Ungdom – Sida 7

Tio böcker alla ungdomar borde läsa.

Jag missade Top Ten Tuesday igår ( eller jag brukar inte bry mig så mycket om den ) och med tanke på att ämnet var Ten Books Every X Should Read så kunde jag bara inte missa den helt. Ni får en försenad variant idag istället. Tio böcker alla ungdomar ( unga vuxna ) borde läsa, utan inbördes ordning:

Jag ger dig solen av Jandy Nelson ( ok, någon sorts inbördes ordning är det eftersom den här toppar allt ).

Jack av Christina Lindström. Den här kommer helt klart finnas i min egen topplista när året är slut. Utan tvekan.

Tredje principen och Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund. Dystopi när det är som bäst och det bästa av allt? Det kommer en del till snart!

Hungerspelen av Suzanne Collins. En bok som förändrade litteraturen och en framtida klassiker. Ja, jag är allvarlig.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell.

Känslorna som uppstår mellan Eleanor och Park är så trevande att jag satt och log mig igenom hela första halvan.

Legend av Marie Lu. För att hela den här dystopiska trilogin är fantastisk och för att Day och June är underbara.

Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elf. Fast jag tycker även ungdomars föräldrar ska läsa den här. Det gäller visserligen fler ungdomsböcker jag rekommenderar, men extra mycket i det här fallet.

Stormvinge av Oskar Källner. För att alla behöver en Stormvinge då och då.

Timeriders av Alex Scarrow. Tidsresande blandat med historia visade sig vara en riktigt bra mix. Strunta i det töntiga omslaget, innehållet är bättre.

Järnprovet och Kopparhandsken i serien Magisterium av Cassandra Clare och Holly Black. Callum Hunt som avig och kantig antihjälte är en karaktär att ta till sig. Magi och trollkarlsskola kan aldrig bli fel. Sedan finns ju naturligtvis nya utgåvan av Harry Potter att gotta sig åt vid sidan av.

Jack – En jävligt fantastisk bok!

Jack är skriven av Christina Lindström.

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt.

Men så hinner Jacks historia ikapp dem. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

Gillade du Eleanor & Park av Rainbow Rowell så kommer du älska den här. Vilken fantastisk bok! Skit i Romeo och Julia för här kommer Jack och Freja.

Jack är killen tjejerna vill ha och killen killarna vill vara. Han är snygg, sympatisk och smart. Populär och självsäker. En kille att älska. Men det visar sig att Jack inte är så jävla bra och när kraschen kommer ligger krossade hjärtan och tokblöder. Mitt, Jacks och Frejas. Totalt haveri på en sekund och allt måste omvärderas. Vem är Jack egentligen och hur mycket kan man egentligen förlåta?

Att Christina Lindström har lyckats med karaktärsutvecklingen är givet. Jag kan inte låta bli att tycka om Jack, trots att han faktiskt är rätt osympatisk vad det visar sig. Att allt det fina och braiga kanske mest beror på rätt taskig självinsikt. Ändå lider jag verkligen med Jack när världen tippar över och allt faller. Jag står liksom på hans sida även när sanningen kommer fram, och det är väl egentligen vad boken handlar om. Att onda handlingar inte alltid begås av onda människor. Det handlar om att växa upp, att förändras och om att ge människor en andra chans. Och om kärlek. Massor av kärlek.

För grejen är att även om boken innehåller viktiga och aktuella frågor, så får vi inga livsvisdomar nedkörda i halsen. Jack är som han är och blir som han blir. Han får insikt men den kommer i glimtar. Glimtar som för berättelsen framåt, men ändå låter kärlekshistorien vara huvudtema. För även om vi blir lite klokare och bättre av att läsa Jack, så är det kärleken mellan Jack och Freja som betyder mest. Som får mig att känna. Jag smälter, drunknar och kraschar. Men mest av allt ler jag. Även när det är som absolut jobbigast lyckas Jack få mig att le igen bara några rader bort.

Det är nu och det är äkta. Och det är helt makalöst bra. Så bra att jag gärna skulle se Jack nominerad till Augustpriset som Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Viskbloggen, Bokhora och Oarya.

Våra Star Wars kuddfodral har kommit!

Nu har mina fina kuddfodral kommit. Eller ja, vissa är ju finare än andra, men nöjd överlag. Några har redan hamnat i vardagsrummet och några snor säkert barnen åt sig.

Kuddfodralen är alltså köpta på Pillowfactory och var ”gratis” ( jag har inget samarbete med pillowfactory, är bara nöjd kund ). Frakten kostar lite mer, men vi betalade 250kr i frakt för upp till fyra fodral och det är ju helt rimligt pris. Tog ca 1,5 vecka så hade vi fått allt vi beställt.

Nordic fantasy noir – Har svenska trenden skapat en ny subgenre inom fantastiken?

Nordic noir är en subgenre inom den skandinaviska kriminallitteraturen och är omåttligt populär i bland annat Storbritannien och Usa. Språket är avskalat och kargt, människorna ( även hjälten, om det finns en sådan ) är trasiga och miljön är ofta snävt lokal samt dyster och mörk. Moraliska gråzoner, samhällskorruption och dolda komplotter, samt en känsla av hopplöshet hör också till. Svärta, vardag och våld.

Nu verkar den nordiska noiren ha trendat sig in även i utgivningen av svensk fantastik.

Boken Dränkt av Frida Andersson Johansson kvalar direkt in i vad som kan kallas Nordic fantasy noir. Mörk och avskalad med övernaturliga inslag av nordisk folklore känns den lite så där Läckbergskt deckaraktig mitt i mystiken, erotiken och dödandet.

Skönheten av Christian Johansson med sin dubbelbottnade känsla av både skräck och pusseldeckare, hade kunnat vara skriven av Christian Johansson och Jussi Adler-Olsen tillsammans.

Vattnet drar skriven av Madeleine Bäck läste jag så sent som i helgen och utöver diskbänksrealism och mystiska föremål som väcker ondskan till liv, får vi också en alldeles egen journalist som gräver i en lokal myndighetsskandal med korrupta politiker.

Böckerna har en tydlig touch av Nordic noir där deckarkänslan överröstar det övernaturliga. Erotiken är rå och brutal utan finesser. Det är grov alkoholism och trasiga barndomar, kriminella mc-gäng och korrupta myndigheter.

Trenden märks även inom ungdomslitteraturen hos böcker som Middagsmörker av Charlotte Cederlund, Nattbuss 198 av Niklas Krog och Huset mittemot av Alex Haridi. Inte lika tydligt och brutalt naturligtvis eftersom det är ungdomsböcker, men med en lightversion av det mörka och skitiga mitt i mysteriet som ska lösas. Deckarkänsla med övernaturliga inslag.

Nordic fantasy noir alltså. Fantasy i deckarkostym. Kanske är det en välbehövlig tröskel och en bra inriktning för att få ut svensk fantastik på marknaden? Eller så har man skapat en enkel lösning för förlag som vill visa att de går utanför boxen men inte riktigt vågar? Jag har inget emot subgenren i sig, men jag önskar och hoppas att det inte slutar här. Att det istället är en riktgivande vägskylt för förlagen, så att man så småningom vågar satsa på svensk fantastik fullt ut.

Kopparhandsken av Cassandra Clare och Holly Black.

Kopparhandsken är andra delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Call är ensam med sin fruktansvärda hemlighet, att hans själ egentligen är den onda Constantine Maddens. Eftersom Call inte känner sig som någon annan än just Call, kämpar han för att förstå konsekvenserna av sin vetskap och vad det egentligen kan innebära att vara Dödens fiende. Kommer han märka när han blir ond, eller är han redan ond?

Gillar, gillar gillar!

Berättelsen skruvas åt i den här andra delen. Intrigen är tajtare, magin är explosiv och hemligheterna skaver ända in i hjärteroten. För Call är så fruktansvärt ensam och utsatt i sina försök att förstå sig själv. Att hålla vetskapen om sig själv dold för att inte förlora alla runtomkring sig. Och trots att Call är en så ömkansvärd antihjälte förlorar författarna aldrig greppet om hans modighet och lojalitet till de han bryr sig om. Vågskålen hade lätt kunnat tippa över i ett träsk av medlidande. Men trots att jag tycker så fruktansvärt synd om Call mest hela tiden, förlorar jag aldrig hoppet om honom.

Jag tror att de här båda författarna var för sig inte hade lyckats lika bra som de gör tillsammans. Jag anar nämligen vissa skillnader i deras sätt att föra fram berättelsen. Inte något som märks när jag läser, deras kapitel är väl sammanvävda och har samma språk. Men en av dem har aningen mer humor ( jag gissar på Holly Black ) som ger hela berättelsen det där lilla extra. Det där som gör hela skillnaden i hur jag upplever Call.

För hur ömkansvärd han än är, så lättas det hela upp bland annat av att han hela tiden har en lista i huvudet på vad en Ond Härskare gör och inte gör. Skulle en Ond Härskare ta sista kaffet? Skulle en Ond Härskare gå med vargbajspåsar i fickan ( absolut inte ) och vilken bok skulle en Ond Härskare låna på biblioteket?

Jag gillar också att det hela så uppenbart utspelas i nutid. Magi och hemliga trollkarlssällskap blandas friskt med användande av mobiler, GPS och skämt om GTA och läskiga pepparkakshus. Igenkänningsfaktorn ger allt ett extra oumph som höjer läsupplevelsen ännu mer.

Och jag måste ju bara nämna omslaget en gång till. Det är fräscht och formatet tilltalar mig verkligen.

Kopparhandsken uppfyller alla mina förväntningar och lite till. Nu återstår bara en alldeles för lång väntan på fortsättningen. En fortsättning jag har vissa tankar om. Calls sista handling torde räknas till saker en Ond Härskare faktiskt gör …

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och Cdon.

Andra som har bloggat om boken är Fantastiska berättelser.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplar.

Gregor, de hemliga tecknen av Suzanne Collins

Gregor, de hemliga tecknen är den fjärde boken i Krönikan om Underjord av Suzanne Collins.

När Gregor denna gång återvänder till Underjord är det inte för att uppfylla en ny profetia, utan för att hälsa på sin mamma som vårdas på Regalias sjukhus. Men i Underjord verkar problemen dyka upp där man minst anar det och snart har Gregor, hans lillasyster Boots och deras vänner ramlat rakt in i en halsbrytande jakt på jättelika råttor och möss som bara kan sluta på ett sätt. Med döden. Frågan är bara för vem?

Luxa, den regerande drottningen i Underjord, som i förra boken räddades till livet av mössen gav ett löfte till dem innan hon återvände hem. Om mössen någon dag behöver hennes hjälp behöver de bara meddela Luxa och hon kommer att finnas där. Nu har den dagen kommit och våra vänner försöker ta reda på vad som hänt. Det visar sig att mössen är försvunna. Hastigt har tusentals möss lämnat sina hem mitt i middagen och det kan bara bero på en sak, råttorna. Men inte ens Luxa och Gregor kan föreställa sig den ondskefulla plan som ligger bakom mössens flykt.

Varning för liten spoiler, det känns nödvändigt med den vändningen serien tar.

I den här delen blir det mörkt, riktigt mörkt. Visserligen har Collins inte varit rädd för att ta kål på sina karaktärer i de andra delarna heller, men det här är något annat. Det är fortfarande en äventyrsbok med spänning, action och humor. Men här väver Collins in historia och vi möter Förintelsen. I en annan form och anpassad för ungdomar visserligen, men det går inte att komma ifrån att det är både hjärtskärande och brutalt. Det finns förvisso en distans eftersom det främst handlar om talande djur i en påhittad värld, men det är ändå brutalt.

Jag rekommenderar alltså den här och nästa bok från åldern 9 som absolut tidigast och då gärna med en vuxen att prata med efteråt. Inte för att jag tror böckerna leder till trauma ( hallå Alfons ) , men för att funderingar säkerligen väcks och det också är ett ypperligt tillfälle att lära barnen historia eftersom det finns ett påtagligt sammanhang.

Fortfarande en av de bästa barn/ungdomsserier jag läst och fortfarande sitter jag som klistrad trots att jag är vuxen. Fantastisk är ett ord som passar bra i sammanhanget.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokgalleriet, Romeandjuliet och MsHisingen.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: