Kategori: Vuxen

Om böcker och sånt

Inser att min 60 dagars utmaning istället blivit en ”när jag har tid utmaning”, men det är helt ok det med.  Då kör vi.

Fråga 11– En bra bok som blivit film? Sagan om ringen är väl ett bra exempel. Eller egentligen inte då jag faktiskt aldrig klarat att läsa de böckerna. Av någon anledning fastnar inte orden, utan jag upptäcker efter ett par sidor att jag slutat läsa och tankarna vandrat iväg. Så det är väl istället ett exempel på när filmen ( filmerna ) är bättre än boken.

Fråga 12 – En bok jag velat läsa länge men fortfarande inte har läst? Jag har hela Harry Potter serien hemma, men har läst typ en sida i första boken. Varför vet jag inte. En annan bok jag är sugen på är Isaac Asimovs Stiftelsetrilogin. Har fått för mig att den påminner om KG Johanssons Samvetsmakaren som jag tyckte väldigt mycket om, men tiden räcker aldrig till.
9789127051119_200_stiftelsetrilogin-stiftelsen-stiftelsen-och-imperiet-den-segrand_pocket
Fråga 13 – En bok som gjorde mig besviken? Jag lägger nog inte riktigt sånt på minnet, men den senaste var Allegiant av Veronica Roth. Mer om det blir i recensionen som kommer så småningom.

Böcker som fått mig att gråta.

Dag 10 och frågan är – Böcker som fått mig att gråta?

Märkligt nog händer det lite titt som tätt nuförtiden. Den första boken jag verkligen grät av var dock Den gröna milen av Stephen King. Där kan vi snacka fulgråt. Många har ju sett filmen som är rätt gammal men få har läst boken, och den är faktiskt riktigt bra. Stephen King skrev den som en följetong som sedan sattes ihop till en bok. Mycket bra och väldigt sorglig.

I helgen blev det faktiskt en hel del läsning trots fredagsinlägget. Har läst om Fulingstäder och Snyggingstäder…låter det som ett katastrofalt tema? Kanske inte ändå. Mer kommer imorgon om fulingarna och snyggingarna.

Favoritförfattare och överskattade böcker

Igår blev det så många inlägg ändå att jag struntade i 60 dagars utmaningen så det blir två frågor på raken idag.

Dag 8 – Favoritförfattare? Det växlar ju med åren. Men just nu får jag väl säga John Ajvide Lindqvist. Människohamn och Himmelstrand är fantastiska. Även Khaled Hosseinis Flyga drake och Tusen strålande solar hör till favoriterna.

Dag 9 – Mest överskattade boken? Helt klart Femtio nyanser av honom. Ska försöka mig på ett inlägg om den boken någon dag. Har lite svårt att ens tänka på den utan att bli förbannad bara.

…och Kyria tystnade – Maskinblod 3

maskinblod-3

Maskinblod 3 innehåller nya noveller av några av Sveriges mest spännande science fiction- och fantastikförfattare. Dessutom ingår en kortroman av Caroline L Jensen samt en äldre svensk sf-historia.

Eftersom boken innehåller flera berättelser av olika författare, tänkte jag dela upp mina omdömen för några få i taget. Jag börjar med Caroline L. Jensens kortroman …och Kyria tystnade

Kyria och Teno bor i en skapad kupolvärld där de som inte följer reglerna blir utstötta och hamnar på utsidan av kupolen. Kyria är en upprorisk själ och har svårt att anpassa sig till kupolens regler och till ett helt liv på insidan. Hon vill veta vad som finns utanför. Hon vill ha sin fria vilja att skapa ett eget liv, inte behöva forma sig själv efter Alliansens regler. Teno är redan formad och arbetar som forskare åt Alliansen, ändå lyssnar han till Kyrias fantastiska upproriska visioner och berättelser, med ögon lysande av kärlek, beredd att göra allt för henne. Tills Teno tvingas göra ett val mellan sin kärlek till vetenskapen och kärleken till Kyria.

Språket är vackert och flytande, gestaltningen är fantastisk och jag förstår inte hur Caroline lyckas få allt så tydligt berättat med så lite text. Det etiska dilemmat de ställs inför är trovärdigt och inte helt olikt en del av vår tids etiska problematik. Hur mycket är man beredd att offra i kampen om överlevnad? Är den enskilda individen försumbar i en större teoretisk kamp för mänskligheten?

Jag älskar berättelsen om Kyria och Teno. Två vänner på var sida om etiken i ett framtida dystopiskt samhälle och jag blev så glad när jag insåg att det var en kortroman istället för en novell, men samtidigt så ledsen över att det var en kortroman och inte en hel bok.

Tack till Affront för recensionsex.

Dag 5 – En bok jag blir glad av?

Den är i mina ögon verkligen inte hysteriskt rolig som vissa tycker. Tvärtom är den rätt sorglig och emellanåt tragisk. Och ändå så blir man så glad av att läsa den, en fin bok som ger värme åt själen kalla höstdagar. En man som heter Ove, av Fredrik Backman.

en-man-som-heter-ove

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.