Bokbloggsjerka – Det här med recensioner

Anniks litteratur- och kulturblogg undrar den här veckan:

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?

Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Eftersom jag inte har haft bloggen särskilt länge har jag inga direkta rutiner än. Recensionsexen har precis börjat trilla ner i brevlådan så hittills har jag mest skrivit om böcker jag läst under våren och sommaren. När recexen nu trillar in kommer jag recensera ganska snart efter att jag läst ut dem. Även om handlingen i helhet stannar kvar i minnet försvinner detaljerna rätt fort. Vissa böcker har jag fått bläddra igenom igen för att friska upp minnet lite. Jag gör visserligen hundöron i alla mina böcker. Jag älskar hundöron. Böcker som funnits i min ägo en längre tid, ser numera ut som någon sorts märklig origami när man öppnar pärmen. Hopknycklade och så.

Ibland när jag läser en bok fastnar en speciell mening och då fotar jag sidan med mobilen för att kunna ha tillhands när det är dags att skriva om den. Då slipper jag markera i boken eller släpa på anteckningsböcker. Älskar i och för sig vackra anteckningsböcker, men mina böcker jag alltid släpar med mig väger tillräckligt. I somras läste jag den sorgligaste meningen någonsin och den boken kommer snart här. Tills dess har jag den i tryggt förvar som foto.

Outlander – Främlingen

Främlingen

Främlingen, första boken i serien Outlander skriven av Diana Gabaldon. Outlander är även originaltitel på första boken.

Beskrivning från Bokus:

Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter – som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.
Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid …

Alltså, den här boken är en av mina stora kärlekar. Vi möttes för många år sedan och jag föll efter andra kapitlet. Efter det har kärleken hållits vid liv med omläsningar lite då och då genom åren. När jag för några månader sedan fick veta denna älskade bok äntligen ska bli tv-serie var lyckan total. Tänk att äntligen så många år senare få möta karaktärerna, se hur de faktiskt ser ut och att få se historien ur ett annat perspektiv än i mitt eget huvud. Ofta kan ju sånt sluta med bitterhet eftersom det inte blir som man tänkt sig, men här stämmer allt.

Jamie och Claires kärlekshistoria är den finaste jag läst. Det finns inget som kan slå det här. Och det handlar liksom inte om romantiken för den är ganska frånvarande största delen av boken, utan mer alla dessa små händelser och tillfällen där man märker vem man faktiskt hör ihop med. Gabaldon har ett sätt att få texten, och  framförallt dialogerna, väldigt intima och familjärt humoristiska. Ni vet, de där interna små skämten man utvecklar med tiden i en relation, där det räcker med ett delat ögonkast vid rätt tillfälle för att man ska börja le tillsammans. Romanen genomsyras av den känslan.

Jamie är en äkta kick-ass hjälte och Claire den största kick-ass hjältinnan jag känner till. Vad än Clarie möter så gör hon det rakryggad. Hon viker sig inte för något utan kämpar för det hon vill och de hon bryr sig om. Visserligen har hon och Jamie en större förmåga än många andra att hamna i trubbel, men de hanterar vad som än råkar dyka upp längs. Oavsett om det handlar om tidsresor, våldtäksförsök, sadistiska engelska kaptener, fulla skottar,  galna häxor eller att behöva dela bröllopsbädd med en främling klädd i kilt utan något under….

Främlingen är visserligen en tegelsten men det är inget mot hur uppföljarna ser ut. Boken ”Som ett eko” är som två tegelstenar på varandra. Även i en sf-bokhandel där tegelstenar ser normala ut sticker de här böckerna ut. Man får alltså vara beredd på långläsning om man ska fortsätta med serien. Rejäl långläsning. Tyvärr älskar jag inte resten av serien. Andra boken, Slända i bärnsten ( blir säsong två i tv-serien ), älskar jag men sen tar det stopp. Jag läser och tycker om de andra med, men det där alldeles magiska saknas tyvärr.

Den här boken är en sådan som håller år efter år.  Unga vuxna eller vuxna, den passar alla. Jag lovar.

Jag blev dessutom väldigt förvånad nu när jag försökte hitta en beskrivning till boken, och det saknas på både adlibris, cdon och förlaget. Vi som redan läst boken för över tio år sedan vet ju vad den handlar om, men en potentiell ny läsare ( vilket jag antar man vill ha när man ger ut en nyutgåva ) köper ju inte en bok de inte vad den handlar om. Det är rätt märkligt av förlaget med tanke på vilket uppsving boken skulle kunna få i samband med tv-serien. Som för övrigt visas i Sverige på Viaplay sedan i onsdags…

En så stor kärlek får såklart 5 / 5 stjärnor. Eller 10.

 

Vid fyrtio börjar livet

 

vid-fyrtio-borjar-livetVid fyrtio börjar livet är Stefan Åbergs debutroman.

Beskrivning av Adlibris:

Livet rusar fram och för Pontus vars äktenskap sedan många år går på tomgång väntar fyrtioårsdagen om hörnet när familjen glider isär. Han hamnar i en djup depression och frågan är om något som först upplevs som oerhört traumatiskt och fruktansvärt kan leda till att livet tar en ny vändning till det bättre? Gäller devisen ”Det som inte knäcker dig stärker dig?”. Berättelsen utspelar sig i Malmö med omnejd i slutet av 1990-talet och kretsar kring några människor vid livets mitt. I centrum står trebarnspappan Pontus och sjuksköterskan Erika som bor i samma hus. Erika lever ett bra liv med många vänner men någonstans i hennes medvetande gnager hela tiden känslan av otillfredsställelse och i takt med den biologiska klockans tickande ökar trycket på henne att förändra sitt liv. Pontus inser efter ett tag att livet som singel även har sina fördelar. Han upptäcker möjligheten att träffa kvinnor via kontaktannonser och dras på detta sätt in i en karusell av brev och möten med olika kvinnor där han visserligen hoppas på att kunna möta en ny partner men samtidigt ser det hela som ett spännande experiment.

Berättelsen handlar om Pontus som efter många års äktenskap oväntat blir singel. Något som först är kaos och brutenhet, men som så småningom får honom att våga prova nya vägar i livet. Hur gör man när de gemensamma vännerna visar sig vara partnerns vänner? När alla har någon medan du sitter kvar ensam? Pontus trevande försök med kontaktannonser är rörande i sin tveksamhet. Hans letande efter kärlek och gemenskap skulle nästan kunna fungera som en manual för de som vill ta sig ur ensamhet. Att det är ok att våga och ibland misslyckas. Att man kan hitta vänner där man inte trodde de fanns. Och att det faktiskt är ok att vara ensam också.

Den handlar även om grannen Erika. Hon framstår inte helt tydligt utan känns lite som en suddig parallellhistoria medan Pontus är den givna huvudpersonen. En bra berättad relationsroman om tvåsamhet och ensamhet och det som finns däremellan.

Brister finns, troligen på grund av att boken är egenutgiven och ivern varit för stor. Kommateringar saknas och berättarperspektivet känns lite oklart ibland och förvirrar mig. Framförallt är den för lång. Boken hade mått bra av att skalas av mer i en redigeringsrunda. Inte för att vissa delar är sämre än andra, utan helt enkelt för att allt inte behövs. Berättelsen hade nått fram ändå.

Tack till Stefan Åberg och Andra rum förlag för recex.

Angående zombieapokalypsen

Vi vet ju alla att den är på väg eftersom vi alla läser zombieböcker då och då, right? Då kan det vara bra att känna till partiernas syn i zombiefrågan.

Så här tycker partierna vi ska klara zombieapokalypsen!

Samvetsmakaren

 

9789186081744_200_samvetsmakaren_haftad

Aly är sjutton år gammal när hans liv vänds upp och ned och han måste lämna sitt hem. Han har vuxit upp på en lantlig och ålderdomlig värld, men nu kastas han ut i det myllrande imperium som är människans hörn av Vintergatan. Hans situation tvingar honom att arbeta inom kyrkan, som trots sitt namn är religiöst obunden – den verkar för att lösa konflikter och skapa förståelse överallt i imperiet. Aly möter svåra problem och lyckas inte alltid lösa alla. Med tiden börjar han ana att det finns mer i världen än kyrkan och imperiet känner till. Och i galaxens centrum händer något som kan hota hela mänskligheten.

Mänskligheten har spritt ut sig i galaxen och alla planeter har sina egna unika lösningar. Galaxen styrs av Kyrkan, Marknaden och Imperiet. Man har kommit fram till ett relativt fredligt system där alla tre styr lika mycket. Alys familj mördas brutalt och som en konsekvens av detta börjar Aly arbeta åt Kyrkan. För Alys del handlar det enbart om att hitta männen som mördade hans familj och ta hämnd. Kyrkan med sitt missionsarbete över hela galaxen ger honom bäst möjlighet att göra detta. Man får följa med Aly under hans egen undervisning, under hans resor i galaxen och de olika människor han möter. Galaxen sammankopplar alla människor i Nätet. Ett slags intergalaktiskt Internet som finns i huvudet på människorna och blir som ett extra Jag. Nätet kan ge dig information, kyla ner dina tankar om du blir upprörd eller hjälpa dig kommunicera. När man lär sig ladda ner människans medvetande i dödsögonblicket ner i Nätet, får detta ofattbara konsekvenser för Aly och resten av Galaxen.

Den här boken är riktigt bra även om sista delen flummar iväg lite. Gillar man science fiction är den här ett måste. Det är lite synd att den är skriven av en svensk Johansson då det minskar möjligheten att det någonsin blir en film av den. Tråkigt men sant tyvärr. Även om jag applåderar KG Johansson till ett riktigt fint sci fi äventyr.