Kategori: Vuxen

Varför håller man fast en domän på det här sättet?

Jag har ända sedan jag startade bloggen försökt lägga vantarna på domänen bokhuset . se

Stört omöjligt. Sidan har inte varit i bruk under dessa år men domänen upptagen. Nu ser jag att någon faktiskt gjort en liten sida av det hela och jag förstår ännu mindre. Sajten är ju totalt meningslös?! Sidan ser fin ut men innehåller ju ingenting. Typ fem länkar till några artiklar som är lätt bokrelaterade och det är allt. Artiklarna är dessutom från 2014. Ingenting annat överhuvudtaget.

Så jag undrar varför man gör så här? Det lilla som ändå finns på sidan har ju tillkommit någon gång under senaste två åren. Vem kommer på tanken att ”ja, jag gör en sida som är helt meningslös”?

Man kunde ju tänka sig att någon har köpt domänen för att kunna sälja den dyrare. Men köparen är inte offentlig vad jag kunnat se, så det finns ingen att köpa något av ( om jag nu hade velat det ). Så varför, jag begriper inte. Varför betalar man för något som man uppenbarligen inte använder? Nu är det här ingen stor fråga, jag behåller gärna .ax ( som är Ålands domän ) men det stör mig. På samma sätt som bananflugor kan vara irriterande, eller en vagel i ögat.

Är det dags nu?

Det blev en lång semester här i bloggen. Men välbehövlig. Och tusan vad svårt det är att komma igång igen. Så många gånger jag börjat och bara kommit några rader innan jag insett att jag bara staplar ord på varandra. Raderat och börjat om från början innan jag till slut gett upp.

Men någonstans måste man ju börja, så det är bara bita ihop och ta tag i det och hoppas att flytet kommer igång av sig själv allt eftersom. För jag har faktiskt läst en hel del godbitar som jag bara måste dela med mig av. Dystopier, scifi och fantasy som vill ha åtminstone några raders uppmärksamhet. Så ja, nu är det väl dags då. Vi säger så.

 

 

Bondi Ink

Under valpledighet blir det en massa dötid eftersom valpar behöver sova rätt mycket. Nära ska det vara också, i Dobbys fall på mina ben under ett varmt och mörkt täcke. Så det blev en hel del tid i soffan första veckan och då hittade jag turligt nog Bondi Ink på Netflix. Jag behöver inte ens förklara vad det är för serie, ni fattar säkert.

Så jag plöjde igenom två säsonger på tre dagar och det funkade ju. Lika bra som jag tyckte Miami Ink var?  Inte ens i närheten faktiskt, även om den duger. Första säsongen består mest av halvbra tattoos ( med vissa fantastiska undantag ) och bråk mellan personalen. Drama alltså. Och ett visst mått av drama är ok, men det här var liksom bara otrevligt och jobbigt att se.

Andra säsongen däremot var klart bättre, främst på grund av gästtatuerarna de fått dit men också mindre drama. Så serien funkar, även om jag önskar att Netflix skulle ta in Miami Ink också.

En bok som inte är vad den utger sig för att vara.

Jag hittade boken Android på bokrean. Hårdkokt science fiction utlovades på baksidan av boken. Och jag gillar hårdkokt, även den militäriska sorten, vilket var vad detta skulle vara. Militärisk nja, till viss del. Science fiction, inte alls. Nu har jag inte läst hela boken, jag har ett par sidor kvar. Och det är möjligt att det på sista sidan visar sig att protagonisten är robot eller nåt, men det räcker inte. Det blir ändå inte scifi, speciellt inte hårdkokt sådan.

Ta Lars Wilderängs bok Stjärnklart som jämförelse. Där kommer själva scifi-delen in ganska sent i boken, men vi får följa konsekvenserna av det redan från första sidan. Någon recensent kallade Android för whiskyindränkt noir och det stämmer bättre överens med bokens egentliga innehåll. Jag tänker inte ge något omdöme än, så det här handlar inte om huruvida boken är bra eller inte. Men den är inte vad den utger sig för att vara och det stör mig.

Veckans tips – Jag hör vad du säger, av Peter Du Rietz.

Jag snubblade över novellen Jag hör vad du säger på Storytel ( e-bok ) för några veckor sedan och herregud vad jag gillade den. Den är skriven av Peter Du Rietz som även skrivit romanen Natten jag dog, en bok jag tyckte väldigt mycket om. Här får vi en helt annan genre och en novell som bokstavligt talat fick mig att frusta högt av skratt under läsningen.

Novellen handlar om Gunnar Svensson: journalist, misantrop – och en social katastrof. Härligt dråplig humor.

Jag inser också nu i efterhand att det finns mer att läsa om Gunnar Svensson. Elaka anteckningar kom tydligen före Jag hör vad du säger, men troligen spelar det ingen roll i vilken ordning man läser eftersom jag inte ens märkte att jag läste novell nummer två i ordningen.

Skit i det intetsägande omslaget, novellen är fantastiskt rolig. Rekommenderas starkt!

Nytt brev från Cosmos

Jag har ännu inte hunnit med veckans Gender Bender och reser iväg idag, men jag tipsar om något som är minst lika bra. Nytt brev från Club Cosmos smockat med fina noveller att läsa. Två av mina favoritförfattare har bidragit så Cosmos får bli mitt resesällskap på båten idag tänkte jag.

Du kan läsa dem i ePub-format eller PDF och du hittar novellerna här.

skrotletarrobot_web