Kategori: Vuxen

Var lugn, allt är i sin ordning av Terese Marvelin

var-lugn-allt-ar-i-sin-ordning

Var lugn, allt är i sin ordning är skriven av Terese Marvelin.

Rebecka lever ett riktigt singelliv.
Hennes livsbekymmer sträcker sig som regel inte längre än hur hon ska undvika sin kollega Ernst som inte kan sluta flirta med henne och hur hon ska få Robin, sin bästa kompis, att inse att han borde sluta ligga runt.
En dag ser hon en man på tunnelbanan som hon inte lyckas läsa och sätta fingret på, trots sin förmåga att alltid kunna fantisera fram en främlings livshistoria. När de senare möts av en slump förstår hon snabbt att det är något mycket speciellt med den mannen och att hon måste ta reda på om hon för första gången i sitt liv träffat Honom, han som är ämnat att vända upp och ner på hennes liv.

När jag började läsa den här och fick följa Rebecka och Robin så antog jag att den skulle följa den vanliga mallen. Pojke och flicka är kompisar, båda träffar någon men inser sedan att de egentligen är kära i varandra, men icke. Så lätt har inte författaren gjort det för oss, faktiskt är boken väldigt oförutsägbar och det gillar jag. Jag håller kanske inte med om Rebeckas val. Situationen hon hamnar i hade jag förmodligen hanterat helt annorlunda, men det spelar egentligen inte så stor roll. Vi gör alla olika val och författaren skildrar dilemmat på ett empatiskt sätt, så jag ändå kan läsa vidare utan att bli för arg på Rebecka.

Rebecka som huvudkaraktär är ärlig och känns ganska naiv ibland. Hon spelar inga spel, utan det hon tycker och tänker säger hon, något som känns charmigt och tilltalande. Jag gillar också hennes sätt att analysera omgivningen och andra människor, det säger mycket om Rebecka som person utan att vara för berättande och vi lär även känna Robin och Honom på samma sätt.

Det enda som stör mig rätt rejält är författarens användande av ordet dom istället för de och dem. Det sker dessutom inkonsekvent, så ibland slinker det in ett de för att i samma mening fortsätta med dom. Jag vet att många anser ordet dom vara acceptabelt idag, men jag gillar det inte. I huvudet låter alla variationer likadant, men visuellt stör det läsupplevelsen eftersom det i vissa meningar blir väldigt upprepande. Det ser inte nyanserat ut. Det här är dock en smaksak och inget egentligt fel, men det störde mig tillräckligt för att skava lite igenom hela läsupplevelsen.

Som helhet är dock Var lugn, allt är i sin ordning en trevlig och faktiskt ganska sorglig berättelse med ett totalt oförutsägbart slut.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Så här ser min bokhylla ut just nu, men jag har en plan.

Väderleksrapporten visade i förrgår att vi skulle få snö här både igår och idag. Som tur var verkar någon ha gjort ett misstag, för min altan hade 30+ och sol både igår och idag. Fick nästan skrämselhicka där, snö i maj liksom. Så i helgen blir det altanhäng med bra böcker och grillat. Men i alla fall, dagens jerka har den här frågan idag,

Mia Eggiman undrar hur du får plats med alla böcker?

Ok, så här är det. När jag började blogga rensade jag faktiskt bort alla de böcker jag visste att jag inte kommer läsa igen. Det resulterade i 8 stora papperskassar fulla med böcker, inbundna och pocket, som jag skänkte till Emmaus. Jag hade typ 20 böcker kvar i bokhyllan, vilket gav mig lite ångest eftersom jag aldrig haft så lite böcker typ någonsin. Men det fylls ju på, fast inte i den hiskeliga takt jag förväntat mig eftersom jag numera jobbar precis bredvid biblioteket och faktiskt lånar det mesta jag läser.

Men några böcker har det ju blivit och läget just nu är följande. Bokhyllan ( som är två i en ) var brun och ful, så vi målade om den ena. Den andra är fortfarande brun och ful och har dessutom massa lådor ( helt i onödan, man kan ju inte stoppa böckerna i en låda ), så den är ganska tom i väntan på ommålning. Vilket resulterar i totalt kaos. Men jag har en plan, den har bara inte trätt i kraft än.

FullSizeRender

Utöver det här ligger det böcker lite här och där i huset. Vid soffan, vid fåtöljen, på golvet bredvid fåtöljen, På golvet bredvid soffan, i badrummet, i hallen och alla andra möjliga och omöjliga ställen. Men jag har räknat på det här och hyllan har tre plan och är ganska djup. Så jag får plats med dubbla rader på varje hylla och som ni ser ytterligare massa böcker ovanpå. Så jag ska nog få plats med alla. Så småningom. Måste måla lite först bara.

Bananlådorna fulla med böcker som står i garaget får en egen plan någon annan gång.

 

Angående fantasy och könsroller – Författaren replikerar.

Jag och Marcus Olausson kände inte varandra när jag blev tillfrågad att läsa hans första bok De rotlösa. Jag kan inte påstå att vi känner varandra särskilt bra nu heller, men vi finns på samma forum på facebook och har även haft lite kontakt gällande hans eventuella besök till science fiction & fantasykonventet Archipelacon på Åland i sommar. Så när Marcus frågade om han fick kommentera inlägget jag gjorde igår angående könsrollerna i hans böcker, var svaret självklart ja.

I vanliga fall brukar inte författare ge respons på recensioner, vilket det här ju heller inte är. Det är istället ett välkommet inslag i diskussionen och naturligtvis riktigt kul att höra hur författaren själv tänker kring det hela. Här kommer Marcus kommentar i sin helhet:

Jag började skriva på första boken i början på tjugohundratalet. Då var jag ung och hade några kraschade förhållande bakom mig (rejäla krascher dessutom), vilket garanterat påverkade min syn på kvinnor och kärlek negativt. Och det lyser nog igenom i texten. Samtidigt som Elderim utvecklas i böckerna har även jag förhoppningsvis utvecklats som både människa, man och författare under tiden jag skrivit på serien de senaste femton tjugo åren. Min ursprungstanke var egentligen att skriva en motsvarighet till ”Sagan om ringen” fast med mer realistiska karaktärer, modernare språk och andliga inslag. Mycket av fokus har legat på att ge det en känsla av historieroman och äkthet. Det är nog där stereotyperna har smugit sig in som en slags historisk trovärdighetsfälla.

Som man tror jag dessvärre inte man så ofta reflekterar direkt över det här med könsroller förrän någon påpekar det. Samhället är ju anpassat efter oss och funkar därefter. Vilket för vår del är ganska okej tills man börjar skrapa på ytan och inser hur unket och förlegat det är. Mycket av det jag läst under min uppväxt har varit skrivet av män och med män i huvudrollerna så hjärnan kanske har en grundprogrammering att det ska vara så. Att du tar upp det här med stereotyper får mig att ifrågasätta vad jag skriver och det tycker jag är bra. Jag har aldrig sett mig som en feminist men du har helt rätt i dina påståenden. I fantastiken kan vi skriva vad vi vill så varför gör vi inte det? Kanske jag ska börja kalla mig feminist och faktiskt aktivt göra något åt saken? Vill jag verkligen skriva något annorlunda? Vill jag förbättra världen? Så klart jag vill, annars skulle jag skriva deckare om en försupen kommissarie.

Nu lovar jag inte att ändra något, råmanus till hela bokserien är klart men absolut inte hugget i sten, men din kritik har nått fram och kommer i alla fall få mig att tänka ännu mer på hur jag gestaltar mina kvinnliga karaktärer och vad jag utsätter dem för.

Mvh

/Marcus

Härligt med personligt engagemang och en ödmjuk hållning, vilket bara styrker min uppfattning att kommande böcker utlovar fortsatt härlig fantasy. Tack Marcus!

de-rotlosa-serahema-sapatorium-11

Här hittar du mina recensioner om De rotlösa och om Bäraren.

 

Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen

zombieoverlevnad-din-guide-till-apokalypsen

Zombieöverlevnad – Din guide till apokalypsen är skriven av Herman Geijer.

Här får du veta vad en zombie är, hur du kan överleva i naturen och vad du behöver tänka på i en stad där samhällsfunktioner slutar att fungera. Vilka platser du bör bege dig till när zombierna kommer, hur du ska träna för att bäst klara dig och hur livet i en postapokalyptisk värld kan bli. Utöver det finns gedigna kapitel om hur människor reagerar i kriser och katastrofer och hur Sveriges katastrofberedskap ser ut.

Jag trodde att den här boken skulle vara hur flummig som helst. Tala om vad zombier är, hur man dödar dem ( alla som kan minsta lilla om zombier vet ju dock att man ska skjuta dem i huvudet ) och hur man undviker att själv bli en zombie. Typ. Det här är inte en sådan bok, utan faktiskt en väldigt bra och informativ bok om hur man bör agera vid katastrofer, hur man bör tänka och planera och vilka olika scenarior som kan uppstå när människan drabbas av något utanför vår kontroll. Hade den här skrivits ett årtionde tidigare skulle den alltså lika gärna ha kunnat heta Fågelinfluensan – din guide till överlevnad.

Författaren har dock valt att rikta in sig på zombier, till stor del av humoristiska skäl och den aktualitet zombier har idag i populärkulturen. Ett utmärkt grepp tycker jag eftersom det ger boken ett visst underhållningsvärde utöver den praktiska överlevnadsguiden. Vi får också veta hur ett troligt scenario kan se ut före, under och efter en katastrof, något som ju faktiskt är högaktuellt konstant i stora delar av världen med jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar till exempel. Och skulle det värsta faktiskt hända, att zombierna kommer, så får vi naturligtvis veta hur vi hanterar detta också.

Ett begrepp som är vanligt inom katastrofforskningen är ”svarta svanar”. Ursprungligen kommer uttrycket från Aristotoles som menade att svarta svanar inte finns och att påstå något sådant vore absurt. Att det fanns svarta svanar i Australien kunde han knappast veta. Begreppet används än idag som en liknelse för att händelser vi inte tror kan inträffa ändå gör det och ger enorma konsekvenser för samhället. Alltså incidenter som vi inte kan förutspå eller ha med i beräkningarna. Moderna exempel på svarta svanar är attacken på World Trade Center 2001 eller den arabiska våren 2011. Svarta svanar bör vara en del av krisberedskapen eftersom de trots att de är osannolika och oförutsägbara ändå inträffar.

Jag gillar den här boken. Den är smart, rolig och informativ. Det är ingen skönlitteratur eller bok man läser för läsupplevelsen, men ändå väldigt underhållande. Och när den globala katastrofen väl inträffar och zombierna kommer är jag i alla fall lite förberedd.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Apart förlag för recensionsexemplar.

Gammal kärlek rostar vackert.

gammal-karlek-rostar-vackert

Gammal kärlek rostar vackert är skriven av Pernilla Lindroos.

Namn: Maya Saga Lilja

Ålder: Dessvärre närmre trettiofyra än trettiotre

Intressen: Får man återkomma?

Status: Öhhh … Komplicerat.

Talang: Stor förmåga att krångla till saker och ting. Och att längta efter ouppnåeliga saker (såsom t.ex. kärlek) och kan dessutom hantera kriser med yttersta svårighet. 

Men där har väl ingen egentligen någon chans va? För hur ska man kunna förbereda sig för något överhuvudtaget? Det där livet tycks ju bara vara något som drabbar oss. 

Eller?

Maya har hamnat i en livskris. En kris som visserligen känns som den pågått hela livet men som nu eskalerat. Är förhållandet med Kim verkligen vad hon vill ha? Varför kan hon inte vara obekymrat lycklig som alla andra verkar vara och hur gör man egentligen för att bryta gamla mönster och inte upprepa samma misstag igen? Mitt i sina funderingar möter hon Erik, en ganska ohyfsad man som envisas med att helt plötsligt dyka upp överallt. Trots att de hamnar på kant redan från början, känns han märkligt bekant och Maya tvingas omvärdera allt hon hittills trott på.

Parallellt med Mayas berättelse som utspelar sig i nutid ( typ ), kastas vi även bakåt i tiden och möter människor från olika tidsepoker. Korta tillbakablickar i livsavgörande händelser som visar sig påverka Mayas liv mer än hon kunnat föreställa sig.

Boken har både styrkor och svagheter och baksidestexten är en av svagheterna. Den ger intryck av tramsig chicklit i stil med En shopaholics bekännelser. Vilket är fel eftersom det här är något helt annat.

Grundberättelsen är väldigt stark. Hur historien påverkar våra liv idag och hur allt hänger samman. Det jag har svårast för är Mayas berättelse. Den börjar några månader tillbaka och arbetar sig fram till idag. Något som i kombination med de övriga återblickarna känns onödigt rörigt och heller inte tillför något extra till berättelsen. Dialogerna känns ibland alltför ungdomliga och tillgjort glättiga, och Maya själv framstår ofta mer som en bångstyrig ungdom istället för en ung kvinna i livskris.

Återblickarna däremot är fantastiska och fyller mig med samma känsla som Elisabeth Nemerts historiska romaner. Lindroos lyckas förflytta mig genom tid och rum så att jag verkligen är där, oavsett om det är på en vidsträckt savann flera tusen år tillbaka eller en borggård för några hundra år sedan. De historiska människoödena är vackra och hemska om vartannat. Lindroos drar sig inte för att reflektera även det smutsiga och våldsamma vilket ger ett extra djup och levandegör karaktärerna.

Det finns en hel del i boken jag själv inte håller med om. Könsrollerna som presenteras och de existentiella frågor som tas upp är väldigt långt ifrån mina egna värderingar och tro. Men jag tror att många människor kan finna tröst i den här berättelsen. Som helhet är det en fin och tankeväckande bok och en påminnelse om att ibland stanna upp och andas, och framförallt om att våga vara lycklig.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Kampen om järntronen – George R.R Martin

game-of-thrones---kampen-om-jarntronen

Kampen om järntronen är första delen i serien A song of ice and fire, skriven av George R.R Martin.

I en svunnen tid inträffade en våldsam klimatförändring. Somrarna varar i decennier och följs av vintrar långa som en livstid. Längst upp i Norden ligger muren av is, ständigt bevakad av brödraskapet som vigt sitt liv åt uppgiften att skydda de sju konungarikena mot vålnader, kyla och okända faror. Men kusliga händelser vid muren förebådar en framtid av oro och krig.
Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden Aerys och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed.
Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring de sju konungarikena. Intrigerna och maktkampen vid hovet leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.
Men det största hotet mot kung Robert är den mördade draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av hövdingen och hans fyrtiotusen krigare ska så småningom en ättling av drakens blod åter sitta på järntronen.

Ni hör ju, det är mycket att hålla reda på och det här är ändå inte ens hälften av alla ätter och människor som dyker upp. Vilket är anledningen till att jag väl är en av de sista att hoppa på Game of thrones-febern. Jag såg ett avsnitt i serien och backade ur. Det kändes rörigt, konstigt ( incestuöst ) och allmänt trist med allt krig serien verkade bestå av. Men jag hade fel som så många gånger förut eftersom jag faktiskt tokälskar det här. Jag fastnade på ett sätt som slukar en mentalt. Även när jag inte läste var jag helt inne i karaktärerna och vad som skulle hända, vilket har tryckt bort alla eventuella recensioner som skulle ha skrivits. Det har helt enkelt inte funnits plats i huvudet eftersom Kampen om järntronen tog all plats under en vecka. Delvis därför har jag beslutat att vänta med resten av böckerna och se serien istället. Bloggen skulle bli väldigt tråkig om jag mentalt satt fast i Westeros fem veckor till.

Min kollega frågade vad boken handlar om och jag insåg att jag inte kunde beskriva den på ett intressant sätt. För egentligen händer det inte så himla mycket. Det är förstås en hel del manipulerande, lite ledtrådar här och där till dödsfall som verkar suspekta, intriger om makten och förberedelser för eventuella komplotter som kanske eller kanske inte finns. Och ändå är det totalt fängslande. Varför?

Det som är GRRM:s styrka är framförallt dramaturgin och karaktärerna. Det här är inte en handlingsbaserad berättelse, utan karaktärsdrivande. Han presenterar ett så omfattande persongalleri att det borde vara omöjligt att hålla isär dem. Istället lyckas han få mig att älska varenda en av dem. De är långt ifrån perfekta och många begår idiotiska misstag (Catelyn Stark, Eddard Stark osv ) och ändå fängslar de mig helt. GRRM byter skickligt berättarfokus på precis rätt ställen och driver mig därmed framåt konstant. Trots att det kanske egentligen inte hänt så mycket mer än att en ny pojke kommit till De svarta bröderna och Jon Snö fått en ny kompis. Sättet som GRRM låter karaktärsutvecklingarna träda fram är även det genialt. Han gör det dels via karaktären själv, men även via bemötandet från omgivningen. Hur en pojke blir rufsad i håret i början, för att senare mötas av knäfallande respektfulla soldater. Jag känner utvecklingen, jag läser den inte. Hela tiden är jag precis där, hos dem. Läsupplevelsen är alltså total.

Naturligtvis finns det sånt som stör, det gör det alltid. När det gäller fantasy ( för det är fantasy i grund och botten ) förstår jag inte hur drakar och zombieliknande vålnader kan vävas in på ett naturligt och trovärdigt sätt, medan könsstereotyper verkar så himla svårt att ändra på. Mångkulturen saknas nästan helt, sexualiteten är enligt de vanliga normerna ( förutom det incenstuösa inslaget då ) och männen styr medan kvinnorna våldtas, säljs och används efter männens önskemål. Jag förstår att mannens dominans per automatik skapar en obalans som enkelt ger en grund till intriger, men det är så tråkigt på något sätt, så redan gjort. Det ger också en känsla av lathet hos författaren. Vissa kanske hävdar att det ju egentligen är kvinnorna som styr, som använder sina män och barn som marionetter. Ja på sätt och vis, men de gör det endast för att dessa män och söner är det som möjliggör detta. Utan sonen skulle makten vara utsuddad för modern, utan maken skulle makan vara ingenting. Med ett undantag ( det finns alltid undantag som tur är ) och hon är därför min favoritkaraktär. Så länge hon nu får leva. För det som sägs är helt sant, George RR Martin har inga som helst problem att döda sina karaktärer. Något jag både hyllar och beklagar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.