Kategori: Vuxen

The sleeper and the spindle – Neil Gaiman

the-sleeper-and-the-spindle

The sleeper and the spindle är skriven av Neil Gaiman och illustrerad av Chris Riddell.

On the eve of her wedding, a young queen sets out to rescue a princess from an enchantment.
She casts aside her fine wedding clothes, takes her chain mail and her sword and follows her brave dwarf retainers into the tunnels under the mountain towards the sleeping kingdom.

Jag blev så nyfiken på den här att jag beställde den på originalspråk trots att jag är totalt ovan att läsa på engelska. Jag älskar ju omgjorda moderniserade sagor, sk fairytale-retellings, och vad kan vara bättre att öva läsning på engelska med än just en saga.

Boken börjar mitt i Snövits bröllopsbestyr. Hon har besegrat den onda styvmodern och står just i begrepp att gifta sig med prinsen som väckte henne med en kyss. Snövit är tveksam. Hon älskar prinsen men värderar även sin frihet högt. Samtidigt har en fruktansvärd pest spridit sig från kungariket bakom bergen. Det sägs att en prinsessa för cirka sjuttio år sedan eller så, stack sig på en förtrollad slända och föll i sömn tillsammans med resten av invånarna i slottet. Sömnen har spridit sig och nu är även Snövits kungarike hotat. Snövit som redan en gång överlevt magisk sömn är nu det enda hoppet och hon ger sig av tillsammans med tre dvärgar för att rädda båda kungarikena och den sovande prinsessan.

Eftersom jag läste boken på engelska har jag svårt att bedöma språket, är det vackert skrivet eller bara random text liksom? Nu litar ju jag på Neil Gaiman som författare och utgår från att språket är lika utsökt som sagan. För The sleeper and the spindle är en alldeles förtrollande saga. Gaimans Snövit är en kickass hjältinna som inte tvekar att dra svärdet om hon måste. Illustrationerna är fantastiska och understryker Gaimans mörka berättelse. För det är en mörk saga med zombieliknande faror som jagar Snövit och hennes vänner. Trots det så tycker jag absolut att man kan läsa den här med lite större barn. Man får hoppa över lite likmaskar och sånt, men sagan som helhet passar både barn och vuxna.

Jag gillar att Gaiman tänjer gränserna lite, men jag hade önskat att han gått några steg längre. Men kanske gör han ändå helt rätt. Så som sagan är skriven kan ändå de flesta, även de trångsynta, ta till sig sagan och våga läsa den med sina barn. Något tänjda gränser är ändå bättre än inte alls. Och att göra om stereotypa sagofigurer till självständiga starka kvinnor känns som en fantastisk utveckling bara det. Dessutom lyckas han överraska mig när sagan inte alls tar den vändning jag förväntade mig.

Gaiman har lyckats förvandla Snövit och Törnrosa till en modern storslagen saga som jag verkligen kan rekommendera alla. Vuxna som barn.

snow white

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

#TBT – Grottbjörnens folk

grottbjärnensfolk

Jag hakar på Throwback Thursday och tar min första bokkärlek. Grottbjörnens folk av Jean M Auel. Ja, jag vet. Den är jättegammal och sägs vara föregångaren till allt boksnusk. Men den är så bra! Herregud vad jag älskade den här boken, den här serien. Allt om Ayla slukade jag och sedan har jag läst det om och läst om igen genom åren.

När jag läste den här var jag ca 20 år och jag fastnade helt. Jag hade Ayla i huvudet konstant under läsningen. Inlevelseförmågan var tydligen oerhörd på den tiden, för jag kommer ihåg hur jag på bussen till jobbet satt och funderade över hur Ayla skulle klara det, hur hon orkade med allt hon råkade ut för?

Ayla är, förutom Ronja Rövardotter, den första kickass-hjältinnan jag mötte. Hon är liksom allt. Kan allt. Bryter mot gamla mossiga regler och går sin egen väg. Idag kan jag ju se att hon är onödigt underdånig i vissa delar. Visserligen är den delen ett måste för att förstå klanens beteende och krav på henne, men det fortsätter för länge även i övriga böcker. Utöver det är Ayla en som kan själv. Hon behöver ingens hjälp, väjer inte för något utan gör det som måste göras. Redan från första boken blev den här även känd för sexet i boken. Jag själv förstår inte var pratet om snusket kommer in, för det enda ”snusk” som finns i första boken är våldtäkterna på Ayla. De är grymma och så långt från tonårserotik man kan komma. I kommande böcker däremot sexas det på rätt friskt, men det fungerar samtidigt som en motvikt till våldtäkterna Ayla råkar ut för i första boken och känns därmed inte helt onödigt.

Jag älskar alla böcker i serien utom den sista, De målade grottornas land. Den sista boken kan man skippa helt, för den förstör faktiskt hela serien på sätt och vis. Helt plötsligt blir Ayla det där våpet hon aldrig varit och Jondalar blir den missförstådda skitstöveln som redan finns i alltför många böcker. Man kan kort och gott säga att författaren krossade sin egen serie helt. Mycket märkligt faktiskt. Men skippar man som sagt sista boken, så är det här faktiskt fortfarande en helt makalös serie tycker jag. Den handlar om historia, kärlek, grymhet och styrka. Och lite snusk förstås.

Grottbjörnens folk, en neanderthalklan har levt på samma sätt i generation efter generation: bott i grottor, samlat växter, tillbett sina skyddsandar, jagat bisonoxar och andra djur. En dag beslutar sig klanen för att adoptera Ayla, en cromagnonflicka som skilts från sitt folk efter en jordbävning. Ayla växer upp hos klanen. Hon får lära sig dess levnadssätt av medicinkvinnan Iza, och snart känner hon sig som en av klanens medlemmar. Men hennes annorlunda sätt att tänka, hennes förmåga att handla snabbt i kritiska situationer, gör att hon skiljer sig från dem och råkar i konflikter. Hon kommer att upplevas som ett hot mot klanens traditionsbundna levnadssätt, mot hela dess existens.

Bokbloggsjerka – Heta tips, dystopi och skräck!

 

Äntligen bokbloggsjerka igen men tyvärr har jag faktiskt inget att komma med riktigt i veckans fråga som är,

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?

Vi har påbörjat några serier men inte fortsatt titta av olika anledningar. En var Under the dome. Det är så många onda människor att man blir alldeles matt. Och inte onda på det djävulska sättet, utan bara hemska människor som är korkade, maktgalna och fruktansvärda. Jag orkar inte med så mycket dumhet tyvärr. Så jag tipsar om två kommande böcker istället om det är ok.

Jag fick nämligen förmånen att under hösten läsa ett manus av Anna Jakobsson Lund. Ett manus som nu är en färdig bok och ges ut den 6e mars. Jag hade innan läst en novell av författaren, en novell som jag älskade och skrev så här om,

Att läsa den här var som att hitta en skattgömma. Ni vet när man öppnar en bok och de första raderna avslöjar att här, just här, börjar en fantastisk historia

Därför var det inte svårt att tacka ja till förhandsläsningen av manuset till Tredje Principen. Full recension kommer naturligtvis i samband med utgivning men det är en härlig dystopi, en smart dystopi där jag faktiskt tror på världen som skapats. Hett hett tips med andra ord.

Tredje principen framsida

Tredje principen baksida

Det andra tipset är en chansning och baseras enbart på en opublicerad novell jag råkade snubbla över före jul. Författaren heter Johan Ring och han skriver skräck. Novellen jag läste heter Rent-a-claus. En riktigt bra novell med levande karaktärer och fantastisk gestaltning. Den handlar om en man som hittar ett erbjudande om att hyra en tomte till julafton så han själv slipper låtsas gå ut och köpa en tidning. Man får veta att han som barn hade närmast en fobi för tomtar. En fobi som späddes på av storebror som berättade en ruskig spökhistoria om Skumtomten. Inte en sådan godistomte, utan en skum tomte. Som vuxen har han övervunnit sin fobi men när den inhyrda tomten väl dyker upp blir skräcken sann. Varför novellen är opublicerad vet jag inte för den förtjänar att ges ut. Novellen var dock så otroligt bra att jag vågar mig på att tipsa om Johan Rings kommande debutroman Fyra minuter som ges ut i april. Jag vet inte exakt datum men lär återkomma.

OBS! Är du känslig så titta inte nu, men precis så här föreställde jag mig Johans Rings Skumtomte,

 

Årets bästa bok!

stjarnklart

 

Jag visste redan då att den var årets bästa. Jag har rekommenderat den här till så många olika människor vilket ändå är rätt ovanligt. Men så är det, en ruskigt bra bok som passar de flesta.

Handlingen och berättarstilen påminner om en klassisk katastroffilm. Och ändå inte. Kampen i boken är oftast inte ädel. Den är skitig, dödlig och våldsam. Vissa slåss, några samarbetar, de galna blir ännu galnare och de sjuka går under. Och hela boken är bara så otroligt bra. Den har allt som behövs för en riktig nagelbitare.

Visserligen är inte året slut än, men jag vågar mig ändå på att utnämna Stjärnklart till årets bästa bok. Dessutom har Sverige fått en ny hjälte och Carl Hamilton kan slänga sig i väggen.

Årets bästa: Skräck

himmelstrand

Sveriges egen skräckmästare gjorde det igen, skrev en helt fantastiskt bok som skakade om min själ.

Det här är den mest obehagliga bok jag någonsin läst. Mörkret de här människorna har inom sig är ofattbart. Så mycket trauma, så många hemligheter och så mycket ondska som sakta pyser ut allteftersom handlingen drivs framåt, gjorde att jag var tvungen att ta läspauser. Det har aldrig hänt tidigare. När det mörka släpps ut förändras karaktärerna sakta och ingen kan göra det här som Lindqvist. De griper tag i mig och jag vill gråta för någon, slå till en annan rakt i ansiktet och i slutet kan jag inte göra annat än hoppas. Hoppas att det på något sätt ska gå att laga allt som är trasigt. För trasigare än så här blir det inte.