Kategori: Vuxen

Minirecension – Djurfarmen av George Orwell

djurfarmendjurens-gard-en-saga

Animal farm är skriven av George Orwell.

Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, O, Englands djur, och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utbildar alltmer en sann diktators egenskaper.

Animal farm heter den alltså på engelska. Den svenska titeln är inte lika självklar då jag hittat en som både heter Djurfarmen ( mitt låneexemplar heter så ) eller den numera vanliga Djurens gård. Nu har jag visserligen valt att skriva om boken här eftersom jag faktiskt tycker den lämpar sig för barn, men namnet Djurens gård låter tillkämpat barnsligt.

Hursomhelst. En liten bok i behändigt format som skrevs med kommunismen i åtanke. Djuren på gården Manor farm har fått nog när deras ägare glömmer att ge dem mat och super och har sig istället. De gör således revolution. När människan är bortjagad kommer man tillsammans överens om vilka nya regler som ska gälla, och alla jobbar lika mycket ( nåja, nästan ) för att nå sina mål. Men undan för undan tar grisen Napoleon över makten mer och mer. Ja, ni förstår ju själva hur det går. Napoleon och hans närmaste tar så småningom över helt och med vältaliga medarbetare lyckas de hålla den stackars djurbehållningen i schack där de tror att de fortfarande har något att säga till om.

Man kan med fördel jämföra boken med dagens Nordkorea, men jag tycker inte man behöver gå så långt heller. Europa fungerar också bra som jämförelse. Grisen Napoleon har medarbetare som är bra på att prata, bra på att skylla problemen på någon annan och när man väl hittar en specifik syndabock blir resten ganska lätt. Om man bortser från det där med lika för alla och bort med klassamhället, kan man lätt se högerextremismen i det hela. Hittar man väl en syndabock att peka på med hela handen blir skocken blinda för allt annat.

Vill man inte använda boken till politiska funderingar går det även alldeles utmärkt att läsa den som en saga. En saga med moralkakor förvisso, men ändå en ganska underhållande sådan.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Hanas resväska – för barn om Förintelsen

9789127105874_200_hanas-resvaska

Hanas resväska är skriven av Karen Levine.

En sann historia som börjar med en resväska och slutar med att människor från tre kontinenter engagerar sig i sökandet efter dess ägare, flickan Hana som levde med sin familj i Tjeckoslovakien på 1930-40-talet.

Min kompis frågade mig häromveckan om jag kände till någon bra bok för barn om Förintelsen. Förutom Anne Franks dagbok kände jag inte till fler. Så jag googlade fram denna och den lät så intressant att jag beställde den på mitt bibliotek. Och vilken underbar bok jag hittade.

Berättelsen börjar i Japan år 2000 med öppnandet av ett informationscenter för barn om Förintelsen. En ung kvinna vid namn Fumiko tänker att barnen får lättare att ta till sig och förstå Förintelsen om de har något konkret att relatera till, så hon ber om hjälp från muséer runtom i Europa. Från Auschwitz får hon några ägodelar, en strumpa, en giftgasbehållare, en sko och en resväska. Resväskan är märkt med namnet ( tysk stavning med 2 n ) Hanna Brady, hennes födelseår och ordet Waisenkind, som betyder föräldralös. Fumiko och barnen kan inte släppa tanken på resväskans ägare. Vem var Hana? Vad råkade hon ut för? Överlevde hon Förintelsen? Vi får omväxlande följa Fumikos sökande efter Hana i nutid och Hanas eget öde i dåtid.

Berättelsen är så enkel och samtidigt vacker. Jag tar till mig inte bara Hana, utan även de japanska barnen som engagerar sig så otroligt i sökandet efter ett barn som fanns för så många år sedan. Båda berättelserna i boken berör mig verkligen, fast på olika sätt. Sorg över det som hände, men glädje över de nutida barnens engagemang i Hanas öde. Boken passar barn väldigt bra. Den ger något att relatera till, ett sammanhang till nutiden och en stark känsla för Hana som verklig person. Är det någon bok jag anser att alla ska ha läst, som borde vara obligatorisk läsning i varenda skolklass i hela världen, så är det denna. Jag skulle säga att den passar från 8 – 100 år.

Berättelsen släpptes även som film 2009 och heter Inside Hana´s suitcase. 

Boken är märkligt svår att få tag på, så du får nog ta dig en tur till biblioteket.

 

Oryx & Crake

oryx-och-crake

Oryx & Crake är första delen i en trilogi skriven av Margaret Atwood.

Huvudpersonen och  berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.
När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?

Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.

Världen har gått under och Snöman är ensam kvar. Snöman, som tidigare hette Jimmy, vandrar i tankarna mellan då och nu. Samtidigt som vi bitvis får veta historien bakom apokalypsen blir Snöman i den nya världen Jesus och Muhammed, en ny profet som ensam och förvirrad försöker skapa ordning ur det kaos Oryx och Crake skapade.

Jag vet, det låter förvirrande men det är det inte. Snöman är förvisso förvirrad och hans berättelse tar oss på irrvägar ibland, men berättelsen är ändå glasklar. Författaren presenterar en fasansfull värld där människan tagit allt steget för långt och mänskligheten är fullständigt depraverad. Allt är dömt att gå åt helvete. Samtidigt gör hon om hela skapelseberättelsen. Hur Bibeln och Koranen hade kunnat se ut om de skrivits efter en apokalyps idag. Hur vi människor så desperat behöver någon slags mening med livet att vi klamrar oss fast vid även de uslaste av lögner.

Atwood serverar samhällskritik, religionskritik och kritik mot oss. Människan. För att vi är så jävla lättlurade och för att allt just därför troligen kommer gå åt helvete. Hon gör det också med så rakbladsvass och nattsvart humor att det ändå blir uthärdligt. Man har till och med ganska roligt på vägen till helvetet. Ett mästerverk.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Science fiction – Fyra kvinnor fyra flickor

fyra-kvinnor-fyra-flickor

Fyra kvinnor fyra flickor är en novellsamling av KG Johansson.

”Alla som du träffar kommer inte att vara snälla mot dig. Några kan vara lika elaka som skurkarna i filmerna. När det händer kommer du att bli hemskt ledsen. Och då vill jag att du tänker på mig. Kan du komma ihåg det? Du måste komma ihåg att du är någon. Du är lika mycket värd som de, vad de än säger. Lovar du mig att komma ihåg det?”

KG Johansson, född 1952, är översättare, professor i rockmusik och prisbelönt författare.
Novellerna i Fyra kvinnor fyra flickor är skrivna under de senaste åren och har kvinnor eller flickor som huvudpersoner.

KG Johansson var mitt första möte med science fiction skriven av en svensk, och jag var väldigt förvånad över att en svensk kunde producera så bra science fiction. Ja, jag hade fördomar. Efter detta har jag läst väldigt mycket scifi skrivet av svenska författare och jag har slutat bli förvånad eftersom många håller fantastiskt hög klass. KG har dock en särskild plats i mitt hjärta eftersom jag älskade hans romantrilogi Samvetsmakaren.

Jag hade därför höga förväntningar på den här novellsamlingen och novellerna som är bra, de är helt fantastiskt bra. Gatflickan som citatet ovan kommer ifrån, gör upp med utanförskap och dagens näthatande. Framförallt det sexuella näthat som kvinnor råkar ut för och jag älskar att KG använder det här så mästerligt och känslosamt, utan att berättelsen förlorar science fictionkänslan. Den postapokalyptiska novellen Marina som beskriver ett skräckscenario med världen dränkt i vatten är suggestivt obehaglig. Marina som i åratal klättrar högre och högre i någon slags urinstinkt att överleva, ovetande om ifall hon är den sista överlevande på jorden eller inte. Min absoluta favorit är kortnovellen Den blödande flickan som på bara någon sida lyckas vända mänskligheten mot sig själv. En briljant novell i all sin förfärlighet.

Till sist förintades den sista människan och vi nådde friheten. Men vår frihet är en enda drift och vi följer den. Nu har jag bara mig själv att utrota, gång på gång.

Omslaget är sagolikt vackert och jag tycker också om att vi får ta del av författarens tankar och bakgrund till novellerna. Några av novellerna lämnade mig med ett frågetecken, men som helhet är det en härlig novellsamling.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Postapokalyptiskt Sverige – Enklaven

Enklaven

Enklaven är skriven av Mattias Engström.

Året är 2196. Miljöförstöring och ekonomisk kollaps har förändrat världen. Sverige är endast beboeligt i de södra delarna, dit inlandsisen ännu inte nått. De som inte tillhör den styrande eliten tvingas kämpa för sina liv i flyktingläger, där människovärde är ett relativt begrepp och rättsstaten sedan länge förlorat all kontroll.

Enklaven är den enda utomstående betraktaren till samhällets förfall. En organisation som verkar i avskildhet – utanför statens gränser och bortom dess inflytande. I en bräcklig symbios med inrikesförsvaret banar Enklaven sin väg framåt i ett försök att erbjuda mänskligheten en sista chans till räddning.
Plötsligt växer ett oväntat hot fram, något som för alltid kan förändra balansen i världen.

Fyra vänner väljs ut för ett uppdrag som kastar dem ut i den hotfulla omvärlden, på en resa över havet, mot ett osäkert öde. Av de fyra är det bara en som känner till det sanna målet – och den fruktansvärda konsekvensen av ett misslyckande.

Enklaven hittar en signal som verkar komma från en del av organisationen som alla trodde var borta sedan länge. De fyra huvudkaraktärerna är Tinna, Amanda, Jacob och David som blir utvalda att ta sig från Sverige till Kanada, för att ta reda på om denna förhatliga och fruktade del av organisationen trots allt fortfarande lever.

Jag hade aldrig kunnat gissa att det här är en debutroman. Den är en av de nominerade till Selmapriset och jag förstår varför. Enklaven är en otroligt välskriven postapokalyptisk berättelse som utspelar sig i en värld som drabbats både av en miljökatastrof och ekonomisk kollaps. Språket flyter väldigt fint och jag tvivlar inte på den framtida värld som presenteras. Författaren har fått fram ett varierat persongalleri med karaktärer där några har en historia som bokstavligt talat fick mig att gråta som ett barn när de berättades. Ändå är karaktärerna ganska hårda. De har av naturliga skäl blivit hårdhudade för att överleva i en kall och krympande värld. Ändå hade jag önskat lite mer värme, en öppning för lite mer känslor hos några av dem.

Det här är ingen lätt bok. Kunskapen hos författaren verkar helt genuin och troligen är det därför terminologin ibland blir lite väl invecklad för oss okunniga. Jag har även svårt för tidshoppen som är i början av boken. Tiden växlar från sida till sida och vi kastas mellan dagar, veckor och år. Författaren gör visserligen tidshoppen skickligt, men jag måste hela tiden stanna till i läsandet och kontrollera vilken dag som berättas vilket stör läsupplevelsen. Det här tar slut efter cirka 80 sidor och det är där min läsupplevelse börjar.

Jag tyckte mycket om den här boken även om det som sagt inte är en lätt bok. Den kräver koncentration och uppmärksamhet, men drivet är så bra att jag ändå sträckläste sista halvan av boken. Det här är första delen i en serie och jag kommer hänga på låset när nästa bok kommer till bokhandeln.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Väckelse – Stephen King

kingvackelse

Väckelse är skriven av Stephen King.

New England, tidigt 60-tal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs – ett möte som kommer att prägla hans liv. Med sin vänliga fru och livlige son blir den unge nyinflyttade pastorn genast omtyckt i staden. Jacobs är inte bara hängiven sitt prästerliga kall, han drivs också av en hemlig besatthet av elektriska experiment. Jamie delar hans fascination och mellan dem båda knyts ett särskilt band. Men när tragedin drabbar Jacobs familj slås idyllen i spillror. Övertygad om att Guds existens är en omöjlighet chockar pastorn samhället i grunden och tvingas lämna staden.

Charles Jacobs skugga kommer dock inte att lämna Jamie. Den bara mörknar med åren. När de båda möts igen är Jamie i trettioårsåldern, en heroinmissbrukande musiker som befinner sig i fritt fall. Återigen får Jacobs Jamies liv att ändra riktning, och återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att väcka liv i universums dolda krafter. Krafter som kan hela, men också skada.

King och jag har en komplicerad historia. Jag har läst King i hela mitt liv, till och från. Ändå har jag haft så svårt att acceptera hans författarstil som varit ganska konstant. King läser man nämligen inte för upplösningen, det är vägen dit som är målet. Till skillnad mot andra böcker där upplösningen kan hjälpa eller stjälpa en bok har jag numera lärt mig att i Kings böcker uppskatta vägen dit som hela läsupplevelsen, eftersom Kings avslut ofta är osannolikt makabra, ibland nästan absurda. Den här boken är inget undantag.

Väckelse ger mig Kingkänsla hela vägen. Från den unge Jamies första möte med pastorn, genom tonåren och upp i vuxen ålder. Hela tiden med pastorns väldiga skugga hängande över sig. Boken är inte skrämmande på samma sätt som till exempel DET. Det här är en ganska trevande biografi med en huvudkaraktär som känns väldigt personligt skriven, nästan självrannsakande. Jag kan under läsningens gång inte låta bli att fundera på hur mycket av Jamie som är King. Som skräck är den här både lysande och en besvikelse beroende på vad man förväntar sig. Här finns ingen konkret fara. Istället bygger King skickligt upp känslan av en kommande katastrof. Mest av allt är det här en bok om besatthet och hur den kan antingen rädda oss eller förgöra oss. Beroende på vad vi själva väljer.

”Någonting hände”, sa jag. Jag hade en gaffel i handen ( Gud vet var den också kom från ) och stack den gång på gång i min uppsvällda överarm. Blodet pärlade ut från minst tio, tolv små stick. ”Någonting. Hände. Någonting hände. Mamma hjälp, någonting hände. Någonting. Någonting.”

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.