Kategori: Young adult

Nattlöpare

nattlopareNattlöpare är tredje delen i serien Serahema Saporium skriven av Marcus Olausson.

I Niriat finns ett talesätt: den niriska vinden fostrar, stiltjen dödar. Disa får lära sig ordens sanna innebörd då hon måste ta till drastiska metoder för att finna skogsherden Meindhal. Men hon riskerar att förlora sig själv på vägen.
Elderim och hans vänner flyr den fruktade maghran och hamnar i Kareshöknens brännande hetta. Där tvingas Cal göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan.
I det svarta blodet finns svar, men även förbannelse och Elderim faller allt djupare när det inre odjuret kallar. Är han villig att förråda sina vänner för att lära sig magierna?

Nackdelen med att skriva om en bok som är mitt i själva serien är risken för spoilers, och att de som inte läst något alls inte förstår någonting. Så vi börjar med språket och författaren.

Det är alltid kul när man ser en författare utvecklas. Jag vet inte hur mycket av skillnaden som beror på Olaussons egen utveckling under skrivandets gång ( serien är i stort sett färdigskriven sedan länge om jag förstått det rätt ) och hur mycket som beror på efterarbetet och tiden som gått sedan råmanuset skapades. Skillnaden är dock tydlig. Jag var till och med tvungen att läsa om första boken De rotlösa för att se om det verkligen var så. Och det var det, framförallt i samspelet mellan huvudkaraktärerna Elderim, Rendon och Cal. Det som jag i första boken uppfattade som en alltför grabbig och barnslig jargong har utvecklats till ett samspel med tydlig värme, vänskap och humor. Dialogerna flyter på bra och det känns äkta. Olausson har även fått till  ett djup jag saknade tidigare. Speciellt hos Rendon och Cal som visar sig vara så mycket mer än svärdsmästare och krigare. Det finns plats för sorg och längtan mitt i det barbariska vi ändå möter.

För barbariskt blir det. När Belmonne blir tillfångatagen och behandlad som ett djur känns först inspirationen från andra verk lite övertydlig. Men det visar sig att författaren har större ambitioner än så. Varje gång jag tror jag vet vart berättelsen är på väg skapar Olausson något helt nytt. En ny magi, ett nytt samhälle och nya hot. Samtidigt börjar författaren nu veckla ut berättelsen till något stort. Nya trådar och nya människor som vid första raderna kan kännas förvirrande, men som varje gång lyckas fånga mig tills jag glömmer att undra vart det hela är på väg.

Alla karaktärer får mer än de bett om och tvingas till val som inte är självklara. Val som suddar ut gränsen mellan gott och ont. Den som gör mig mest nyfiken just nu är framförallt Disa som i sin kamp att bli skogsherde tvingas ta helt nya vägar.

Jag har tidigare liknat Serahema vid en snuttefilt och visst är det så. Vi får episk fantasy med element vi känner igen. Det känns välbekant trots att vi faktiskt får något som känns nytt, ogjort. Jag är oerhört imponerad av den här fantastiska utvecklingen i serien. Inte bara vad gäller språket, utan hela uppbyggnaden av världsbygget och de oväntade förvecklingar som sker. Olausson har skapat många trådar att knyta ihop och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer lyckas få ihop det fenomenalt bra.

Sade jag att jag är oerhört imponerad?

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Lagom lycklig och Midnatts ord.

Varelserna – En zombiedystopi

varelserna-bok-1-4-samlingsvolymVarelserna är skriven av Magnus Nordin och är en samlingsvolym bestående av bok 1-4.

Gotland härjas av ett zombievirus och ön är isolerad från omvärlden. Syskonen Elias och Emma kämpar för att överleva och det enda som återstår är hoppet om räddning.

Den här samlingsvolymen består av fyra böcker som går att köpa/låna separat. Vilket är väldigt bra om man till exempel har tonåringar med lässvårigheter, eller ett barn som helt enkelt tycker det känns jobbigt med lite tjockare böcker. Varelserna är i och för sig inte jättetjock, men för många känns tunnare volymer mer överkomligt.

Boken är från 12 år och det är nog en bra minimiålder, för även om böckerna separata är ganska lättlästa så är berättelsen emellanåt hemsk.

Gotland har alltså drabbats av zombieutbrott och de som överlevt har fått se och göra fruktansvärda saker. Som Elias och Emma. Natt efter natt försöker de hitta gömställen och när de inte lyckas gömma sig tillräckligt bra tvingas de kämpa mot de smittade. Mot människor de en gång kände. Tills de får höra att militären är på väg till undsättning. På väg till hamnen kommer Elias och Emma ifrån varandra och måste fortsätta ensamma. Kommer de lyckas ta sig till hamnen? Och är militären verkligen där för att hjälpa dem eller väntar något ännu värre om de kommer fram?

Boken består av korta kapitel med ett bra och engagerat driv i berättelsen. Vi får både Elias och Emmas perspektiv och jag har inga problem att hålla isär vem som berättar vad. Trots att berättelsen är ganska brutal gottar sig inte författaren i hemskheter, men det är ändå tillräckligt för att locka den unga skräckläsaren. Samtidigt finns det eftertanke i texten och tid för andningspauser emellanåt. Extra plus för de fina svartvita illustrationer som finns strösslade lite här och där i boken.

Ett härlig bok för alla älskare av zombiedystopier oavsett ålder på läsaren. Jag rekommenderar dock de separata böckerna lite extra för yngre läsare, eller för dem med lässvårigheter.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Ingenting och allting

ingentingIngenting och allting är skriven av Nicola Yoon.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Det är nästan omöjligt att skriva om den här och inte jämföra med vissa andra verk. Speciellt eftersom nästan alla refererar till Nicola Yoon som en ny John Green eller Rainbow Rowell. Så jag tänker jämföra lite. Bättre än Förr eller senare exploderar jag och nästan lika bra som Eleanor & Park, nästan.

På vissa sätt är den bättre än båda. Den har ett fantastiskt driv med sina korta kapitel och ett unikt språk där boken utöver den vanliga texten även innehåller chattar, mail, bilder och anteckningar. Kreativt och framförallt gripande. Och trots att den är sorglig, riktigt sorglig, lyckas Yoon hålla sig borta från en rejäl gråtfest, på gott och ont. Jag gillar att den inte grottar ner sig i det sorgliga, att boken ändå mest uttrycker förälskelse, livsglädje och hopp. Samtidigt kanske hon lyckas lite för bra att hålla det sorgliga på avstånd? För hur gripen och känslomässigt involverad jag än var under läsningen, stannade den känslan inte kvar så länge efteråt. Om man nu ska jämföra med Eleanor & Park som hängde sig fast som en känslomässig igel alldeles för länge.

Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Ingenting och allting är alltså en underbar bok, för stunden. Och även om jag gissade twisten redan efter bara några sidor förstörde det ingenting av läsupplevelsen. Snarare tvärtom.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Agnes bokblogg och naturligtvis Oarya som fick mig att läsa den här.

Den förflyttade – En lovande dystopi

den-forflyttadeDen förflyttade är första delen i en trilogi skriven av Sarah Lanz.

Något är fel. Liv känner det, men varje gång hennes medvetande snuddar vid orsaken glider tankarna förrädiskt undan och dagarna fortsätter som vanligt. Dagar som består av att vakna upp i sovsalen tillsammans med de andra, ta på sig de grå kläderna och gå till lektionerna. Det är ett liv av fönsterlösa korridorer, hårda regler och ännu hårdare straff. Ända tills Ossian dyker upp. Ossian är förflyttad från en annan facilitet och allt med honom drar Liv till sig. Han är annorlunda och hon är fast besluten att ta reda på vad som skiljer honom från de andra. En beslutsamhet som kan kosta henne allt.

Jag såg ett tips om den här boken i en författargrupp och den lockande beskrivningen fick mig att dyka in på Adlibris och köpa boken direkt. Utan att reflektera närmare över omslaget. Vilket var en himla tur, för omslaget är tyvärr inte fantastiskt. Det finns ingenting i bilden som visar varken genre eller handling, så det här är en bok jag normalt inte ens skulle ha tittat på. Nu struntade jag som tur var i omslaget och hittade en dystopisk liten pärla.

Handlingen utspelar sig i ett framtida Sverige ( antar jag på grund av namnen ) efter att tredje världskriget kommit och gått. Liv bor i en av faciliteterna som skapades för att komma undan strålningen efter atomkriget. Samtidigt som Ossian förflyttas till Livs facilitet inträffar en katastrof som förändrar allt. Ossian har svaren Liv behöver, men är hon verkligen redo att höra sanningen?

Det här är bra. Jag gissar att boken är egenutgiven då både förlag och författare är märkligt anonyma. Jag antar också att det är en debut eftersom jag inte hittar någon information om tidigare böcker, en lovande debut i så fall. Den förflyttade är första delen i en trilogi och jag gillade den här så mycket att jag gärna hade sträckläst fortsättningen direkt.

Handlingen i sig är egentligen inte så överraskande. Berättelsen följer dystopins vanliga mallar och den är ganska snällt framförd. Jag vill ändå inte kalla det mellanmjölks-dystopi, eftersom berättelsen fångade mig direkt och fick mig att sträckläsa boken i en enda sittning. Boken är välskriven och utmärkt redigerad med ett språk som flyter smidigt. Faktiskt flyter det på så smidigt att boken för min del gärna hade fått vara lite längre. Karaktärerna hade mått bra av lite mer struktur och aningen mer tid att utvecklas på, men jag gissar att vi lär känna dem bättre i kommande böcker. Jag gillar också att den utspelar sig i Sverige och hoppas få lite mer miljöskildringar framöver. Det är något extra kittlande med böcker som utspelar sig i närmiljöer, så jag hoppas på mer detaljer i nästa bok.

Som helhet är det en riktigt bra dystopi och därför är det extra synd att omslaget inte gör innehållet rättvisa. Det är ett fint omslag förvisso, men det passar varken genren eller berättelsen. Men eftersom innehållet är det viktigaste kan jag varmt rekommendera den här. Den förflyttade var en glad överraskning och jag ser verkligen fram emot kommande böcker.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Enda vägen – Anna Jakobsson Lund

enda-vagenEnda vägen är den avslutande delen i en trilogi skriven av Anna Jakobsson Lund.

I sista delen av trilogin om Systemet får vi följa Ava, Levi och Leymah när de tar på sig sin största utmaning hittills – att försöka förändra samhället och göra sig av med förtrycket. Samtidigt kämpar de för att hålla ihop gruppen och förstå sig själva. Kampen mot Systemet är full av svåra val och det går inte att besegra makten utan att först ha bestämt sig för vilken väg som är den rätta.

Jag vaknade upp igår till Trump world och känner att jag måste berätta om något fint som motvikt till allt annat jag känner just nu. Och vad kan passa bättre än att berätta om Leymah, Levi och Ava. Tre starka karaktärer som från början inte kände varandra, eller ens sig själva. Tre personer som tillsammans bestämde sig för att förändra den kontrollerade värld som Systemet skapat. Levi, Leymah och Ava som blev förrådda av någon de litade på, men som ändå i den här sista delen bestämmer sig för att fortsätta kämpa och aldrig ge upp. Kanske kan de tillsammans hitta ett annat sätt att kämpa, ett helt nytt sätt att göra revolution på?

Och det är just det, att Anna Jakobsson Lund hela tiden fortsätter ta andra vägar än de självklara, som gör att trilogin om Systemet sticker ut. För det händer hemska saker, om och om igen. Alltid ett steg längre än de flesta författare i samma genre vågar gå. Allt berättat med det korthuggna avskalade språk som märkligt nog gör allt både närmare och större. Rakt på bara. Som en käftsmäll.

Samtidigt har vi de här karaktärerna som gör berättelsen till något annat än bara en bok om hemskheter. Jag var ju testläsare för de två första böckerna och är nu i efterhand glad att författaren inte valde att lyssna på några av mina mest blodtörstiga förslag ( även om en av dem jag ville ta kål på retar ihjäl mig en stor del av boken ). För egentligen handlar det om vänskap, lojalitet och hopp. Hur Ava, Leymah och Levi är så trasiga i början men utvecklas i takt med att sanningar avslöjas. Hur författaren ger oss delar av deras personligheter och historia en bit i taget och får dem att kännas som våra vänner. Jag bryr mig om dem, känner med dem och är hela tiden nyfiken på fler bitar att pussla ihop deras förflutna med.

Sedan har vi även det fantastiska världsbygget. Den här framtida ytan av vår vanliga värld som hela tiden känns nyskapande, men ändå helt realistisk trots sina futuristiska inslag. De sinnen vissa människor har utvecklat tillför ett djup och driver både handlingen och karaktärsutvecklingarna framåt på ett briljant sätt. En olikhet mellan människor som skapar både rädsla och gemenskap och känns höggradigt aktuell, men som i  berättelsen kittlar vår fantasi och ger världsbygget en extra dimension av kreativitet.

En lysande trilogi som håller hela vägen. Jag är ledsen över att behöva ta farväl av Levi, Ava och Leymah, men glad över att de fick det värdiga avslut de förtjänar. En fantastisk sista bok som fortsätter överraska till sista sidan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Skriva läsa leva, Midnatts ord och Oarya.

Bokmonster blir biomonster

Sju minuter över midnatt vaknar trettonårige Conor av att ett monster står utanför hans fönster och ropar hans namn. Men det är inte det monster Conor väntat sig, monstret från hans mardrömmar, mardrömmarna han haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Monstret i trädgården är annorlunda. Det är uråldrigt. Och vilt. Det har tre berättelser att berätta för Conor. Men det vill ha något fruktansvärt och hemskt i utbyte. Det vill ha sanningen.

sju-minuter-over-midnatt

Sju minuter över midnatt av Patrick Ness, på engelska A monster calls.

Jag har varken läst boken eller sett filmen än, men båda är på gång. Tyvärr var jag lite sent ute med att beställa boken, så jag får nog se filmen först för en gångs skull.

Men alltså den här trailern, den är så sjukt fin. Och Liam Neeson som monster måste ju bli det bästa monstret någonsin? Den verkar väldigt sorglig så det känns som en ska ladda upp rejält med pappersnäsdukar på bion.