Ungdom – Sida 8

Middagsmörker av Charlotte Cederlund.

Middagsmörker är skriven av Charlotte Cederlund.

Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

Samer, snö, trolltrummor och kåtor. Varför har jag inte läst någon fantasy som utspelar sig i den här miljön tidigare?

Hit kommer den ganska trasiga och ensamma Aili för att bo med sin morfar. En morfar som av allt av döma inte vill ha henne där och en sameby som har sina egna motsättningar där Aili på något sätt lyckas bli mittpunkt i röran. Hon skaffar sig snabbt både vänner och fiender och upptäcker bit för bit hemligheter från sitt eget förflutna. Ett förflutet som väcker dolda krafter inom henne som ingen visste fanns.

Jag hade förväntat mig en ganska suggestiv berättelse. Den där trolska känslan av dolda hemligheter bakom stråk av dimslöjor. Istället får vi en ganska karg och naken berättelse. Språket är avskalat och utan krusiduller och Ailis tillvaro skildras på ett rättframt sätt. Realismen är närvarande hela tiden, även när magin träder in. Och även om jag ibland saknar den där trolska känslan som hade varit så lätt att framkalla i miljön som skildras, är jag glad att realismen hela tiden påminner om Ailis trasighet. Att hennes hårda vardag inte förskönas eller försvinner bakom magin.

Trots det hade jag önskat mig mer av det magiska. Eller snarare mer bakgrund till magin. Vi får en stark och kreativ bakgrund till själva skeendet och varför det magiska finns där och varför Aili är inblandad. Men själva magin bara finns där utan någon direkt förklaring till hur den hanteras eller varifrån den kommer, och det stör mig lite så här i efterhand.

Men som helhet är det en oerhört skicklig debut. Hur mycket som stämmer har jag ingen aning om, men den samiska miljön är fängslande. Allt detta hat de får utstå och motsättningarna mellan samerna själva, blandat med myter och vidskepelse fick mig att sträckläsa boken från första till sista sidan. Omslaget var dessutom en överraskning. När jag väl tittade efter lite noggrannare.

Middagsmörker alltså, bara läs den! Jag kommer definitivt hålla utkik efter kommande böcker av Charlotte Cederlund.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Havsdjupens sal, Fantasy Realm och Bokglam.

Tack till Opal för recensionsexemplar.

Alla hjärtans dag tävling och hur man inspirerar barns läsande!

Ni har väl inte missat min Alla hjärtans dag tävling där du kan vinna en hel trilogi? Sista chansen nu, vinnaren dras på söndag.

Mitt inlägg igår slog inte helt fel. Jag gick till frissan för att göra blonda slingor och kom därifrån GRÅHÅRIG! På riktigt.

Frissan hade av någon anledning fått för sig att jag inte ville ha guldigt, så hon hade i en askfärg efter själva slingbehandlingen så mitt hår blev 50 shades of grey. Otrevligt. Som tur är försvinner det av sig själv med några ordentliga tvättar och inpackningar, men jag har inte tålamod så jag googlade mig till en snabbare lösning. Blonderingstvätt. Funkade alldeles utmärkt.

Men för att gå tillbaka till det bloggen egentligen handlar om, så är frågan i dagens jerka denna:

Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Egentligen bara ett tips. Försök inte pracka på barnen något du verkligen uppskattade som barn eller något du kallar finlitteratur om detta inte är vad de själva vill ha. Var lyhörd för barnets egna önskningar. Jag ser så ofta i forum hur föräldrar vill att barnen ska läsa något annat än ”bara” fantasy ( jag har märkligt nog bara sett frågan när det handlar om fantasy, aldrig oro för att barnet snöat in sig på häst- eller fotbollsböcker tex ) och ber om tips, och så kommer rader med tips på klassiker de flesta av oss kräktes på redan i skolan. Varför? Får man bara barnen att läsa så kommer läsningen i de flesta fall så småningom att vidga sig.

Och ett litet tips på vägen för fantasy och/eller hästintresserade barn får ni här. Stormvinge av Oskar Källner.

Gregor, blodets förbannelse av Suzanne Collins.

Gregor, blodets förbannelse är tredje delen i serien Krönikan om Underjord av Suzanne Collins.

Med två av de fem profetiorna avklarade fokuserar nu Gregor på ”Profetian om blodet”, som verkar betyda att han måste återvända till Underjord för att avvärja någon sorts pest.
Snart sprider sig pesten okontrollerat och till och med en i Gregors familj blir drabbad!

Nu är det upp till Gregor att fundera ut lösningen på profetian OCH hitta ett botemedel mot pest. Misslyckas han kommer alla varmblodiga varelser i Underjord att dö.

Gregor hamnade ju i Underjord av misstag när hans lillasyster Boots trillade ner i ventilationshålet i tvättstugan. Trots att hålet nu är noga förseglat lockar Underjord än en gång. En pest har brutit ut och enligt den tredje profetian är det krigaren Gregor och prinsessan Boots som återigen måste rycka ut för att rädda Underjord från katastrof.

Trots att Gregor ända från början benämnts som Krigaren i profetiorna och trots att ett flertal av Underjords invånare redan dött har nivån ändå varit lagom läskig. De främsta vapnen hittills har varit en läskburk och ett tuggummi liksom. Men här blir det lite mörkare. Sanningen om Gregor som krigare kommer fram och Collins räds inte att ta kål på sina karaktärer. Men fortfarande finns kackerlackornas älskade prinsessa Boots här som en vågskål. Det mörka mjukas upp av Boots och kackerlackan Temp som båda på något sätt representerar det fina i en mörk värld.

Jag hade ju planer på att introducera serien för mina barn och det funkar nog hit. Även om Gregor möter fler farligheter här och mer död, så ligger skrattet ändå på lur lite vid sidan om hela tiden. Det är äventyr och spänning i full fart och vi möter fler intressanta invånare i Underjord, såväl människor som insekter.

Efter den här delen tar dock serien en överraskande vändning och blir rejält mörk. Så har du ett lite yngre barn ( under 10-11 ) som läser serien, bör du nog själv läsa igenom nästa bok först och därefter avgöra om ditt barn är redo för fortsättningen.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Romeoandjuliet, Barnboksprat och Bokgalleriet.

Lola och pojken i huset bredvid

Lola och pojken i huset bredvid är skriven av Stephanie Perkins.

Lola Nolan älskar att klä sig i roliga, glittriga outfits och peruker i alla möjliga färger och hon drömmer om att en dag jobba som kostymtecknare i Hollywood. Det passar henne perfekt att bo i San Francisco, där ingen höjer på ögonbrynen åt hennes klädstil eller åt att hon har två pappor men ingen mamma. Allt känns faktiskt helt okej, särskilt nu när hon har träffat sin drömkille sexige rockmusikern Max.
Men just när allt är så bra händer det som inte får hända: Lola ser en flyttbil stå parkerad utanför grannhuset. Till sin fasa inser hon att Cricket Bell är tillbaka. Lola har gjort allt för att förtränga sina känslor för honom under tiden han och hans familj bott på annat håll. Och för att glömma hans hemska tvillingsyster Calliope.
Nu verkar det inte bättre än att Lola, en gång för alla, måste göra upp med sina känslor för pojken i huset bredvid.

Förr oss som läst Stephanie Perkins debutroman Anna och den franska kyssen är igenkänningsfaktorn hög. Vi möter nämligen både Anna och St Clair här i form av vänner till Lola. Något som nästan kändes löjligt bra. Det är lite myspysigt på något sätt att oväntat återse gamla bekanta på det här sättet. Lola är också som roman ganska lik Anna och den franska kyssen på många sätt. Även här förstår vi ju bara av titeln hur det kommer att gå. Det är inte slutet som är målet i Perkins böcker, utan vägen dit. En väg som visserligen är förutsägbar men ändå rätt trevlig.

Och det är just det, boken är trevlig. Det är lite krångel och velande hit och dit men på ett småputtrigt sätt som liksom aldrig brakar samman ordentligt. Lola har varit kär i Cricket men är nu ihop med Max. Cricket är den snälla grannpojken som en gång i tiden krossade Lolas hjärta, och Max är någon slags badboyvariant som Lola kanske eller kanske inte är superkär i. Kryddat med en lite lagom nedgången mamma och två stränga pappor blir det visserligen lite mer substans till den här gulliga historien, men den lämnar liksom aldrig barnbassängen. Jag hade velat ha ett rejält magplask ner i det djupaste åtminstone någon gång i historien.

Å andra sidan är det ibland skönt att veta vad man får, och det löftet håller Perkins. Hon ger oss än en gång en söt kärlekshistoria som ändå känns ganska realistisk. Känslorna är inte alltid självklara och det här med familjer är inte helt lätt. Så hur frustrerad jag än blir av att vi mest får lite skrap på ytan, så är det kanske just det som är Perkins styrka ( boken har trots allt vunnit flera priser ). Hon levererar igenkänning för unga på ett sätt som inte blir för jobbigt eller för känslosamt.

Lola och pojken i huset bredvid var alltså en rätt trevlig lässtund, men inget som lämnar något avtryck i minnet.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Läsfåtöljen och Zellys bokhylla.

Gregor – Dödens labyrint

Gregor – Dödens labyrint är andra boken i serien Krönikan om Underjord av Suzanne Collins

Gregor har enligt profetian ytterligare en roll att spela i Underjord, världen under New York, som befolkas av stora råttor, spindlar, kackerlackor och bleka människor med lila ögon. Han har dock lovat sig själv att aldrig återvända dit, men när hans lillasyster Boots tas till fånga ser han ingen annan utväg. Väl där får Gregor reda på att råttorna tänker döda Boots i syfte att krossa honom och ta makten i Underjord. Enda sättet att undkomma detta fasansfulla öde är att han först hittar och förintar den fruktade råttan Bane. Ett misslyckande betyder slutet – både för honom och Underjord.

Jag blir mer och mer förälskad i den här serien. Åldersgruppen är förvisso unga ungdomar ( Gregor är ju bara elva år till exempel ) men jag blir ändå totalt uppslukad själv. Faktiskt är det här en av de bättre barnböcker jag läst. Den har liksom allt. Spänning, humor och allvar, allt i precis lagom dos.

Återigen måste Gregor bege sig ner till Underjord när hans lillasyster Boots blir kidnappad av kackerlackorna. Det visar sig vara dags att uppfylla nästa profetia, den om Bane. En gigantisk och ondskefull vit råtta som enligt profetian är ett hot mot hela Underjorden. Men saker och ting kanske inte alltid är vad de verkar vara och Gregor upptäcker även hemligheter om sig själv som förändrar allt.

Naturligtvis finns det saker som inte är helt logiska. Att Gregor får åka till Underjord för sin pappa, trots att pappan själv hållits fången i över två år hos råttorna till exempel. Kanske inte riktigt det ställe man utan att tveka skickar sin elvaåring. Å andra sidan är Gregor rådigare än de flesta. Boken innehåller nämligen en hel del allvar och Gregor drar i vardagen ett tyngre lass än många andra elvaåringar. Så det ologiska är ändå inte alltför ologiskt och jag gillar samtidigt att Collins låter de vuxna ta Gregor på allvar.

Jag blir också mer och mer förtjust i lilla Boots. Collins har hittat helt rätt nivå att få fram Boots karaktär och använder henne skickligt för att tillföra humor och värme till berättelsen. För även i den här delen blir det läskigt, men så sjunger Boots sin tåsång för kackerlackorna och mitt i allt det spännande sitter jag ändå och småskrattar lite för mig själv.

Jag känner mig otroligt egocentrisk som haft den här underbara bokserien för mig själv. Så det börjar bli dags att introducera den för barnen också, och jag är säker på att boken fungerar alldeles ypperligt även för högläsning och att de kommer älska den lika mycket som jag gör.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokgalleriet, Bokism och Romeo and Juliet.

En smakbit – Den skrikande trappan

Dagens smakbit blir från en bok jag inte börjat läsa än, Den skrikande trappan av Jonathan Stroud. Den verkar lite udda och är egentligen riktad till yngre läsare, men jag har ju en tendens att gilla just sådant så det ska bli kul att sätta tänderna i den här.

Om de första hemsökelserna jag utredde med Lockwood och kompani tänker jag berätta mycket lite, dels för att skydda offrens identitet och dels på grund av händelsernas ohyggliga karaktär, men framför allt för att vi på olika företagsamma sätt lyckades trassla till dem allihop. Så, nu har jag erkänt det! Inte ett enda av dessa tidiga fall slutade alls så lyckligt som vi skulle ha önskat. Mortlake-skräcken drevs visserligen ut, men inte längre än till Richmond Park, där den fortfarande smyger runt bland träden om nätterna. Och såväl Aldgates Grå Gengångare som väsendet som gick under namnet Benranglet tillintetgjordes, men inte utan ett flertal föregående ( och, anser jag nu, onödiga ) dödsfall. Och vad beträffar den smygande skuggan som hemsökte unga mrs Andrews och hotade såväl hennes förstånd som hennes kjolfåll – vart den stackaren nu än må vandra i världen, följer skuggan efter. Så vi hade inte precis oklanderliga vitsord, Lockwood och jag, när vi gick uppför gångstigen till huset på 62 Sheen Road den där dimmiga hösteftermiddagen och raskt ringde på dörrklockan.

Jag ser fram emot att läsa den här även om jag känner att språket är lite onödigt omständligt ( första stycket är skrivet precis så som ovan, inga radbrytningar etc ). Speciellt eftersom åldersgruppen ska vara från 9 år, men jag återkommer mer om det när jag faktiskt läst boken.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten genom att klicka på bilden nedan.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: