Camilla Davidssons debutbok i en planerad trilogi.
Beskrivning från Adlibris:
När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren.
Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på.
Jag är själv förvånad över hur otroligt mycket jag tycker om den här boken. Jag började läsa den i förrgår med en blandad kompott av nyfikenhet och skepticism. Normalt gillar jag nämligen inte sådana här böcker. Böcker som handlar om självförverkligande, andliga upplever och någon slags hemmasnickrad manual fylld av klichéer som försöker tala om hur man ska hitta meningen med livet. Det här är ingen sådan bok. Som tur är.
Jag läste en annan recension av boken skriven av en som heter Ronnie Lundin. Vi tycker inte riktigt likadant. Emmas vandring är för mig en fantastisk upplevelse. Det hymlas inte med skoskav, svettfläckiga kläder, tårar, brännande sol och smärtande knän. Hennes nätter på caminon, sömnlösa med snarkande främlingar visar kaoset Emma har i huvudet. Nätterna känns nödvändiga för att beskriva Emmas livssituation och förändringen som sakta sker. Inte som utfyllnad som Ronnie verkade tycka. De överdådiga middagarna är inte bara härliga och fyllda av värmen och gemenskapen som verkar genomsyra caminon, utan ger en bra kontrast till vandrandet och kaoset i Emmas tankar.
Gestaltningen av karaktärerna i boken är underbar. Alla känns levande och deras olika personligheter är efter ett tag självklara. Emma stöter på andra vandrare från olika delar av världen som alla är på caminon av egna privata orsaker. Ibland tar de sällskap med varandra och ibland vandrar de i ensamhet. När Emma stöter på sina nya vänner igen, till och från längs vägen, blir jag lika glad som hon. Alla har sitt känslomässiga bagage och emellanåt satt jag själv med tårar i ögonen när olika livsöden berättades.
Boken är ändå lättsamt skriven. Eventuella klichéer, ja det finns ändå några, framförs med en del humor och en del allvar vilket gör att det ändå inte känns påtvingat. Känslan av vandringen är påtaglig och jag känner mig närvarande. Som om jag är en del av upplevelsen. När slutet närmade sig drog jag ut på läsningen, allt i ett försök att dra ut på avskedet som jag visste skulle komma. Det kändes som att säga farväl till nya vänner alldeles för tidigt.
Jag gissar att caminon kommer få en hel del svenska vandrare nästa år.
Betyget blir 4,5 / 5 eftersom den här boken är en riktig liten pärla.
bokhusets.com 