin Persson Giolito har också en dramatisk början i Störst av allt, men till skillnad mot den boken där jag plöjde igenom sidorna i jakten på vad var det som hände, så glömmer jag helt bort startskottet i Björnstad. Ungefär halvvägs in i boken minns jag plötsligt att men herregud, någon kommer ju ta ett hagelgevär och … Precis som det ska vara. Läsupplevelsen försvinner inte bakom det dramatiska, utan varje känsla och händelse får sitt utrymme att synas och upplevas.

Hade jag vågat skriva det här om jag hade varit kvinna? Och svaret på det är nej.

Jag skulle kunna skriva tusen rader till och ändå inte kunnat beskriva Björnstad på rätt sätt, så jag nöjer mig med att avsluta med ett tack. Tack för att du faktiskt skrev den här boken som alla borde läsa. Inte bara för att den är viktig, utan även för att det är en av årets bästa böcker. Den bästa?

Björnstad är märkligt nog första boken av tre och jag fattar inte alls hur fortsättningen kan tänkas bli. För det finns ingen cliffhanger utan vi får ett rejält avslut, så jag har faktiskt ingen aning om vad tanken är. Mer än att det kommer vara bra.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Bims blogg och C.R.M. Nilsson.

Minirecensioner x 2

Ibland läser man en bok som man av någon anledning vill lyfta även om det inte var en wow-upplevelse. Då får det bli lite kortare omdömen som idag.

 

hon-bad-om-detHon bad om det skriven av Louise O´Neill.

En superviktig bok som tyvärr inte nådde hela vägen fram. Om ett samhälle som dömer våldtäktsoffret och backar gärningsmännen, trots både bildbevis och filmer på övergreppet. För att offret klädde sig fel, betedde sig fel och agerade fel efteråt. För att pojkarna ingår i ett sammanhang, för att de är populära, för att de har mäktiga föräldrar, för att de har hela sportlaget som backar inklusive tränare och lärare.

En superviktig bok eftersom boken baseras på sanna händelser vi alla kunnat ta del av i tidningar. Eftersom det händer i Sverige och inte bara någon annanstans.

Tyvärr är berättelsen alltför platt och distanserad för att gripa tag och kännas ända in i märgen, så som en bok som den här borde göra. För att jag aldrig riktigt fastnar och för att karaktärerna inte stannar kvar efter läsningen. Värd att läsa ändå. Bara för att.

 

 

slutetSlutet är den avslutande delen i en trilogi skriven av Ursula Poznanski.

Dystopi om Ria och hennes vänner som försöker avslöja maktspelet bakom sfärernas jakt på de som lever utanför. En bra dystopi som ändå inte fastnar helt.

Jag gillade verkligen serien och jag gillade verkligen hur den slutade, men ändå var det rätt bortglömt kort därefter. Bör ändå läsas av de som gillar dystopier tycker jag.

Störst av allt

storst-av-alltStörst av allt är skriven av Malin Persson Giolito.

”Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.”

Jag köpte boken, sträckläste och avslutade den dagen efter köpet. En spännande bok alltså. En bra bok. Samtidigt finns det lite som skaver i min läsning för att jag ska sälla mig till hyllningskören helt och hållet.

Boken är oerhört välskriven, inget snack om det. Berättat i jag-form av artonåriga Maja som sitter anhållen för skolskjutning i Djursholm känns handlingen skrämmande nära. Boken beskrivs som en rättegångsthriller  och det känns både rätt och fel. Fel eftersom största delen av handlingen är återblickar där vi får följa med i händelserna som ledde fram till nuet. Men även rätt eftersom den största behållningen jag hade av boken var just de tvära kasten i rättegången.

Visserligen är en av bokens styrkor just att det handlar om en skolskjutning, för det är naturligtvis lockande för de flesta. Samtidigt känner jag att en del av bokens egentliga innehåll försvinner i hetsläsningen som orsakas av viljan att få reda på vad det var hände. Dessutom får vi inte heller veta vem som dog och vem som överlevde, något som även det driver på läsningen till en nästan outhärdlig takt. Ändå är inte innehållet i sig varken kaotiskt eller snabbmatande så boken hade förmodligen tjänat på att läsas i långsammare tempo.

Karaktärerna träder fram rätt tydligt, om än lite för stereotypt för min smak. Djursholms knarklangare är Dennis, en kille som enligt Maja ska föreställa en 17-årig ensamkommande flykting men som snarare ser ut som en fet 25-åring. Kom igen liksom, som om de finare områdena inte har knarklangare i de egna kretsarna. Motsatsen till Dennis möter vi i Samir, den smarta plugghästen och lärarens favorit. Som om det inte finns något mittemellan.

Spänningen ligger dock i relationen mellan Maja och Sebastian. Hur kunde en kärleksrelation som började så himla fint sluta med en skolskjutning? Och hur skyldig är egentligen Maja? Den sista frågan var för mig det som gjorde hela boken eftersom jag så snabbt ändrade åsikt i skuldfrågan. Det är en märklig sak att vara så fullständigt övertygad och sedan kommer en advokat och ändrar den ståndpunkten helt. I boken på bara några få sidor. Bara så där. Och när boken är slut funderar jag ändå på om jag inte någonstans på vägen blivit lurad. Vilket naturligtvis är oerhört skickligt gjort av författaren.

Jag hyllar alltså inte boken förbehållslöst som så många andra, även om jag hungrigt slukade boken i ett sträck. Med det sagt tvivlar jag inte på att boken kommer nämnas i August-sammanhang. Förmodligen som vinnare.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Hyllan, Fru E:s böcker och Feministbiblioteket.

Flickan med gåvorna

flickan-med-gavornaFlickan med gåvorna är skriven av M.R. Carey.

Varje morgon väntar Melanie i sin cell för att bli hämtad till dagens första lektion. När de hämtar henne håller sergeant Park pistolen riktad mot henne medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i rullstolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. När hon skojar och säger att hon faktiskt inte bits, är det ingen som skrattar.

Ok, boken innehåller allt jag gillar. Det är zombiesar ( jag vet att man inte skriver så men det låter bättre ), en postapokalyptisk värld där precis allt gått åt helskotta och det experimenteras på barn. Alltså jag gillar ju inte direkt experiment på barn, men det här är zombiebarn och då är det ju ok. Eller så är det inte det, vilket vi boken igenom får nerkört i halsen av författaren. För vi möter Melanie, ett exceptionellt intelligent barn som dessutom råkar vara ett zombiebarn. En hungrig som faktiskt kan tänka, till skillnad mot de andra hjärndöda människoätande zombiesarna. För människan är Melanie ett djur och därmed ok att utföra diverse experiment på. Och här är mitt problem ( för ni har säkert fattat att jag inte är helsåld ), det är för uppenbart vad författaren vill.

Storyn är bra. Ett gäng zombiebarn som hålls inlåsta i en bunker. Barn som aldrig sett himlen eller någonsin fått minsta lilla gest av värme, ömhet eller beröm. För de är ju djur. Utom för en lärare, fröken Justineau. Hon fäster sig vid barnen och särskilt vid Melanie, den intelligentaste av barnen och den som törstar mest efter ömhet. Fröken Justineau börjar se Melanie som en människa och när basen blir attackerad räddar hon Melanie och de flyr tillsammans med en löst sammansatt grupp för att försöka ta sig till den säkra zonen.

Boken följer alltså de flesta mallar med twisten att berättelsen är centrerad kring Melanie, zombiebarnet. Boken följer dessutom alla mallar som behövs för att göra en bok bra. Karaktärerna är intressanta ( om än något stereotypa ) och dramaturgin är klockren. Trots att det är en ganska långsam berättelse vi får finns drivet där det behövs. Spänningen hittar fram i precis rätt ögonblick, hatet finns på rätt ställen och mörkret har rätt ton av drama för att fängsla. Jag gillar det här, verkligen.

Men sedan är det den ständiga frågan om djur vs människa, känslor vs tomhet och vad som egentligen är rätt eller fel. Och målet är så uppenbart att väcka frågan om djurförsök. Om hur långt vi människor får gå i våra försök att vara friska, att leva längre eller att bli vackrare. Ett bra mål förvisso, men mer subtilitet hade inte skadat. För jag fängslas inte helt av det här. Jag läser och gillar men jag är inte där. Det som ändå gör att boken känns unik och klart värd att läsa är orsaken till zombiesmittan. Författaren har använt en svampinfektion orsakad av en svamp som faktiskt finns på riktigt. Och det är läskigt. För det känns obehagligt realistiskt och möjligt. Som om zombiesmittan bara är ett stenkast bort.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Sagan om sagorna och Zombieöverlevnad.